Drönare i skyddad natur

[acke]

De flesta? Tillåt mig tvivla... Medelarealen för de svenska naturreservaten är ca 950 ha.

Tabell över de 10 största:

Visa bilaga 160323

Som andra redan påpekat är medelvärde inget bra mått i detta fall, eftersom det finns ett fåtal gigantiska reservat uppe i norr. Vi får leta efter ett medianvärde.
Men kikar man på kartverktyget Skyddad Natur, ett verktyg oumbärligt för alla drönarpiloter, så ser man väldigt många pyttesmå naturreservat som små gröna prickar på Sverigekartan. Medianen är alltså garanterat mycket mindre än 950 hektar.

Och skulle min uppskattade promenad på en kvart bli 20 minuter så är jag fortfarande rätt nöjd.

 

[acke]

I Svensk författningssamling definieras väg som:
1. En sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon,
2. en led som är anordnad för cykeltrafik,
3. en gång- eller ridbana invid en väg enligt 1 eller 2.

Terräng definieras som:

Ett område som inte är väg.

Och i Terrängkörningslagen står det:


1 § Körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk är förbjuden i hela landet
1. på barmark,
2. på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen,
3. på snötäckt jordbruksmark, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på marken.

OK. Med den definitionen är alltså även en smal cykelbana i skogen en ”väg”. Gångbanor i skogen är däremot terräng, även om de är preparerade/asfalterade. Intressant!
I ”min” skog bakom huset är det ett tätt nätverk av stigar/leder, gångbanor, cykelbanor, MTB-banor, ridvägar och liknande med olika grader av preparering. Inte enkelt att förstå vad som är terräng. Det är inte skyltat i varje korsning.

 

[acke]

I väntan på svaret kan vi fundera lite.

I normal promenadtakt kommer man ungefär 1500 m på en kvart.

Om vi tänker oss ett cirkelformat område med den omkretsen så har det arean 187 000 m2

Någonstans läste jag att minsta storlek för ett naturreservat i regel är 5 ha ( 50 000 m2).

Om allt ovan stämmer så finns det ganska många naturreservat man kan hasta runt på en kvart.
Men frågan om det gäller för de flesta r fortfarande obevisad

Vänta nu! Du kan inte räkna på naturreservatets omkrets, det är inte rättvisande.
Jag promenerar aldrig precis på reservatsgränsen när jag går runt i naturreservat, det vore rätt meningslöst, eller hur? Jag gör förstås en runda inne i reservatet, en runda som blir kortare än omkretsen, men fortfarande tillräcklig för att se och uppleva hela reservatet. Har jag med mig drönaren så kan det bli några stopp längs vägen, om omständigheterna tillåter.

Om dina siffror ovan stämmer så är ett naturreservat på säg 40 ha högst rimligt att gå runt i på en kvarts effektiv promenadtid.

 

[martley]

Nej, någon sådan rätt har man säkerligen inte. Det räknas antagligen som skadegörelse.

I det perspektivet, har drönarpiloten verkligen rätt att flyga över staketet? Ett sådant tilltag skulle väl kunna rubriceras som olaga intrång, om det nu inte hadlar om att bryta mot förbudet att flyga i ett skyddat område, antingen det handlar om skydd av känslig natur eller om det är skyddsobjekt. Frågan är då vilket brott som väger tyngst. Om det är ett grövre brott att flyga på fel ställe så är kanske inte piloten så angelägen om att anmäla att drönaren blev skadad.
Man kan ju tänka sig scenariot att en djurrättsaktivist flyger in en drönare i skogen mitt under älgjakten, för att skrämma bort älgarna, de släpper ju ut minkar också ibland, så de verkar ju vara lite irrationella, men då är det väl risk att den jägare som skjuter ned drönaren blir av med sin jaktlicens eftersom han inte kan se skillnad på en älg och en drönare, och det gäller kanske även ifall drönaren ligger i skottlinjen för älgen.

 

[acke]

I det perspektivet, har drönarpiloten verkligen rätt att flyga över staketet? Ett sådant tilltag skulle väl kunna rubriceras som olaga intrång, om det nu inte hadlar om att bryta mot förbudet att flyga i ett skyddat område, antingen det handlar om skydd av känslig natur eller om det är skyddsobjekt. Frågan är då vilket brott som väger tyngst. Om det är ett grövre brott att flyga på fel ställe så är kanske inte piloten så angelägen om att anmäla att drönaren blev skadad.
Man kan ju tänka sig scenariot att en djurrättsaktivist flyger in en drönare i skogen mitt under älgjakten, för att skrämma bort älgarna, de släpper ju ut minkar också ibland, så de verkar ju vara lite irrationella, men då är det väl risk att den jägare som skjuter ned drönaren blir av med sin jaktlicens eftersom han inte kan se skillnad på en älg och en drönare, och det gäller kanske även ifall drönaren ligger i skottlinjen för älgen.

Att flyga in över någons tomt är inte nödvändigtvis olaga intrång. Det gör ju flygplan och helikoptrar varje dag, på olika höjder. Däremot är det ju i de flesta fall olagligt att flyga med drönare rakt ovanför människor som inte har godkänt detta. Man är skyldig att hålla ett säkerhetsavstånd i sidled. Det vet alla som har tagit drönarkortet.

 

[fotobollfoto]

Att flyga in över någons tomt är inte nödvändigtvis olaga intrång. Det gör ju flygplan och helikoptrar varje dag, på olika höjder. Däremot är det ju i de flesta fall olagligt att flyga med drönare rakt ovanför människor som inte har godkänt detta. Man är skyldig att hålla ett säkerhetsavstånd i sidled. Det vet alla som har tagit drönarkortet.

Det är kanske här som de magiska 120 meter kommer in i bilden.
Inga vanliga bemannade flygfarkoster smyger normalt fram i eller under trädtoppshöjd.

 

[acke]

Det är kanske här som de magiska 120 meter kommer in i bilden.
Inga vanliga bemannade flygfarkoster smyger normalt fram i eller under trädtoppshöjd.

Nej, de 120 metrarna har inget med detta att göra. Som sagt, det finns inget generellt förbud mot drönarflygning över privat mark i Transportstyrelsens regler. Det gör ingen skillnad om den privata marken är minerad och omgärdad av murar, stängsel och taggtråd. Däremot kan det förstås vara ett lagbrott i specifika fall, beroende på olika omständigheter. Det räcker ju med en snabb titt på Transportstyrelsens drönarkarta så inser man att många platser har drönarförbud. Man kan även bli fälld för kränkande fotografering, men det är ju ingen drönarrelaterad lagstiftning.

 

[fotobollfoto]

Nej, de 120 metrarna har inget med detta att göra. Som sagt, det finns inget generellt förbud mot drönarflygning över privat mark i Transportstyrelsens regler. Det gör ingen skillnad om den privata marken är minerad och omgärdad av murar, stängsel och taggtråd. Däremot kan det förstås vara ett lagbrott i specifika fall, beroende på olika omständigheter. Det räcker ju med en snabb till på Transportstyrelsens drönarkarta så inser man att många platser har drönarförbud. Man kan även bli fälld för kränkande fotografering, men det är ju ingen drönarrelaterad lagstiftning.

Nä, jag tänkte nog mer hypotetiskt. Jämförelsen att bemannat flyg färdas över våra inhägnade tomter varje dag är inte så relevant eftersom dessa håller sig på betydligt högre höjd.

Borde man inte kunna ansöka om förbud mot drönarflygning över sin tomt?

Det finns elskoterfria zoner i städer. Enskilda BRF kan ansöka om sådana. Elsparkscyklar går då inte att köra inom ett sådant förbudsområdet.

 

[PMD]

Att flyga in över någons tomt är inte nödvändigtvis olaga intrång. Det gör ju flygplan och helikoptrar varje dag, på olika höjder.

För bemannade flygfarkoster är lägsta tillåtna flyghöjd 500 fot ovanför mark eller vatten, eller 500 fot över högsta hindret inom en radie av 150 meter från flygfarkosten. Förmodligen gäller det för tunga obemannade flygfarkoster också, men det måste verifieras.

Max flyghöjd för små drönare, 120 meter, är troligen vald för att det inte ska uppstå konflikter med bemannade flygplan. Det gör också att det inte automatiskt går att resonera om små drönare över tomter på samma sätt som med bemannade flygplan.

 

[acke]

För bemannade flygfarkoster är lägsta tillåtna flyghöjd 500 fot ovanför mark eller vatten, eller 500 fot över högsta hindret inom en radie av 150 meter från flygfarkosten. Förmodligen gäller det för tunga obemannade flygfarkoster också, men det måste verifieras.

Max flyghöjd för små drönare, 120 meter, är troligen vald för att det inte ska uppstå konflikter med bemannade flygplan. Det gör också att det inte automatiskt går att resonera om små drönare över tomter på samma sätt som med bemannade flygplan.

Det är helt riktigt.

 

[skalman-63]

Förvisso, men definitionen på terräng är inte helt tydlig i naturen. Det finns vägar och stigar som är mer eller mindre igenvuxna. Exakt vid vilket tillstånd övergår en grönskande väg till att vara terräng? Inte helt lätt att avgöra. Här kan jag tycka att det är bra att man sätter ner foten, speciellt i naturreservat med hög känslighet för markslitage.
Men det är nog som du säger en påminnelse tillagd för säkerhets skull. Förövrigt finns det sällan några skäl att framföra motorfordon i svenska naturreservat. De flesta är så små att man går runt dem till fots på en kvart.

Egentligen inte, länk till https://www.naturvardsverket.se/upload/var-natur/Terrangkorning/forklaringar-terrangkorningslagen-terrangkorningsforordningen.pdf

 

[Gamle Svarten]

Angående min berättelse från Skuleskogen så vill jag förtydliga en sak:
Det var inte alls ljudet från drönaren som störde mig. Det var två andra saker, först och främst det uppenbara lagbrottet att flyga i en nationalpark, och dessutom mitt i den känsliga säsongen för häckande rovfågel och sjöfågel, men också beteendet att parkera drönaren någon minut precis ovanför mig, med kameran riktad rakt ner. Jag och min fru var helt ensamma på denna plats, mitt ute i ”vildmarken”. Det kändes som ett ”statement” till 100% avsett att provocera.

Denna upplevelse i en nationalpark betyder dock INTE att jag tycker att drönare ska totalförbjudas i alla svenska naturreservat. Det är bättre att hantera naturreservat på lokal nivå. Låt reservatets syfte styra dess föreskrifter. En eventuell drönarbegränsning kan också vara årstidsbaserad.

Ett generellt förbud är lättare att upprätthålla.
Vet folk i allmänhet att det är förbjudet med drönare i naturreservat, så kommer t.ex. fler att anmäla överträdelser.

Ur den aspekten var det ju "tur" att det var just du, som är så kunnig och engagerad, som fick vara med om det du beskrev.
Vad vidtog du för åtgärder?
Vad blev det för respons?
Vad tycker du att vi kan lära oss av det?

 

[acke]

Ett generellt förbud är lättare att upprätthålla.
Vet folk i allmänhet att det är förbjudet med drönare i naturreservat, så kommer t.ex. fler att anmäla överträdelser.

Ur den aspekten var det ju "tur" att det var just du, som är så kunnig och engagerad, som fick vara med om det du beskrev.
Vad vidtog du för åtgärder?
Vad blev det för respons?
Vad tycker du att vi kan lära oss av det?

Mitt generella och kortfattade svar är att jag inte tror på ett förbudssamhälle. Det finns väldigt många saker i tillvaron som är potentiellt skadliga, farliga eller onyttiga. Saker som lätt kan missbrukas av okunskap eller dumdristighet. Ändå tillåter vi dessa saker. Jag tror inte att någon skulle vilja leva i ett samhälle som förbjuder precis allt som är potentiellt skadligt. Ett visst mått av ansvar bör delegeras till individen.

Vad gäller händelsen i Skuleskogens NP så vidtog jag inga åtgärder. Jag var där på semester och var fullt uppslukad av min egen landskapsfotografering i ett underbart skymningsljus som kunde försvinna när som helst. Brottslingen var utom räckhåll för mig så det fanns inte mycket att göra. Att kalla på polis från Ö-vik hade varit lönlöst, som du säkert förstår. Det hade tagit dem minst två timmar att komma dit, om de mot all förmodan skulle ha prioriterat en sådan utryckning vid midnatt i semestertider.

Notera att drönarflygning redan är förbjuden i Sveriges nationalparker, så detta exempel visar ju att somliga inte låter sig avskräckas av förbud. Förbud är ingen universallösning för alla problem.

 

[Gamle Svarten]

" ...... och dessutom mitt i den känsliga säsongen för häckande rovfågel och sjöfågel ....".

" En eventuell drönarbegränsning kan också vara årstidsbaserad. "

Några tankar har kommit upp i min skalle.

Som lite mer "ambitiös" fotograf ........
Med det menar jag sådana som är aktiva på t.ex. Fotosidan, och/eller sådana som skaffar drönare för att fota/filma.
Jag utgår från mig själv.
Ibland blir jag nästan besatt. Jag ger mig inte förrän jag får bilden jag vill ha.
I våras ville jag ha ett foto på en myra och dess "boskap", en bladlus, på samma bild.
Jag kämpade i timmar.
Jag använde flera fotomodeller, det fanns ju många av dem, och det verkade inte som om jag störde dem speciellt mycket med mitt tele-makro.
Men känslan, målmedvetenheten .....

Drönare för konsumentbruk.
Fritidsprodukter. Leksaker.
De har väl sällan fullformatssensorer och långa teleobjektiv.
Jag skulle gissa att mindre sensorer och vidvinkel, eller möjligen mormalobjektiv, är vanligare.
Då får man försöka komma ganska nära om man vill ha bra bilder när man fotar t.ex. fåglar.

Vill minnas att någon här i tråden skrev att hen varit i naturreservatet i min närhet, och fotat strömstare.
Den lille vännen kan finnas på en sten i forsande vatten, under vinter och tidig vår, när det är kallt och ligger is lite här och där.
En bild från en drönare, ganska nära, skulle då bli kanonfin.
Men, skulle inte fågeln riskera att bli skrämd då?
Och på vintern ...... kylan gör att de behöver mycket energi, samtidigt som den mörka årstiden ger lite tid till näringssök.
Att bli ivägskrämd av en drönare då, kanske flera gånger, skulle kunna leda till döden.
Tänker jag.

Och på hösten, då behöver ju flyttfåglarna äta upp sig inför flytten.
Och på vår/försommar är det ju äggläggning och ungar som behöver sitt.
Men, frånsett vinter, vår, sommar och höst kanske det inte är så farligt om man stör fåglarna.

Om jag haft en drönare, och velat ta häftiga bilder härnere i reservatet ....
Flyga med sjöfågeln här i dalgången där ån forsar fram.
Ligga ganska nära, som man ser på TV ibland.
Inte helt lätt, misstänker jag, men man får väl göra några försök.
Är vi flera som försöker, är det väl alltid någon som får kanonfina bilder.

Och mina älskade trollsländor.
Jämfört med en drönare är de snyggare, smidigare och smartare.
Komma glidande in bland dem, när de är så där riktigt många, med drönaren, strax ovanför vattenytan.
Fast, jag vet inte.
Kompisen sa att de ser fantastiskt bra, och att man kan komma så relativt nära i vanliga fall, beror på att de är mest rädda för flygande saker.
Men, ser de så bra, kan de väl se skillnad på en fågel och en drönare!
Och att några bir påkörda av en flygande elvisp, gör väl inte så mycket, när de är så många.
Och störs de för mycket, så bosätter de sig bara någon annan stans. Det finns ju natur utanför reservatet också, som någon skrev.
Kanske så stora rinnande vattendrag här i närheten, men de får väl inte vara för kräsna.

Vill man få de där riktigt häftiga bilderna att lägga ut på nätet, så gäller det nog att snabba på, innan det blir för många drönare här i naturreservatet.

 

[Gamle Svarten]

Mitt generella och kortfattade svar är att jag inte tror på ett förbudssamhälle. Det finns väldigt många saker i tillvaron som är potentiellt skadliga, farliga eller onyttiga. Saker som lätt kan missbrukas av okunskap eller dumdristighet. Ändå tillåter vi dessa saker. Jag tror inte att någon skulle vilja leva i ett samhälle som förbjuder precis allt som är potentiellt skadligt. Ett visst mått av ansvar bör delegeras till individen.

Vad gäller händelsen i Skuleskogens NP så vidtog jag inga åtgärder. Jag var där på semester och var fullt uppslukad av min egen landskapsfotografering i ett underbart skymningsljus som kunde försvinna när som helst. Brottslingen var utom räckhåll för mig så det fanns inte mycket att göra. Att kalla på polis från Ö-vik hade varit lönlöst, som du säkert förstår. Det hade tagit dem minst två timmar att komma dit, om de mot all förmodan skulle prioritera en sådan utryckning.

Du lever i ett förbudssamhälle.
Alla samhällen är förbudssamhällen. Mer eller ännu mer.
Det är en av de saker som utgör grunden för ett samhälle - regler som säger att man inte får göra vissa saker.

Du får inte köra bli fortare än vad skyltar anger.
Du får inte använda vissa kemikalier, varken i din trädgård eller i dig själv.
Du får inte kalla mörkhyade personer för n-ordet.
Du får inte klappa okända kvinnor på stjärten.
Du får inte gå ut i skogen och skjuta djur som du vill.
Du får inte ens gå naken nere på stan.
osv. osv.

Enligt FN:s definition anses det inte vara någon grundläggande mänsklig rättighet, att få använda nypåhittade leksaker som stör andra människor och natur.
Det finns heller inget betydande samhälleligt behov av fler leksaker som far runt i naturen och väsnas - varken drönare, vattenskotrar eller något annat.

Principen borde vara att ens egna nöje, inte ska leda till obehag för andra, varken människor, djur eller natur.
Exempelvis är det okey att du klappar din fru på stjärten, om hon godtar det, och att du kör drönare i din egen trädgård, om dina grannar inte störs för mycket.

Demokrati,
Tänk om de som nyttjar naturreservaten, människor, djur och växter, skulle få rösta. Det "skämtas" ju om djur som kan tala här i tråden, så då kan man väl tänka att de och växterna kan rösta också. "Flower Power".
Tror du att det skulle bli majoritet för att du och andra skulle få fara runt med drönare, för ert egna nöjes skull?
Jag tror inte det.

Men, visst, i en demokrati ska man ju även ta hänsyn till minoriteters vilja.
Man kanske skulle kunna inrätta ett ljudisolerat "o-natur-reservat".
Skjutbanor för nöjesskjutning.
HD-åkare som kör med raka rör, raggare med musikhögtalare på biltaken.
Drönare och vattenskotrar.
osv.
De som stör andra får störa varandra istället.
Djur och sk "Svenssons" skulle nog inte vilja vistas där, men sannolikt uppskatta tystnaden och lugnet utanför.

Nej, jag tycker inte att det blir för mycket "förbudssamhälle", om man inför ett generellt förbud mot nöjeskörning med drönare i naturreservat.
Tvärt om.
Det kanske borde vara större inskränkningar så.

Förbud i sig är ingen universal-lösning.
Javisst. Jag håller med, i princip.
Det krävs mer än så.
Förbuden måste var tydliga, entydiga, väl kända och ha folklig förankring.
Det är viktigt att det ses till att förbuden efterlevs, att gemene man/kvinna bidrar så gott hen kan, och att någon form av straff kan utdömas.
Problemet med drönaren i nationalparken, hade inte varit mindre om det saknats ett förbud. Det hade bara varit svårare att komma till rätta med.

(hoppas du tål lite "skarp" argumentering)


Ja, där ser du hur det kan bli. Oron för drönare handlar alltså inte bara om "fördomar/okunskap" från "Svenssons".
Synd att du inte "kunde" anmäla direkt.
Förstår dock inte varför du inte anmälde senare.
Det skulle ju kunna vara ett mönster, hen som körde drönaren kanske är där regelbundet, vid vissa tider.
Att ansvariga får brottskännedom är inte fel. Ju fler som anmäler, dess större chans att någon klok åtgärd vidtas.

 

[acke]

Du lever i ett förbudssamhälle.
Alla samhällen är förbudssamhällen. Mer eller ännu mer.
Det är en av de saker som utgör grunden för ett samhälle - regler som säger att man inte får göra vissa saker.

Du får inte köra bli fortare än vad skyltar anger.
Du får inte använda vissa kemikalier, varken i din trädgård eller i dig själv.
Du får inte kalla mörkhyade personer för n-ordet.
Du får inte klappa okända kvinnor på stjärten.
Du får inte gå ut i skogen och skjuta djur som du vill.
Du får inte ens gå naken nere på stan.
osv. osv.

Enligt FN:s definition anses det inte vara någon grundläggande mänsklig rättighet, att få använda nypåhittade leksaker som stör andra människor och natur.
Det finns heller inget betydande samhälleligt behov av fler leksaker som far runt i naturen och väsnas - varken drönare, vattenskotrar eller något annat.

Principen borde vara att ens egna nöje, inte ska leda till obehag för andra, varken människor, djur eller natur.
Exempelvis är det okey att du klappar din fru på stjärten, om hon godtar det, och att du kör drönare i din egen trädgård, om dina grannar inte störs för mycket.

Demokrati,
Tänk om de som nyttjar naturreservaten, människor, djur och växter, skulle få rösta. Det "skämtas" ju om djur som kan tala här i tråden, så då kan man väl tänka att de och växterna kan rösta också. "Flower Power".
Tror du att det skulle bli majoritet för att du och andra skulle få fara runt med drönare, för ert egna nöjes skull?
Jag tror inte det.

Men, visst, i en demokrati ska man ju även ta hänsyn till minoriteters vilja.
Man kanske skulle kunna inrätta ett ljudisolerat "o-natur-reservat".
Skjutbanor för nöjesskjutning.
HD-åkare som kör med raka rör, raggare med musikhögtalare på biltaken.
Drönare och vattenskotrar.
osv.
De som stör andra får störa varandra istället.
Djur och sk "Svenssons" skulle nog inte vilja vistas där, men sannolikt uppskatta tystnaden och lugnet utanför.

Nej, jag tycker inte att det blir för mycket "förbudssamhälle", om man inför ett generellt förbud mot nöjeskörning med drönare i naturreservat.
Tvärt om.
Det kanske borde vara större inskränkningar så.

(hoppas du tål lite "skarp" argumentering)


Beträffande drönarmarodören i nationalparken.
Ja, där ser du hur det kan bli. Oron handlar alltså inte bara om "fördomar/okunskap" från "Svenssons".
Synd att du inte "kunde" anmäla direkt.
Förstår dock inte varför du inte anmälde senare.
Det skulle ju kunna vara ett mönster, hen som körde drönaren kanske är där regelbundet, vid vissa tider.
Att ansvariga får brottskännedom är inte fel. Ju fler som anmäler, dess större chans att någon klok åtgärd vidtas.

Naturreservat upptar totalt 9% av Sveriges yta. Merparten av den skyddade arealen ligger i fjälltrakterna, där det finns ett antal gigantiska reservat. I södra Sverige där 90% av befolkningen bor upptar naturreservat en mindre andel av ytan. Jag hittar ingen exakt siffra, men gissar att det handlar om några enstaka procent. Den tätbefolkade delen av Sverige har alltså oskyddad natur nästan överallt. I denna oskyddade natur lever mängder av känsliga djur och fåglar. Djuren är lika störningskänsliga oavsett om de lever i skyddad eller oskyddad natur. Ett totalförbud mot drönare i naturreservat skulle alltså ha en ytterst marginell inverkan på den totala störningen av Sveriges fauna. Även om människor (mot förmodan) skulle respektera ett sådant förbud till 100% så skulle det också ge legitimitet åt ännu mer respektlöst drönarflygande i den oskyddade naturen. Den enda lösningen som verkligen skulle hjälpa vore i så fall ett totalförbud mot drönare överallt. Precis överallt. Vill vi ha det så?

Jag tycker att nuvarande lagstiftning är en bra kompromiss. Alltså totalförbud i nationalparker och lokala förbud i de naturreservat där det bedöms nödvändigt. Korkat och dumdristigt beteende kan vi aldrig lagstifta bort i samhället, vi kan bara informera och utbilda och hoppas på att folk förstår och sköter sig. Det gäller drönare och tusen andra saker.

 

[fotobollfoto]

Några tankar har kommit upp i min skalle.

Som lite mer "ambitiös" fotograf ........
Med det menar jag sådana som är aktiva på t.ex. Fotosidan, och/eller sådana som skaffar drönare för att fota/filma.
Jag utgår från mig själv.
Ibland blir jag nästan besatt. Jag ger mig inte förrän jag får bilden jag vill ha.
I våras ville jag ha ett foto på en myra och dess "boskap", en bladlus, på samma bild.
Jag kämpade i timmar.
Jag använde flera fotomodeller, det fanns ju många av dem, och det verkade inte som om jag störde dem speciellt mycket med mitt tele-makro.
Men känslan, målmedvetenheten .....

Drönare för konsumentbruk.
Fritidsprodukter. Leksaker.
De har väl sällan fullformatssensorer och långa teleobjektiv.
Jag skulle gissa att mindre sensorer och vidvinkel, eller möjligen mormalobjektiv, är vanligare.
Då får man försöka komma ganska nära om man vill ha bra bilder när man fotar t.ex. fåglar.

Vill minnas att någon här i tråden skrev att hen varit i naturreservatet i min närhet, och fotat strömstare.
Den lille vännen kan finnas på en sten i forsande vatten, under vinter och tidig vår, när det är kallt och ligger is lite här och där.
En bild från en drönare, ganska nära, skulle då bli kanonfin.
Men, skulle inte fågeln riskera att bli skrämd då?
Och på vintern ...... kylan gör att de behöver mycket energi, samtidigt som den mörka årstiden ger lite tid till näringssök.
Att bli ivägskrämd av en drönare då, kanske flera gånger, skulle kunna leda till döden.
Tänker jag.

Och på hösten, då behöver ju flyttfåglarna äta upp sig inför flytten.
Och på vår/försommar är det ju äggläggning och ungar som behöver sitt.
Men, frånsett vinter, vår, sommar och höst kanske det inte är så farligt om man stör fåglarna.

Om jag haft en drönare, och velat ta häftiga bilder härnere i reservatet ....
Flyga med sjöfågeln här i dalgången där ån forsar fram.
Ligga ganska nära, som man ser på TV ibland.
Inte helt lätt, misstänker jag, men man får väl göra några försök.
Är vi flera som försöker, är det väl alltid någon som får kanonfina bilder.

Och mina älskade trollsländor.
Jämfört med en drönare är de snyggare, smidigare och smartare.
Komma glidande in bland dem, när de är så där riktigt många, med drönaren, strax ovanför vattenytan.
Fast, jag vet inte.
Kompisen sa att de ser fantastiskt bra, och att man kan komma så relativt nära i vanliga fall, beror på att de är mest rädda för flygande saker.
Men, ser de så bra, kan de väl se skillnad på en fågel och en drönare!
Och att några bir påkörda av en flygande elvisp, gör väl inte så mycket, när de är så många.
Och störs de för mycket, så bosätter de sig bara någon annan stans. Det finns ju natur utanför reservatet också, som någon skrev.
Kanske så stora rinnande vattendrag här i närheten, men de får väl inte vara för kräsna.

Vill man få de där riktigt häftiga bilderna att lägga ut på nätet, så gäller det nog att snabba på, innan det blir för många drönare här i naturreservatet.

Om trollsländorna flyttar ut ur reservatet för att de störs av drönare så har reservatet förlorat.

 

[acke]

Synd att du inte "kunde" anmäla direkt.
Förstår dock inte varför du inte anmälde senare.
Det skulle ju kunna vara ett mönster, hen som körde drönaren kanske är där regelbundet, vid vissa tider.
Att ansvariga får brottskännedom är inte fel. Ju fler som anmäler, dess större chans att någon klok åtgärd vidtas.

Jo, angående incidenten i Skuleskogen:
Det är väldigt lätt att förstå varför jag inte anmälde. Detta hände de första dagarna på en fyra veckors familjesemester fullspäckad av äventyr, friluftsliv och fotografering. Händelsen föll ur minnet efter en dag och sedan har jag inte haft den i minsta åtanke förrän i samband med att jag beskrev den i denna tråd.

Till vem tycker du att jag ska anmäla händelsen? Finns det någon poäng i att anmäla sådant månader efteråt? Jag tvivlar faktiskt på det. Men OK, om du letar reda på en bra kontaktperson på rätt myndighet så kan jag skriva några rader.

Det är förövrigt ganska sannolikt att drönarmarodören var en tillrest europeisk turist med bristande kunskap om svenska drönarregler, eftersom jag noterade att ca 90% av bilarna på nationalparkens parkering var utlandsregistrerade denna sommarkväll i början av juli.

 

[Gamle Svarten]

Jo, angående incidenten i Skuleskogen:
Det är väldigt lätt att förstå varför jag inte anmälde. Detta hände de första dagarna på en fyra veckors familjesemester fullspäckad av äventyr, friluftsliv och fotografering. Händelsen föll ur minnet efter en dag och sedan har jag inte haft den i minsta åtanke förrän i samband med att jag beskrev den i denna tråd.

Till vem tycker du att jag ska anmäla händelsen? Finns det någon poäng i att anmäla sådant månader efteråt? Jag tvivlar faktiskt på det. Men OK, om du letar reda på en bra kontaktperson på rätt myndighet så kan jag skriva några rader.

Det är förövrigt ganska sannolikt att drönarmarodören var en tillrest europeisk turist med bristande kunskap om svenska drönarregler, eftersom jag noterade att ca 90% av bilarna på nationalparkens parkering var utlandsregistrerade denna sommarkväll i början av juli.

Jag vet inte så bra vart man vänder sig, för att rapportera olämplig/otillåten drönarflygning.
Polisen? Ansvariga för Nationalparken?
Man börjar någon stans, och så brukar man bli visad rätt.

Dina spekulationer kanske är riktiga.
Det kanske var en utländsk turist på genomresa.
Ifall det kommer flera anmälningar, kanske det görs en utredning.
Det kanske blir utökad tillsyn.
Det kanske sätts upp stora skyltar med bild och text på utländska, vid den där parkeringen.
Man vet inte på förhand.
Vad man vet, är att det är bra om många anmäler.
Att anmäla överträdelser, kan också ses som ett sätt att säga Tack till Nationalparken oh dess invånare.

 

[acke]

Jag vet inte så bra vart man vänder sig, för att rapportera olämplig/otillåten drönarflygning.
Polisen? Ansvariga för Nationalparken?
Man börjar någon stans, och så brukar man bli visad rätt.

Dina spekulationer kanske är riktiga.
Det kanske var en utländsk turist på genomresa.
Ifall det kommer flera anmälningar, kanske det görs en utredning.
Det kanske blir utökad tillsyn.
Det kanske sätts upp stora skyltar med bild och text på utländska, vid den där parkeringen.
Man vet inte på förhand.
Vad man vet, är att det är bra om många anmäler.
Att anmäla överträdelser, kan också ses som ett sätt att säga Tack till Nationalparken oh dess invånare.

Så, nu har jag beskrivit drönarincidenten i ett mejl till de personer på Länsstyrelsen som ansvarar för Skuleskogens NP. Uppdrag slutfört!