Arkivera gamla nitrat-negativ?

[cfagerberg]

Jag håller på och går igenom gamla familjefoton och håller nu på att scanna en större mängd svartvita negativ som är 6x6. Jag har gjort "eldprovet" - dvs klippt av en bit och testat att tända den och med tanke på att den brann lätt så antar jag att negativen är silvernitat - tänker jag rätt?

Om de är det - hur skall jag då förvara dem? Allt annat sätter jag in i arkivbeständiga plastfickor och har gjortd detsamma med dessa - men när jag nu läser på så blir jag osäker på hur jag skall göra. Även om jag har scannat av negativen så vill jag ju gärna spara dem för det fall jag i framtiden vill göra förstoringar. Hur gör ni andra? Finns det något arkiv dit man kan lämna negativen (ingen aning om hur många, men gissar att det kanske är några hundra, eventuellt fler) och från vilket man sedan kan "låna" dem om man vill göra nya kopior?

 

[Johan_G]

Jag håller på och går igenom gamla familjefoton och håller nu på att scanna en större mängd svartvita negativ som är 6x6. Jag har gjort "eldprovet" - dvs klippt av en bit och testat att tända den och med tanke på att den brann lätt så antar jag att negativen är silvernitat - tänker jag rätt?

Om de är det - hur skall jag då förvara dem? Allt annat sätter jag in i arkivbeständiga plastfickor och har gjortd detsamma med dessa - men när jag nu läser på så blir jag osäker på hur jag skall göra. Även om jag har scannat av negativen så vill jag ju gärna spara dem för det fall jag i framtiden vill göra förstoringar. Hur gör ni andra? Finns det något arkiv dit man kan lämna negativen (ingen aning om hur många, men gissar att det kanske är några hundra, eventuellt fler) och från vilket man sedan kan "låna" dem om man vill göra nya kopior?

Lite hänger det på ålder på filmen, men fram till mitten av 50-talet var både cellulosanitrat och cellulosaacetat vanligt i film innan det så småningom ersattes av polyester.
Båda de typerna brinner lätt och bästa sättet att skilja dem åt är faktiskt att lukta.

Cellulosanitrat luktar ganska illa, en stickande kemisk doft eller hur det ska beskrivas.
Cellulosaacetat luktar mer surt, åt ättiks eller vinägerhållet.

Plastfickor är nog inte det bästa sättet att förvara dem på, det kan bli för tätt och påskynda nerbrytningen (speciellt av cellulosanitrat).
Använd kuvert av syrafritt papper, eller vik försiktigt in negativen i syrafritt arkivpapper, då tillåter du att negativen andas.

 

[Sven Blomquist]

Nitratfilm har liknande egenskaper som bomullskrut!

Jag håller på och går igenom gamla familjefoton och håller nu på att scanna en större mängd svartvita negativ som är 6x6. Jag har gjort "eldprovet" - dvs klippt av en bit och testat att tända den och med tanke på att den brann lätt så antar jag att negativen är silvernitat - tänker jag rätt?

Om de är det - hur skall jag då förvara dem? Allt annat sätter jag in i arkivbeständiga plastfickor och har gjortd detsamma med dessa - men när jag nu läser på så blir jag osäker på hur jag skall göra. Även om jag har scannat av negativen så vill jag ju gärna spara dem för det fall jag i framtiden vill göra förstoringar. Hur gör ni andra? Finns det något arkiv dit man kan lämna negativen (ingen aning om hur många, men gissar att det kanske är några hundra, eventuellt fler) och från vilket man sedan kan "låna" dem om man vill göra nya kopior?

Mycket brandfarlig! Bör förvaras i frysen.

 

[cfagerberg]

Nitratfilm har liknande egenskaper som bomullskrut!

Mycket brandfarlig! Bör förvaras i frysen.

Skall jag lägga ned de kuvert jag har (som än så länge är ogenomgångna och innehåller en salig blandning av negativ och papperskopior) i frysen omgående?
På längre sikt känns det ju sådär att använda frysen som arkiv - hur gör man då - hur har andra gjort, har ni slängt liknande negativ om ni inte velat ha dem i er frys?

 

[cfagerberg]

Lite hänger det på ålder på filmen, men fram till mitten av 50-talet var både cellulosanitrat och cellulosaacetat vanligt i film innan det så småningom ersattes av polyester.
Båda de typerna brinner lätt och bästa sättet att skilja dem åt är faktiskt att lukta.

Cellulosanitrat luktar ganska illa, en stickande kemisk doft eller hur det ska beskrivas.
Cellulosaacetat luktar mer surt, åt ättiks eller vinägerhållet.

Plastfickor är nog inte det bästa sättet att förvara dem på, det kan bli för tätt och påskynda nerbrytningen (speciellt av cellulosanitrat).
Använd kuvert av syrafritt papper, eller vik försiktigt in negativen i syrafritt arkivpapper, då tillåter du att negativen andas.

Tack! Intressant - jag visste inte att det skulle kunna vara cellulosaacetat (är det då inte brandfarligt även om det brinner lätt?). Jag har nu luktat och luktat och känner ingen annan doft än en svag doft av gammalt (mögligt) papper (materialet har legat i öppna lådor och har både drabbats av fukt och synligen haft besök av möss). Finns det något testkit som man kan beställa för att kolla vad det är för material i negativen? Alternativ - finns det någonstans (något av museumen t.ex.) dit jag kan ta med mig ett urval av negativ för att få hjälp?

Jag har även plastnegativ som är 85x125 - de tycker jag bara luktar trycksvärta.

Mina modernare negativ förvarar jag i vad som skall vara arkivbeständiga plastfickor och det är ju mycket smidigt med genomskinliga fickor, men om det inte är bra för de äldre så får jag hitta en annan lösning. Kan man använda glassin-fickor eller är det vikkuvert som gäller?

 

[Johan_G]

Tack! Intressant - jag visste inte att det skulle kunna vara cellulosaacetat (är det då inte brandfarligt även om det brinner lätt?). Jag har nu luktat och luktat och känner ingen annan doft än en svag doft av gammalt (mögligt) papper (materialet har legat i öppna lådor och har både drabbats av fukt och synligen haft besök av möss). Finns det något testkit som man kan beställa för att kolla vad det är för material i negativen? Alternativ - finns det någonstans (något av museumen t.ex.) dit jag kan ta med mig ett urval av negativ för att få hjälp?

Jag har även plastnegativ som är 85x125 - de tycker jag bara luktar trycksvärta.

Mina modernare negativ förvarar jag i vad som skall vara arkivbeständiga plastfickor och det är ju mycket smidigt med genomskinliga fickor, men om det inte är bra för de äldre så får jag hitta en annan lösning. Kan man använda glassin-fickor eller är det vikkuvert som gäller?

Känner du ingen lukt har du lite tur, då har negativen förvarats rätt och nedbrytningsämnena kunnat ånga bort allteftersom de frigjorts (och frigörs) eller så är negativen av lite nyare typ.

När jag tog hand om min morfars negativ för en 8-10år sedan rekommenderades jag att använda syrafria arkivkuvert och sedan förvara dessa mörkt och svalt.

När det gäller brandrisken för cellulosanitrat, vad jag vet är det bara film som förvarats hoprullad i lufttäta filmburkar som självantänt, inte bladfilm eller film som förvarats så nitritgaserna kunnat avdunsta.

 

[cfagerberg]

Känner du ingen lukt har du lite tur, då har negativen förvarats rätt och nedbrytningsämnena kunnat ånga bort allteftersom de frigjorts (och frigörs) eller så är negativen av lite nyare typ.

När jag tog hand om min morfars negativ för en 8-10år sedan rekommenderades jag att använda syrafria arkivkuvert och sedan förvara dessa mörkt och svalt.

När det gäller brandrisken för cellulosanitrat, vad jag vet är det bara film som förvarats hoprullad i lufttäta filmburkar som självantänt, inte bladfilm eller film som förvarats så nitritgaserna kunnat avdunsta.

Stort tack!
Bilderna är från 1940- och 50-talet. Det finns nog även en hel del från 20- och 30-talet också, men jag har inte kommit till den lådan ännu. Det vore ju jätteskönt om jag inte behöver vara orolig för brandrisken (det är ju det jag är allra mest orolig över, även om det såklart också känns viktigt att försöka bevara så gott det går).

 

[Roger Kindström]

Hör efter med något museum hur de förvarar gamla negativ.
Själv har jag mappar att sätta i pärmar med 12 fack för 6x6 film köpta på -90talet som det prasslar väldigt om och lätt kan rivas sönder så det finns säkert att få tag på.

 

[Fredrikpersson]

Den brittiska myndigheten "Health and Safety Executive" har ett bra informationsblad om gamla nitratfilmer. Här finns tips om hur man känner igen nitratfilm och hur man förvarar den säkert (kanske finns det något liknande utfärdat av svensk myndighet).

https://www.hse.gov.uk/pubns/indg469.pdf

/F

 

[cfagerberg]

Hör efter med något museum hur de förvarar gamla negativ.
Själv har jag mappar att sätta i pärmar med 12 fack för 6x6 film köpta på -90talet som det prasslar väldigt om och lätt kan rivas sönder så det finns säkert att få tag på.

Tack! Det låter som att du har pergamin-fickor - så om jag landar i att bladfilmerna trots allt inte är en brandrisk så kanske jag skall använda det.

 

[cfagerberg]

Den brittiska myndigheten "Health and Safety Executive" har ett bra informationsblad om gamla nitratfilmer. Här finns tips om hur man känner igen nitratfilm och hur man förvarar den säkert (kanske finns det något liknande utfärdat av svensk myndighet).

https://www.hse.gov.uk/pubns/indg469.pdf

/F

Tack! Intressant broschyr! Jag funderar på om den främst gäller filmrullar och inte bladnegativ (vad gäller brandrisken)? Det är ju svårt att veta hur jag skall göra, för såklart önskar jag att negativen inte utgör en brandfara (för då låter det som att jag måste slänga dem, för googling hittar inget ställe som kan förvara dem åt mig).

 

[Fredrikpersson]

Tack! Intressant broschyr! Jag funderar på om den främst gäller filmrullar och inte bladnegativ (vad gäller brandrisken)? Det är ju svårt att veta hur jag skall göra, för såklart önskar jag att negativen inte utgör en brandfara (för då låter det som att jag måste slänga dem, för googling hittar inget ställe som kan förvara dem åt mig).

Jag tycker också att det i första hand verkar vara filmrullar (med spelfilm) som är i fokus i broschyren. Jag skulle tro att det beror på att filmrullar ofta är tätt ihoprullade och innehåller mer brännbart material än enstaka negativ.

Om jag hade varit i din situation så skulle jag noga ha kollat på filmerna en gång till för att säkerställa att det verkligen är nitratfilm och sedan skannat in bilderna på nitratfilm med tillräckligt hög kvalitet för att kunna göra förstoringar och utskrifter. Med bra inskanningar kan du även göra nya digitala negativ på plastfilm med en fotoskrivare. Och då finns ju t.o.m. möjligheten att göra mörkrumskopior kvar Därför tycker jag att man kan slänga/destruera nitratnegativen efter man skannat in dem. Så hade jag gjort. Hoppas det kan vara till hjälp för dig när du ska bestämma hur du vill göra med filmerna.
F

 

[cfagerberg]

Om jag hade varit i din situation så skulle jag noga ha kollat på filmerna en gång till för att säkerställa att det verkligen är nitratfilm och sedan skannat in bilderna på nitratfilm med tillräckligt hög kvalitet för att kunna göra förstoringar och utskrifter.

Det som jag tycker är så svårt är just att veta om det verkligen är nitrat. Finns det något labb dit man kan lämna in negativen för att få dem överfotograferade till moderna negativ (det skulle trots allt kännas bra om de fanns kvar även analogt och inte bara digitalt)?

 

[PMD]

Mina modernare negativ förvarar jag i vad som skall vara arkivbeständiga plastfickor och det är ju mycket smidigt med genomskinliga fickor, men om det inte är bra för de äldre så får jag hitta en annan lösning. Kan man använda glassin-fickor eller är det vikkuvert som gäller?

Om du har skannat in alla negativen som du förvarar i någon slags arkivfickor så kan du göra "kontaktkopior" i datorn där du lägger alla bilderna i samma ordning som du har negativen i arkivfickorna. Då blir det ganska lätt att hitta rätt negativ om du behöver det, trots att arkivfickorna inte är genomskinliga.

 

[cfagerberg]

Här visar de hur man på ett avancerat sätt med säkerhet kan fastställa materialet. Det hade ju varit toppen om något museum eller liknande kunde erbjuda (mot en avgift såklart) att kolla ens filmer (där man kan lämna in avklippta pyttebitar)

 

[bildsten]

Det ska inte vara så svårt att skilja nitratfilm från annan film.
Klipp en liten remsa av filmen, håll den lodrätt över badkaret eller diskbänken med en tång eller lång pincett och tänd på remsan.
Nitratfilm brinner fort och fortsätter att brinna med gul låga när du tar bort tändlågan. Det blir praktiskat taget inga rester kvar. Röken är tunn och har en stíckande lukt (nitrösa gaser) som irriterar slemhinnorna.

Jag som har hållit på med nitrerat garn och bränt ett och ett annat nystan har inga problem att känna igen hur det brinner.
Så här ser det ut vid brandprov:

Anledningen till att den blir så brandfarlig är att silvernitratet i emulsionen förenade sej med celluosan i filmen till nitrocellulosa vilket i princip är bommulskrut-röksvagt krut.

Acetatfilm kan också brytas ner vid olämplig förvaring och luktar då lite ättika.
Om du gör samma brandprov med den så brinner remsan så länge du har kvar tändlågan och kan kanske fortsätta brinna långsamt under rökutveckling efter att lågan tagits bort. Det kan droppa smälta från den. Kodak införde texten "safety film" i kanten på acetatfilmen redan på 20-talet och andra tillverkare följde efter så småningom.
Acetatfilm liksom nitrat-/celluloidfilm ska förvaras så att de gaser som bildas vid en eventuell nedbrytning kan avgå. Plastfickor är därför olämpliga, oavsett typ.

De gaser som avges när filmen bryts ner kan påverka annan film så nitratfilm ska förvaras åtskilt från annat fotogrfiskt material. Det mesta om nitratfilm och dess förvaring handlar om spelfilm eftersom det är när den förvaras hoprullad som risken är störst.

Polyesterfilm, till slut, smälter om du försöker tända eld på den. Kan möjligen brinna så länge du har kvar tändlågan, men slocknar snabbt.

Lite kuriosa:
Små rullar av nitratfilm användes ibland förr för att starta mindre nödgeneratormotorer av tändkuletyp. Man sköt igång dem som det hette. Nitratfilm fungerade därför att det har den lite obehagliga egenskapen att kunna brinna utan luft- eller syretillförsel. Det är det som gör den så farlig.

Här finns lite mera att läsa: SÄIFS 1989:4 och här: https://www.nps.gov/museum/coldstorage/pdf/2.3.1c2.pdf
Och här:

How to Spot and Handle Dangerous Nitrate Film | EverPresent

Nitrate film is a dangerous old film format that's highly flammable. See how to identify nitrate film, safely store and discard it, and more.

everpresent.com

Och här: https://blog.scienceandmediamuseum.org.uk/introduction-nitrate-film/

 

[ylva_h]

Tack för bra och instruktiv information!
Har hört talas om detta men inte riktigt vetat hur man bör göra med gamla negativ.
Nu blir det att ta ut den ärvda lådan ur garederoben och elda lite. Tur det finns en hel del felexponerade negativ att tillgå.
Tror de mesta jag har är från Kodak Filmpack (det ser man på att barnen fick omslagen att leka med för att sitta still ), så man kanske kan hoppas att det är Safety Film.