andreas_za
Medlem
Hej!
Vänder mig till er här i forumet eftersom jag behöver lite hjälp av er stora kunskap om fototeknik. Jag arbetar med en analys av ett klassiskt ”ufo-foto”, enligt uppgift taget i närheten av den lilla skotska byn Calvine i augusti 1990.

Det finns många teorier om hur fotografiet kom till (en reflektion i vatten, modeller i trådar, kanske lite klassisk ”klipp-och-klistra”). Men jag har en lite mer specifik fototeknisk fråga. Känner inte att jag har tillräcklig koll på det tekniska så jag tänkte att en fråga här i forumet skulle vara till hjälp.
Det sägs att fotot togs klockan nio på kvällen, när solen precis gått ner. Ljusförhållandena var med andra orda långt från perfekta. Ändå är själva siluetten av flygplanet ”tydlig”. (Visst, hela bilden är suddig, men det beror i huvudsak på att vi tittar på ett ganska slarvigt repro-foto som har flera årtionden på nacken. Originalnegativen har sedan länge försvunnit.) Men jag blir inte klok på hur en oförberedd amatör skulle kunna fånga ett snabbt jetflygplan under dessa ljusförhållanden. Vad skulle det krävas för slutartid, för att planet inte bara skulle bli ett suddigt streck? Och är det möjligt att åstadkomma detta utan att bilden blir alldeles för mörk, med tanke på ljusförhållandena?
Förutsätter vi att fotografen använde ett 50mm objektiv så befinner sig flygplanet på 750 meters avstånd, och borde ha passerat på 2-3 sekunder.
Vi vet inte vilken utrustning fotografen använde, men troligen en enkel kompaktkamera utan stativ, med 50mm lins och någon stand färgfilm köpt i lokala fotobutiken (ISO vet vi ju tyvärr inte). Bilden som har överlevt tills idag är svartvit, men det beror med största sannolik på att det är ett reprofoto, framtaget med Illford XP utifrån ett av de ursprungliga färgfotografierna.
Vänder mig till er här i forumet eftersom jag behöver lite hjälp av er stora kunskap om fototeknik. Jag arbetar med en analys av ett klassiskt ”ufo-foto”, enligt uppgift taget i närheten av den lilla skotska byn Calvine i augusti 1990.

Det finns många teorier om hur fotografiet kom till (en reflektion i vatten, modeller i trådar, kanske lite klassisk ”klipp-och-klistra”). Men jag har en lite mer specifik fototeknisk fråga. Känner inte att jag har tillräcklig koll på det tekniska så jag tänkte att en fråga här i forumet skulle vara till hjälp.
Det sägs att fotot togs klockan nio på kvällen, när solen precis gått ner. Ljusförhållandena var med andra orda långt från perfekta. Ändå är själva siluetten av flygplanet ”tydlig”. (Visst, hela bilden är suddig, men det beror i huvudsak på att vi tittar på ett ganska slarvigt repro-foto som har flera årtionden på nacken. Originalnegativen har sedan länge försvunnit.) Men jag blir inte klok på hur en oförberedd amatör skulle kunna fånga ett snabbt jetflygplan under dessa ljusförhållanden. Vad skulle det krävas för slutartid, för att planet inte bara skulle bli ett suddigt streck? Och är det möjligt att åstadkomma detta utan att bilden blir alldeles för mörk, med tanke på ljusförhållandena?
Förutsätter vi att fotografen använde ett 50mm objektiv så befinner sig flygplanet på 750 meters avstånd, och borde ha passerat på 2-3 sekunder.
Vi vet inte vilken utrustning fotografen använde, men troligen en enkel kompaktkamera utan stativ, med 50mm lins och någon stand färgfilm köpt i lokala fotobutiken (ISO vet vi ju tyvärr inte). Bilden som har överlevt tills idag är svartvit, men det beror med största sannolik på att det är ett reprofoto, framtaget med Illford XP utifrån ett av de ursprungliga färgfotografierna.








