Om 300 dpi är obligatoriskt för alla bilder så är det ju ingenting man behöver tala om för tryckeriet med hjälp av metadata.
Så enkelt är det inte. Vanliga laser printrar kan givetvis både hantera sämre och bättre upplösning.
Nu har vi också detta med interpolering att ta hänsyn till.
Min egen Epson 3880 trivs bäst i 360 PPI. Fast när det gäller DPI är det något annat. Det vanliga är 1240- Fast glöm den siffran.
Det är PPI som är intressant.
Denna siffra kommer från hur många pixlar min fil är är och till det format jag tänker printa till.
Om jag tänker printa till A2 med en raw-fil från Fuji X-T2 så ger det ungefär 250 PPI. Fast nu råkar min skrivare gilla 360 PPI bäst. Även 240 PPI eller 720 brukar gå bra.
Av Jeff Schewe och Michael Reichmann har jag lärt mig att alltid interpolera upp till nästa högre upplösning som passar skrivaren.
Det är inte enkelt att få allt merd pappersprofiler och ljus stämma med sig egen skrivare.
När jag sedan skickar böcker att bli utskrivna lämnar jag över det mesta till dem. Där Där sker en massa mest digitalt som jag inte har en aning om.
Fast resultatet i de fall jag använt dem är bra.
Det viktigaste i hela kedjan är alltid att jag jobbar med en kalibrerad och profilerad skärm. Det är nog en av de viktigaste sakerna för varje seriös fotograf.