Olika oskärpa i sökaren och på bilden?

[lumor_]

Jag undrar hur det kommer sig att oskärpan ser olika ut i sökaren och på den färdiga bilden. Det är ju oftast väldigt praktiskt att skärpedjupet är mycket större i sökaren men hur fungerar det egentligen?

Bländaräppningen är ju maximalt öppen medan man kollar genom sökaren och det borde ju ge lika kort skärpedjup i bilden som projiceras på mattskivan som bilden som sedan projiceras på sensorn (för en bild tagen med största bländare).

Det är inte bara det att skärpedjupet är betydligt större än vid max bländaröppning, den har även annan karaktär. Jag kan inte i sökaren se sådan där fina oskärpecirklar som t ex mitt 85 1.8 ger på bilderna.

Vidare blir det ytterligare en variant av skärpedjup när kameran är i Live View-läge. I LV blir skärpedjupet något mellanting mellan hur det ser ut i den optiska sökaren och den tagna bilden. Förändringen vid LV är mer förståelig eftersom jag upptäckt att bländaröppningen vid LV ställs in olika beroende på vilka ljusförhållandena är vid aktiveringen. Om jag t ex pekar på en mörk yta när jag startar LV blir öppningen mycket större än om jag pekar ut på snön genom fönstret (naturligtvis med olika skärpedjup i displayens LV-bild som följd).

Bländareöppningen vid vanlig tittning genom optisk sökare förändras ju enbart när man håller in skärpedjups-förhandstitts-knappen (eller vad den nu heter). Den funktionen tycker jag är tämligen värdelös eftersom den inte ger en rättvisande bild av hur skärpedjupet kommer att se ut. Hur är det möjligt att den inte ger det? Hur kan projektionen skilja sig mellan mattskivan och sensorn?

Funderingar? Förklaringar?

 

[Makten]

Skillnaden beror på hur mattskivan är beskaffad. Eftersom denna måste släppa igenom ljus (annars skulle sökaren vara svart) så måste den på något vis fånga upp ljuset på ytan och sedan få det att spridas i "alla rikningar" bakåt, från varje punkt. Ljuset kan inte gärna passera rakt genom skivan, för det vore som att titta genom objektivet, och då skulle man inte få en fokuserad bild.
Följdaktligen är mattskivan antingen bara matt (oregelbundet "repig") eller så är den uppbyggd av små små prismor. I en kamera med autofokus är det oftast viktigare att sökaren är ljus, än att den återger kort skärpedjup. Därför gör man mattskivan tämligen "genomsläpplig".

Ju ljusare sökare, desto mer felaktigt (för stort) skärpedjup. Önskar man kunna fokusera manuellt med bra säkerhet så kan man byta till en mattare mattskiva, men då blir sökaren också mörkare. Exakt samma skärpedjup som man ser i den färdiga bilden går inte att erhålla så länge som man faktiskt vill se något i sökaren;-)

 

[lumor_]

Aha, intressant att det beror på mattskivans beskaffenhet men jag förstår ändå inte hur det fungerar rent optiskt. Vad händer vid ytan på den mörkare mattskivan? En bild blir ju inte skarpare bara för att den är mörkare. Finns det något enkelt sätt att förklara fenomenet? Jag tror jag förstår principen för mattskivans funktion förutom i denna del.

Om jag tänker mig en liknelse skulle man kunna använda en stor skiva av frostat glas att projicera en projektorbild på för att kunna se bilden även på baksidan av skivan. Jag får inte riktigt ihop det att bilden skulle få olika skärpedjup av olika sorters frostat glas. Om ojämnheterna i ytan är allt för stora, stort mellanrum mellan ojämnheterna s a s, så borde bilden bli oskarpare överlag, inte bara mindre skärpedjup. Om glaset hade en mörkare färg (som ett ND-filter) borde bilden bara bli mörkare utan att skärpan påverkas. Finns det något sorts microoptiskt fenomen som jag inte förstått som gör skillnaden? Är liknelsen med frostat glas som projektionsyta felaktig?

Det skulle vara kul att testa olika mattskivor även om jag oftast använder AF. Är det krångligt att byta själv på en d300/d700? Finns det öht någon kompatibel?

 

[Wolfgang]

Har Du justerat dioptrikontrollen i sökaren?

 

[lumor_]

Har Du justerat dioptrikontrollen i sökaren?

Det är såhär på alla spegelreflexkameror. Skillnaden är mycket stor i sökare och färdig bild om man har bländare under 2.
Dioptrikkontrollen påverkar f ö skärpan i hela bilden, inte bara skärpedjupet.

 

[Melker Humala]

Är liknelsen med frostat glas som projektionsyta felaktig?

Nä det är den inte mattskivorna från 50-talet var i princip frostat glas. Sedan har det ju hänt en del AF-mattskivorna är ju ofta en fresnellins-konstruktion. Det är inte det faktum att mattskivorna för manuellfocus är mörkare som gör att skärpedjupet blir kortare i sökaren utan konstruktionen i sig.

 

[erik_qwerty]

Aha, intressant att det beror på mattskivans beskaffenhet men jag förstår ändå inte hur det fungerar rent optiskt. Vad händer vid ytan på den mörkare mattskivan? En bild blir ju inte skarpare bara för att den är mörkare. Finns det något enkelt sätt att förklara fenomenet? Jag tror jag förstår principen för mattskivans funktion förutom i denna del.

Nu är jag ingen optikexpert, men som jag har förstått det så är det så att mattskivan är uppbyggd av mikroprismor. Detta gör att den får egenskaper som liknar en reflex fast tvärtom så att säga, den samlar ljus på ena sidan och sprider ut det på andra. Detta i sin tur gör att den inte får med ljus som faller i alla vinklar på den, närmare bestämt så får man inte med ljus som kommer utifrån kanterna om man har en bländare som är större än en viss gräns. Det är detta ljus med mindre vinkel mot mattskivan/sensorn som ger det korta skärpedjupet vid stora bländare.

Som sagt, jag är ingen expert och har jag fel så får någon gärna rätta mig, jag har själv grubblat en del över detta fenomen och fått det förklarat ungefär som ovan Det bästa borde vara om man kunde rita upp ett optiskt diagram över konstruktionen för att förklara, jag har inte hittat nåt sånt.

 

[lumor_]

Nu är jag ingen optikexpert, men som jag har förstått det så är det så att mattskivan är uppbyggd av mikroprismor. Detta gör att den får egenskaper som liknar en reflex fast tvärtom så att säga, den samlar ljus på ena sidan och sprider ut det på andra. Detta i sin tur gör att den inte får med ljus som faller i alla vinklar på den, närmare bestämt så får man inte med ljus som kommer utifrån kanterna om man har en bländare som är större än en viss gräns. Det är detta ljus med mindre vinkel mot mattskivan/sensorn som ger det korta skärpedjupet vid stora bländare.

Som sagt, jag är ingen expert och har jag fel så får någon gärna rätta mig, jag har själv grubblat en del över detta fenomen och fått det förklarat ungefär som ovan Det bästa borde vara om man kunde rita upp ett optiskt diagram över konstruktionen för att förklara, jag har inte hittat nåt sånt.

Din förklaring låter rimlig om jag förstår dig rätt (någon sorts microraster kanske?). Det som däremot är märkligt om man jämför med förklaringen som Makten gav i första svaret (säkert helt rätt även om jag inte förstår) är att en mattskiva med de egenskaper du beskriver borde ge en mörkare sökarbild jämfört med en som även får med ljus från annan vinkel. Anledningen till att man valt den här sortens mattskiva är ju tydligen att den ska ge ljusare bild.

Egentligen har det ju ingen betydelse hur det ligger till, det fungerar ju bra som det är, men jag är ändå nyfiken på teorin bakom fenomenet.

 

[idrougge]

Det är inte säkert att sökaren visar maximal bländare. Min Minolta låser bländaren vid f1:2, går jag ner till f1:1,4 blir det ingen skillnad. Olika sökare är optimerade för olika ljusstarka objektiv.

 

[jakobnev]

Det som däremot är märkligt om man jämför med förklaringen som Makten gav i första svaret (säkert helt rätt även om jag inte förstår) är att en mattskiva med de egenskaper du beskriver borde ge en mörkare sökarbild jämfört med en som även får med ljus från annan vinkel. Anledningen till att man valt den här sortens mattskiva är ju tydligen att den ska ge ljusare bild.

Det blir ju ljusare i mitten på oskärpecirklarna av att man släpper igenom mer av det "raka" ljuset, men till priset att det blir mörkare ut i kanterna av osärpecirklarna p.g.a. att man fångar upp mindre av det "sneda" ljuset. Resultatet är att sökarbilden blir ljusare för ljussvaga objektiv, eftersom dessa inte har några "kanter" att förlora. Ljustarkare oblejktiv vinner inget i ljusare sökarbild dock eftersom större delen av det extra ljus de för in får fortsätta rakt (d.v.s. "snett") fram och avsluta sitt miserabla liv inne i sökarhuset. Däremot får oskärpecirklarna en tydligare gaussisk karaktär som gör att skärpedjupet upplevs annorlunda.

 

[lumor_]

Det blir ju ljusare i mitten på oskärpecirklarna av att man släpper igenom mer av det "raka" ljuset, men till priset att det blir mörkare ut i kanterna av osärpecirklarna p.g.a. att man fångar upp mindre av det "sneda" ljuset. Resultatet är att sökarbilden blir ljusare för ljussvaga objektiv, eftersom dessa inte har några "kanter" att förlora. Ljustarkare oblejktiv vinner inget i ljusare sökarbild dock eftersom större delen av det extra ljus de för in får fortsätta rakt (d.v.s. "snett") fram och avsluta sitt miserabla liv inne i sökarhuset. Däremot får oskärpecirklarna en tydligare gaussisk karaktär som gör att skärpedjupet upplevs annorlunda.

Det här låter också rimligt, även om jag inte fattar exakt vad som händer, men vad skiljer sig i hur ljuset beter sig när det i stället ska träffa sensorn? Är sensorn/filmen mycket bättre på att fånga upp även det yttersta i oskärpecirklarna?

En annan grej som inte alls hör till saken: Det verkar som jag råkat få billig optik till ögonen. Mina ögon ger nämligen ganska ful och orolig bokeh. Oskärpecirklarna är oregelbundna och ibland uppfattar jag dem som grusiga. Skiljer detta mellan individer eller har alla samma trista kitgluggar?
(Jag är f ö ganska ordentligt närsynt.)

 

[Makten]

Det här låter också rimligt, även om jag inte fattar exakt vad som händer, men vad skiljer sig i hur ljuset beter sig när det i stället ska träffa sensorn? Är sensorn/filmen mycket bättre på att fånga upp även det yttersta i oskärpecirklarna?

Sensorn släpper ju inte igenom något ljus, utan fångar antingen upp det eller reflekterar det. Det optimala är att allt fångas upp och omvandlas till laddningar i respektive pixel, som sen är den signal som gör bilden.
Mattskivan däremot är konstruerad för att ljuset på baksidan ska fortsätta till ditt öga. Men inte rakt igenom, för då vore den inte matt. Det är där skillnaden ligger. En blank mattskiva är bara en glasruta;-)

En annan grej som inte alls hör till saken: Det verkar som jag råkat få billig optik till ögonen. Mina ögon ger nämligen ganska ful och orolig bokeh. Oskärpecirklarna är oregelbundna och ibland uppfattar jag dem som grusiga. Skiljer detta mellan individer eller har alla samma trista kitgluggar?
(Jag är f ö ganska ordentligt närsynt.)

Ögat består ju bara av tre optiska element; hornhinnan, linsen och glaskroppen. Så det är inte så konstigt att "objektivet" inte är särskilt välkorrigerat för annat än ren skärpa, och då dessutom bara exakt i mitten;-) Å andra sidan är ögat jävligt bra på just detta.