Canalog
Aktiv medlem
Jag köpte nyligen en rulle Ilford Delta 3200, 135-36, och är nyfiken på vad den presterar. Inte bara hur den hanteras vid fotograferingen m a p exponeringsdata t ex är av intresse för mig.
Dessutom era kunskaper om hur mycket exponering och olika framkallningsvariabler som tider och temperaturer praktiskt kan varieras, tänkbara framkallare är erfarenheter hos andra som jag vill gärna ta del av!
Ni som har fotat med just den här filmen, vilka t ex motivkategorier kan jag lämpligen testa - konsertfoto, porträtt, nude, street…mm? Jag har ju fotat analogt sedan länge, D-76 är ju en favorit i filmframkallningen för mig, men på tidigt 1970-tal soppade jag en hel del Tri-X, pressad till 3200 och då gärna i Rodinal, Microdol - X använde jag då också av och till. Rodinalen tycker jag mig minnas att spädningarna 1 på 100, 1 på 50 var de som jag mest använde!
Det är klart, mycket av min frågeställning är väl en fråga om tycke och smak men själv är konsertfoto (jazzbilder) nåt jag gärna vill utveckla.
Grovt korn, med efterföljande överföring/kontaktkopiering till Lith-film har jag lyckats med ganska hyfsat ”när det begav sig”.
Låt mig få höra hur ni tänker - jag har objektivbrännvidder mellan 21 och 85 mm att välja på till Leica, tyvärr f.n. inget längre tele än 85:an, men får väl då gå närmare motivet i stället!
Och scanning i min filmscanner för efterföljande digitalisering blir det, att framkalla pappersbilder i mörkrum med vätskor och förstoringsapparat är nog inte aktuellt längre, även om det tyvärr innebär en begränsning just nu.
Dessutom era kunskaper om hur mycket exponering och olika framkallningsvariabler som tider och temperaturer praktiskt kan varieras, tänkbara framkallare är erfarenheter hos andra som jag vill gärna ta del av!
Ni som har fotat med just den här filmen, vilka t ex motivkategorier kan jag lämpligen testa - konsertfoto, porträtt, nude, street…mm? Jag har ju fotat analogt sedan länge, D-76 är ju en favorit i filmframkallningen för mig, men på tidigt 1970-tal soppade jag en hel del Tri-X, pressad till 3200 och då gärna i Rodinal, Microdol - X använde jag då också av och till. Rodinalen tycker jag mig minnas att spädningarna 1 på 100, 1 på 50 var de som jag mest använde!
Det är klart, mycket av min frågeställning är väl en fråga om tycke och smak men själv är konsertfoto (jazzbilder) nåt jag gärna vill utveckla.
Grovt korn, med efterföljande överföring/kontaktkopiering till Lith-film har jag lyckats med ganska hyfsat ”när det begav sig”.
Låt mig få höra hur ni tänker - jag har objektivbrännvidder mellan 21 och 85 mm att välja på till Leica, tyvärr f.n. inget längre tele än 85:an, men får väl då gå närmare motivet i stället!
Och scanning i min filmscanner för efterföljande digitalisering blir det, att framkalla pappersbilder i mörkrum med vätskor och förstoringsapparat är nog inte aktuellt längre, även om det tyvärr innebär en begränsning just nu.
Senast ändrad:
