Är hanteringen av D3s verkligen intuitiv?

[Grevture]

Jag som haft Canon sen 1975 tycker att Nikons arrangemang av manöverdon på deras kameror är ungefär så korkat som det skulle kunna bli om några helidioter anstränger sig ett bra tag för att röra till det så mycket som möjligt.

Oj! Så illa

Själv körde jag Canon från ungefär 1980 och i många år framåt, mest med en F1 (som jag har kvar än - den sökaren saknar jag ...)

Mest märks det genom att jag fortfarande i stressade situationer reflexmässigt vill vrida år fel håll när jag byter objektiv, men annars gick det rätt snabbt att vänja sig vid Nikon (som jag började med i digitaleran).

Jag har ju även kört en del moderna Canon och visst finns det saker som skiljer, men i det stora hela är de och Nikon i slutändan mer lika än olika. Känns som om 90% av funktionerna fungerar ungefär likadant.

Under fotografering stör jag mig nog ärligt talat mycket mer på saker som att olika kameror (även inom samma märke) har olika timing, alltså avtrycksfördröjning och sådant, än att ett reglage sitter olika. För mig känns det alltså ofta svårare att växla fram och tillbaka mellan säg en D90 och en D3, än mellan en D3 och en Eos 1D.

Men skillnaderna i vad som uppfattas som intuitivt är rätt intressanta. Det går inte att låta bli att fundera om kamerorna skulle kunna bli mer anpassningsbara än de är idag ... Där tycker jag att Olympus E3 och E-5 är föredömliga, du har fler möjligheter att ge knappar och rattar nya roller där.

 

[iSolen.se]

...

Låser den stora knappen för att flytta fokuspunkten. Tycker det går snabbare att ta ett snabbt "avtryck" genom att flytta kameran dit och sedan trycka på AF-ON knappen.
JB

Jo men kameran väger ju in fokuspunktens exponeringsmäting tyngre. Om det är något ljust eller mörkt i mitten blir det ju fel. Dessutom är inte fokusplanet en sfär så man kan inte rikta om kameran utan att få ett fokusplanfel.

Måste erkänna att jag gör likadant som du, man får kompensera genom att plocka ljuset också

 

[xrp]

Jag är likt TS en Sony-användare som ändå brukar gå och klämma lite på Nikon, och jag också funderat på ett par detaljer, visserligen inte om intuitet utan om handhavande och ergonomi, men som inte känns helt självklara när man kommer från ett annat märke. Hoppas att det är OK att jag lånar tråden, det rör sig i alla fall i trakterna av samma ämne.

Det ena: Hur bär ni er åt för att komma åt det främre inmatningshjulet smidigt när kameran är höjd till ögat? Som jag vill hålla kameran måste jag välja mellan att antingen manövrera hjulet med långfingret, eller så blir jag tvungen att skifta greppet en aning för att komma åt hjulet med pekfingret i stället. Å följt på det måste jag sedan förstås skifta tillbaka greppet för att kunna hålla kameran bekvämt igen - och kunna nå avtryckaren... Ingendera känns för mig som en acceptabel lösning för ett verktyg som jag skall kunna vara både snabb och säker med.

Det andra: Väljaren för matningsläge och dess spärr... Är det inte onödigt avigt att hålla ner den där pilliga spärren samtidigt som man skall hitta rätt läge med den nästan motståndslösa och från klicklägen helt befriade ratten? Särskilt om det är lite bråttom, eller om händerna är lite kalla och inte alldelels samarbetsvilliga? Eller är det kanske så att de flesta ställer den på kontinuerligt och sedan inte rör väljaren så ofta?

Så, min helt uppriktiga fråga är: Är detta verkligen bara vanesaker, eller får jag lära mig något fiffigt knep om jag faktiskt köper en Nikon? Eller står ni helt enkelt bara ut med att det är så här för att kamerorna är bra på andra vis? För mig lockar t.ex. CLS, men jag känner mig samtidigt jäkligt osäker på om det är värt att jag i så fall kanske skall behöva "stå ut" med att hantera kameran...

 

[Grevture]

Det ena: Hur bär ni er åt för att komma åt det främre inmatningshjulet smidigt när kameran är höjd till ögat? Som jag vill hålla kameran måste jag välja mellan att antingen manövrera hjulet med långfingret, eller så blir jag tvungen att skifta greppet en aning för att komma åt hjulet med pekfingret i stället. Å följt på det måste jag sedan förstås skifta tillbaka greppet för att kunna hålla kameran bekvämt igen - och kunna nå avtryckaren... Ingendera känns för mig som en acceptabel lösning för ett verktyg som jag skall kunna vara både snabb och säker med.

Jag måste erkänna att jag blev så förvånad över det du skrev att jag tog upp kameran och dubbelkollade Jag bara flyttar avtryckarfingret (pekfingret) och begriper inte alls varför du behöver byta grepp?

Jag jobbar i allmänhet med tidsautomatik, dvs ställer bländaren med just främre ratten och ... Ja, jag har aldrig upplevt att jag behöver byta grepp.

Det finns ett avstånd mellan avtrycket och främre ratten, men jag har som sagt aldrig upplevt det som problematiskt - snarare som en fördel när jag fotar med handskar (vilket jag rätt ofta gör).

Det andra: Väljaren för matningsläge och dess spärr... Är det inte onödigt avigt att hålla ner den där pilliga spärren samtidigt som man skall hitta rätt läge med den nästan motståndslösa och från klicklägen helt befriade ratten? Särskilt om det är lite bråttom, eller om händerna är lite kalla och inte alldelels samarbetsvilliga? Eller är det kanske så att de flesta ställer den på kontinuerligt och sedan inte rör väljaren så ofta?

I normal användning kör jag C-low (5 bild/sek), för sport och annat rörligt C-High (9 bild/sek) och om jag fotar i någon känslig miljö där det bara inte får bli en serie hur mycket jag än gör bort mig ställer jag om till singelläge.

Men jag kan inte påstå att jag någonsin gör de här bytena under tidspress - det där är ju som jag ser det ganska typiskt en inställning du sätter innan du börjar fotografera i en situation och sedan antagligen inte ändrar tills du byter situation. När skulle man behöva ändra det här mitt i en sekvens? (dvs utan att ta ögat från sökaren) ... Snarare skulle jag bli irriterad om det var för lätt att ställa om det här av misstag. Som jag ser det finns spärren där av mycket goda skäl. Precis som det av mycket goda skäl går att låsa bakre tumratten (slutartid) som utan låsning blir på tok för lätt att ändra av misstag (jag kör ju ofta helmanuellt).

Så, min helt uppriktiga fråga är: Är detta verkligen bara vanesaker, eller får jag lära mig något fiffigt knep om jag faktiskt köper en Nikon? Eller står ni helt enkelt bara ut med att det är så här för att kamerorna är bra på andra vis? För mig lockar t.ex. CLS, men jag känner mig samtidigt jäkligt osäker på om det är värt att jag i så fall kanske skall behöva "stå ut" med att hantera kameran...

Jag måste nog erkänna att jag upplever de här sakerna som riktigt bra och genomtänkta och har lite svårt att se var problemet ligger

 

[keckax]

Jag har (som så många andra) bytt funktion mellan främre och bakre ratten för att jag tycker att det känns bekvämare. Jag ställer alltså bländare med bakre ratten.

Prova om det känns bättre xrp.

.K

 

[apersson850]

Uj uj, sicket snack. Hoppas du skojar.

Inte det minsta. Visst har hanteringen modifierats över tid, då kamerorna blivit mer och mer elektroniska, men det är mycket som är lika tänkt i T90 från 1987 till dagens Canon.

Jag kan säkert också vänja mig vid Nikon, om jag vill, men det går inte genom att bara använda en någon gång då och då, när jag experimentpillar på min kusins kameror. Han har numera hamnat på den mörka sidan, trots att han såg ljuset redan med A-1. Så kan det gå.

 

[Grevture]

Inte det minsta. Visst har hanteringen modifierats över tid, då kamerorna blivit mer och mer elektroniska, men det är mycket som är lika tänkt i T90 från 1987 till dagens Canon.

Jag kan säkert också vänja mig vid Nikon, om jag vill, men det går inte genom att bara använda en någon gång då och då, när jag experimentpillar på min kusins kameror. Han har numera hamnat på den mörka sidan, trots att han såg ljuset redan med A-1. Så kan det gå.

Jag kör ju då och då kameror från alla möjliga märken och visst kan man blir förvirrad över en och annan detalj här och var, men som jag nämnde tidigare tycker jag trots allt att likheterna överväger. De enda kameror som jag tycker är direkt förvirrande (en stund) är en del kompakter där man ibland helt frångått traditionella konventioner för vad och hur man ställer in saker i en kamera.

Jag har också pratat en del med press- och sportfotografer som bytt kameramärke nu senaste åren och jag kan nog säga att det vanligaste svaret på frågan om det varit besvärligt att byta är en kommentar av typen "Tja, man vrider åt olika håll, men annars så ... " följt av en en axelryckning.

Visst är som du säger vanans makt stor. Men jag tror nog viljan spelar in också

Bara för att något är annorlunda innebär ju inte det att det är sämre. Jag kan till exempel mycket väl förstå varför de bygger kompaktkameror med gränssnitt som sätter myror i huvudet på mig - de är helt enkelt inte byggda för dinosaurier som jag som vill kunna styra saker manuellt

 

[Serganten]

Gick också från en Sony a700 till en Nikon d300s. Tog faktiskt förvånansvärt länge innan jag vande mig vid Nikonen, men nu skulle jag inte kunna byta tillbaks. Är väldigt förtjust i Nikon. Det ända jag inte kommer överens med är deras AUTO ISO, medan Sonyn fungerade superbt.

 

[keckax]

Inte det minsta. Visst har hanteringen modifierats över tid, då kamerorna blivit mer och mer elektroniska, men det är mycket som är lika tänkt i T90 från 1987 till dagens Canon.

Jag kan säkert också vänja mig vid Nikon, om jag vill, men det går inte genom att bara använda en någon gång då och då, när jag experimentpillar på min kusins kameror. Han har numera hamnat på den mörka sidan, trots att han såg ljuset redan med A-1. Så kan det gå.

10 år gammal köpte jag en lådkamera med 120-film, som jag sparat till själv. Sen blev det Canon.... Först något jag inte minns namnet på, sen (tror jag) AE-1, EF, A1 osv. Jag kom senare över en drös fina Nikongluggar och ett Nikkormathus.... Sen bidde det FM, FE-2 osv. På nittiotalet blev det en Canonutrustning igen, för att sedemera återgå till Nikon än en gång. Dessa byten har ofta varit resultat av tillfälligheter och ibland ren nyfikenhet (pryltokig).

Jag kommer dock inte ihåg en enda gång att jag har haft problem eller känt mig särskillt obekväm med en enda kamera.
För mig är inte vanans makt större än förmågan att på ett kick lära mig en ny modell eller nytt märke.

Att jag idag använder Nikon istället för ****** är bara pga gamla gluggar som jag haft kvar. En (1) dag med ett annat märke (än sitt gamla vanliga) är nog allt som behövs för de flesta att komma in i ett nytt märkes nycker, menysystem och knappars placeringar. Tror jag...

Höll på att glömma bort att jag har haft (och har kvar) en prima fin gammal Zenit också!

/K

 

[Janne B]

Gick också från en Sony a700 till en Nikon d300s. Tog faktiskt förvånansvärt länge innan jag vande mig vid Nikonen, men nu skulle jag inte kunna byta tillbaks. Är väldigt förtjust i Nikon. Det ända jag inte kommer överens med är deras AUTO ISO, medan Sonyn fungerade superbt.

Va, det är väl just auto ISO som är det suveräna med Nikon jämfört med många andra kameror. Vad är det du inte begriper, ingenting kan väl vara enklare än just detta?
Mvh
JB

 

[Shinzon]

Rattarna och knapparna på min D3a funkar alldeles utmärkt. D3s borde väl vara nära på identiskt. Jag irreterade mig på en del dubbelfunktioner på vissa knappar när jag körde D90 men numera har jag inget att klaga på.

Jag tror inte de olika märkena betyder så mkt men det krävs förstås träning att vänja om sig. Personligen föredrar jag generellt Nikons knapplacering men jag måste även erkänna att greppet känns bättre på Canon i största allmänhet.