Vet du att du kommer att använda en gammal projektor med 1024 pixlars upplösning så är det det bästa alternativet eftersom du då kan skala om bilderna och sedan skärpa dem så att de blir riktigt skarpa. Använder du en projektor med större upplösning men har bilderna i denna storlek så´blir det inte bra. Bättre då att göra bilderna i exakt dubbla upplösningen (2048x1536 om de är i 4:3 format). Då kan du även köra dem i en projektor med bättre prestanda. Projektorerna skalar automatiskt om bilderna så att de alltid går att visa. När du pratar om upplösning så tänker du säkert på ppi eller dpi! Detta behöver du inte bry dig om eftersom en digital bild egentligen inte har någon sådan upplösning - detta värde använder du bara när du ska skriva ut din bild. Datorskärmen eller projektorn skiter blankt i detta värde (Nästan alltid sant utom när du använder vissa layoutprogram för text och bild).
Har du bilderna i 3:2 format kan du använda längdmåttet 2048 eller så gör du helt enkelt så att du monterar in din 3:2-bild (med längden 2048) in i en 4:3 bild (med måttet 2048x1536) med svart bakgrund. De flesta projektorer kan dock göra detta automatiskt men om du lägger ner tid på att göra ett bildspel så kan du ju lägga några extra sekunder på varje bild och få ett bildspel som går att visa med de allra flesta projektorer.
Allra bäst är förstås om du har en egen projektor. Då kan du ju göra bilderna i rätt format. Det känns ibland ganska surt när man kommer och visar sina bilder på en projektor med kassa färger och rutten skärpa.