Jo, visst går det utan att ha stativ, och det går också utan att vrida kring nodpunkten eller ha kameran absolut i våg, men ju mer noggrann man är, ju lättare blir det att sy ihop panoramat.
Ett objektiv är i allmänhet korrigerat för att vara så raktecknande som möjligt, och för panoraman är det inte en direkt fördel, eftersom bilderna kommer att ha räta linjer som möts i olika vinkel i området där de ska fogas ihop. Man minskar de uppenbara felen genom att ha större överlappning mellan delbilderna, men samtidigt krävs då fler bilder och mer minne vid behandlingen, vilket tar längre tid.
Andra saker som får bilderna att stämma sämre ihop, som att man riktar kameran lite olika, eller att man inte vrider kring nodpunkten, utan kameran flyttas lite, så att det blir parallaxfel, gör att det blir svårare att foga ihop bilderna, och det kanske inte går att göra helt sömlöst.
Om man är noga, dvs ser till att ingenting i kamerans inställningar ändras - också vitbalans, som Jimfear mycket riktigt tillfogar - och att kameran verkligen vrids kring nodpunkten, så kommer programmet att ha mycket lättare att foga ihop panoramat, och med tillräcklig överlappning finns större chans att sammanfogningen blir sömlös. Om man vill ha större vinkel på höjden, är det bättre att montera kameran på höjdformat än att använda kortare brännvidd, eftersom man kan använda större del av bildytan när brännvidden är lite längre. Man behöver större överlappning om man tar med vidvinkel, för att skarvarna mellan bilderna inte ska synas.
Stativ och panoramahuvud underlättar mycket, eftersom man kan använda huvudets vinkelskala för vridningen i stället för att försöka passa ihop det i sökaren, och för att kameran, även om den inte är i våg, hela tiden har samma vinkel mot vridningsaxeln. Men också att ha optiska axeln i rät vinkel mot vridningen underlättar för ihopfogningen, så om man vill göra det lättare är det enklast att se till att objektivet pekar rakt ut från vridningsaxeln. Avancerade panoramaprogram, som Hugin, klarar att foga ihop bilder som behöver tänjas på olika sätt, men ju mer programmet måste göra för att foga ihop bilderna, ju mer processorkraft behövs, och det tar längre tid och kräver ofta mer handpåläggning, dvs att man pekar ut åtminstone tre hållpunkter i gränsområdet mellan varje bildpar för hopfogningen. Om man har haft alla rätt vid tagningen klarar programmet ofta att foga ihop automatiskt utan att man behöver peta i det.
