D90 kommer säkerligen - även om det kommer en ersättare - även fortsättningsvis vara ett "mycket kamera för pengarna" -köp. Den nya modellen kommer ju kosta någon tusenlapp till, och ganska säkerligen inte ha inbyggd fokuseringsmotor. Med en ny modell på marknaden kommer D90 sjunka ännu mer.
Skillnaden från instegsmodellerna ligger mest i känslan i kameran, den bättre sökaren (större sökarbild, ljusare OCH längre okularavlastning. Detta är viktigt för mig, som både använder precisionsmattskiva (mörkare) och glasögon...) och dubbla inställningsrattar. Tum- och pekfingerinställning lärde jag mig uppskatta med proffskamerorna, det jag INTE uppskattade var vikten och storleken. D90 ligger väl här mitt imellan - inte lika liten som de minsta, men ändå betydligt mindre och lättare än t.ex D300. Den lilla skillnaden i gram och mm märks verkligen. Proffs-AF-modulen CAM3500 saknar jag inte, inte till det som min vardagsanvändning belastar kameran med. Funktionerna är välbalanserade, och det enda jag egentligen saknar är ljusgenomsläppet som bara möjliggörs av en FX-sensor, samt "äkta" 1:1 i live-view... Man kan ju zooma till en ganska hög förstoring, men det är en interpolerad sådan - inte den verkliga fullupplösningen på sensorn. Detta saknar jag från att ha använt "verklig" LV på andra kameror. Jag använder LV för finfokusering, inte för att "vifta-trycka" med kameran hejvilt. Detta är kanske den största nackdelen eller bristen i kameran.
MIN konkurrent till D90 är inte A550, snarare isf A450 eller Pentax K-x. De är båda tillräckligt mycket mindre för att det ska märkas, och tillräckligt mycket enklare för att handhavandet ska förändras. Jag ägde ju tidigare D700+D40 som privat kamerauppsättning, och i många sammanhang saknar jag faktiskt D40. Jag väntar med spänning på att något av de många patenten Nikon registrerat det senaste året ska omsättas till något liknande E-P1. Då kan någon få köpa mion D90 billigt, när jag byter tillbaka till D700 (eller eventuell uppföljare) samt en mindre "ta med sig"-kamera.