Trådskaparen har fortfarande inte hänvisat till om han har fått ett skriftligt medgivande.
Skall man diskutera saken, så bör man väl klargöra om mannen på bilden är medveten om att han blivit fotograferad och varför. Bilden verkar ju dessutom tagen med en teleoptik, vilket förstärker att bilden är "smygtagen".
Att be om medgivande vid gatufotografering är fullt möjligt efter det att man har tagit bilden - Det handlar om respekt gentemot den som avbildats oavsett vad lagen säger.
Folk ifrågasätter Davids beskrivning av en potentiell tolkning av den som avbildats, varför är den så märklig? Det räcker ju att någon ligger nerspydd i rännstenen, så är det ingen som hjälper till eftersom det är ett "fyllo".
Ingen har ifrågasatt trådskaparens tolkning av personen som "frintänkare" osv - Varför är trådskaparens tolkning mer sann än Davids beskrivning av en potentiell tolkning?
Att reducera bilden till "några rökande individer" är, i mitt tycke, kvalificerat hyckleri. Varför är det inte en bild med folk som sitter och röker på en uteservering, eller i en rökruta isf?
Det är ännu mer hyckleri att säga att det är ok eftersom det går under konstnärlig frihet. Så länge mannen på bilden inte gett sitt medgivande, så kan det uppstå en potentiell kränkning. Vem i denna tråd skulle vilja bli fotograferad, utan sitt eget medgivande, när man har drabbats av psykisk sjukdom, ligger nerspydd i rännstenen eller sitter inspärrad - och dessutom publicerad?
Jag undrar om begreppet "konstnärlig frihet" smakar lika bra i munnen då. En del verkar försvara sin rättighet att kunna fotografera och uttrycka vad som helst - Vem försvarar mannens rättighet till tolkningen av den egna personen i den här frågan? Den enda som har gjort detta klart och tydligt, vad jag kan se, är David.
Därmed är det inte sagt att mannen på bilden är psykiskt sjuk, hemlös eller alkoholiserad - Men det kan tolkas så. I ett sådant fall är det ju inte en harmlös uppgift.
Som fotograf har man rätt att avbilda världen som man ser det, men till vilket pris? Får man göra det på andras bekostnad, med risken att andra löper skada? Detta är klassiska etiska frågeställningar.
Tyvärr verkar det så ingen tänker på detta i större utsträckning, utifrån den här tråden, vilket gör mig benägen att mynta ett nytt uttryck:
Fotografiegoism
Ingen har hittills diskuterat medgivandet - Om fotografen har ett sådant, så är ju saken ur världen. Jag blir själv lite fundersam eftersom man väljer att "skrika" i den här frågan.