Jag är inne på lite samma som Rommel här, tror inte att det hade varit så dumt med lite tele, TS 90mm Tamron är om inte bättre så i alla fall på ungefär samma nivå som Canons plastic fantastic 50mm i skärpa och hade inte haft några större problem att "blåsa ut" bakgrunden.
Brännvidden är bara en av tre faktorer som styr skärpedjupet.
Avstånd (eller utsnitt) och bländare är de andra.
För att få kortare skärpedjup med 50 mm kunde han ha öppnat bländaren ett par steg.
Med en längre brännvidd krävs längre avstånd från motivet för att få med alla i gruppen och därmed blir SD lika stort vid samma bländartal som med 50 mm.
Enda fördelen jag kan se med lång brännvidd är att det kan ge en illusion att raderna står närmare varandra.
Om syftet är att sudda ut bakgrunden är stor bländare rätt val. Eftersom SD är teoretisk är det nyttigt att prova sig fram för att se var ditt gräns för acceptabel skärpa ligger.
Förr i världen när alla objektiv hade skärpedjupsskala irriterades jag av att ett billigt Tokina hade större (bättre) SD än den dyra tysken. Tysken var naturligtvis mer konservativt inställd av vad som kunde accepteras som skärpa.
