Prova? Eller så kan jag beskriva vad du ser, med ett exempel med referens till existerande prylar från Canonvärlden.
Ett objektiv som exempelvis TS-E 24 mm f/3,5L II har en bildvinkel som motsvarar ett vidvinkligare objektiv, men den är utspridd över en bildcirkel som inte får plats på sensorn. Alltså ser man samma bild som med ett EF 24 mm f/1,4L II USM om man sätter TS-E i mittläget.
Håller man kvar kameran i samma position och riktning, men förskjuter objektivet 12 mm till vänster ser man fortfarande ungefär samma bildvinkel som med ett vanligt 24 mm, men nu ligger vänster kant där den hade gjort om det suttit ett EF16-35 mm f/2,8L II USM på kameran istället, och det varit inställt på 16 mm brännvidd. Skruva 12 mm till höger och höger bildkant ligger ungefär i linje med där den gör på en bild tagen med 16 mm objektiv.
Alltså är det som du säger, det går att delförstora i detta fall bilden tagen på 16 mm till att se likadan ut som den som tas med 24 mm sidoförskjutet fullt ut. Men med 24 mm får du ju bara med drygt hälften på tvären (skiftningen är 12 mm, halva bilden 18 mm på tvären) och motsvarande på höjden. Alltså blir det ca 6 Megapixel kvar av de 18 i en 1DX. Med sidoförskjutning behåller du upplösningen.
Ett annat sätt att se det på är att om du vänder kameran på högkant, med TS-E 24 mm f/3,5L II monterat, och tar tre bilder, en till vänster, en i mitten och en till höger och sen sätter ihop dem, då får du en bild som täcker samma område som du får med när du använder EF 16-35 mm f/2,8L II USM inställt på 16 mm, fast din hopsatta bild har 36 Megapixel istället för 18.
Ett annat sätt att få till samma effekt som sidoförskjutning ger är att räta ut sammanfallande linjer i efterbehandlingen. Då tappar man upplösning gradvis, mer och mer ju längre ut i bildkanten man kommer. Ibland syns det inte alls, men ibland ger det rätt konstiga effekter.
Köper man ett objektiv som just Canons TS-E 24 mm f/3,5L II får man ju på köpet även tiltfunktionen. Möjligheten att stå rakt upp och ner och lägga skärpeplanet längs marken, istället för att det står upp som en husvägg, den går inte alls lika lätt att åstadkomma på något annat sätt.