Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Fotografer som tror de kommit längre än de har

Produkter
(logga in för att koppla)

Fjellreven

Aktiv medlem
Hej!

Jag har kollat runt på en hel drös videos på youtube där fotografer har en otrolig mängd utrustning, en skitbra och vacker modell samt en fantastisk plats att fota på. Men det blir inte bra.

Det jag vill komma till är alltså, som topic lyder, håller ni med om att det är många som faktiskt bara borde lägga av eller helt enkelt lära sig mer innan de börjar göra riktiga "Photoshots"?

Jag såg en idag, som stämde in på det jag precis nämnt, och kände att "fan det där kan ju till och med jag (som inte anser mig vara en fotograf) göra hur lätt som helst, jag har till och med gjort det bättre redan!" Men det känns inte som att jag i dagsläget skulle lägga ner allt och börja jobba som fotograf, skaffa studio, köpa ton med utrustning?

Förlåt för en något luddig text, hoppas det kan skapas en diskussion kring det kanske vaga innehållet!

Mvh Arnold
 
Visst finns det det mycket som man som glad amatör kan säga: HA det där kan jag lika bra eller bättre..
Skillnaden ligger väl i dom har tagit steget vi andra inte har.
Sen om det beror på att man inte har råd, familj, är rädd för att det ska gå åt skogen ekonomiskt eller man bara inte litar på sig själv tillräckligt mycket för att ta steget skiljer ju från person till person..
Jag lider nog av samtliga ovan.. :D
Framförallt delen med det ekonomiska.. Jag vill ha säkerheten att jag kan pröjsa mina
räkningar varje månad..
 
Vet inte riktigt vad det är du vill diskutera men min uppfattning är att det finns en del som har möjlighet att köpa på sig utrustning och gör det utan att vara speciellt duktig och varför inte? Om det ger dem glädje och tillfredsställelse så är ju allt bra? Hur många skidåkare har jag inte sett som har värsta utrustningen men som åker som krattor, fotografer som har jättefina grejer men som är högst medelmåttiga fotografer? En prins som kan köpa fina bilar och delta i bilrace men som alltid hamnar sist? Ojdå, nej det där senaste får jag ta tillbaka... En jag känner har jättedyr fiskeutrustning men sitter mest och pillar bland sina drag. Många så kallade sångare och musiker har kommit väldigt långt utan att kunna sjunga eller spela. Listan kan göras lång.

Handlar det om professionella är det ju en annan sak men om kunderna är nöjda så är ju allt bra då också men är de missnöjda så blir det värre med inkomster.

/Frode
 
Så är det väl inom alla yrken. Finns många usla, mediokra eller halvbra bilmekaniker, förskollärare, journalister, byggjobbare - och fotografer.
 
Det leder sällan till nåt gott att sitta o basera diskussion på att andra är dåliga. Inte heller leder det till personlig utveckling att fokusera på vad andra borde och inte borde göra. Med all respekt.

Sen kan man även tänka på att som proffessionell fotograf får dom flesta ta en massa jobb för att få in pengar som nödvändigtvis inte är deras hjärteämne att fota.
 
Som en fotograf sa en gång på en föreläsning hur man överlever som fotograf till yrket.
"Are you a good photographer, or are you good in business"

Sen att se en bild och säga att man kan ta en bättre bild kan tyda på okunskap om omständigheterna. Excempelvis kan det största problemet inte vara vare sig utrustning eller fototekniska kunskaper utan helt enkelt bero på yttre miljö/omgivning. Ta sig upp på Mount Everest t.ex.

Här finns flera yrkesfotografer (menar de som har det som huvudinkomst) som vistas här på fotosidan vars portfolio inte alls är bra. Dock med rätt kontakter och nätverk och ev. bra på att sälja sig kunna ha en väldigt bra omsättning i sitt företag.
Vissa är "bara" anställda som fotografer och det betyder heller inte att de är bra på att fotografera eller bra på affärer. De har helt enkelt en vanlig anställning. finns säkert som som inte platsade till något annat yrke och det företaget har fotograferna som "skyddad verkstad"

En parantes
Enrico Eglisias är ju en artist vars sångförmågor inte borde platsa bland de bästa. trots det har det gått bra för honom. Kan bero pappan är väldigt känd och kontaktvätverket redan på plats. Han sägs vara snygg också. Dessutom användes vocalizer i hans inspelning. Vid uppträde är det ju playback som gällde.



/stefan
 
Jo, ni har nog rätt. Var inte en helt genom tänkt post det här.

Men jag menar inte att de fotograferna jag pratar om är dåliga, utan mer att de "kunde varit bättre"

Jaja, det kanske inte var så bra det här.
 
Hej!

Jag har kollat runt på en hel drös videos på youtube där fotografer har en otrolig mängd utrustning, en skitbra och vacker modell samt en fantastisk plats att fota på. Men det blir inte bra.

Det jag vill komma till är alltså, som topic lyder, håller ni med om att det är många som faktiskt bara borde lägga av eller helt enkelt lära sig mer innan de börjar göra riktiga "Photoshots"?

Jag såg en idag, som stämde in på det jag precis nämnt, och kände att "fan det där kan ju till och med jag (som inte anser mig vara en fotograf) göra hur lätt som helst, jag har till och med gjort det bättre redan!" Men det känns inte som att jag i dagsläget skulle lägga ner allt och börja jobba som fotograf, skaffa studio, köpa ton med utrustning?

Förlåt för en något luddig text, hoppas det kan skapas en diskussion kring det kanske vaga innehållet!

Mvh Arnold

Nej.

Jag tycker inte att man måste vara en bra, bättre eller bäst (som) fotograf för att kunna ha det som arbete, eller för att överinvestera i en hobby.

Sen är ju betraktarna väldigt olika, visst kanske man har kommit "överens" om några riktlinjer av vad som gör ett bra foto, allt ifrån komposition till exponering. Fast det som är bra enliget den ena är sämre enligt den andra ganska ofta.

Kollar man bredvid fotografins värld så ser det likadant ut överallt, inte långt ifrån, där man kollar på vad någon annan gör och tycker sig att man kan göra bättre själv, yrkesverksamma hantverkare, bilmekaniker, busschafförer eller annat.

Vi är olika bra på det vi gör och ibland så är det den som är sämre än "eliten" i området som skördar frukterna av arbetet. Men det finns plats för dom också.
 
Lite krasst skulle man kunna säga att vara bra fotograf handlar inte att ta bra bilder. Det handlar om att kunna sälja de bilder man tar. Naturligtvis finns det ett väldigt starkt samband mellan de två, men företagandet är en viktig del i många konstnärliga yrken, inte bara fotografens. Kan de leva på vad de gör och det ger dem möjlighet att skaffa bra prylar, och de tycker det är roligt, varför inte.
 
Hej!

Jag har kollat runt på en hel drös videos på youtube där fotografer har en otrolig mängd utrustning, en skitbra och vacker modell samt en fantastisk plats att fota på. Men det blir inte bra.

Det jag vill komma till är alltså, som topic lyder, håller ni med om att det är många som faktiskt bara borde lägga av eller helt enkelt lära sig mer innan de börjar göra riktiga "Photoshots"?

Jag såg en idag, som stämde in på det jag precis nämnt, och kände att "fan det där kan ju till och med jag (som inte anser mig vara en fotograf) göra hur lätt som helst, jag har till och med gjort det bättre redan!" Men det känns inte som att jag i dagsläget skulle lägga ner allt och börja jobba som fotograf, skaffa studio, köpa ton med utrustning?

Förlåt för en något luddig text, hoppas det kan skapas en diskussion kring det kanske vaga innehållet!

Mvh Arnold

Tycker du ska koppla bort utrustningsbiten. Det är lättare att ta bra bilder med bra grejer och det gäller förstås alla fotografer oavsett hur duktiga de är.

Och det där med duktiga, det gäller alla yrken, hantverkare, programmerare, redaktörer osv. De flesta gör jobbet utan att briljera speciellt.
 
Tycker du ska koppla bort utrustningsbiten. Det är lättare att ta bra bilder med bra grejer och det gäller förstås alla fotografer oavsett hur duktiga de är.

Och det där med duktiga, det gäller alla yrken, hantverkare, programmerare, redaktörer osv. De flesta gör jobbet utan att briljera speciellt.

Ja det är ju sant.

Jag har dock inte yrkestänket, eftersom jag inte har jobbat som fotograf :/
 
Hej!

Jag har kollat runt på en hel drös videos på youtube där fotografer har en otrolig mängd utrustning, en skitbra och vacker modell samt en fantastisk plats att fota på. Men det blir inte bra.

Det jag vill komma till är alltså, som topic lyder, håller ni med om att det är många som faktiskt bara borde lägga av eller helt enkelt lära sig mer innan de börjar göra riktiga "Photoshots"?

Jag såg en idag, som stämde in på det jag precis nämnt, och kände att "fan det där kan ju till och med jag (som inte anser mig vara en fotograf) göra hur lätt som helst, jag har till och med gjort det bättre redan!" Men det känns inte som att jag i dagsläget skulle lägga ner allt och börja jobba som fotograf, skaffa studio, köpa ton med utrustning?

Förlåt för en något luddig text, hoppas det kan skapas en diskussion kring det kanske vaga innehållet!

Mvh Arnold

1. Definiera "bättre" ... Det finns nog inte två människor som kan komma 100% överens om vad som faktiskt är en bra eller en bättre bild. De indviduella skillnaderna är mycket stora. Dessutom har vi stora kulturella skillnader. Exempel: Jag skulle nog gissa att en genomsnittlig bra svensk bröllopsbild skulle av den genomsnittlige amerikanen uppfattas som slarvig, oplanerad och inte tillräckligt smickrande. Medan den genomsnittlige bra amerikanska bröllopsbilden här i Sverige ofta uppfattas som stel, onaturlig, överarbetad och överretuscherad. Ingen av dem har direkt fel, vi har bara - i genomsnitt - ganska olika syn på bröllop och på hur bröllopsbilder kan och ska se ut.

2. Som yrkesfotograf tar du långt ifrån alltid ta de bilder du själv vill ta, du tar de bilder kunden vill ha, vad än sedan du själv tycker om saken. Kunden hyr in dig för att få de bilder de vill ha. Ganska ofta hyr de förstås in en fotograf som har ett bildspråk som de gillar och då blir det enkelt. Men ibland funkar det inte på det sättet och man tar bilder som man själv tycker är tråkiga eller konstiga, men så länge kunden är nöjd så är det bra bilder för kunden.

3. Många av dem du sett är kanske entusiaster som gör något de tycker är kul. Har de råd att hyra/köpa dyra fotogrejer, åka till en vacker plats och ha med en modell - varför inte? Skall vi stoppa alla som är kassa i fotboll från att vara med i korpfotbollen också? :)

Generellt: Här på Fotosidan lägger man ju upp bilder mycket för att få dem kommenterade av andra, det är oerhört lärorikt och givande. Faktiskt i synnerhet när man får kritiska (men konstruktiva) kommentarer. Det är också oerhört lärorikt att titta på andras bilder, fundera vad man känner och kommentera dem. Och även där är det kanske som mest givande just när det är något man inte gillar, man tvingas fundera vad det är, och formulera det som en vänlig, men kritisk, kommentar.

Kort sagt, kritik - både den man får och den man ger - är nyttigt, givande och en del av processen om man skall utvecklas.

Men, jag tycker ibland också man ser en tendens, både här och i många andra sammanhang, att inte kritisera andras bilder, utan snarare kritisera dem som personer för att de gör som de gör det de gör. Till exempel detta återkommande grälande på entusiaster som köper "onödigt dyra grejer", "prylar de inte klarar av" ... :) So what? Har de råd och har kul med grejerna, vilken skada gör det?
 
Jag skyller på internet. Jag ser exakt samma fenomen med folk som inte kan skriva, men ändå envisas med att utsätta omvärlden för den dynga de producerar. Och nu kan de göra det, helt gratis, via internet.

Det är inte det att det finns fler av dem än förr, men för tio år sedan fick bilderna ligga i en låda därhemma så vi slapp se dem. Numera läggs de upp på olika sociala media, där de sedan ligger och sticker i ögonen på alla som har det minsta öga för bildkvalité eller komposition.
 
Jag skyller på internet. Jag ser exakt samma fenomen med folk som inte kan skriva, men ändå envisas med att utsätta omvärlden för den dynga de producerar. Och nu kan de göra det, helt gratis, via internet.

Det är inte det att det finns fler av dem än förr, men för tio år sedan fick bilderna ligga i en låda därhemma så vi slapp se dem. Numera läggs de upp på olika sociala media, där de sedan ligger och sticker i ögonen på alla som har det minsta öga för bildkvalité eller komposition.

Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men om jag säger att "grundproblemet" är det du skriver. Vilket jag håller med om också, det är för lätt att sprida sig till så många personer idag jämfört med förr.
Samtidigt så är det något som jag har kan utnyttja både till min fördel och andras förtret.

(Jag vet inte hur många recensioner jag blir irriterad på när jag kollar igenom youtube, som mest handlar om att recensenten vill visa sig offentligt och visa sin geniala förmåga att prata.)

Om jag själv kollar på mina foton så ser jag mer ju längre tiden går och ser att det där kanske inte egentligen är särskilt bra. Samtidigt om någon säger till mig att något är dåligt och ger bra kritik som gör att jag förstår hur jag ska bli bättre. Att utveckla sig själv går kanske men det kan också bli att man lär sig på fel sätt, att man kanske identifierar fel anledningar till varför det där kortet är bra.

Men då måste jag vara våga ta "plats" och sprida mina bilder till andra även om de egentligen är dålig.

Som jag skriver tidigare så har jag lite svårt för att acceptera just det man är inne på, men jag accepterar ändå om någon vill säga att jag är "överinköpt amatör" tvetydigheten till trots.

Det här ämnet berör lite grann kanske den här wikipedia-artikeln som jag tycker är bra, men den kan nog uppfattas som elak beroende på hur man vill tolka anledningen till att den länkas.
http://en.wikipedia.org/wiki/Dunning–Kruger_effect
 
Jag skyller på internet. Jag ser exakt samma fenomen med folk som inte kan skriva, men ändå envisas med att utsätta omvärlden för den dynga de producerar. Och nu kan de göra det, helt gratis, via internet.

Det är inte det att det finns fler av dem än förr, men för tio år sedan fick bilderna ligga i en låda därhemma så vi slapp se dem. Numera läggs de upp på olika sociala media, där de sedan ligger och sticker i ögonen på alla som har det minsta öga för bildkvalité eller komposition.

Japp, internet borde bara vara för eliten som anser sig vara bättre än alla andra.

Om man nu hakar upp sig på alla värdelösa amatörer varför letar man då efter sånt.
håll sig då till dom sidor där pöbeln inte finns eller känner till. Och spyr man över några på en social sida, blockera dom personerna isåfall, hur svårt skall det vara.
 
Senast ändrad:
Japp, internet borde bara vara för eliten som anser sig vara bättre än alla andra.

Om man nu hakar upp sig på alla värdelösa amatörer varför letar man då efter sånt.
håll sig då till dom sidor där pöbeln inte finns eller känner till. Och spyr man över några på en social sida, blockera dom personerna isåfall, hur svårt skall det vara.

Det finns ju flera sidor av saken. TS har förmodligen inte letat efter "alla värdelösa amatörer" men har i sitt sökande träffat på en inte obetydlig mängd av videomakare på Youtube vars självförtroende är betydligt högre än förmågan. Den egenskapen kan man som tidigare påpekats stöta på överallt, bland både hantverkare och konstnärer.

Fast visst kan jag förstå poängen från TS (i alla fall som jag uppfattar den) att det kan vara skönt att slippa dem som inte har så mycket att komma med i kunskapsväg och istället snabbt hitta fram till dem som har genuina kunskaper och samtidigt en pedagogisk förmåga.
Å andra sidan kan man också diskutera hur man ska hantera ett sådant problem, även känt från andra områden som kyss groda-syndromet. Om jag till exempel var placerad i sista startgrupp i Vasaloppet skulle jag ju inte be alla glada amatörer framför mig ge mig fritt spår i första backen. Jag skulle ju se till att jag var så pass bättre tränad så att jag kunde starta från en bättre position nästa gång.
 
Till syvende och sist handlar det ju faktiskt om olika tycke och smak.
Man har fullständigt rätt att tycka vad man vill om andras bilder och deras utrustning.
Själv fascineras jag av duktiga fotografer inom dokumentär/reportage. Natur, vilt och fågel är andra exempel på "områden" som lockar mig. Och så finns det ganska många kategorier som lämnar mig kall och oberörd.
Jag har förändrats genom åren genom att ligga lite lågt och inte kritisera det som inte passar mig.
Det är bättre att lyfta fram och se positivt på det som är bra.
Så är det inom andra skapande aktiviteter också som film, musik, konst och formgivning mm.
Det är skönare att gilla än att klandra.
 
Till syvende och sist handlar det ju faktiskt om olika tycke och smak.
Man har fullständigt rätt att tycka vad man vill om andras bilder och deras utrustning.
Själv fascineras jag av duktiga fotografer inom dokumentär/reportage. Natur, vilt och fågel är andra exempel på "områden" som lockar mig. Och så finns det ganska många kategorier som lämnar mig kall och oberörd.
Jag har förändrats genom åren genom att ligga lite lågt och inte kritisera det som inte passar mig.
Det är bättre att lyfta fram och se positivt på det som är bra.
Så är det inom andra skapande aktiviteter också som film, musik, konst och formgivning mm.
Det är skönare att gilla än att klandra.

Fast nu är vi i Sverige.

Man ska klaga på folk som visar framfötterna.

Och skulle personen ha mage att tro sig vara duktig, då skriver man ett kritiserande foruminlägg eller insändare.
 
Att försöka lära ut är ofta ett mycket bra sätt att själv bli bättre. Ser är det ju precis som Martin skriver att det inte riktigt går att dela upp fotografer i bra eller dåliga, det finns helt enkelt en marknad för i princip alla sorts bilder. Sen ser man ju resultatet av den metod fotografen försöker lära ut. Är det inte den stilen man letar efter? Ja, då är det ju bara att klicka sig vidare.

Men visst kan man bli provocerad av självutnämnda gurus. Kan bli trött och äcklad av hela branschen om jag råkar glida in på den unkna och sexistiska tutorialavdelningen på youtube. Då utövar jag konsumentmakt på allihop genom det lilla röda krysset uppe till höger.

//
http://ljusavtryck.blogspot.com/
 
Jag sitter ofta och beundrar andras "bra bilder", "vackra bilder", "genomtänkta upplägg" och intalar mig själv att jag bör uppgradera min utrustning. Ofta chockas jag att läsa att bilden är tagen med exakt samma kameramodell som jag själv använder.

Eget omdöme säger mig att mina bilder är OK, för det syfte jag har - "beskrivande" eller "som minne". Hustrun säger att jag tar "väldigt dokumentära foton". Inget konstnärligt inslag alls, alltså. Om någon ser något sådant i mina foton så beror det på ren tur. Ingen av oss hade hört talas om Dunning-Kruger.

De som väljer att lägga "massor av pengar" på fotoutrustning är bara att gratulera. Om dom blir glada av detta så varför inte? Jag blir inte missmodig om jag ser en fotograf, amatör eller proffs, som går omkring med senaste eller dyraste utrustningen - jag har fortfarande min kamera kvar och är jag nöjd med den så är allt frid och fröjd.

Avundsjuka finns inom alla områden och om man inte vill beundra någons arbete så kan man avstå.
 
ANNONS