Jag gissar på att exponeringen är precis som någon innan föreslog, där man belyst kort för månen, täckt för och sen riktat om kameran mot enbart stjärnhimmel.
Månen är nämligen aldrig så nära polstjärnan.
/Artur
Nästan korrekt. Månen är inte kort exponerad (såvida man inte räknas flera sekunder som korta iofs. Oavsett vad så är den såklart mkt kortare exponerad än de 1241s som hela testet gjordes på. Det är heller inget övertäckt objektiv, vare sig med hand eller linslock eller annat.
Slutaren har öppnats en gång och stängs en gång.
Japp, kameran har riktats om för att snyggt få med polstjärnan.
För att slippa vrida bort kameran så behövs mer planering, annan plats och datum/tid för att lyckas någorlunda bra med det.
Vill man ha med en skarp förgrund så står man för en ännu svårare utmaning. Såklart finns det ju lösning för detta med. Fortfarande är såklart stackning att föredra för mest kontroll över situationen och bästa möjliga bildkvalité.
Men nu visade jag bara en bild vid 200mm för någon påpekade att startrails gjorde bäst med kortare brännvidder. Inte bäst skulle jag säga, men enklast. Jag använder supervidvinklar som oftast. Sen var det en bild där både måne och startrails var med på bild utan överexponering i en enda tagning.
/Stefan