Jag har sett en ritning på detta på Photoclub Alpha för ett ett sedan och jag har svårtatt tro att man bultat på detta "efteråt" de här cellerna ligger ju i samma plan som övriga photoreceptorer på huvudsensorn. Joakim har säkert koll på detta. Det här tror jag görs i ett enda sammanhang.
Jag är öppen för det alternativet också. Fast jag tror att sensorns egenskaper i så fall är är ekvivalenta i övrigt med den som sitter i D600. Jag tror nämligen inte att det vore speciellt ekonomiskt att köra med 2 olika sensorer vad gäller "grunden".
Fast osvuret är bäst så jag garderar med kryss, som framlidne Putte Kock uttryckte det anno dazumal.
Vad jag däremot är säker på är att det i alla fall inte rör sig om någon kattskit till sensor utan att den är väldigt bra. Hur Sony sedan fixat arkitekturen/mjukvara runtomkring sensorn är ännu höljt i dunkel för mig. Förhoppningsvis har man lärt sig mycket under ärens gång. A100-sensorn brusade ju värre än den offentliga damtoaletten på Karl Johann i Oslo på 60-talet, medan samma sensor levererade mycket snygga resultat i Nikon D200 och Pentax K10D vad gäller bruset.
Tyckte jag såg märkbara förbättringar därvidlag med A550/A580 samt även med A77. Den sistnämnda är ju intressantast i det avseendet eftersom den har en "ljustjuv" i sig. Och har man med A99 tagit ett kliv till i det avseendet så blir säkert bildkvaliteten mycket bra.
Jag körde ju A77 och NEX-7 parallellt. De kamerorna har ju samma sensor och med samma objektiv monterat i en LA-EA1 (fritt blås-ingen SLT-teknik) och samma tid, bländare och allt lika presterade NEX-7 lite bättre högre upp i isoskalan än A77 samt gav ingen ghosting med ljusstarka gluggar som hade stor frontlinsdiameter.
Sedan är i rättvisans namn vissa objektiv mer benägna än andra att ge ghosting så allt kan inte skyllas på kameran.
Hur som helst ska det bli intressant att se om Mats teori stämmer att även de sensormonterade AF-punkterna utgör ljusätare i praktiken.
//Lennart