Arbetsuppgift: Illustrera konceptuella begrepp?
- Trådstartare müsli
- Start datum
gitte edelman
Aktiv medlem
(Jag hoppar in här lite från sidan i den här intressanta tråden...)
Tycker att 'symbol' är ett ord som ofta används lite slarvigt - också inom vetenskapliga ramar. (Jag har ofta stött på det i universitetstexter, tex...)
Symbol/tecken är, som jag ser det, en viktig distinktion - och framför allt när det gäller bilder. Vi rör oss ofta just inom gränslinjen mellan dessa och en bild kan vara lyckad eller misslyckad beroende på om vi kan 'lyfta' den från att läsas som ett tecken till att ge den ett symboliskt värde.
Låt mig ta exempel på fotografier som har lyckats:
Vi har alla sett bilder av skyltar med 'Whites Only'. Som ursprungliga skyltar är budskapet bara 'tecken' - de har en betydelse, men inte så mycket mer. De säger att ett visst område (en bänk, en ingång, en strand) endast får användas av folk med ljus hudfärg.
Det är onödigt att gå in på historien som förvandlade dessa tecken till symboler, men jag vågar påstå att det knappast finns någon som kan läsa en bild med en sådan skylt idag som bara ett tecken (tex. som pappret med texten: hej). Vi berörs alla av symbolvärdet i texten. 'Whites Only' betyder så mycket mer än bara ett förbud. Det betyder rasism, och vi kommer att tänka på en mängd saker som vi kanske också associerar till rasism och kampen mot rasism. Vi kanske tom. tänker på personer, rörelser, incidenter... Skylten med budskapet har kommit att betyda så mycket att vi nästan inte ser vad den ursprungliga texten säger. (Detsamma gäller tex. hakkorset, fredsduvan och MacDonalds logon - den sista känns igen av fler småbarn än någon annan symbol...)
Alltså, våra egna fotografier lyckas kanske inte skapa sådana starka förvandlingar av tecken till symboler, men vi leker ju ofta med dylika element.
Rödljus (som i grunden är ett tecken för att bilar och trafik ska stanna) används ju ofta som symbol för något förbjudet eller stängt.
Klockor (med eller utan visare; jfr Bergman) är tecken för tideräkning, men används som symboler för det obönhörliga åldrandet, osv.
Det är alltså viktigt att fråga sig om en bild lyckas med att ta ett tecken och omvandla det till en symbol, eller om bilden misslyckas och tecknet bara förblir ett tecken. Samt, naturligtvis, fråga sig om det var bildens avsikt överhuvudtaget att använda sig av tecknets potentiella symbolvärde, eller om bilden helt enkelt bara vill avbilda ett 'Hej', eller ett rödljus, en klocka, eller en skylt med Whites Only (eller Sandas Ej, eller vad det må vara). Även om det i det sista fallet, som sagt, kan vara sgs omöjligt att undvika symboliken.
Men visst blir en bild stark när ett tecken läses som en symbol? Det ger ju den där känslan av att bilden visar på något större, något allmängiltigt, något som sträcker sig långt utanför bildramarna.
Något som berör oss alla.
/Gitte
müsli
Avslutat medlemskap
För mig är det onekligen en stark bild, även om det jag ser inte är vad du tänkt med bilden.Estethia skrev:
inget stämde in på mig och mina tankar med bilden.
men det var kul att höra åsikter iaf.D
kan dock inte komma på nåt bra ord för bildens mening...
Bilden har en styrka i kontrasten mellan det lite makabra och symbolen för kärlek. I någon mening en motsats som ger en tvetydighet, kanske en ironi som stärker syftet med bilden. Kanske som att kärlek kan vara smärtfullt.
Det är också intressant att du inte tycker du kan formulera i ord vad ditt tänk var med bilden. Ser en likhet med när man börjar tala ett annat språk flytande. Man behöver inte tänka i "översättningar", man bara använder mottagarens språk. Det är väl egentligen det ulimata arbetssättet för en fotograf/bildskapare, att inte behöva översätta tankarna till bild. Utan att tankarna ÄR bilden, bilden ÄR tankarna.
müsli
Avslutat medlemskap
Välkommen
Precis.
Tror vägen till denna medvetenhet kan variera, precis som när man lär sig ett främmande språk.
Man kan t ex helt enkelt kasta sig i bildskapandet och lära sig på vägen, eller man kan gå den teoretiska vägen, eller försöka kombinera lite av båda. Hur lätt man hittar fram till ett fungerande användbart språk är nog mycket beroende på person, precis som med fallenheten för språk.
müsli
Avslutat medlemskap
Vill bara säga att jag inte lägger någon värdering i om bilder är avbildningar/presentationer eller innehåller symboler och andra uttryck.
Allt är naturligtvis lika legitimt. Oavsett om syftet är att göra en bra avbildning med tekniskt avancerad utrustning, eller om syftet är att göra djupa betydelsefulla bilder med en enkel mobilkamera.
Det kanske låter lite som att en del av mina inlägg syftar till att förringa rena avbildningar, vilket inte är min avsikt. Jag vill bara resonera kring begreppen för att lära mig "tänka mer i bild".
Allt är naturligtvis lika legitimt. Oavsett om syftet är att göra en bra avbildning med tekniskt avancerad utrustning, eller om syftet är att göra djupa betydelsefulla bilder med en enkel mobilkamera.
Det kanske låter lite som att en del av mina inlägg syftar till att förringa rena avbildningar, vilket inte är min avsikt. Jag vill bara resonera kring begreppen för att lära mig "tänka mer i bild".
gitte edelman
Aktiv medlem
Tack!müsli skrev:
Välkommen
[/i]
Javisst!
Det gäller också att även om alla kan lära sig språket (använda sig av eller återfinna tecken och symboler) så kan alla inte använda sig av dom på ett känsligt och poetiskt sätt. Det är den där 'känslan' i en bild jag talar om. Det antydda är ibland mycket mer än det övertydliga.
Att bara rada tecken och symboler blir ofta plumpt. En rebus kan vara kul - men så upplyftande är de inte i längden.
Håller också med dig om att 'bara' avbildningar är helt ok. Tycker ofta dom enklaste avbildningar lever just för att de bara är så förbenat vackra och inte försöker vara mer än det. Det opretentiösa och rättframma verkar ha en egen kanal som går rätt in i hjärtat. Eller är det bara en enkel jordnära person som jag som tycker det?
/Gitte
müsli
Avslutat medlemskap
Lite löst svammel runt "Avbildning" versus "Uttryck".
Antag att en redaktion ger dig två uppdrag:
- ett porträtt för en bildbyline
- en illustration av kvinnomisshandel
Porträttet lär väl bli en avbildning. Bilden ska ju visa hur reportern ser ut. Man kan naturligtvis göra detta på en mängd olika vis, men huvudsyftet är att visa hur personen ser ut, dvs en avbildning. Det skulle väl bli lite fel att t ex avbilda någon annan, även om denne liknar reportern ...
Illustrationen å andra sidan är väl lite svår att göra som en ren avbildning, lite knepigt att vara på rätt plats vid rätt tid.
Iofs, kanske att man skulle kunna avbilda skadorna hos något offer, men det avbildar ju inte själva misshandeln. Alltså, då får man väl välja att använda andra uttryck, alternativt att avbilda en arrangerad situation. Hur kan man lösa detta om ett krav är att inte använda en arrangerad situation?
Antag att en redaktion ger dig två uppdrag:
- ett porträtt för en bildbyline
- en illustration av kvinnomisshandel
Porträttet lär väl bli en avbildning. Bilden ska ju visa hur reportern ser ut. Man kan naturligtvis göra detta på en mängd olika vis, men huvudsyftet är att visa hur personen ser ut, dvs en avbildning. Det skulle väl bli lite fel att t ex avbilda någon annan, även om denne liknar reportern ...
Illustrationen å andra sidan är väl lite svår att göra som en ren avbildning, lite knepigt att vara på rätt plats vid rätt tid.
Iofs, kanske att man skulle kunna avbilda skadorna hos något offer, men det avbildar ju inte själva misshandeln. Alltså, då får man väl välja att använda andra uttryck, alternativt att avbilda en arrangerad situation. Hur kan man lösa detta om ett krav är att inte använda en arrangerad situation?
Anders Östberg
Guest
Hej!
Hoppar in lite sent med en omedelbar fundering när jag läst den här diskussionen... eller borde jag säga monologen (?) ;-)
Jag är lite osäker på om de flesta faktiskt vill eller ens borde fundera alltför mycket på det sätt du försöker göra. Jag tror man kan intellektualisera för mycket och analysera sönder sin skaparglädje. I alla fall för mig som amatör och hobbyfotograf vill jag gärna bli överaskad själv av det jag plåtar, inte kallt kalkylerande designa ett uttryck eller en känsla för att på något sätt manipulera en tänkt betraktare. Kanske detta inte gäller på samma sätt för t.ex. en reklamfotograf eller fotojournalist som är ute efter att förstärka ett givet budskap, eller för en "konstnär" till skillnad från en mer utpräglat "avbildande fotograf" som jag tror jag själv är. Jag vet inte, det är intressanta tankar, men kände ändå att jag blev lite avtänd av tanken på att dissekera fotograferandet så här...
mvh, Anders
Hoppar in lite sent med en omedelbar fundering när jag läst den här diskussionen... eller borde jag säga monologen (?) ;-)
Jag är lite osäker på om de flesta faktiskt vill eller ens borde fundera alltför mycket på det sätt du försöker göra. Jag tror man kan intellektualisera för mycket och analysera sönder sin skaparglädje. I alla fall för mig som amatör och hobbyfotograf vill jag gärna bli överaskad själv av det jag plåtar, inte kallt kalkylerande designa ett uttryck eller en känsla för att på något sätt manipulera en tänkt betraktare. Kanske detta inte gäller på samma sätt för t.ex. en reklamfotograf eller fotojournalist som är ute efter att förstärka ett givet budskap, eller för en "konstnär" till skillnad från en mer utpräglat "avbildande fotograf" som jag tror jag själv är. Jag vet inte, det är intressanta tankar, men kände ändå att jag blev lite avtänd av tanken på att dissekera fotograferandet så här...
mvh, Anders
müsli
Avslutat medlemskap
Hehe, jo, jag vet, hade väl hoppats på fler inlägg med argument liknande dina här.
Som sagt, detta är ett försök till resonemang om hur man kan kommunicera och utvecklas runt bilder och bildskapande.
På samma vis som det är nödvändigt att kunna t ex matematisk analys för att förstå sambanden och kunna åstadkomma något mer avancerat inom naturvetenskap. Annars blir det ju bara ett mönster-följande, göra som andra gör, slå i formelsamlingar, upprepa tidigare verk, bara parametrarna som skiljer.
Om man förstår begreppen och kan se VARFÖR man ser ett visst uttryck i en bild, så kanske man kan använda denna kunskap i sitt eget bildspråk.
Jag tror inte det handlar om att, som du säger, "kallt kalkylerande designa" bilder.
Jämför med att lära sig ett språk: Det handlar om att kunna sätta samman nya meningar, inte bara göra parafraser på gamla meningar. Efter ett tag talar man mer flytande, inget kallt kalkylerande över det. Bara smidigare.
Man skulle kunna säga att många bilder utan bakomliggande tänk/språkkunnande är lika innehållsrika som att lyssna på någon som talar låtsas-franska. Det kan vara underhållande, och t o m vackert en stund, men efter ett tag blir det mer tröttsamt och enformigt. Det har inget innehåll.
skarpedjup
Aktiv medlem
Nä, ingen metafor, snarare en symbol, ett tecken.
skarpedjup
Aktiv medlem
Tycker också det är ett tecken eller symbol.
Men samtidigt en metafor med.
Vi ser att det är ett hjärta, men det ser inte riktigt ut, utan syftas på något annat.
Anders Östberg
Guest
Jo, jag överdrev väl lite.
En annan vinkling... lite fladdrande tankeverksamhet idag, måste bero på febern
...Jag utöver musik i form av bas-spel, och efter att jag började spela och förstå lite musikteori så tycker jag att jag har svårt att lyssna på musik själv utan att t.ex. fastna i och notera små finesser och konstruktioner i individuella instruments del av arrangemanget. För en kompositör eller musiker är det ju förstås nödvändigt att förstå vad som fungerar, det är nog i analogi med vad en fotograf behöver för att skapa en bild med förutbestämt budskap, men som lyssnare/betraktare förlorar jag en del av magin. Jag är lite rädd att förlora den upptäckarglädjen i fotografin, jag är redan miljöskadad i den meningen att jag t.ex hakar upp mig på diagonaler och tredjedelar i kompositionen.
Det är väl två sätt att närma sig en bild, och två synsätt som jag tror är svåra att kombinera. Man får väl hitta skönheten i bildskapandet istället för betraktandet kanske.
Det här var lite stickspår känner jag, sorry.
müsli
Avslutat medlemskap
Håller med om att det direkta är ju en symbol: hjärtformen symboliserar onekligen kärlek.
Men blir det inte samtidigt i bildens kontext en metafor för suktandet efter kaffe?
Jag är osäker på skillnaderna metafor och symbol, men en symbol representerar något annat (fysiskt eller abstrakt). En metafor påvisar ett samband eller tillstånd, det är ett mer övergripande begrepp, eller?
Metaforen i det här sammanhanget blir helt enkelt tillståndet "kärlek till kaffe".
* osäker *
Låt säga att vi bytte ut kaffebönorna mot gelehallon. Det är ju samma symbol, men bilden får en annan betydelse.
Graal
Avslutat medlemskap
Jag tycker inte att man ska analysera en bild för mycket,analysera "sönder" den så att säga. Många gånger talar bilder för sig själva, utan ord, och det är då de är som bäst. Har själv ofta svårt att i ord uttrycka vad jag vill säga med mina bilder. Ibland kanske jag inte vill säga någonting, enbart förmedla något vackert eller en känsla. Men jag är inte särskilt road av att i efterhand analysera bilder alltför mycket. Ett sätt att arbeta med bild är att som tidningen MOTIV inför varje nummer sätta upp ett tema och utifrån detta försöka skapa någonting meningsfullt. Har nyss fått mitt första nummer, det med temat "Livet är någon annanstans", och där talar bilderna för sig själva. Här behövs inga långrandiga analyser (även om varje avsnitt inleds med en text så är texten inte analyserande i den mening vi dikuterar här). Bilderna fungerar mera som helheter tillsammans (inte som enskilda verk). Men visst kan man analysera varje bild för sig också. Och det är nog helt rätt att vi utvecklas genom att försöka förstå bilden/bilderna med någon form av analysredskap. Men hur detta redskap ska se ut är nog mycket olika från person till person.
müsli
Avslutat medlemskap
Utmärkt synpunkt. Absolut inget stickspår.
Är det verkligen så? Att man förlorar litet av nöjet med musiken som musiker? Är det inte mer så att du helt enkelt höjt kraven i ditt lyssnande? Det som förut var intressant känns nu mer genomskinligt och därmed ointressant? Ungefär som låtsas-franskan som barnen kan hålla på med. Men när dom lär sig språket på riktigt så blir det helt ointressant med låtsas-franska.
Det där med tredjedelar och diagonaler håller jag med om. Ibland känns det som enkla trix, lite för medvetet, kanske omotiverat.
müsli
Avslutat medlemskap
Håller helt med. Att sträva efter att analysera "sönder" bilder, dvs plocka ner den i beståndsdelarna, är sällan givande, tvärtom.
Däremot vill jag ha förmågan att vid behov kunna se vad i en bild som gav mig just "den där" känslan. Om jag har den förmågan så inbillar jag mig att jag har nytta av det även i mitt eget bildskapande.
Låter alldeles utmärkt. Du "talar bildspråk" helt enkelt.
Och jag är säker på att du vill säga något. Jag tror att du bara inte alltid har en tydlig översättning i ord av det du säger med bilden.
Anders Östberg
Guest
Risken, om man ser det så, med att kunna mer eller förstå mer tror jag är att man flyttar upplevelsen från det känslomässiga till det intellektuella. Inte fel, bara annorlunda. Det första intrycket kan fortfarande vara känslomässigt men sedan börjar analyserandet vare sig man vill eller inte.
Kanske man måste skilja på rollerna som musiker/fotograf och som lyssnare/tittare. Skapandet blir roligare och mer givande om man kan mer, men den andra rollen kanske blir mindre intuitiv och därför har den inte kvar riktigt all sin "barnsliga" upplevelsekraft.
Hur man sedan väger ihop dom två vet jag inte.
skarpedjup
Aktiv medlem
Jaa, det går absolut att säga så med.
Men det kan också vara en metafor för att man gillar Sydamerika.
Oftast så är väl metaforer lite mer "djupare" än att man ser det direkt så.
Tycker det här är mycket intressant trådar föressten!
