Makten
Aktiv medlem
Nu, mina damer och herrar, så tycker jag att vi ska diskutera vitbalans och hur fasen man bör förhålla sig till detta.
Jag har länge fotat i RAW, med den trevliga fördelen att inte behöva bry sig om vitbalans. Men nu försöker jag fota lite i JPG istället, bara för att det är skönt med lite enklare arbete efteråt, samt att det kanske är nyttigt med den begränsning det innebär. Härav följer det vanliga problemet, nämligen hur man ska välja vitbalans. För det handlar i mitt fall om att välja. Jag är ganska bekant med begreppet kelvingrader och hur de olika vitbalansinställningarna funkar, men det finns så mycket mer att tänka på!
-Vid vilka tillfällen vill man ha en neutral vitbalans?
-Hur ställer man vitbalansen så att bilden motsvarar det ögat ser på plats?
-Lönar det sig med neutral vitbalans om man efteråt vill kunna korrigera en smula?
Ja, det finns fler frågor förstås. Men det jag tänker på mest är, varför i halva friden är sensorn så känslig för vitbalans, jämte film? Våra ögon har ju "automatisk vitbalans", eftersom hjärnan vänjer sig vid ljuset som träffar våra näthinnor, och vi ser ett mycket neutralare ljus än det egentliga. Detta är särskilt uppenbart i gryning, skymning och vid mulet väder. Det "riktiga" ljuset är då väldigt kallt och blått, medan vi uppfattar det som bara lite annorlunda mot neutralt.
Jag har köpt mig ett gråkort nyligen och provat att titt som tätt vitbalansera mot det, men det blir ofta väldigt konstigt. Ljuset ser varmt ut även i kyligaste vinterskymning, vilket man ju inte vill ha. Ställer man vitbalasen till auto så liknar det ofta mer det jag själv ser, men det kan då och då bli helt åt skogen också.
Att konsekvent använda inställningen "dagsljus" (en skinande sol som symbol oftast) ger ju neutralt ljus, det vill säga så som det skulle se ut om inte vår hjärna korrigerade och vande sig. Det ger förstås rätt extrema resultat vid svåra förhållanden, som lika ofta är effektfulla som skitfula och tråkiga.
Observera nu att det här inte handlar om tekniken bakom begreppet vitbalans, som finns mycket utförligt förklarat på många ställen, utan om hur man på ett vettigt sätt kan lära sig att "se ljuset" och välja en vitbalans som ger det resultat man vill ha på bild.
Alla tips, trix och tekniska eller konstnärliga utvecklingar är välkomna!
Edit: Jag glömde att nämna en sak. Det går faktiskt att "härma" olika vitbalans efteråt även med en JPG-bild. Nämligen genom att helt enkelt ändra balansen mellan färgerna, utan att ha kontroll över de specifika färgkanalerna. Resultatet blir förstås inte lika bra, men man kan göra förvånansvärt mycket ändå. Därav min undran över huruvida mätning mot gråkort ger bättre förutsättningar för detta. Det borde det göra, eftersom färgkanalerna då är mera jämnt exponerade sinsemellan antar jag.
Jag har länge fotat i RAW, med den trevliga fördelen att inte behöva bry sig om vitbalans. Men nu försöker jag fota lite i JPG istället, bara för att det är skönt med lite enklare arbete efteråt, samt att det kanske är nyttigt med den begränsning det innebär. Härav följer det vanliga problemet, nämligen hur man ska välja vitbalans. För det handlar i mitt fall om att välja. Jag är ganska bekant med begreppet kelvingrader och hur de olika vitbalansinställningarna funkar, men det finns så mycket mer att tänka på!
-Vid vilka tillfällen vill man ha en neutral vitbalans?
-Hur ställer man vitbalansen så att bilden motsvarar det ögat ser på plats?
-Lönar det sig med neutral vitbalans om man efteråt vill kunna korrigera en smula?
Ja, det finns fler frågor förstås. Men det jag tänker på mest är, varför i halva friden är sensorn så känslig för vitbalans, jämte film? Våra ögon har ju "automatisk vitbalans", eftersom hjärnan vänjer sig vid ljuset som träffar våra näthinnor, och vi ser ett mycket neutralare ljus än det egentliga. Detta är särskilt uppenbart i gryning, skymning och vid mulet väder. Det "riktiga" ljuset är då väldigt kallt och blått, medan vi uppfattar det som bara lite annorlunda mot neutralt.
Jag har köpt mig ett gråkort nyligen och provat att titt som tätt vitbalansera mot det, men det blir ofta väldigt konstigt. Ljuset ser varmt ut även i kyligaste vinterskymning, vilket man ju inte vill ha. Ställer man vitbalasen till auto så liknar det ofta mer det jag själv ser, men det kan då och då bli helt åt skogen också.
Att konsekvent använda inställningen "dagsljus" (en skinande sol som symbol oftast) ger ju neutralt ljus, det vill säga så som det skulle se ut om inte vår hjärna korrigerade och vande sig. Det ger förstås rätt extrema resultat vid svåra förhållanden, som lika ofta är effektfulla som skitfula och tråkiga.
Observera nu att det här inte handlar om tekniken bakom begreppet vitbalans, som finns mycket utförligt förklarat på många ställen, utan om hur man på ett vettigt sätt kan lära sig att "se ljuset" och välja en vitbalans som ger det resultat man vill ha på bild.
Alla tips, trix och tekniska eller konstnärliga utvecklingar är välkomna!
Edit: Jag glömde att nämna en sak. Det går faktiskt att "härma" olika vitbalans efteråt även med en JPG-bild. Nämligen genom att helt enkelt ändra balansen mellan färgerna, utan att ha kontroll över de specifika färgkanalerna. Resultatet blir förstås inte lika bra, men man kan göra förvånansvärt mycket ändå. Därav min undran över huruvida mätning mot gråkort ger bättre förutsättningar för detta. Det borde det göra, eftersom färgkanalerna då är mera jämnt exponerade sinsemellan antar jag.
