Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Pappersframkallning och agitering

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag har använt nylonstrumpa en hel del när jag kopierat genom åren på just hårda negativ. T.om överframkallat medvetet för att få så pass hårda negativ att bilden kan softas till snygg kontrast med damstrumpa. Kornet försvinner i princip helt om man använder den under hela belysningstiden och kontrasten sänks markant (säkert minst 1-2 gradationer) samtidigt som man får en snygg "övertrålningseffekt". Använder man den bara delvis under belysningen sänks kontrasten bara måttligt och kornet syns fortfarande. Så att kontrasten inte skulle sänkas alls är helt fel enligt min erfarenhet.

Jag tycker den nämnda överstrålningseffekten verkar spännande. Har du någon bild att visa upp? Gärna med beskrivning på tillvägagångssätt.

/Magnus
 
Jag tycker den nämnda överstrålningseffekten verkar spännande. Har du någon bild att visa upp? Gärna med beskrivning på tillvägagångssätt.

/Magnus
Ta en ram.
spänn en nylonstrumpa över
Belys kopian genom nylonstrumpan, allt ifrån 5-100% av tiden.
Och rör på ramen under tiden.

Effekten: tja lite mjukare.
Slätar till rynkor lite.
 
Jag tycker den nämnda överstrålningseffekten verkar spännande. Har du någon bild att visa upp? Gärna med beskrivning på tillvägagångssätt.

/Magnus

Skaffa en nylonstrumpa (damstrumpa/strumpbyxa). Jag använder en brunaktig och har hittills bara softat med graderade papper. Hur strumpans färg kan påverka filtreringen vid användande av variabla papper vet jag inte säkert. Ta inte en nätstrumpa med stora maskor utan en vanlig med täta maskor. Fixa till en ram av trä/kartong stl ca 20x25cm. Klipp upp en bit av strumpan och spänn den över ramen. Håll den med lite rörelse under optiken vid belysningen av papperet. Sista bilden härunder visar en detalj i 100% (för att visa mera hur det ser ut i lite större storlekar och för att visa att kornet försvinner helt -filmen är Tri-X). Bilderna här har softats under hela belysningstiden och negativen är hårda med mycket täta högdagrar. Kopierad utan softningen skulle det varit rätt svårt att få fram något i de ljusa partierna med dom negativen, utan att skuggor och mellandagrar sotar igen. Papperet är Emaks P 888 (den tunna varianten av K888) och framkallaren var Fotokemikas FR-4.
 

Bilagor

  • Bjurkärr - september 1985 -2400.jpg
    Bjurkärr - september 1985 -2400.jpg
    89.1 KB · Visningar: 121
  • Bjurkärr - september 1985 -1400.jpg
    Bjurkärr - september 1985 -1400.jpg
    96.7 KB · Visningar: 114
  • Bjurkärr - september 1985 -3400.jpg
    Bjurkärr - september 1985 -3400.jpg
    85.2 KB · Visningar: 114
  • Bjurkärr - september 1985 -2det.jpg
    Bjurkärr - september 1985 -2det.jpg
    88 KB · Visningar: 117
Tack för det Nils!

Bra och tydligt! Jag har helt klart ett negativ som jag ska prova detta på.... som jag försökt, och försökt, att få fram ngt i högdagrarna på det...

Akta're morsan... nu ryker damstrumporna...

Tack igen!

/Magnus
 
Tack för det Nils!

Bra och tydligt! Jag har helt klart ett negativ som jag ska prova detta på.... som jag försökt, och försökt, att få fram ngt i högdagrarna på det...

Akta're morsan... nu ryker damstrumporna...

Tack igen!

/Magnus

Strumpan hjälper dig inte att plocka fram detaljer ur högdagrarna, men den kan sprida en del av de mörkare delarna så att det blir en slöja.

Om du har ett negativ som har stort tonomfång, men för stort för att få med alltihop på papperet, finns en annan metod som är relativt lätt, men som kräver en hel del övning och kan misslyckas många gånger också. Den är egentligen samma sak som separationen när man gör HDR-bilder, fast man gör den med ljus och kemi. När man inte lyckas riktigt kan man också få effekter som liknar det som blir när man drar för mycket i spakarna vid tonseparationen (tone mapping).

Metoden går ut på att göra papperet mindre känsligt för ljus där negativet släpper igenom mycket ljus, så att man kan exponera längre tid utan att det blir total svärta.

Man fuktar papperet med framkallare; bäst om det inte är alltför torr luft i mörkrummet, det får inte torka medan man håller på. När man lägger det fuktade papperet under förstoringsapparaten och belyser det en kort exponering. Man exponerar i två steg, först de mörka partierna, och så låter man dem framkallas ett par minuter. Då kommer de mörka partierna att framkallas, så att det reduceras ut silver i emulsionen och dämpar ljuset när man gör nästa exponering för högdagrarna. De mörka partierna får därigenom mindre exponering än ljusare delar av bilden. Sedan framkallar man på normalt sätt. Ibland kan det vara tillräckligt att göra så för att få med ett större tonomfång.

Man kan också, vilket är slabbigare, göra den första korta exponeringen och sedan svampa fram de mörka delarna av bilden innan man gör den andra exponeringen. Det är så klart noga att man inte rubbar fotopapperet när man svampar på framkallare.

Om man exponerar för mycket första gången blir bilden solariserad, Det handlar om att hitta balans, precis som när man drar i reglagen för "tone mapping".

En metod som oftare har använts är oskarp mask, där man skapar en oskarp mask genom att kontaktkopiera negativet med ett glas emellan, och sedan lägger masken ihop med negativet när man förstorar. Diat man får ska inte ha full tonskala, utan det ska vara mjukt och ganska tunt, så att det släpper igenom ljus. Oskärpan är till för att ge konturförstärkning och tonseparation i övergångar ljust/mörkt. Processen kan göras i flera steg, med flera masker och varierande oskärpa och täthet. En mer oskarp mask påverkar skärpan mindre men ger mer tonseparation. Det är ganska mycket pyssel innan man blir klar.
 
Om man inte är ute efter softeffekten specifikt, utan bara att få fram detaljer ur högdagrarna i "omöjliga" negativ, tror jag det är enklare att köra med variabelt papper och splitfiltrering vid kopieringen. Oftast är det himlar som blir för täta på negativet och då kan man efterbelysa bara de områdena med mjukare filtrering för att få fram detaljer där, samtidigt som övriga bilden behåller den rätta kontrasten. Annars är mitt råd att prova Emaks K888 (Adox Nuance Warmtone), ett papper som klår allt annat på marknaden vad gäller återgivning i högdagrarna. Brukar fungera även med ganska täta högdagrar. Se till att framkalla ut papperet minst 4-5 min bara.
 
Metoden går ut på att göra papperet mindre känsligt för ljus där negativet släpper igenom mycket ljus, så att man kan exponera längre tid utan att det blir total svärta.

Man fuktar papperet med framkallare; bäst om det inte är alltför torr luft i mörkrummet, det får inte torka medan man håller på. När man lägger det fuktade papperet under förstoringsapparaten och belyser det en kort exponering. Man exponerar i två steg, först de mörka partierna, och så låter man dem framkallas ett par minuter. Då kommer de mörka partierna att framkallas, så att det reduceras ut silver i emulsionen och dämpar ljuset när man gör nästa exponering för högdagrarna. De mörka partierna får därigenom mindre exponering än ljusare delar av bilden. Sedan framkallar man på normalt sätt. Ibland kan det vara tillräckligt att göra så för att få med ett större tonomfång.

Man kan också, vilket är slabbigare, göra den första korta exponeringen och sedan svampa fram de mörka delarna av bilden innan man gör den andra exponeringen. Det är så klart noga att man inte rubbar fotopapperet när man svampar på framkallare.

Om man exponerar för mycket första gången blir bilden solariserad, Det handlar om att hitta balans, precis som när man drar i reglagen för "tone mapping".

En metod som oftare har använts är oskarp mask, där man skapar en oskarp mask genom att kontaktkopiera negativet med ett glas emellan, och sedan lägger masken ihop med negativet när man förstorar. Diat man får ska inte ha full tonskala, utan det ska vara mjukt och ganska tunt, så att det släpper igenom ljus. Oskärpan är till för att ge konturförstärkning och tonseparation i övergångar ljust/mörkt. Processen kan göras i flera steg, med flera masker och varierande oskärpa och täthet. En mer oskarp mask påverkar skärpan mindre men ger mer tonseparation. Det är ganska mycket pyssel innan man blir klar.
Oskarp mask är väl extremt svårt om man inte har stansar och prylar?

Menar du att om jag slabbar ner pappret & belyser 70% av tiden och sedan väntar och belyser en andra gg så kommer jag att få solarisation?
 
Oskarp mask är väl extremt svårt om man inte har stansar och prylar?

Menar du att om jag slabbar ner pappret & belyser 70% av tiden och sedan väntar och belyser en andra gg så kommer jag att få solarisation?

Masken görs genom att kontaktkopiera negativet. Den blir oskarp genom att negativet inte ligger i direkt kontakt med filmen man kopierar på. Man får en positiv bild med svag teckning, som håller tillbaka exponeringen i de mörkare delarna och förstärker konturer. Kopieringen görs sedan på hårdare papper. I övergångarna mellan olika täthet blir det ljusare på ljusa sidan och mörkare på den mörka. Man stansar ingenting.

Så länge som 70% gör man aldrig den första exponeringen, snarare högst en tiondel till en åttondel av belysningstiden. Solarisering kan uppstå redan då. Om man belyser så mycket som halva tiden har man redan maximal svärta i de mörka delarna. Den första exponeringen är kort, för att lägga en mask i papperet som håller tillbaka den andra exponeringen selektivt. Hur det blir om man belyser 70% av tiden har jag aldrig provat, eftersom effekten man vill ha försvinner långt tidigare. Man får mer kontroll över vad man gör om man inte har slabbat papperet först, utan svampar, särskilt om exponeringstiden blir lång, eftersom det framkallas medan man exponerar när papperet är vått.
 
Det var 2 separerade frågor.
Vad oskarp mask går ut på vet jag men hur får du negativen att ligga exakt ovanpå varandra vid kopieringen? Jag trodde man stansade filmen för att få passformen. Eller är det bladfilm som gäller?

Jag har en bild som jag vill ha solariserad men jag har aldrig lyckats få en solariserad kopia.
 
Skaffa en nylonstrumpa (damstrumpa/strumpbyxa). Jag använder en brunaktig och har hittills bara softat med graderade papper. Hur strumpans färg kan påverka filtreringen vid användande av variabla papper vet jag inte säkert. Ta inte en nätstrumpa med stora maskor utan en vanlig med täta maskor. Fixa till en ram av trä/kartong stl ca 20x25cm. Klipp upp en bit av strumpan och spänn den över ramen. Håll den med lite rörelse under optiken vid belysningen av papperet. Sista bilden härunder visar en detalj i 100% (för att visa mera hur det ser ut i lite större storlekar och för att visa att kornet försvinner helt -filmen är Tri-X). Bilderna här har softats under hela belysningstiden och negativen är hårda med mycket täta högdagrar. Kopierad utan softningen skulle det varit rätt svårt att få fram något i de ljusa partierna med dom negativen, utan att skuggor och mellandagrar sotar igen. Papperet är Emaks P 888 (den tunna varianten av K888) och framkallaren var Fotokemikas FR-4.

Riktigt snyggt softade bilder. Nu ryker frugans strumpor...
 
Vad oskarp mask går ut på vet jag men hur får du negativen att ligga exakt ovanpå varandra vid kopieringen? Jag trodde man stansade filmen för att få passformen. Eller är det bladfilm som gäller?

Jag har inte gjort det med småformat. Storformat går bra att passa manuellt. Passmärken underlättar. Skulle nog varit knepigt att stansa en glasplåt?
 
Lite tips som jag tidigare inhämtat ifrån nätet, men ännu ej prövat.
* istället för damstrumpa så kan man naturligtvis använda ett soft-filter (avsett för kameran) som man håller under förstoringsapparatens objektiv.
* softfilter kan man göra själv genom att exv. spraya hår-spray på en glas eller plexy-skiva.

* Såsom tidigare nämnts gör softning vid kopiering att främst mörkare partier överstrålar och softas. För att styra effekten något kan man dock använda sig av split-filtrering och då använda damstrumpan/filtret när man gör den mjuka exponeringen. Vid den hårda exponeringen använder man ingen strumpa. På detta sätt kan man tydligen förskjuta överstrålningen uppåt i tonskalan och låta de mörkare partierna bli mer distinkta.
 
Annars är mitt råd att prova Emaks K888 (Adox Nuance Warmtone), ett papper som klår allt annat på marknaden vad gäller återgivning i högdagrarna. Brukar fungera även med ganska täta högdagrar. Se till att framkalla ut papperet minst 4-5 min bara.

Kommer precis tillbaka från mörkrummet där jag planade gårdagens bilder och kan bara hålla med Nils vad han skriver om Emaks K888. Vilket papper! Hade bla ett negativ som jag trodde skulle bli svårt att kopiera då kontrasten var enormt hög och jag endast hade hårda papper hemma, men genom en tvåbadsframkallning lyckades jag behålla den höga kontrasten och samtidigt få en svag ton i hela högdagern, förutom spetsdagern, utan att sota igen skuggorna...
 
ANNONS