mapem
Aktiv medlem
Vill korrigera mig själv lite efter närmare eftertanke. Jag skrev så här för en stund sen:
Men när jag tänker efter, så har jag faktiskt slutat använda mitt EF-S 18-55 IS sen jag skaffade dels en fast "normal" EF 50mm/1,8 II, dels en supervidvinkel Sigma 10-20mm/4-5,6.
EF 50/1,8 är oskarpare i kanterna på full öppning än EF-S 18-55, men då ska man tänka på att full öppning är 1,8 jft med 5,6! Redan på bländare 2,8 börjar det komma ifatt i kanterna och på bländare 5,6, en mer rättvis jämföresle, är det skarpare rakt över. Detta bekräftas av test på DpReview.
Även mitt simpla Tamron-tele upplever jag som skarpare och med bättre kontrast och färg på 55 mm, dock inte bekräftat i någon test.
Hur är det på kortare brännvidder då? Jo där är EF-S 18-55 IS bättre än på längre brännvidder, men Sigma 10-20/4-5,6, som många anser mjukt, är faktiskt skarpare inom det område de sammanfaller, som jag upplever det i alla fall. Även detta bekräftas, i alla fall delvis, av DpReview, som visar att Sigma 10-20 är skarpare inom ett större område i mitten än Canon 18-55, men faller av mer längre ut mot hörnen. Sigma har nästan ingen kromatisk abberation alls, men den syns på Canon. Däremot har Sigma mer vinjettering.
Numera brukar jag, har jag märkt, helst ta med mig Sigma 10-20 och Tamron 55-200 när jag är ute och går på stan eller i naturen. EF 50 använder jag mest inomhus i dåligt ljus. Och EF-S 18-55 knappt alls. Fast det är inget dåligt objektiv! Men de andra är roligare. Inget av dem har IS, så det får jag klara mig utan. Glappet mellan 20 och 55 får jag fylla upp med fötterna.
Alltså, i min objektivsamling är EF-S 18-55 IS det bästa alternativet från 18 till ca 35 mm. För längre brännvidder använder jag hellre den fasta 50mm-gluggen eller telet från 55 och uppåt. Jag undviker att använda Sigma 10-20 över 14 mm.
Men när jag tänker efter, så har jag faktiskt slutat använda mitt EF-S 18-55 IS sen jag skaffade dels en fast "normal" EF 50mm/1,8 II, dels en supervidvinkel Sigma 10-20mm/4-5,6.
EF 50/1,8 är oskarpare i kanterna på full öppning än EF-S 18-55, men då ska man tänka på att full öppning är 1,8 jft med 5,6! Redan på bländare 2,8 börjar det komma ifatt i kanterna och på bländare 5,6, en mer rättvis jämföresle, är det skarpare rakt över. Detta bekräftas av test på DpReview.
Även mitt simpla Tamron-tele upplever jag som skarpare och med bättre kontrast och färg på 55 mm, dock inte bekräftat i någon test.
Hur är det på kortare brännvidder då? Jo där är EF-S 18-55 IS bättre än på längre brännvidder, men Sigma 10-20/4-5,6, som många anser mjukt, är faktiskt skarpare inom det område de sammanfaller, som jag upplever det i alla fall. Även detta bekräftas, i alla fall delvis, av DpReview, som visar att Sigma 10-20 är skarpare inom ett större område i mitten än Canon 18-55, men faller av mer längre ut mot hörnen. Sigma har nästan ingen kromatisk abberation alls, men den syns på Canon. Däremot har Sigma mer vinjettering.
Numera brukar jag, har jag märkt, helst ta med mig Sigma 10-20 och Tamron 55-200 när jag är ute och går på stan eller i naturen. EF 50 använder jag mest inomhus i dåligt ljus. Och EF-S 18-55 knappt alls. Fast det är inget dåligt objektiv! Men de andra är roligare. Inget av dem har IS, så det får jag klara mig utan. Glappet mellan 20 och 55 får jag fylla upp med fötterna.








