Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 379 kr per år

Annons

Jag använder enbart Photoshop Elements

Produkter
(logga in för att koppla)

LSE Strömberg

Ny medlem
Jag har en liten grundfilosofi som nog gäller det mesta här i livet. Den kanske kan sammanfattas ungefär ”Komplexisera inte!”. 😊
Krångla inte till det kan man kanske också säga, men det är inte riktigt det jag menar, ty krångligt är det ju bara om man tycker det. Och tills man bemästrar det.

Jag tänker snarare på att skala bort, minska på antal alternativ, slippa valmöjligheter, undvika att jämföra för att kunna ta beslut och liknande.
Jag blir lätt distraherad och tappar fokus om teknik, val och liknande pockar på min uppmärksamhet.

Nu har jag haft mitt Photoshop Elements 14 sedan 2015, tror jag. Och inga andra program, vet jag. 😊
Jag använder en liten bråkdel av alla PSEs funktioner. Jag har inte heller brytt mig om att ”botanisera runt” i programmet för att ta reda på vilka funktioner och möjligheter som finns.
Jag har bara allteftersom lärt mig det jag tycker att jag har nytta av för att åstadkomma de bilder jag vill åstadkomma. Resten av min - kanske begränsade - mentala kapacitet lägger jag på det kreativa. Då menar jag snarast med utgångspunkt i hur jag vill att bilden ska se ut, inte vad programmet kan åstadkomma åt mig.
Kanske flummigt, men ungefär så.

Och bildarkiv då:
Jag använder enbart Windowsmappar. Dessa är uppdelade i år och månader men inte i bildkategorier.
Jag försöker kasta så mycket jag kan redan i första gallringen när jag kommer hem. Och låta bli att ens ta en himskans massa bilder överhuvudtaget…
In med alla dagens bilder i en ”spara slänga-mapp”. Sedan in med det jag vill spara i 2026/MAR/21-31. (Om det nu är taget i mars 2026 mellan datumen 21:a och 31:a, vill säga.)
Det behövs inget mer för mig. Jag hittar ändå, inte minst eftersom jag inte sparar särskilt mycket.

Jag har några gånger fått för mig att prova något annat program än PSE14, men det är så många funktioner att jag lessnar ganska omgående. Det blir för mycket teknikfokus och då klarar min lilla hjärna inte av att samtidigt vara kreativ…

Bilder som är bearbetade hamnar som JPEG-kopior i en ”Bearbetat-mapp” den är uppdelad i årsmappar för att min gamla dator ska slippa öppna jättemånga bilder varje gång.

Bilder jag vill skriva ut hamnar i en ”För utskrift-mapp”. Här handlar det främst om att beskära så att proportionerna funkar för A3/A4 eller hur jag nu vill ha utskriften. Skrivaren Canon Pixma 6850 är så bra att jag inte alls behöver trassla med färger eller annat för att jag ska få en utskrift som (åtminstone) jag är nöjd med.
Dessutom: Det där med kalibrering av skärmen… Alltså, den utskrivna bilden ser ju olika ut beroende på i vilken färgtemperatur och i hur starkt ljus den betraktas, så här räcker det med att det är ”tillräckligt bra” likhet mellan skärm och utskrift.
 
Jag har en liten grundfilosofi som nog gäller det mesta här i livet. Den kanske kan sammanfattas ungefär ”Komplexisera inte!”. 😊
Krångla inte till det kan man kanske också säga, men det är inte riktigt det jag menar, ty krångligt är det ju bara om man tycker det. Och tills man bemästrar det.

Jag tänker snarare på att skala bort, minska på antal alternativ, slippa valmöjligheter, undvika att jämföra för att kunna ta beslut och liknande.
Jag blir lätt distraherad och tappar fokus om teknik, val och liknande pockar på min uppmärksamhet.

Nu har jag haft mitt Photoshop Elements 14 sedan 2015, tror jag. Och inga andra program, vet jag. 😊
Jag använder en liten bråkdel av alla PSEs funktioner. Jag har inte heller brytt mig om att ”botanisera runt” i programmet för att ta reda på vilka funktioner och möjligheter som finns.
Jag har bara allteftersom lärt mig det jag tycker att jag har nytta av för att åstadkomma de bilder jag vill åstadkomma. Resten av min - kanske begränsade - mentala kapacitet lägger jag på det kreativa. Då menar jag snarast med utgångspunkt i hur jag vill att bilden ska se ut, inte vad programmet kan åstadkomma åt mig.
Kanske flummigt, men ungefär så.

Och bildarkiv då:
Jag använder enbart Windowsmappar. Dessa är uppdelade i år och månader men inte i bildkategorier.
Jag försöker kasta så mycket jag kan redan i första gallringen när jag kommer hem. Och låta bli att ens ta en himskans massa bilder överhuvudtaget…
In med alla dagens bilder i en ”spara slänga-mapp”. Sedan in med det jag vill spara i 2026/MAR/21-31. (Om det nu är taget i mars 2026 mellan datumen 21:a och 31:a, vill säga.)
Det behövs inget mer för mig. Jag hittar ändå, inte minst eftersom jag inte sparar särskilt mycket.

Jag har några gånger fått för mig att prova något annat program än PSE14, men det är så många funktioner att jag lessnar ganska omgående. Det blir för mycket teknikfokus och då klarar min lilla hjärna inte av att samtidigt vara kreativ…

Bilder som är bearbetade hamnar som JPEG-kopior i en ”Bearbetat-mapp” den är uppdelad i årsmappar för att min gamla dator ska slippa öppna jättemånga bilder varje gång.

Bilder jag vill skriva ut hamnar i en ”För utskrift-mapp”. Här handlar det främst om att beskära så att proportionerna funkar för A3/A4 eller hur jag nu vill ha utskriften. Skrivaren Canon Pixma 6850 är så bra att jag inte alls behöver trassla med färger eller annat för att jag ska få en utskrift som (åtminstone) jag är nöjd med.
Dessutom: Det där med kalibrering av skärmen… Alltså, den utskrivna bilden ser ju olika ut beroende på i vilken färgtemperatur och i hur starkt ljus den betraktas, så här räcker det med att det är ”tillräckligt bra” likhet mellan skärm och utskrift.
Du arbetar vad jag förstår utifrån KISS-principen (Keep It Simple Stupid). Så gör jag med. Mina foton organiseras i grunden på samma sätt som du verkar göra – en mapp för år, med undermappar för månaderna. Varje undermapp har i sin tur två mappar, en för RAW-filer och en för JPEG. Jag kastar däremot i princip inga bilder. Skälet är att när jag sammanställer bilder till ett projekt eller i en serie, så händer det att en bild som vid fotograferingstillfället föreföll vara totalt ointressant längre fram kan fungera perfekt i en specifik kontext. Utskrifter gör jag via Crimson och jag har alltid fått det resultat jag vill ha trots att skärmen på min MacBook är okalibrerad.
 
Okay, ja håller du på med bildprojekt så blir nog förutsättningarna lite annorlunda. Beträffande bildbehandlingsprogram så gissar jag att mer komplexa alternativ medger mer noggrannhet men kanske inte för den sakens skull bättre bilder. Apropå hur mycket man kastar så beror väl det bland annat på hur mycket ”onödiga”, felkomponerade, trista… …bilder man tar.
Jag tar inte ens alternativa exponeringar eller så när jag bestämmer mig för ett motiv / en bildidė. Mera tjoff ba’, fast oftast först efter en hel del funderingar över bildvinkeln och ingående bildelements läge i bilden och relativt varandra.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto