Många svar som jag tackar för.
Men...nu tar vi det från början!
Jag fotar analogt , lämnar in för framkallning , scannar negativen i min Epson V370 ,
och kör ut detta i min dator för att sedan printa bilderna.
Kan jag printa ut i A3 utan kvalitetsförlust?

Med vänlig hälsning Kent

alf109 sa:

Men oavsett om det är en interpoleras fil eller inte så är ju upplösningen i bilden 100 dpi, det går ju liksom inte att trolla dit information som inte finns. Att printern i sin tur använder en mängd bläckdroppar för att åstadkomma detta är en annan sak. Resonerar man så kan man ju säga att alla bilder är interpolerade eftersom printerns enskilda droppar är mycket mindre än en pixel och sätts ihop oavsett vilken upplösning som printas.

Klicka för att se resterande...

Nu blir diskussionen of topic, men c-printar belyses med RGB-laser och där är en pixel i filen en pixel på papper, dvs ppi=dpi. En bläckstråleskrivare har en rastreringsupplösning, Canon 300 ppi och Epson 360 ppi som är den upplösning som används för att beräkna bläckdropparna som har en helt annan upplösning, typ 720x1440 dpi.

Kent Helgesson sa:

Många svar som jag tackar för.
Men...nu tar vi det från början!
Jag fotar analogt , lämnar in för framkallning , scannar negativen i min Epson V370 ,
och kör ut detta i min dator för att sedan printa bilderna.
Kan jag printa ut i A3 utan kvalitetsförlust?

Med vänlig hälsning Kent

Klicka för att se resterande...

Med den skannern är jag tveksam till att det blir några bra A3-bilder överhuvudtaget. Du får testa och se om du tycker det blir bra.

alfin sa:

Men poängen blir fel eftersom folk här ofta säger att "Jag printade minsann 70x100 vid 100 ppi och det blev jättebra". Nej, han skickade en fil som räckte till 100 ppi vid 70x100 cm storlek och Crimson interpolerade den till 200 ppi. Din printer printar vid 360 ppi.

Klicka för att se resterande...

Om man kör den i fine så har jag för mig att den till och med printar i 720 ppi. Och visst kan jag själv göra interpoleringen i datorn innan jag skickar det för utskrift om jag vill, till exempel till 200 om den skall till Crimson som exempel. Men frågan handlade väl inte så mycket om skillnaden att interpolera till skrivarens upplösning utan vilken upplösning bildfilen behöver för att fungera vid en utskrift, vilket som jag skrev är beroende av betraktningsavstånd och även vad bilden skrivs ut på för typ av papper..

Kent Helgesson sa:

Många svar som jag tackar för.
Men...nu tar vi det från början!
Jag fotar analogt , lämnar in för framkallning , scannar negativen i min Epson V370 ,
och kör ut detta i min dator för att sedan printa bilderna.
Kan jag printa ut i A3 utan kvalitetsförlust?

Med vänlig hälsning Kent

Klicka för att se resterande...

Som sagt, det är bara att testa för att avgöra om du tycker att det funkar och det kan ju dessutom variera från bild till bild.

Kent Helgesson sa:

Många svar som jag tackar för.
Men...nu tar vi det från början!
Jag fotar analogt , lämnar in för framkallning , scannar negativen i min Epson V370 ,
och kör ut detta i min dator för att sedan printa bilderna.
Kan jag printa ut i A3 utan kvalitetsförlust?

Med vänlig hälsning Kent

Klicka för att se resterande...

Nu kan jag inte din scanner. Jag hade en Epson 600 som var sämre än min nuvarande Canon 9000 MKII.
Frågan är sämre än vad då.
Troligtvis kan u få det bättre än av en beställd förstoring från labbet blir.
Detta för att du kan digitalt förbättra det hela och med styra att de får de färger och toner du vill ha.
Fast film är idag mycket underlägset den digitala sensorn. Skärpan och detaljskärpan kommer bli sämre än den du får med en mobilkamera.
Vill du komma i närheten måste du använda en mycket avancerad scanner som ofta kostar mer än en proffskamera.

Flash Gordon sa:

Nu kan jag inte din scanner. Jag hade en Epson 600 som var sämre än min nuvarande Canon 9000 MKII.
Frågan är sämre än vad då.
Troligtvis kan u få det bättre än av en beställd förstoring från labbet blir.
Detta för att du kan digitalt förbättra det hela och med styra att de får de färger och toner du vill ha.
Fast film är idag mycket underlägset den digitala sensorn. Skärpan och detaljskärpan kommer bli sämre än den du får med en mobilkamera.
Vill du komma i närheten måste du använda en mycket avancerad scanner som ofta kostar mer än en proffskamera.

Klicka för att se resterande...

Att det analoga skannade skulle vara sämre än från en mobilkamera om man inte har en värstingskanner tillåter jag mig påstå är rent skitsnack. Dessutom brukar det ju vara så att bilderna man vill skanna redan finns där och tidsresor för att fotografera om dem med mobilkameran erbjuds vad jag vet inte i dagsläge.

Jag har skannat en hel del analogt och gör det fortfarande och vill nog påstå att man kommer en bra bit med en bra flatbäddsskanner om man vill. Jag har skannat samtliga av mina nattbilder som jag ställt ut på en sådan och resultatet är ganska svårt (för att inte säga omöjligt) att skilja från mina analoga kopior från samma negativ och den lilla skillnaden som kan finnas ligger mer i materiale (silvergelatinpapper vs skrivarpapper) än något annat.

Kent Helgesson sa:

Många svar som jag tackar för.
Men...nu tar vi det från början!
Jag fotar analogt , lämnar in för framkallning , scannar negativen i min Epson V370 ,
och kör ut detta i min dator för att sedan printa bilderna.
Kan jag printa ut i A3 utan kvalitetsförlust?

Med vänlig hälsning Kent

Klicka för att se resterande...

Den springande punkten här är väl begreppet kvalitetsförlust - förlust i jämförelse med vad? Jämfört med en riktigt vass dedikerad filmskanner eller en trumskanner, ja då kan man tala om en kvalitetsförlust. Om du istället skriver tillräckligt bra kvalité så är det väl bara att göra som någon föreslog, nämligen att prova.

Flatbäddscanners kräver mycket skärpning. Något som du kan experimentera med som jag tycker funkar i många fall är att förutom normal användning av oskarp max med hög mängd (och då menar jag rejält hög, ofta 300 %) och låg radie (0.3-0.5) så kör man också en omgång med en låg mäng, omkring 15 %, och sedan en radie på 50. Det senare angreppssättet ökar den lokala kontrasten, vilket ofta behövs när man skannat flatbädd.

Är det färg du skannar så rekommenderar jag att alltid efter genomförd normal skärpning med oskarp mask gå in och tona masken för att byta läge från "Normal" till "Luminiscens".

En bok som jag verkligen kan rekommendera är "Real World Image Sharpening" av Bruce Fraser och Jeff Schewe. Du hittar den på Amazon och den är värd varenda dollar.

alfin sa:

Med den skannern är jag tveksam till att det blir några bra A3-bilder överhuvudtaget. Du får testa och se om du tycker det blir bra.

Klicka för att se resterande...

Och dessutom, skanna inte med Epsons medföljande programvara. VueScan eller Silverfast är det som gäller. VueScan är billigast och ger betydligt bättre resultat än Epsons program.

Kent Helgesson sa:

Många svar som jag tackar för.
Men...nu tar vi det från början!
Jag fotar analogt , lämnar in för framkallning , scannar negativen i min Epson V370 ,
och kör ut detta i min dator för att sedan printa bilderna.
Kan jag printa ut i A3 utan kvalitetsförlust?

Med vänlig hälsning Kent

Klicka för att se resterande...

Jag gjorde en test åt dig med Epson V370 och VueScan. Ska nog gå bra att printa i A3. En mer detaljerad bild kan bli mer problematisk. Grundskärpt, så för utskrift krävs en omgång utskriftsskärpa. Du kan zooma in till 100%. Kolla prickarna i den svarta bakgrunden.

https://alfin.prodibi.com/a/y47rzv0jvj9g0o?s=ep1114Q1dPEt7R0V5WpeYXRom7wPFAqNG/irjO2YsoQ=

froderberg sa:

Det går inte bara att se på saken rent matematiskt. Det finns många småbildsnegativ och dior som förstorats meterstort eller projicerats på biodukar utan problem. Precis som med helt analog teknik år det en bedömningsfråga hur stort ett enskilt dia eller negativ kan blåsas upp.

- Hur finkorning är filmen?
- Hur skarp är bilden?
- Hur skarpt är det skannat?
- Hur bra är bilden uppskärpt

Om alla dessa faktorer är gynsamma kan kan man blåsa upp bilden väldigt stort utan att reagera på bristande skärpa. Jag har sett många diabilder utskrivna 70x100 cm utan att det ser dåligt ut.

Klicka för att se resterande...

Alla de faktorer du räknade upp är kvantitativa och går därmed att räkna på. Utom kanske "hur skarp är bilden" eftersom skärpa inte är ett väldefinierat begrepp. Den digitala bildens upplösning är beroende av kornstorleken och skannerns upplösningsförmåga.

Sen är det förstås en smaksak om man tycker att stora korn är fint eller fult, så visst finns det subjektiva bedömningsgrunder också. Jag tror dock att man alltid kan göra en första approximation av hur stort man kan förstora en bild just genom att räkna på saken.

Man bör också hålla i minnet att det avsedda betraktningsavståndet är ganska avgörande.

Kent Helgesson sa:

Många svar som jag tackar för.
Men...nu tar vi det från början!

Klicka för att se resterande...

Du har fått många bra svar - i slutändan är det väl bara du som kan avgöra om kvalitén duger. Det är väl inte alltför knepigt för dig att testa själv?

PMD sa:

Vad är det rätta angreppssättet?

Klicka för att se resterande...

Kanske att också tänka mer på att analog film har en kornighet som digitalbilder saknar (om de inte är starkt brusiga) och det har du ju själv landat i senare i tråden antar jag. När jag skannar eller reprofotar mina dia så är det än tydligare med kornet än i mina svartvita neg. De har också markant sämre dynamiskt omfång. Så är man allergisk mot de effekter en förstorad kornighet ger så kommer utrymmet för stora utskrifter kanske stanna vid en A4 t.o.m, när det gäller dia.

Det är också mycket viktigare än nu med det digitala att speciellt dian är korrekt exponerade för annars sticker färgerna också och man har mycket mindre svängrum vid efterbehandling än med digitala bilder. Det är mycket svårare att rätta till misstag som gjorts vid analog tagning än de som eventuellt gjorts med digitala bilder.

Mina Tri-X däremot tycker jag funkar fin i alla fall upp till A3 och ett betraktningsavstång på 1 meter +.

Men jag kan också tycka att det kan vara rätt fint med den lite mer grova kornighet som mina dian ofta ger men säkert faller det inte alla på läppen idag när de digitala bilder vi får nuförtiden ofta är helt rena från visuell kornighet om man inte själv lägger dit den med något "filmpack". Jag tycker även en del brusiga bilder är jättefina såsom exv. de isbjörns bilder jag såg i en "skrytfotobok" tagna en kvinnlig fransk fotograf på Svalbard (antar jag).

Det snöade och var svagt ljus och snön och bruset ihop blev verkligt fint. Ibland verkar det finnas en lätt panisk rädsla för brus och med tanke på hur förstorat korn kan se ut så är det rätt förvånande.

alfin sa:

Nu blir diskussionen of topic, men c-printar belyses med RGB-laser och där är en pixel i filen en pixel på papper, dvs ppi=dpi. En bläckstråleskrivare har en rastreringsupplösning, Canon 300 ppi och Epson 360 ppi som är den upplösning som används för att beräkna bläckdropparna som har en helt annan upplösning, typ 720x1440 dpi.

Klicka för att se resterande...

Precis. Jag tror det var Luminous Landscape och som fick mig att inse att 300 ppi inte var optimalt med min SC-600 Epson.

Jag fotade nyligen av alla de bättre av mina dior med macro på 5D3-an och ljusbord. Jag hade en blandning av allt från Velvia 50 till ASA400-dior och de som blev bäst hade väl detaljer som jag skulle vara nöjd med på en 21" fullskärm, men på 5K-27-tummarn på en dryg halvmeters håll så syntes det ju rätt tydligt att det inte var senaste tekniken. De sämre diorna, tex högre ASA i kombination med lite underexponering var rätt kassa att titta på. En utskrift i samma storlek som skärmen är ju mer förlåtande pga lägre kontrast och så, men skulle jag skriva ut några av de bästa så skulle jag nog stanna på A3.

Vet inte hur mycket sämre fotografering av diorna är jämfört med en bra skanning dock.

Men det är egentligen inte skärpan, brist på dynamiskt omfång i diorna eller kornet som begränsar mest, det är färgerna. Det är som att diorna bara har ett mindre antal färgvalörer och dessa varierar i ljushet och mättnadsgrad istället för i verkliga valörer. Om det går att begripa vad jag menar. En del tycker att film-färger är "snyggare" än de sterilare digitalbilderna men jag verkar inte vara en av dom.

Har några negativ också, men då jag blev lite besviken på resultatet från diorna så får nog negativen vara.

Någon som vill köpa ett ljusbord? Billigt!

Kent Helgesson sa:

Hej!

Jag har ju mer eller mindre gått tillbaka till analog teknik.
Jag lämnar nu in film för framkallning (endast film och inga kopior)
som jag sedan scannar för att sedan bearbeta i datorn.

Men...det jag inte har grepp om är hur stora bilder man kan printa ut
med bibehållen kvalitet.
Kan man printa ut tex i A3 utan kvalitetsförluster , eller var går gränsen?

Med vänlig hälsning Kent

Klicka för att se resterande...

Trots alla kunniga teoretiska inlägg i den här frågan skulle jag vilja säga: "det beror väl på", d.v.s. vill du se silverkornen, hur viktig är skärpan, och kanske framför allt: vilket är betraktningsavståndet? Man kan säkert räkna ut upplösning och annat, men det är kanske så att man inte kollar på en A2 eller A1-utskrift med förstoringsglas 5 cm ifrån bilden.

Som vår chefredaktör påpekar så är ju gamla tiders biofilm faktiskt taget med halva småbildsformatet. 35mm-rullen är ju vänd på andra ledden och ger ett filmformat på 24x18 mm. De rullarna kunde ju ibland visas på enorma biodukar. Visserligen är ögat lite mer okänsligt för rörliga bilder och betraktningsavståndet var ganska stort - men ändå.



/Tomas