Olof R
Aktiv medlem
Jag har konstaterat något som inte verkar vara så allmänt känt när det gäller objektiv. Om man tittar på objektiv konstruerade för gamla mätsökarkameror så är de naturligtvis optimerade för kameror med kemisk film. Vissa av dessa objektiv sticker in långt in i kamerahuset och har bakersta linsen mycket nära filmen. Det som inte verkar vara så allmänt känt är att detta inte fungerar så bra med många digitala sensorer. Antagligen är det ljusets infallsvinkel mot sensorn som ställer till det. Vad som händer är att man får konstiga färg-distortionsfenomen, framförallt på kortsidor och hörn av bilden. Detta är logiskt eftersom de är längst från bildcentrum och där man får de mest extrema infallsvinklarna för ljuset från objektivet.
Att jag överhuvudtaget själv blev medveten om fenomenet beror på att jag titta på några tester av Voigtländer 21mm 1:4 och Jupiter-12 35mm 1:2,8 (rysk kopia av Zeiss Biogon). Det jag upptäckte var att omdömena varierade kraftigt. En del tyckte att en lins var absolut fantastisk medan en annan tyckte att samma lins var skit. Men det fanns en systematik i det hela :- Alla som tyckte de var skit hade försökt använda objektiven på digitalkamera! En av de som testade hade faktiskt förstått detta fenomen (Ken Rockwell) och skrev så här när han testade Voigtländer 21mm 1:4 "WARNING: Although wonderful on film, this lens is awful on the Leica M9 because its rear nodal point is too close to the sensor. The left and right sides take on weird color shifts." Men samtidigt skriver han också "This Voigtländer 21mm lens is the best 21mm lens ever made for Leica cameras, regardless of price.". Alltså drastisk skillnad för film och digital sensor. Men de flesta som jag sett skriva en review om dessa objektiv nämner överhuvudtaget inte detta fenomen. De flesta verkar faktiskt helt omedvetna om det.
Det förvånar mig bara att det inte talas mer om detta fenomen. Om jag skaffat något av dessa objektiv för att använda på en spegellös fullformatskamera med adapter så är risken stor att jag blivit besviken. Samtidigt kan jag tänka mig att det kan skilja en hel del mellan olika digitala kameror hur kännbart fenomenet blir. T.ex hörde jag en som körde digitalt med APS-C sensor och alltid konverterade sina bilder till svartvitt. Han tyckte inte att det var något problem överhuvudtaget. Sen verkar det skilja mellan olika sensormodeller även om de har samma storlek. Men där har jag inte hittat någon som djupdykt i ämnet.
Därför pratade jag med en som är specialist på ASIC -design. Han bekräftade att det antagligen skiljer en del mellan olika kameror med samma storlek på sensor.
Till att börja med säger han att det är sannolikt att en nyare sensor är mindre känslig för fenomenet än en äldre. Detta beror på hur själva tillverkningsprocessen utvecklats. Dessutom kan fenomenet påverkas av vilka filter kameratillverkaren lagt in framför sensorn. Slutsatsen är alltså att det verkar mycket troligt att resultatet kan variera en hel del även mellan olika digitala kameror .
Och som en äkta nörd kan jag inte låta bli att tycka att detta är väldigt intressant eftersom skillnaden i bildresultat kan bli så kraftig. Samtidigt är jag just därför mycket förvånad över att det inte talas mer om detta. Det är många fler objektiv än de jag nämnde som är drabbade av fenomenet T.ex Voigtländer 12/5,6 Asph, Voigtländer 15/4,5 Asph, Schneider-Kreuznach Super Angulon 21/4, Schneider-Kreuznach Super Angulon 21/3.4, Zeiss Biogon 21/4.5, (och många fler).
Det jag nu är nyfiken på är vad NI har för erfarenheter av detta.
Att jag överhuvudtaget själv blev medveten om fenomenet beror på att jag titta på några tester av Voigtländer 21mm 1:4 och Jupiter-12 35mm 1:2,8 (rysk kopia av Zeiss Biogon). Det jag upptäckte var att omdömena varierade kraftigt. En del tyckte att en lins var absolut fantastisk medan en annan tyckte att samma lins var skit. Men det fanns en systematik i det hela :- Alla som tyckte de var skit hade försökt använda objektiven på digitalkamera! En av de som testade hade faktiskt förstått detta fenomen (Ken Rockwell) och skrev så här när han testade Voigtländer 21mm 1:4 "WARNING: Although wonderful on film, this lens is awful on the Leica M9 because its rear nodal point is too close to the sensor. The left and right sides take on weird color shifts." Men samtidigt skriver han också "This Voigtländer 21mm lens is the best 21mm lens ever made for Leica cameras, regardless of price.". Alltså drastisk skillnad för film och digital sensor. Men de flesta som jag sett skriva en review om dessa objektiv nämner överhuvudtaget inte detta fenomen. De flesta verkar faktiskt helt omedvetna om det.
Det förvånar mig bara att det inte talas mer om detta fenomen. Om jag skaffat något av dessa objektiv för att använda på en spegellös fullformatskamera med adapter så är risken stor att jag blivit besviken. Samtidigt kan jag tänka mig att det kan skilja en hel del mellan olika digitala kameror hur kännbart fenomenet blir. T.ex hörde jag en som körde digitalt med APS-C sensor och alltid konverterade sina bilder till svartvitt. Han tyckte inte att det var något problem överhuvudtaget. Sen verkar det skilja mellan olika sensormodeller även om de har samma storlek. Men där har jag inte hittat någon som djupdykt i ämnet.
Därför pratade jag med en som är specialist på ASIC -design. Han bekräftade att det antagligen skiljer en del mellan olika kameror med samma storlek på sensor.
Till att börja med säger han att det är sannolikt att en nyare sensor är mindre känslig för fenomenet än en äldre. Detta beror på hur själva tillverkningsprocessen utvecklats. Dessutom kan fenomenet påverkas av vilka filter kameratillverkaren lagt in framför sensorn. Slutsatsen är alltså att det verkar mycket troligt att resultatet kan variera en hel del även mellan olika digitala kameror .
Och som en äkta nörd kan jag inte låta bli att tycka att detta är väldigt intressant eftersom skillnaden i bildresultat kan bli så kraftig. Samtidigt är jag just därför mycket förvånad över att det inte talas mer om detta. Det är många fler objektiv än de jag nämnde som är drabbade av fenomenet T.ex Voigtländer 12/5,6 Asph, Voigtländer 15/4,5 Asph, Schneider-Kreuznach Super Angulon 21/4, Schneider-Kreuznach Super Angulon 21/3.4, Zeiss Biogon 21/4.5, (och många fler).
Det jag nu är nyfiken på är vad NI har för erfarenheter av detta.