Lensbaby

[EGW]

Jag försökte starta en diskussion kring en bild från en leksakskamera (Lubitel). Dessa bilder utnyttjar ju avsiktligt kamerans tekniska brister för att skapa annorlunda bilder. Jag har funderat mycket kring det där och var nyfiken på vad andra skulle ha att säga om den ganska bristfälliga bilden.

Tyvärr hade de inte mycket att säga. Det samlade omdömet tycktes vara att bilden helt enkelt var för dålig för att vara värd någon ytterligare diskussion.

Tills vidare antar jag att denna förödande kritik inte direkt berodde på att det var en bild med sådana tekniska brister som är typiska för en leksakskamera. Utan att bilden totalt sett faktiskt saknade kvaliteter som gjorde den intressant för andra att diskutera (inte för mig, jag tyckte att den faktiskt hade vissa kvaliteter).

Så nu försöker jag igen att öppna en tråd kring leksakslinsen. Den bild jag valt denna gång har tagits av en av Fotosidans medlemmar, Katriina Mäkinen.

Dess titel är ”En helt vanlig söndagskväll i förorten”.

Jag har valt denna bild därför att sedan länge finns bland mina favoriter.

Vad jag själv är intresserad av är att diskutera en sådan bild med utgångspunkt i leksakskamerans eller leksaksoptikens speciella egenskaper. Men en bild är ju en bild, och det kan hända att man måste ta avstamp i en konventionell bildkritik. Tänk på att det är en medlems bild, så dina kommentarer måste uppfylla Fotosidans krav på ”konstruktiv kritik”!

 

[J-nut.]

Kul.

Hej!
Håller helt med dig, detta med lite "sämre" bilder är helintressant.
Är själv väldigt intresserad av att införskaffa en toycamera/lensbaby eller liknande. Dock inte kommit så långt i detta än.
Tycker att bilderna för mig, som fortfarande är långt ifrån att vara en stjärna på fotografering, blir mycket mer intressanta än de tekniskt fulländade mästerverk man finner hos duktigare fotografer här på fotosidan. Dessa bilder känns så avlägsna med mitt nuvarande kunnande.

Kul att det finns folk med samma känsla/ambitioner för dessa bilder, ett intressant motiv kan bli så mycket mer än bara en bra bild med hjälp av dessa redskap.
Tycker att Katriinas bild är ett utmärkt exempel på en bild som i mitt tycke inte blivit särskilt intressant utan den softiga och korniga effekten men som nu verkligen tilltalar mig. Bilden får en helt annan känsla.

Ha det fint!
/Jonas

 

[Maverick]

Lensbebisarna tekniska resultat är ju kanske inte så egen som man kan tro, lite eget är det iofs. Men egentligen är det ju en form av shift/tilt-optik för svenssons.

Tekniken som sådan kan verkligen bidra med att göra en bra bild bättre. Men oftast används de för att göra dåliga bilder mer intressanta, och många går på det. Det är inte på något sätt unikt för de som använder lensbebisar utan är nog lika vanliga bland proffs som skaffat sig en tilt/shift-optik.

I min värld ska den tekniska lösningen stödja bilden, inte vara bilden. Vilket då naturligtvis leder fram till vad är det som är så intressant och bra med den aktuella bilden och på vilket sätt förstärker den tekniska lösningen det? Vad vill vi uppnå med att använda en lensbebis i just denna bild?

En lensbebis betraktar jag egentligen inte som bristfällig, eftersom det implicit säger att det finns en optik som rätt och felfri. Och något sådan finns inte som funkar för alla fotografiska syften. För mig är istället bristfällig optik sådan optik som är mjuk när den inte ska vara det, eller som har problem att teckna rakt. En lensbebis eller en toycamera fungerar exakt så som det är tänkt att göra. Trots att resultatet kan vara något slumpmässigt är det fortfarande precis så den förväntas vara och därmed är den inte bristfällig. Det ger att valet att använda dessa produkter och högst medvetet och att man betraktar slumpen som en kreativ del av processen. Därutöver bör man komma ihåg att fylla bilden med något intressant innehåll, annars blir det lite grann som fraktaler. Ganska snyggt att se på men för det mesta rätt poänglöst ändå.

Mvh
Maverick

 

[paco]

Lensbaby och Lubitel (166) spelar i två helt olika divisioner. Det speciella med Lubiteloptiken är oskärpan som ofta bildar en virvel på ett mycket snyggt sätt. Den duger hur bra som helst för t.ex. porträtt. Det är inte riktigt en leksakskamera enligt mig, inte som en Holga, där hörnen blir mörka och rejält suddiga.

Jag orkar inte gå in detaljerat på hur mycket jag ogillar oskärpan i Lensbaby. Kort kan man säga att den effekten inte är långt ifrån radial blur i PS.

 

[EGW]

De hittills influtna inläggen är naturligtvis samtliga intressanta. Men jag är intresserad av fler tankar om trådens inledande bild.

 

[EGW]

I min värld ska den tekniska lösningen stödja bilden, inte vara bilden. Vilket då naturligtvis leder fram till vad är det som är så intressant och bra med den aktuella bilden och på vilket sätt förstärker den tekniska lösningen det? Vad vill vi uppnå med att använda en lensbebis i just denna bild?

När jag först fastnade för denna bild så visste jag inte med vilken teknik den tagits. Men bilden fascinerade och tilltalade mig. Samtidigt uppfattade jag den som tekniskt bristfällig. Det blev en paradox för mig. Om jag varit förtrogen med dessa speciella objektiv hade jag kanske reagerat annorlunda, men det var jag inte då.

Filosofiskt sett så kan man kanske säga att en teknisk ofullkomlighet inte är det, ifall de speciella egenskaper den har utnyttjas avsiktligt. Men det är en väldigt sofistikerad infallsvinkel, som inte ligger nära till för just mig. Jag ser alltså själv optiken som just tekniskt bristfällig, vilket utnyttjas på ett medvetet sätt av fotografen.

Just denna bild innehåller en stämning som jag är så förtrogen med från förr, när jag bodde på en liknande plats. På sätt och vis ett trist motiv, men alla platser har sin speciella atmosfär och stämning. En skarp och (enligt mitt sätt att se) tekniskt fullödig bild tror jag hade lyft fram motivets tristess. Den teknik som använts här visar att platsen, sedd med andra ögon, kan ha sin poesi. Fotografens känsla vet jag inget om, men det skulle inte förvåna mig om hon haft just den ambitionen, och optiken således varit medel att visa en dimension av motivet som förlorats med en annan optik.

Det betyder ju inte att vem som helst gillar bilden. Den som inte gör det är tydligen blind för denna speciella bildpoesi. Själv är jag tydligen känslig för den, vilket jag knappast skulle ha väntat mig. Tvärt om, om jag fått bilden beskriven för mig innan jag sett den skulle jag förmodligen gissat att ett trist motiv blivit ännu sämre med ett bristfälligt objektiv. Men min reaktion på bilden var helt spontan, och den åkte direkt in bland mina favoriter.

 

[EGW]

Lensbaby och Lubitel (166) spelar i två helt olika divisioner. Det speciella med Lubiteloptiken är oskärpan som ofta bildar en virvel på ett mycket snyggt sätt. Den duger hur bra som helst för t.ex. porträtt. Det är inte riktigt en leksakskamera enligt mig, inte som en Holga, där hörnen blir mörka och rejält suddiga.

Jag orkar inte gå in detaljerat på hur mycket jag ogillar oskärpan i Lensbaby. Kort kan man säga att den effekten inte är långt ifrån radial blur i PS.

Jovisst, det är helt olika slag av brister Lubitel var från början inte alls avsedd som leksakskamera. Kanske ska man använda sig av ett helt annat begrepp, och sopa ihop alla dessa "bristfälliga" tekniker under samlingsbegreppet Lomografi? Eller om man kan finna ett annat ord som är bättre. De har ju i alla fall en bestämd sak gemensam, nämligen att de i dag tillverkas just för att erbjuda en annorlunda och primitivare optik än vad moderna kameror gör. "Toycamera" och "Toy lenses" tycks vara vad som föredras på Fotosidan. Om nu engelska är bättre än svenska, kanske det.

Hur som helst, jag tycker mig se mellan raderna att du inte gillar trådens bild. Är det så?

 

[EGW]

Hej!
Håller helt med dig, detta med lite "sämre" bilder är helintressant.
Är själv väldigt intresserad av att införskaffa en toycamera/lensbaby eller liknande. Dock inte kommit så långt i detta än.
Tycker att bilderna för mig, som fortfarande är långt ifrån att vara en stjärna på fotografering, blir mycket mer intressanta än de tekniskt fulländade mästerverk man finner hos duktigare fotografer här på fotosidan. Dessa bilder känns så avlägsna med mitt nuvarande kunnande.

Kul att det finns folk med samma känsla/ambitioner för dessa bilder, ett intressant motiv kan bli så mycket mer än bara en bra bild med hjälp av dessa redskap.
Tycker att Katriinas bild är ett utmärkt exempel på en bild som i mitt tycke inte blivit särskilt intressant utan den softiga och korniga effekten men som nu verkligen tilltalar mig. Bilden får en helt annan känsla.

Ha det fint!
/Jonas

Vi tycks vara själsfränder när det gäller leksaksoptiken

 

[Maverick]

När jag först fastnade för denna bild så visste jag inte med vilken teknik den tagits. Men bilden fascinerade och tilltalade mig. Samtidigt uppfattade jag den som tekniskt bristfällig. Det blev en paradox för mig. Om jag varit förtrogen med dessa speciella objektiv hade jag kanske reagerat annorlunda, men det var jag inte då.

Filosofiskt sett så kan man kanske säga att en teknisk ofullkomlighet inte är det, ifall de speciella egenskaper den har utnyttjas avsiktligt. Men det är en väldigt sofistikerad infallsvinkel, som inte ligger nära till för just mig. Jag ser alltså själv optiken som just tekniskt bristfällig, vilket utnyttjas på ett medvetet sätt av fotografen.

Just denna bild innehåller en stämning som jag är så förtrogen med från förr, när jag bodde på en liknande plats. På sätt och vis ett trist motiv, men alla platser har sin speciella atmosfär och stämning. En skarp och (enligt mitt sätt att se) tekniskt fullödig bild tror jag hade lyft fram motivets tristess. Den teknik som använts här visar att platsen, sedd med andra ögon, kan ha sin poesi. Fotografens känsla vet jag inget om, men det skulle inte förvåna mig om hon haft just den ambitionen, och optiken således varit medel att visa en dimension av motivet som förlorats med en annan optik.

Det betyder ju inte att vem som helst gillar bilden. Den som inte gör det är tydligen blind för denna speciella bildpoesi. Själv är jag tydligen känslig för den, vilket jag knappast skulle ha väntat mig. Tvärt om, om jag fått bilden beskriven för mig innan jag sett den skulle jag förmodligen gissat att ett trist motiv blivit ännu sämre med ett bristfälligt objektiv. Men min reaktion på bilden var helt spontan, och den åkte direkt in bland mina favoriter.

Njae, jag vet inte om man måste vara blind bara för att man inte ser skönheten i den utvalda bilden. Tvärtom skulle jag nog säga. Bilden skulle kunna funka i en serie beroende på vad fotografen vill berätta med sin bild. I just denna bild har jag svårt att förstå vad lensbebisen tillför annat än effekt. Bilden har vissa kvalitéer men som inte är direkt knutna till valet av att använda lensbebisen.

Jämför t ex med bilderna från Theresia Viskas senaste bok, la Danse Française. Bilder med extremt mycket känsla och med ett tydligt syfte om varför de ser ut som de gör. Medan den utvalda bilden mest verkar vara resultatet av någon som testar ett nytt objektiv.

Så kortfattat kan jag tycka att all sådan utrustning som lensbebisar, tilt/shift, toycameras och vad mer som kan finnas är spännande element i fotografi. Men att i den utvalda bilden tycker jag inte att det tillför så mycket, inte på ett tydligt sätt iaf.

/Maverick

 

[paco]

Hur som helst, jag tycker mig se mellan raderna att du inte gillar trådens bild. Är det så?

Bilden i sig är det inget fel på. Det är egentligen designen av optiken jag gnäller på

 

[EGW]

Njae, jag vet inte om man måste vara blind bara för att man inte ser skönheten i den utvalda bilden. Tvärtom skulle jag nog säga. Bilden skulle kunna funka i en serie beroende på vad fotografen vill berätta med sin bild. I just denna bild har jag svårt att förstå vad lensbebisen tillför annat än effekt. Bilden har vissa kvalitéer men som inte är direkt knutna till valet av att använda lensbebisen.

Jämför t ex med bilderna från Theresia Viskas senaste bok, la Danse Française. Bilder med extremt mycket känsla och med ett tydligt syfte om varför de ser ut som de gör. Medan den utvalda bilden mest verkar vara resultatet av någon som testar ett nytt objektiv.

Så kortfattat kan jag tycka att all sådan utrustning som lensbebisar, tilt/shift, toycameras och vad mer som kan finnas är spännande element i fotografi. Men att i den utvalda bilden tycker jag inte att det tillför så mycket, inte på ett tydligt sätt iaf.

/Maverick

Fast jag talade inte om skönheten utan om bildpoesin. Möjligen menar vi samma sak? Att denna (i mina ögon) bildpoesi skapats med en optik av mycket speciellt slag påverkade inte min första respons på bilden, jag tänkte inte på det alls. Det var alltså bilden jag reagerade på, inte den teknik med vilken den gjorts. Men jag tror inte att denna poesi funnits i en skarp bild tagen med ett vanligt objektiv. Min egen slutsats måste vara att den (medvetet) skapats med hjälp av det speciella objektivet. Så den har alltså tillfört något jag själv ser som ett värde till en bild som annars inte haft det.

Men inte ska jag beskylla dig för att vara blind för den där bildpoesin! Det är ju mycket möjligt att det i stället är jag som hallucinerar den :-D