Lika bra att erkänna från början. Humöret är inte på topp idag. Men ända sedan jag gick in på Fotosidan för ett par veckor sedan så har det legat en länk till några trista bilder från Irland.
De påminer mest om en bild ur gamla Foto där man raljerade över svensk fotografi:"Svensk foto på väg" eller något liknande. Och så en bild (svartvit naturligtvis) av en mörk hatt (förmodligen svart) på en pinne. Möjligen kunde det tydas som ett kors. Det var på sjuttiotalet.

Är det inte dags att skaka av sig den här svartvita nojan. Världen är ju faktiskt i färg.

Sen har vi fått datorer och helt andra möjligheter. Men att använda fotoshop till att göra en knagglig ram runt en svartvit bild är ju inte särskilt inovativt. Eller att köra gröna kanalen för att göra en färgbild till sv/v.
Lite mer uppkäftighet och avantgarde vore kul.

Ett tips är att titta in på bokhandeln i Kulturhuset. Där finns blädderex av aktuella fotografers verk. Många är faktiskt i färg.

Så låt oss slipa pretensiösa bilder av en svart hatt på en pinne. Det känns lite mossigt.
RolfS

Och jag tycker att Irland bilderna är bra.
sen skulle jag bli väldigt förvånad om den svarta ramen är gjord i Photoshop, det ser snarare ut som den är gjord vid kopieringen av bilderna , Traditionell kopiering menar jag då

Örjan mitt i en svart, vit och grå mörkrumsvärld

Är det inte dags att skaka av sig den här svartvita nojan.

Klicka för att se resterande...

Det känns lite mossigt.

Klicka för att se resterande...

Att uppmana andra att överge en viss teknik är väl mossigt, bakåtsträvande och konservativt så det räcker.

Världen är ju faktiskt i färg.

Klicka för att se resterande...

Men den riktiga världen har knappast sånt färgstick som dina dansbilder. Dessutom är de inte konsekvent exponerade; I sviten av fem bilder är fyra överexponerade och en blaskig. Verkligheten, som du slår ett slag för, är korrekt exponerad. Och inte så oskarp som din dansös.

Lite mer uppkäftighet och avantgarde vore kul.

Klicka för att se resterande...

Varsågod, det är bara att börja skicka in bilder till ditt album. Jag väntar med spänning.

Är inte en av de saker som gör fotografering till en så fascinerande sysselsättning det faktum att man aldrig blir fullärd? Att det finns så många olika "material" inom konsten att skriva med ljus?

Personligen har jag alltid haft svartvitt som mitt "favoritmaterial". Det är en speciell känsla att "ha koll" på hela processen, från det att Du laddar kassetten från din 30-metersspole, över exponeringen tills det att den färdiga kopian ligger i sköljen och sedan på tork.

Vi skall vara glada över att de olika typerna av "material" för oss fotografer växer hela tiden, nu senast med de digitala möjligheterna. Det ger oss ju nya uttrycksmöjligheter, men att "stänga dörren" till äldre tekniker ser jag ingen som helst mening med. Man blir som sagt aldrig fullärd i någon teknik.

"A mind is like an umbrella. It works best when it's open"

/Fredrik

Jag ser fotografering som abstraherade av verkligheten, att försöka fånga en rörlig tredimensionell värld i en fast tvådimensionell bild. Svart/vitt är att abstrahera ett steg ytterligare, och en ren grafisk svart/vit bild utan gråtoner är att skruva abstraheringsratten ett steg till.

Varje form har sitt konstnärliga och dokumentära uttryck. Ingen är bättre än den andra, bara annorlunda.


/Erik

Jo visst måste man få fotografera som man vill. Det jag vänder mig emot är att svartvita bilder kopierade rätt av skulle vara något speciellt.
Då blir det lätt lite navelskåderi.

Själv arbetar jag med bilder, där foto är ett medel liksom datorn, pennan, penseln eller ritkolet.

När det gäller dansbilderna håller jag med om att de är oskarpa. Ljusförhållanden rådde jag inte på i en skymmande augustikväll med ett måttligt ljusstarkt objektiv. Blixt hade varit föga pietetsfullt. Det blev stativ och 30 dels sekund. Men jag gillar ändå bilderna. Eller kanske just därför.

Rolf S.

Varför skulle inte svartvita bilder kopierade rakt av kunna vara något speciellt. Är kolkriteteckningar "rakt av" något speciellt? Jag förstår inte.

Jag är själv svartvitfreak men tycker att Rolf har en poäng. Det blir gärna otroligt pretentiöst med svartvit ibland (men även rent allmänt med foto eller annan konst också).

Jag tror inte att Rolf är kritiskt till det svartvita utan att han efterlyser en förnyelse av den svartvita genren. Och det har hann ju rätt i. Jag forograferar själv ganska traditionella svartvita bilder (nej, jag har inga bilder upplagda här!! (men de kommer när jag har tid och utrustning att lägga in dem))

Jag har inget emot traditionella svartvita bilder och kan njuta mycket av att se på t.ex Ansel Adams landskapbilder, men de är ju i all sin perfektion lite tråkiga. Nej, fram för lite nyskapande i svartvit.

Hälsningar

Fredrik Persson

Jag tror att svartvitt tenderar att bli lite mer pretantiöst pga att det är enklare. Det är liksom ingen vits med att lägga ner tid på en negativ färgbild om man inte har möjligthat att kopiera dessa själv. Det slutar i regel med att labbet förstör bilderna.

Svartvitt däremot har man kanske kontroll hela vägen, vilket motiverar till att använda mer film och att exprimentera mer.

Att sedan ha åsikter om huruvida det ena är bättre än det andra är löjligt. Visar mer på att mina inte riktigt har fattat vad fotografi handlar om. Valet beror i regel på vad man vill visa och jag är den första att skriva under på att färg inte alltid gynnar bilden. Tyvärr är det kanske så att många av oss, mig inkluderad, konstaterar i efterhand att bilden/bilderna blev bra. Där syftet sällan var något annat än att ta en bra bild. Vill man däremot föra fram en åsikt eller kännsla genom bilder så blir det lite annorlunda. Typiskt den stora skillnaden mellan pressfotografer och dokumentärfotografer, generellt sett.

Slutligen, att raljera över en annan fotografs utställning är pinsamt. Sådana åsikter kan man behålla för sig själv. Till skillnad mot våra album så är nog inte utställningarna till för att vi ska ge kritik. Det förehåller ju sig så, sist jag kollade iaf, att vi har olika smak. Att du upplevde utställningen som tråkig var dessutom kanske meningen. Om jag inte minns fel så skrev fotografen några rader om sin tid på ön, och han verkade inte haft allt för roligt han heller.

Intolerans, är nyckeln till krig och osämja. Jag har inte mycket till övers för människor som visar mått på stor intolerans.

Mvh
Maverick

håller med

maverick om intolerans.. och lägger till agressivitet.. och förmodligen en massa andra saker..

Vet inte om jag kan hålla med Rolf om att det svartvita behöver en förnyelse. Enligt mig sker det en förnyelse av bildskapandet just nu. Det är inte Photoshops förtjänst eller digitalkamerans. Ett stort antal ungdomar har upptäckt den svartvita bilden och foto som intresse över huvud taget. För mig som plåtat seriöst i 14 år är det roligt att se alla dessa nyskapande bilder. Deras porträtt liknar inget jag sett tidigare och jag känner att jag också skulle vilja vara lika nyskapande.
Att säga att världen är i färg känns väldigt fånigt. Foto behöver inte alltid avbilda verkligheten rakt upp och ner. Det kan finnas en styrka i att vi ser på världen på olika sätt.

Citat:
"Det jag vänder mig emot är att svartvita bilder kopierade rätt av skulle vara något speciellt.
Då blir det lätt lite navelskåderi."
Vad menar du Rolf?

Jag tycker det är kul att mitt inlägg väckt några funderingar och gav så många reaktioner även om de flesta verkar svara med ryggradsreflexen.

Mitt syfte var inte att kritisera Sam Lindhs utställning i sig. Tvärtom.Det finns ett personligt uttryck i den. Jag tyckte bara att den var en bra illustration till det jag skrev.
Att lite dystra svartvita fotografier lättare upphöjs till konst.

Om det sen är intolerans att tala om att man inte tycker om någonting och att det tom skulle leda till krig - ja då får man väl ta det.
"Är det verkligen fred vi vill ha - till varje tänkbart pris" sjöng Hoolabandoola och det kan man ju fråga sig. I ett diskussionsforum tycker jag man ska få föra fram även kritiska synpunkter.

På Kulturhuset i Stockholm visar man just nu utställningen "Gun Nation" av den brittiske fotografen Zed Nelson. Se på: http://www.kulturhuset.stockholm.se/
Den bygger på svartvita fotografier och jag tror inte att den fått samma effekt i färg. Vissa ämnen illustreras bäst i svart/vitt. Liksom andra lämpar sig bättre i färg. Exempelvis utställningen Drakfesten av Martin Skoog som också finns på Kulturhuset. Den hade definitivt kännts pretentiös i svart/vitt.

Så experimentera och välj det ni tycker passar ämnet. Men våga experimentera och fastna inte i den svart/vita verkligheten.

Rolf S