Ska jag köpa ny kamera eller bättre objektiv?

Produkter
(logga in för att koppla)

Tony johansson

Well-known member
Vilken trevlig tråd! Roligt att läsa och ta del av allt som skrivits :)

Olika erfarenheter och förmodligen olika sätt att fotografera. Alla med mycket lång och stor erfarenhet av fotografering. Och trådstartaren mitt i alltihop med sin lilla utdaterade NEX :)

Själv fotar jag med en sådan NEX 5N som hon har och med den vinklingsbara elektroniska sökaren, vilket måste vara guds gåva till fotografen. Behöver inte störas av reflexer i skärmen, när man med skärmen försöker fota i låg vinkel o inte vill ligga ner på marken. I sökaren syns bilden stort, klart o tydligt utan reflexer. För de fall då skärmen av någon anledning behövs, har kameran också en vinklingsbar skärm.

Vinklingsbarheten gör kameran så mycket roligare, hälsosammare och skönare att fota med, då man inte behöver kura ihop huvudet/nacken lika krumt för att komma åt att se genom en fast rak sökare. Den raka funkar annars bra då man kan hålla kameran rakt framför sig, dvs ner till knäsittande ungefär. Lägre vinklar blir fort ansträngande annat än för ett snabbt skott och sen upp igen. Själv tycker jag om att "hitta" motivet, fota in mig på det tills jag känner att "japp, där satt den". Det kan ta en stund och det är inte alls kul för kroppen att böka runt i någon slags utdragen yogaställningsprocess i låga vinklar med en rak sökare.

Skärmen är för övrigt helt hopplös att fota med sedan man börjat få behov av läsglasögon, som skall av och på och vara med o krångla hela tiden. Sökaren eliminerar detta.

Utdaterad sensor i nexen?
Ja, enligt datummärkningen när den släpptes ut på marknaden.
För mig i praktiken nej.

Den levererar utmärkta råfiler även i svagt ljus.

Köpte faktiskt på mig en Sony A7II, de har underbara specar på papperet.

Men för mig var den inget, så sålde den vidare:

-Ingen möjlighet till vinklingsbar sökare

-Knappt ens vid pixelpeeping nämnvärt bättre bilder än NEX 5N (jämförde naturligtvis RAW och både vid dagsljus och svagt ljus). NEXEN:s mindre sensor tycktes på något märkligt vis uppvägas av filernas större robusthet vid kraftig efterbehandling, som i mitt sätt att fotografera ofta behövs (nattfoto, norrsken, stjärnor, djuprymdsobjekt, dagtid i solgenomlysta skogar med hög dynamik mellan skuggor o högdagrar).

Märkligt, allt detta skall A7II med sin större och nyare sensor vara avgjort bättre på. Men, minimal skillnad och faktiskt fick jag ut mer ur nexen vid riktigt svagt ljus. Nu kommer säkert många att idiotförklara mig som mindre vetande, att jag måste gjort fel i jämförelserna och att detta är ett helt löjligt påstående att komma med då alla testresultat man kan inhämta från nätet säger något helt annat. Japp, jag har läst alla dessa jämförelser, är väl insatta i dem, i fysiken bakom sensorstorlekens betydelse mm, mm.

För mig, i mitt sätt att fotografera, var det ingen nämnvärd skillnad dem emellan. Nexens filer var dessutom trevligare att jobba med (i Lightroom och Gimp) och gav mig enklare ett visuellt bra slutresultat. Men vi fotar alla på olika sätt, har olika erfarenhet o bakgrund. Detta gäller för mig.

Blev heller inte vän med A7II:ans användargränssnitt, där för mig viktiga knappar o funktioner placerats bökigt till på kameran, vilket gjorde den trögjobbad o "seg" i avgörande ögonblick, alla programmerbara knappar o menyer till trots.

Den var också för långsam med 5 bilder/sekund. Är ingen utpräglad actionfotograf, men i vissa lägen tycker jag 10 b/s är en "lagom" hastighet för att fånga ett speciellt ögonblick. Låt vara att nexen bara åstadkommer detta i JPG, men till skillnad från A7II:an så fixar den helt ok bilder av ögonblicket. A7II missar helt ögonblicket, som kan vara något så trivialt som en trollslända som flyger förbi en modell, en racingåkare som passerar en port under slalomträning eller liknande, som jag då o då fotar.

Och, inte minst viktigt: Nexens elektroniska sökare ger en tillräckligt klar bild för exakt manuellt fokus utanför en teststudio, dvs ute i naturen. Det gav inte A7II:an för mig. Vekare fokuspeaking i kombination med grumligare/oklarare sökarbild var ingen hit för exakt manuellt fokus m stora bländaröppningar, fotografi jag ofta ägnar mig åt då jag har en övervägande manuellt fokuserad ljusstark objektivpark för mina motiv.

Visst sticker sökaren upp ovanför kameran. Varför man skulle montera bort den vet jag inte, då jag alltid fotar i naturligt ljus utan blixt. Största oron är att sökaren skall knäckas i en väska, om den stöts emot något eller så. Hittills har den klarat all möjlig slags hantering vid olika transporter i väskor, användning osv. Detta trots att den ser lite klen o pecklig ut.

Nexens ringa storlek ligger mig själv varmt om hjärtat. Fotar ofta med stora objektiv monterade, favoriten är ett Samyang 135/2 (830 gram+adapter ca 150 g+monterat bärhandtag ca 250 g) som sitter på nästan jämt då jag vandrar i markerna, ofta med en 2x konverter på då ljuset tillåter o motiv där denna behövs kan förväntas dyka upp.

Jag bär ju såklart i objektivet, håller kameran under objektivet m ena handen och allt balanserar därför helt utmärkt vid fotografering, eftersom det hela är lättare än varje annan kamera monterad o jag orkar därför hålla stabilt o bra längre på frihand då jag följer olika motiv, än med en tyngre kamera monterad. Dessutom är det lättare, skönare och roligare att bära, och jag är inte alls svag, eller saknar uthållighet i kroppen.

Ja, med allt detta ville jag säga att just för mig, är den lilla Nexen med sin utdaterade sensor och pyttelilla format, där andra finner sig inte ens kunna hålla i kameran och fotografera med ett större objektiv monterat, den på marknaden (om den ens längre finns kvar på marknaden vill säga) bästa kameran/kamerakompromissen just nu :)

Så olika det kan vara!
Hear Martin, HEAR !!!

Till Ts;

Skriv ut detta bidrag i tråden (alltså det ovanstående och inte det som nu är författat av min hand ;-) ), och häng upp det på väggen där hemma och varje gång du får en känsla av att du vill "uppgradera" din kamerautrustning (för att kunna ta bättre bilder), så läser du det. Och skulle "behovet" av att uppgradera återuppstå, upprepa.
 
Senast ändrad:

hornavan

Well-known member
Att Sony helt tappat intresset för APS-C är väl kanske att ta i. Objektivet jag rekomenderar är ganska nysläppt och i Sonys G serie (G= Bättre optik, GM = superbra)

Du har dock helt rätt i att Sony främst satsar på att piska skiten ur Canon och Nikon på fullformatmarknaden. Sonys fullformatobjektiv passar dock även deras APS-C kameror så jag kan inte se att det blir något problem så länge Sony finns kvar som märke, och det lär bli länge som det ser ut idag.

Dessutom har man nyligen släpp nya APS-C hus som lånat autofokus från Sonys proffsmodeller, så inte heller här ser jag några större orosmoln.

Ja, Fujifilm är ett bra val men lär hamna utanför budget.
En Fujifilm X-T3 med 16-55/2.8 lär hamna någonstans kring 25 000 nytt.

Även om Panasonics objektiv kan användas på olympus så har de båda märkena olika system för bildstabilisering, vilket innebär att denna funktion uteblir om man inte har kamerahus och objektiv av samma märke.

Dessutom har ju Panasonic just släppt en ny proffsorienterad fullformatkamera med tillhörande objekttiv i samarbete med Leica, så risken är stor att de kommer att ha fullt upp att utveckla objektiv för den den närmaste tiden. Dvs vi får samma förhållande där som du var rädd för med Sony beträffande APS-C efterhand som intresset för m4/3 formatet avtar på marknaden p.g.a. just de skäl som gör att TS söker

Vilka märkliga råd som ges till en nybörjare som vill satsa lite mer på sin hobby.
Hur skulle tex bildstabiliseringen utebli om man blandar Olympus och Panasonic?
Möjligen så går de få lite bättre bildstabilisering om man har en Olympus med Olympusobjektiv eller vice versa.
Båda märkena har bildstabilisering i kamerahuset och i objektiven. Några få kombinationer ger sk dubbel IS.
Bildstabilisering uteblir inte och m4/3 kommer att finnas kvar under överskådlig tid.
Det finns massor av yrkesfotografer som jobbar med micro 4/3, jag själv tex.
Att det inte skulle inte skulle duga till en nybörjare är helt absurt.
 

Shilah4

Active member
Vilken trevlig tråd! Roligt att läsa och ta del av allt som skrivits :)

Olika erfarenheter och förmodligen olika sätt att fotografera. Alla med mycket lång och stor erfarenhet av fotografering. Och trådstartaren mitt i alltihop med sin lilla utdaterade NEX :)

Själv fotar jag med en sådan NEX 5N som hon har och med den vinklingsbara elektroniska sökaren, vilket måste vara guds gåva till fotografen. Behöver inte störas av reflexer i skärmen, när man med skärmen försöker fota i låg vinkel o inte vill ligga ner på marken. I sökaren syns bilden stort, klart o tydligt utan reflexer. För de fall då skärmen av någon anledning behövs, har kameran också en vinklingsbar skärm.

Vinklingsbarheten gör kameran så mycket roligare, hälsosammare och skönare att fota med, då man inte behöver kura ihop huvudet/nacken lika krumt för att komma åt att se genom en fast rak sökare. Den raka funkar annars bra då man kan hålla kameran rakt framför sig, dvs ner till knäsittande ungefär. Lägre vinklar blir fort ansträngande annat än för ett snabbt skott och sen upp igen. Själv tycker jag om att "hitta" motivet, fota in mig på det tills jag känner att "japp, där satt den". Det kan ta en stund och det är inte alls kul för kroppen att böka runt i någon slags utdragen yogaställningsprocess i låga vinklar med en rak sökare.

Skärmen är för övrigt helt hopplös att fota med sedan man börjat få behov av läsglasögon, som skall av och på och vara med o krångla hela tiden. Sökaren eliminerar detta.

Utdaterad sensor i nexen?
Ja, enligt datummärkningen när den släpptes ut på marknaden.
För mig i praktiken nej.

Den levererar utmärkta råfiler även i svagt ljus.

Köpte faktiskt på mig en Sony A7II, de har underbara specar på papperet.

Men för mig var den inget, så sålde den vidare:

-Ingen möjlighet till vinklingsbar sökare

-Knappt ens vid pixelpeeping nämnvärt bättre bilder än NEX 5N (jämförde naturligtvis RAW och både vid dagsljus och svagt ljus). NEXEN:s mindre sensor tycktes på något märkligt vis uppvägas av filernas större robusthet vid kraftig efterbehandling, som i mitt sätt att fotografera ofta behövs (nattfoto, norrsken, stjärnor, djuprymdsobjekt, dagtid i solgenomlysta skogar med hög dynamik mellan skuggor o högdagrar).

Märkligt, allt detta skall A7II med sin större och nyare sensor vara avgjort bättre på. Men, minimal skillnad och faktiskt fick jag ut mer ur nexen vid riktigt svagt ljus. Nu kommer säkert många att idiotförklara mig som mindre vetande, att jag måste gjort fel i jämförelserna och att detta är ett helt löjligt påstående att komma med då alla testresultat man kan inhämta från nätet säger något helt annat. Japp, jag har läst alla dessa jämförelser, är väl insatta i dem, i fysiken bakom sensorstorlekens betydelse mm, mm.

För mig, i mitt sätt att fotografera, var det ingen nämnvärd skillnad dem emellan. Nexens filer var dessutom trevligare att jobba med (i Lightroom och Gimp) och gav mig enklare ett visuellt bra slutresultat. Men vi fotar alla på olika sätt, har olika erfarenhet o bakgrund. Detta gäller för mig.

Blev heller inte vän med A7II:ans användargränssnitt, där för mig viktiga knappar o funktioner placerats bökigt till på kameran, vilket gjorde den trögjobbad o "seg" i avgörande ögonblick, alla programmerbara knappar o menyer till trots.

Den var också för långsam med 5 bilder/sekund. Är ingen utpräglad actionfotograf, men i vissa lägen tycker jag 10 b/s är en "lagom" hastighet för att fånga ett speciellt ögonblick. Låt vara att nexen bara åstadkommer detta i JPG, men till skillnad från A7II:an så fixar den helt ok bilder av ögonblicket. A7II missar helt ögonblicket, som kan vara något så trivialt som en trollslända som flyger förbi en modell, en racingåkare som passerar en port under slalomträning eller liknande, som jag då o då fotar.

Och, inte minst viktigt: Nexens elektroniska sökare ger en tillräckligt klar bild för exakt manuellt fokus utanför en teststudio, dvs ute i naturen. Det gav inte A7II:an för mig. Vekare fokuspeaking i kombination med grumligare/oklarare sökarbild var ingen hit för exakt manuellt fokus m stora bländaröppningar, fotografi jag ofta ägnar mig åt då jag har en övervägande manuellt fokuserad ljusstark objektivpark för mina motiv.

Visst sticker sökaren upp ovanför kameran. Varför man skulle montera bort den vet jag inte, då jag alltid fotar i naturligt ljus utan blixt. Största oron är att sökaren skall knäckas i en väska, om den stöts emot något eller så. Hittills har den klarat all möjlig slags hantering vid olika transporter i väskor, användning osv. Detta trots att den ser lite klen o pecklig ut.

Nexens ringa storlek ligger mig själv varmt om hjärtat. Fotar ofta med stora objektiv monterade, favoriten är ett Samyang 135/2 (830 gram+adapter ca 150 g+monterat bärhandtag ca 250 g) som sitter på nästan jämt då jag vandrar i markerna, ofta med en 2x konverter på då ljuset tillåter o motiv där denna behövs kan förväntas dyka upp.

Jag bär ju såklart i objektivet, håller kameran under objektivet m ena handen och allt balanserar därför helt utmärkt vid fotografering, eftersom det hela är lättare än varje annan kamera monterad o jag orkar därför hålla stabilt o bra längre på frihand då jag följer olika motiv, än med en tyngre kamera monterad. Dessutom är det lättare, skönare och roligare att bära, och jag är inte alls svag, eller saknar uthållighet i kroppen.

Ja, med allt detta ville jag säga att just för mig, är den lilla Nexen med sin utdaterade sensor och pyttelilla format, där andra finner sig inte ens kunna hålla i kameran och fotografera med ett större objektiv monterat, den på marknaden (om den ens längre finns kvar på marknaden vill säga) bästa kameran/kamerakompromissen just nu :)

Så olika det kan vara!
Intressant att höra dina tankar kring det hela. Det är helt klart att man har olika uppfattning, och när jag startade denna tråd förväntade jag mig heller inte att det skulle finnas ett ”rätt” svar. Men det är kul att läsa allas tankar och erfarenheter. Väldigt intressant också att höra det du skriver om Sonys A7-2 också.
 

Shilah4

Active member
Vilke

Själv fotar jag med en sådan NEX 5N som hon har och med den vinklingsbara elektroniska sökaren, vilket måste vara guds gåva till fotografen. Behöver inte störas av reflexer i skärmen, när man med skärmen försöker fota i låg vinkel o inte vill ligga ner på marken. I sökaren syns bilden stort, klart o tydligt utan reflexer. För de fall då skärmen av någon anledning behövs, har kameran också en vinklingsbar skärm.
Har du förresten någon länk till den elektroniska sökaren?
 

Gamle Svarten

Well-known member
Vilken trevlig tråd! Roligt att läsa och ta del av allt som skrivits :)

Olika erfarenheter och förmodligen olika sätt att fotografera. Alla med mycket lång och stor erfarenhet av fotografering. Och trådstartaren mitt i alltihop med sin lilla utdaterade NEX :)

Själv fotar jag med en sådan NEX 5N som hon har och med den vinklingsbara elektroniska sökaren, vilket måste vara guds gåva till fotografen. Behöver inte störas av reflexer i skärmen, när man med skärmen försöker fota i låg vinkel o inte vill ligga ner på marken. I sökaren syns bilden stort, klart o tydligt utan reflexer. För de fall då skärmen av någon anledning behövs, har kameran också en vinklingsbar skärm.

Vinklingsbarheten gör kameran så mycket roligare, hälsosammare och skönare att fota med, då man inte behöver kura ihop huvudet/nacken lika krumt för att komma åt att se genom en fast rak sökare. Den raka funkar annars bra då man kan hålla kameran rakt framför sig, dvs ner till knäsittande ungefär. Lägre vinklar blir fort ansträngande annat än för ett snabbt skott och sen upp igen. Själv tycker jag om att "hitta" motivet, fota in mig på det tills jag känner att "japp, där satt den". Det kan ta en stund och det är inte alls kul för kroppen att böka runt i någon slags utdragen yogaställningsprocess i låga vinklar med en rak sökare.

Skärmen är för övrigt helt hopplös att fota med sedan man börjat få behov av läsglasögon, som skall av och på och vara med o krångla hela tiden. Sökaren eliminerar detta.

Utdaterad sensor i nexen?
Ja, enligt datummärkningen när den släpptes ut på marknaden.
För mig i praktiken nej.

Den levererar utmärkta råfiler även i svagt ljus.

Köpte faktiskt på mig en Sony A7II, de har underbara specar på papperet.

Men för mig var den inget, så sålde den vidare:

-Ingen möjlighet till vinklingsbar sökare

-Knappt ens vid pixelpeeping nämnvärt bättre bilder än NEX 5N (jämförde naturligtvis RAW och både vid dagsljus och svagt ljus). NEXEN:s mindre sensor tycktes på något märkligt vis uppvägas av filernas större robusthet vid kraftig efterbehandling, som i mitt sätt att fotografera ofta behövs (nattfoto, norrsken, stjärnor, djuprymdsobjekt, dagtid i solgenomlysta skogar med hög dynamik mellan skuggor o högdagrar).

Märkligt, allt detta skall A7II med sin större och nyare sensor vara avgjort bättre på. Men, minimal skillnad och faktiskt fick jag ut mer ur nexen vid riktigt svagt ljus. Nu kommer säkert många att idiotförklara mig som mindre vetande, att jag måste gjort fel i jämförelserna och att detta är ett helt löjligt påstående att komma med då alla testresultat man kan inhämta från nätet säger något helt annat. Japp, jag har läst alla dessa jämförelser, är väl insatta i dem, i fysiken bakom sensorstorlekens betydelse mm, mm.

För mig, i mitt sätt att fotografera, var det ingen nämnvärd skillnad dem emellan. Nexens filer var dessutom trevligare att jobba med (i Lightroom och Gimp) och gav mig enklare ett visuellt bra slutresultat. Men vi fotar alla på olika sätt, har olika erfarenhet o bakgrund. Detta gäller för mig.

Blev heller inte vän med A7II:ans användargränssnitt, där för mig viktiga knappar o funktioner placerats bökigt till på kameran, vilket gjorde den trögjobbad o "seg" i avgörande ögonblick, alla programmerbara knappar o menyer till trots.

Den var också för långsam med 5 bilder/sekund. Är ingen utpräglad actionfotograf, men i vissa lägen tycker jag 10 b/s är en "lagom" hastighet för att fånga ett speciellt ögonblick. Låt vara att nexen bara åstadkommer detta i JPG, men till skillnad från A7II:an så fixar den helt ok bilder av ögonblicket. A7II missar helt ögonblicket, som kan vara något så trivialt som en trollslända som flyger förbi en modell, en racingåkare som passerar en port under slalomträning eller liknande, som jag då o då fotar.

Och, inte minst viktigt: Nexens elektroniska sökare ger en tillräckligt klar bild för exakt manuellt fokus utanför en teststudio, dvs ute i naturen. Det gav inte A7II:an för mig. Vekare fokuspeaking i kombination med grumligare/oklarare sökarbild var ingen hit för exakt manuellt fokus m stora bländaröppningar, fotografi jag ofta ägnar mig åt då jag har en övervägande manuellt fokuserad ljusstark objektivpark för mina motiv.

Visst sticker sökaren upp ovanför kameran. Varför man skulle montera bort den vet jag inte, då jag alltid fotar i naturligt ljus utan blixt. Största oron är att sökaren skall knäckas i en väska, om den stöts emot något eller så. Hittills har den klarat all möjlig slags hantering vid olika transporter i väskor, användning osv. Detta trots att den ser lite klen o pecklig ut.

Nexens ringa storlek ligger mig själv varmt om hjärtat. Fotar ofta med stora objektiv monterade, favoriten är ett Samyang 135/2 (830 gram+adapter ca 150 g+monterat bärhandtag ca 250 g) som sitter på nästan jämt då jag vandrar i markerna, ofta med en 2x konverter på då ljuset tillåter o motiv där denna behövs kan förväntas dyka upp.

Jag bär ju såklart i objektivet, håller kameran under objektivet m ena handen och allt balanserar därför helt utmärkt vid fotografering, eftersom det hela är lättare än varje annan kamera monterad o jag orkar därför hålla stabilt o bra längre på frihand då jag följer olika motiv, än med en tyngre kamera monterad. Dessutom är det lättare, skönare och roligare att bära, och jag är inte alls svag, eller saknar uthållighet i kroppen.

Ja, med allt detta ville jag säga att just för mig, är den lilla Nexen med sin utdaterade sensor och pyttelilla format, där andra finner sig inte ens kunna hålla i kameran och fotografera med ett större objektiv monterat, den på marknaden (om den ens längre finns kvar på marknaden vill säga) bästa kameran/kamerakompromissen just nu :)

Så olika det kan vara!
Det du skriver stämmer inte alls med vad jag hört från andra.
Det stämmer inte heller med mina erfarenheter från när jag gick från 24 mp aps-c till 42 mp fullformat.
Det viktigaste är dock att man själv tycker om sin kamera, är nöjd med den, och tycker att den fyller ens behov.

Jättebra att det finns någon här som har erfarenhet av den där löstagbara evf-en.
Det kan ge oss andra kunskaper.
Fungerade det att sätta den evf:en på A7-2-an?
Och, om det gick, blev det så att du använde den mycket, eller blev det så att du mest använde kamerans evf?

Jag har tittat på de foton som du har lagt upp här på FotoSidan.
Otroligt fina bilder. Du ska vara väldigt stolt över dem.
Nu var det dock som så, att alla de foton jag såg, var tagna med en Pentax K-1.
Mig veterligt är det en fullformatskamera på 36 mp.
Vore bra om du kunde lägga ut några av de foton som du berättat om, som du tagit med din nex5n, så man kan jämföra.
 

Fredrik183

Well-known member
Har du förresten någon länk till den elektroniska sökaren?
Den finns tydligen att köpa ny fortfarande, men är då onödigt dyr: https://www.dustinhome.se/product/5010759849/fda-ev1s?ssel=false&_ga=2.140768690.1239311740.1580230032-572221487.1580230032

Själv följde min med när jag köpte en extra begagnad NEX 5N med kitobjektiv, batteri o laddare för att fördjupa mig i 3D filmning/fotografering med en beamsplitter o då tyckte jag att två små lätta kameror verkade toppen för detta syfte (min första NEX använde jag enbart för fotografering med teleskop på en ultralätt teleskopmontering) . Betalade förmodligen mindre för detta än vad enbart en ny sökare nu kostar i butik.

Kolla på ebay efter en begagnad, sök på Sony FDA-EV1S

Det var så jag upptäckte den för mig enorma fördelen med en sådan vinklingsbar sökare för all slags fotografering och helt plötsligt var nexen min favoritkamera och är så fortfarande, även om det vore kul att uppdatera, men har inte hittat något för mig bättre på marknaden än :)

Alls inte säkert att vad jag skrivit om A7II gäller för dig, eller någon annan. Beror helt på vad och hur man fotograferar och jag är helt säker på att en A7II för de allra flesta är ett riktigt val och att man inte heller kommer att störas, eller ens märka, vad jag skrivit som mina erfarenheter av kameran i jämförelse.

Vad jag främst bespetsade mig på med A7II:an var den inbyggda bildstabiliseringen, sensorstorleken och ögonfokusen. Något jag gissar också är utmärkta egenskaper för ditt fotograferande.
 

Fredrik183

Well-known member
Jättebra att det finns någon här som har erfarenhet av den där löstagbara evf-en.
Det kan ge oss andra kunskaper.
Fungerade det att sätta den evf:en på A7-2-an?
Och, om det gick, blev det så att du använde den mycket, eller blev det så att du mest använde kamerans evf?

Jag har tittat på de foton som du har lagt upp här på FotoSidan.
Otroligt fina bilder. Du ska vara väldigt stolt över dem.
Nu var det dock som så, att alla de foton jag såg, var tagna med en Pentax K-1.
Mig veterligt är det en fullformatskamera på 36 mp.
Vore bra om du kunde lägga ut några av de foton som du berättat om, som du tagit med din nex5n, så man kan jämföra.
Nej den passar bara till NEX 5N och någon till liknande modell i NEX-serien har jag för mig. Den har en alldeles speciell kontakt som trycks ner o skruvas fast i kameran, där "vanliga" kameror har sin blixtsko. Har inte heller sett någon slags adapter att sätta i en blixtsko som skulle funka på en "vanlig" sonykamera. Kontakten har en massa kontaktbleck, kanske 10 st.

De få bilder jag har här på Fotosidan är tagna med en Pentax K-x, en APS-C kamera av samma generation som NEX 5N, dvs ca tio år sedan de kom ut på marknaden. Rankas som en instegskamera, nybörjarkamera :)

Oj! Det är inte lätt att systematiskt jämföra bilder för att få ut något relevant ur jämförelsen. Jag tog en massa jämförelsebilder för egen del, utan att tagga dem med vad som var vad. Exifen finns inte eftersom jag fotar med manuell optik via adapter o denna då registrerar bara tid och ISO.

Har nu försökt tänka till mer om vad jag egentligen kom fram till i jämförelsen: Efter ett första fälttest av A7II:an på ett nattlandskap med stjärnhimmel, där jag tyckte att bildfilerna inte uppförde sig som jag hoppats på vid redigeringen, initierade mig att försöka göra en jämförelse A7II och nexen i form av fotade bokryggar i ett näst intill kolsvart rum. Alltså, hopplöst underexponerade bilder med flerminutiga exponeringstider vardera och som stackats till ett ändå godtagbart (nåja) slutresultat där de lyfts kanske 5 steg. Sådana tester är tidsödande och jag tror inte jag gav mig tid att dokumentera vad som var vad på ett sätt som gör det möjligt att i efterhand rekonstruera vilka jämförelsebilder som skall jämföras med vilka och hur de är justerade i post, om jag ens sparade ner de slutligen stackade bilderna. Har en tendens att testa on the fly utan tanke på att återkomma till bilderna, eftersom det är så tidsödande att dokumentera ner vad/hur om vad bilderna utsatts för och vad som skall jämföras med vad. Men ur minnet en slags summering och jag kommer alls inte ihåg allt:

A7II:an hade liknande mängd violett "ampglow" (ungefär förstärkarglöd) som Nexen, men mer utspritt över bilden. Nexens uppfattade jag därför som lättare att komma tillrätta med vid redigeringen då dess ampglow ligger mer koncentrerat längs bildens nederkant.

En till fördel som jag uppfattade med nexen var att den bevarade motivets färginformation bättre, eller snarare kanske mer naturtroget den färg allt har när lyset i rummet tänts. Över huvud taget uppfattade jag nexens filer enklare, mer förutsägbara och trevligare att jobba med.

Detta är ju bara subjektivt, men jag tyckte A7II:ans filer kändes lite "tunna" att försöka få till något ur. Nexens uppenbart från en mindre sensor, men "matigare" :)

Skillnaden i brusnivå dem emellan upplevde jag ungefär som förväntat, dvs 1-2 stegs fördel för A7II. Sammantaget tyckte jag att A7II hade lägre brus, men att nexen kompenserade med andra fördelar vid lågljusfoto och vid denna form av fotografering finns också möjligheten att kompensera med mer exponeringstid, dvs fler enskilda bildsubbar, så det kändes för mig inte som något givet val vilken kamera att föredra.

Längre än så kände jag då att jag inte behövde ta jämförelsen, jag tyckte jag fått en slags känsla för hur nexen och A7II:an relaterade till varandra i lågljusförhållanden och det var ingen solklar utgång till den ena eller andras fördel just gällande denna egenskap.

Annars, vid fotografering i "vanligt" fotoljus, då det är ljust så att säga, skall ju A7II:an enligt fysikens lagar och de tester jag tagit del av, och som jag själv gjorde, med sin större sensor hålla minst ett bländarsteg lägre brusnivå än nexen. Men för mig tillförde detta ändå inget eftersom jag upplevde manuell fokusering som svårt med A7II:ans sökare. En bild utan perfekt skärpa är sämre än en brusigare, men där skärpan sitter.

Om du fortfarande är intresserad, kan jag nog leta fram några osystematiserade bilder ur "bokhyllsjämförelsen". Men de saknar förmodligen relevans för "vanlig" fotografering, eftersom det inte är så "vanliga" fotografer vanligen använder sina kameror :)

Ha, ha! Oj vilket inlägg. Får försöka ägna mig åt något annat nu resten av kvällen :)

Jo, bilder med nexen har jag liggande många i min blogg, alla inlägg från kanske de senaste 3 årens inlägg är med den. De säger väl inget i jämförelsesyfte m A7II, men kanske är intressanta att titta på ändå: http://romantiskljusfangst.weebly.com/anteckningarblogg
 

Gamle Svarten

Well-known member
Själv fotar jag med en sådan NEX 5N som hon har och med den vinklingsbara elektroniska sökaren, vilket måste vara guds gåva till fotografen. Behöver inte störas av reflexer i skärmen, när man med skärmen försöker fota i låg vinkel o inte vill ligga ner på marken. I sökaren syns bilden stort, klart o tydligt utan reflexer. För de fall då skärmen av någon anledning behövs, har kameran också en vinklingsbar skärm.

Vinklingsbarheten gör kameran så mycket roligare, hälsosammare och skönare att fota med, då man inte behöver kura ihop huvudet/nacken lika krumt för att komma åt att se genom en fast rak sökare. Den raka funkar annars bra då man kan hålla kameran rakt framför sig, dvs ner till knäsittande ungefär. Lägre vinklar blir fort ansträngande annat än för ett snabbt skott och sen upp igen. Själv tycker jag om att "hitta" motivet, fota in mig på det tills jag känner att "japp, där satt den". Det kan ta en stund och det är inte alls kul för kroppen att böka runt i någon slags utdragen yogaställningsprocess i låga vinklar med en rak sökare.

Skärmen är för övrigt helt hopplös att fota med sedan man börjat få behov av läsglasögon, som skall av och på och vara med o krångla hela tiden. Sökaren eliminerar detta.
Förlåt mig Fredrik, men jag kan bara inte förstå hur du menar.
Jag har själv stora nackproblem, så jag har funderat kring det här.

Ska vi försöka reda ut?
Bra.
Alltså, vi skiljer på sökaren, och skärmen.

Fördelarna med en elektronisk sökare är vi överens om.
Det var den som återgav mig glädjen i fotograferandet.
Vinklingsbar skärm kan vara praktisk i vissa fall, men har sina nackdelar, där är vi också överens.

Skärmen ska hållas en bra bit från ögat.
Om du håller den rakt framför dig, så belastas nacken genom de utsträckta armarna. Det kan låta lite konstigt, men så är det. Jag vet allt för väl, från andra arbetsuppgifter än fotografering.
Håller du istället kameran på magen, och vinklar skärmen uppåt, får du en krum nacke, vilket är mer belastande för nacken än med huvudet rakt.

Sökaren måste du hålla nära ögat. Mycket bättre för nacken.
Och då till situationen där du ska fota sittande, lägre.
Har du "rak sökare", kan du hålla huvudet rakt, och fota rakt fram, med rak nacke.
Har du vinklad sökare, så måste du böja nacken för att fota rakt fram. Det är inte bra.
Vad du vinner i höjd är bara några centimeter, höjdskillnaden mellan kamerans inbyggda sökare, och den sökare som satts på, eftersom ju sökaren måste hållas nära ögat.
Det får du betala med en krum nacke.

Jag förstår alltså inte de stora ergonomiska fördelarna med en vinklingsbar sökare. Skulle du kunna vara hygglig och förklara lite tydligare?
Nu kan det förstås vara så att jag tänker helt fel. Tyvärr gör jag det allt oftare.
 

unoengborg

Well-known member
Förlåt mig Fredrik, men jag kan bara inte förstå hur du menar.
Jag har själv stora nackproblem, så jag har funderat kring det här.

Ska vi försöka reda ut?
Bra.
Alltså, vi skiljer på sökaren, och skärmen.

Fördelarna med en elektronisk sökare är vi överens om.
Det var den som återgav mig glädjen i fotograferandet.
Vinklingsbar skärm kan vara praktisk i vissa fall, men har sina nackdelar, där är vi också överens.

Skärmen ska hållas en bra bit från ögat.
Om du håller den rakt framför dig, så belastas nacken genom de utsträckta armarna. Det kan låta lite konstigt, men så är det. Jag vet allt för väl, från andra arbetsuppgifter än fotografering.
Håller du istället kameran på magen, och vinklar skärmen uppåt, får du en krum nacke, vilket är mer belastande för nacken än med huvudet rakt.

Sökaren måste du hålla nära ögat. Mycket bättre för nacken.
Och då till situationen där du ska fota sittande, lägre.
Har du "rak sökare", kan du hålla huvudet rakt, och fota rakt fram, med rak nacke.
Har du vinklad sökare, så måste du böja nacken för att fota rakt fram. Det är inte bra.
Vad du vinner i höjd är bara några centimeter, höjdskillnaden mellan kamerans inbyggda sökare, och den sökare som satts på, eftersom ju sökaren måste hållas nära ögat.
Det får du betala med en krum nacke.

Jag förstår alltså inte de stora ergonomiska fördelarna med en vinklingsbar sökare. Skulle du kunna vara hygglig och förklara lite tydligare?
Nu kan det förstås vara så att jag tänker helt fel. Tyvärr gör jag det allt oftare.
Vinklingsbara sökare är väldigt användbara när du fotograferar ur låga vinklar där kanske till och med står direkkt på marken. Ja du får forfarande ner och kravla på marken men du slipper lägga ned ansiktet i dyngan, och det är mycket lättare att komponera bilden om du inte tvingas titta på sökarbilden från sidan.

Bra när man fotograferar små blommor eller för att få katten att se ut som en farlig tiger genom att fotografera ur låg vinkel när den kommer springande mot dig. Den låga vinkeln gör dessutom att du inte får med en massa mark runt katten som lätt innehåller störande detaljer utan det du ser runt katten kommer att vara föremål längre bort som p.g.a. det längre avståndet blir oskarpare och därigenom framhäver katten.

Vinklingsbara sökare är också bra om du vill fotografera av något dokument som ligger på ett bord och du inte vill få konstiga arbetsställningar.

Att hålla kameran till ögat när du fotograferar rakt fram är inte bara bra för nacken, det är även bra för att minska risken för skakningsoskärpa genom att man håller kameran mot huvudet får man en tredje stödjepunkt som hjälper till att hålla kameran stadigt.

Behöver man av någon anledning fotografera på via bildskärm på armlängds avstånd se till att lägga kameraremmen om nacken och håll den spänd. På så sätt får du återigen en tredje stödjepunkt
 

Flash Gordon

Well-known member
Vinklingsbara sökare är väldigt användbara när du fotograferar ur låga vinklar där kanske till och med står direkkt på marken. Ja du får forfarande ner och kravla på marken men du slipper lägga ned ansiktet i dyngan, och det är mycket lättare att komponera bilden om du inte tvingas titta på sökarbilden från sidan.

Bra när man fotograferar små blommor eller för att få katten att se ut som en farlig tiger genom att fotografera ur låg vinkel när den kommer springande mot dig. Den låga vinkeln gör dessutom att du inte får med en massa mark runt katten som lätt innehåller störande detaljer utan det du ser runt katten kommer att vara föremål längre bort som p.g.a. det längre avståndet blir oskarpare och därigenom framhäver katten.

Vinklingsbara sökare är också bra om du vill fotografera av något dokument som ligger på ett bord och du inte vill få konstiga arbetsställningar.

Att hålla kameran till ögat när du fotograferar rakt fram är inte bara bra för nacken, det är även bra för att minska risken för skakningsoskärpa genom att man håller kameran mot huvudet får man en tredje stödjepunkt som hjälper till att hålla kameran stadigt.

Behöver man av någon anledning fotografera på via bildskärm på armlängds avstånd se till att lägga kameraremmen om nacken och håll den spänd. På så sätt får du återigen en tredje stödjepunkt
Fast allt det där får man också med en bra vinklingsbar skärm. Dessutom kan man hålla kameran över huvudet i folksamlingar och anra hinder och se bilden på skärmen. Detsamma gäller att fota nära marken eller har kameran på stativ.

MIn Canon har fast skärm vilket irriterar mig ibland. För nu är jag van med Fuji som har en bra lösning på sin utfällbara skärm. De enda som nog inte är nöjda med den lösningen är alla som vill ta selfies eller filma sig själva.

Själva sökaren tycket jag inte måste vara vinklingsbar
 

unoengborg

Well-known member
Fast allt det där får man också med en bra vinklingsbar skärm. Dessutom kan man hålla kameran över huvudet i folksamlingar och anra hinder och se bilden på skärmen. Detsamma gäller att fota nära marken eller har kameran på stativ.

MIn Canon har fast skärm vilket irriterar mig ibland. För nu är jag van med Fuji som har en bra lösning på sin utfällbara skärm. De enda som nog inte är nöjda med den lösningen är alla som vill ta selfies eller filma sig själva.

Själva sökaren tycket jag inte måste vara vinklingsbar
Måste och måste. Man får mindre problem med reflexer med en riktig sökare, vare sig den är vinklingsbar eller ej. Dessutom brukar sökare även ha möjligheter att korrigera för synfel. Det är även lättare att komponera bilden om man inte ser en massa omgivning runt sökarbilden. Om man bara har skärm och ingen sökare kan man förstås alltid göra som gamla tiders fotografer och ta med sig det svarta skynket
 

Flash Gordon

Well-known member
Måste och måste. Man får mindre problem med reflexer med en riktig sökare, vare sig den är vinklingsbar eller ej. Dessutom brukar sökare även ha möjligheter att korrigera för synfel. Det är även lättare att komponera bilden om man inte ser en massa omgivning runt sökarbilden. Om man bara har skärm och ingen sökare kan man förstås alltid göra som gamla tiders fotografer och ta med sig det svarta skynket
Jag tycker att man får tre punkter som stabiliserar kameran när man fotar på långa tider är den viktigaste egenskapen. 'två armar och stöd mot pappan är betydligt stabilare än att hålla kameran på raka armar som med en mobil.

Dessutom ser man mycket bättre i sökaren än på en skärm när man fotar i starkt ljus.
 

Gamle Svarten

Well-known member
Vinklingsbara sökare är väldigt användbara när du fotograferar ur låga vinklar där kanske till och med står direkkt på marken. Ja du får forfarande ner och kravla på marken men du slipper lägga ned ansiktet i dyngan, och det är mycket lättare att komponera bilden om du inte tvingas titta på sökarbilden från sidan.

Bra när man fotograferar små blommor eller för att få katten att se ut som en farlig tiger genom att fotografera ur låg vinkel när den kommer springande mot dig. Den låga vinkeln gör dessutom att du inte får med en massa mark runt katten som lätt innehåller störande detaljer utan det du ser runt katten kommer att vara föremål längre bort som p.g.a. det längre avståndet blir oskarpare och därigenom framhäver katten.

Vinklingsbara sökare är också bra om du vill fotografera av något dokument som ligger på ett bord och du inte vill få konstiga arbetsställningar.

Att hålla kameran till ögat när du fotograferar rakt fram är inte bara bra för nacken, det är även bra för att minska risken för skakningsoskärpa genom att man håller kameran mot huvudet får man en tredje stödjepunkt som hjälper till att hålla kameran stadigt.

Behöver man av någon anledning fotografera på via bildskärm på armlängds avstånd se till att lägga kameraremmen om nacken och håll den spänd. På så sätt får du återigen en tredje stödjepunkt
Nu tänker jag inte på vinklingsbara sökare i allmänhet, utan den som föreslås här.

Nackskada, och en del andra handikapp och sjukdomar, kan jag en hel del om, tyvärr.

En gång i tiden genomgick jag en omfattande test, jag tror det var på arbetsförmedlingens initiativ.
Man kom fram till att jag skulle duga till en hel del, speciellt min verbala förmåga lovordades, men, ingenjör, det skulle jag absolut inte bli.
Jag har således svårt, att framför mig se, hur det blir om man vinklar sökaren si eller så.

Om jag uppfattar det rätt, så har man bara nytta av den här sökaren, när man ska fotografera uppåt.
Fast det är jag inte säker på, trots att jag funderat hela kvällen.

Att pilla med sökaren ger också en påfrestning på nacken, om än liten.
Att böja nacken en liten aning, ger inte så stor påfrestning.
Sedan ökar det. Att böja nacken till ändläget, ger en mycket stor påfrestning.
Att fotografera rakt upp, genom att titta i en fast sökare, skulle vara mycket jobbigt för mig.
Det gör jag inte.

Jag har vinklingsbara skärmar på mina kameror, som jag kan använda.
För fotot på katten, som du beskriver, skulle jag klara mig bra med de skärmarna jag har.

Vad det gäller handikapphjälpmedel, liksom med t.ex. lyftverktyg på arbetsplatser (jag har varit skyddsombud inom industrin), så får de inte vara för bökiga, om de ska bli använda.
Att sätta en vinklingsbar sökare, på en kamera med sökare och vinklingsbar skärm, skulle inte ge tillräckligt för att motivera olägenheterna. Inte för det jag fotograferar.

Att sätta en vinklingsbar skärm, på en kamera som helt saknar sökare, skulle dock ge en massa, inte bara ur ergonomisk synpunkt.
En kamera ska helt enkelt ha en sökare, tycker jag.
Frågan blir då, om det är värt att lägga pengar på en lös sökare till en nex5n, eller om man bättre lägger de pengarna på en ny/annan kamera.
I den länk som bifogades, kostar en sådan drygt 4.000:- som ny.

Jag förstår inte vad du menar med att det inte skulle vara bra för nacken att hålla kameran framför ögat, när man fotograferar rakt fram.
Det tycker jag är det bästa.
Eller menar du som jag, att det inte är bra för nacken att titta på skärmen, med utsträckta armar?

Fredrik hävdar, att det blir mycket bättre ergonomi med en vinkelbar sökare, än med en som är "fast/rak".
Jämförelsen är mellan hans nex5n, med tillsatt sökare, och den A7-2 han provade, som ju har "rak sökare" och vinklingsbar skärm.
Det handlade om ergonomi, och en jämförelse mellan de båda alternativen.

Om man rent allmänt ska sätta en vinklingsbar sökare, på en kamera som redan har en sökare, är en lite annorlunda diskussion.
För den som fotograferar mycket dokument, kanske det finns en lämplig lös sökare, det vet jag inget om.
Rent allmänt, kan jag säga att jag knappt sett någon som fotograferar med en "sökarkamera", som satt en lös sökare ovanpå det.
Det borde bero på något, och jag tror inte det är att min syn är dålig.
 

unoengborg

Well-known member
Nu tänker jag inte på vinklingsbara sökare i allmänhet, utan den som föreslås här.

Nackskada, och en del andra handikapp och sjukdomar, kan jag en hel del om, tyvärr.

En gång i tiden genomgick jag en omfattande test, jag tror det var på arbetsförmedlingens initiativ.
Man kom fram till att jag skulle duga till en hel del, speciellt min verbala förmåga lovordades, men, ingenjör, det skulle jag absolut inte bli.
Jag har således svårt, att framför mig se, hur det blir om man vinklar sökaren si eller så.

Om jag uppfattar det rätt, så har man bara nytta av den här sökaren, när man ska fotografera uppåt.
Fast det är jag inte säker på, trots att jag funderat hela kvällen.

Att pilla med sökaren ger också en påfrestning på nacken, om än liten.
Att böja nacken en liten aning, ger inte så stor påfrestning.
Sedan ökar det. Att böja nacken till ändläget, ger en mycket stor påfrestning.
Att fotografera rakt upp, genom att titta i en fast sökare, skulle vara mycket jobbigt för mig.
Det gör jag inte.

Jag har vinklingsbara skärmar på mina kameror, som jag kan använda.
För fotot på katten, som du beskriver, skulle jag klara mig bra med de skärmarna jag har.

Vad det gäller handikapphjälpmedel, liksom med t.ex. lyftverktyg på arbetsplatser (jag har varit skyddsombud inom industrin), så får de inte vara för bökiga, om de ska bli använda.
Att sätta en vinklingsbar sökare, på en kamera med sökare och vinklingsbar skärm, skulle inte ge tillräckligt för att motivera olägenheterna. Inte för det jag fotograferar.

Att sätta en vinklingsbar skärm, på en kamera som helt saknar sökare, skulle dock ge en massa, inte bara ur ergonomisk synpunkt.
En kamera ska helt enkelt ha en sökare, tycker jag.
Frågan blir då, om det är värt att lägga pengar på en lös sökare till en nex5n, eller om man bättre lägger de pengarna på en ny/annan kamera.
I den länk som bifogades, kostar en sådan drygt 4.000:- som ny.

Jag förstår inte vad du menar med att det inte skulle vara bra för nacken att hålla kameran framför ögat, när man fotograferar rakt fram.
Det tycker jag är det bästa.
Eller menar du som jag, att det inte är bra för nacken att titta på skärmen, med utsträckta armar?

Fredrik hävdar, att det blir mycket bättre ergonomi med en vinkelbar sökare, än med en som är "fast/rak".
Jämförelsen är mellan hans nex5n, med tillsatt sökare, och den A7-2 han provade, som ju har "rak sökare" och vinklingsbar skärm.
Det handlade om ergonomi, och en jämförelse mellan de båda alternativen.

Om man rent allmänt ska sätta en vinklingsbar sökare, på en kamera som redan har en sökare, är en lite annorlunda diskussion.
För den som fotograferar mycket dokument, kanske det finns en lämplig lös sökare, det vet jag inget om.
Rent allmänt, kan jag säga att jag knappt sett någon som fotograferar med en "sökarkamera", som satt en lös sökare ovanpå det.
Det borde bero på något, och jag tror inte det är att min syn är dålig.
Ah, missade att du redan hade sökare i din kamera. Då blir förstås vinsten med vinkelsökaren bara när du fotograferar uppåt eller rakt nedåt, samt vid låga vinklar då du kryper på marken.
 

Fredrik183

Well-known member
Ja, varför jag blivit så förtjust i en vinklingsbar sökare att jag numer tycker den är helt oumbärlig. Såklart fotar jag oftast med den ovinklad som en vanlig rak sökare. Ger bra trepunktsstöd för kameran.

Men några situationer (det här blir långt):

1) Det har varit fantastiska speglingar av solupp- och nedgångar i isen sista tiden. Jag har ett "lätt o smidigt snabbstativ" utan mittpelare som därför inte längre går höja så man får upp kameran i full rak ståhöjd rakt fram. Korta mittpelaren för att kunna spagata ner stativet så kameran kommer maximalt ner mot backen för typ soluppgångar med intressanta små stenar o andra strandföremål i förgrunden parat med ultravidvinkel. Funkar lika bra för små blommor etc där man vill komma riktigt lågt och av någon anledning använda stativ i stället för att bara lägga kameran ner på marken. Föredrar att greppa detta stativ (av de 5-6 olika slags stativ jag har i min ägo) då jag snabbt vill ut till något motiv jag kommit på att fota. Lättast att bära, allround, funkar till allt utom då man behöver komma högt. Men, det blir inte full ståhöjd. Gissa om den vinklingsbara sökaren är praktisk, mot att huka sig ner på halvknä. Just detta exempel är förstås mindre bra för nacken, men ytterst praktiskt.

Åter till soluppgången: De går som bekant blixtsnabbt, bästa fasen är över på kanske 5 minuter. Fotar ofta mig själv med i bilderna, tycker det blir intressant med en människa med i bild.

Bifogade bilden: såg i sista minuten uppgången komma hemifrån, greppade stativ o kamera o kastade mig iväg i bilen, rusade det fortaste kanske 500 meter från bilen till motivet, micklade snabbast runt med stativet för o hitta en bra förgrund, position för mig mer eller mindre långt bort från kameran och reflexerna i isen, med broddskor skyndsamt halkande runt på sneda klippor ner mot älven där öppet vatten eventuellt väntade den halkande under iskrosett i ett stråk närmast land, andan i halsen och ett fantastiskt motiv jag försökte hinna fånga. Tar en bild, skyndar snedhalkiga klippor tillbaks till kameran, kollar, justerar position, skyndar åter iväg som modell, klickar m fjärren, åter till kameran, kollar, justerar, ut som modell igen osv tills bilden satt. Puh! Den som påstått att landskapsfoto är stillsamt och kontemplativt av orörliga motiv har förmodligen aldrig provat detta :)

Kan ju säga att inför varje snabbkoll i kameran slippa lägga mig ner mer eller mindre raklång för att komma åt att se genom en rak sökare var ganska befriande. Liksom att slippa hålla på med läsglasögon av o på för att se en liten bild på en vinklad skärm med reflexer. Jag gjorde visst det ändå emellanåt, men vinklade också sökaren då jag behövde se bättre.

2) Samma snabbstativ av ungefär samma anledningar: Snöade in på att försöka fota "lekande" lommar som glatt plaskade runt i en lite avlägsen stiglös skogstjärn i början på sommaren. Gick upp, fixade ett enkelt provisoriskt gömsle (några skylande kvistar) framför en lämpligt placerad låg stubbe med ryggstöd mot ett träd nära strandkanten att sitta o vänta på. Lombilder tycker jag vinner på en låg kameravinkel, riggade upp stativet o kameran m tele i lagom höjd för att komma åt att huksittande m uppdragna knän ändå se någorlunda bekvämt genom den uppvinklade sökaren. Och väntade, fotade och väntade och fotade under 3-4 försommarmornar då jag gick dit. Alternativet förstås att ligga ner på ett liggunderlag med en rak sökare, men det är inte riktigt min grej att ligga så och vänta och fotografera i timtal.

3) Om vårarna fotar jag mycket blåsippor. Tycker de absolut vinner på att fotas i lägsta möjliga kameravinkel. Händer ibland att jag har med en liten spade för att krafsa ner kamerahuset i en liten grop om det skulle behövas för att få en fin "uppåtvinkel" mot ljuskatter som silar ner genom skogen om jag hittar någon fin sippa/sippor för den typen av bild, som jag själv bara älskar. De blir så vackra och nästan överjordiska :)

Nexen är liten, men ändå krafsar jag ibland gropar åt den. Och i alla dessa sippbilder, med eller utan grop, ligger jag platt på mage, invikt o inkrökt efter träd, buskar, stenar, stubbar, gropar o annat och ser ypperligt genom den vinklingsbara sökaren, slipper av på med läsglasögon för att försöka se på en i sammanhanget pytteliten skärm med mer eller mindre reflexer.

Jag har länge gjort samma med rak sökare, gissa om den vinklingsbara underlättar och avlastar nacken, ibland bara vinklad så lite som kanske 10 grader, ibland helt rakt upp :) Det är vid denna typ av fotografering för mig rent plågsamt att ligga ner platt raklång och krumma nacken för att komma åt att se bra genom en rak sökare, om det ens är möjligt och man får vinkla skärmen, av/på m läsglasögon, trassla m dessa krypande platt bland buskar o snår. Alternativt ändå försöka komma åt att se sökarbilden med huvudet på sned eller rent av upp och ner intrasslad i omkullfallna träd o dyl. i någon mycket märklig kroppsposition med siktögat nertryckt bakom den raka sökaren nere i marknivå bland blåbärsris o småkryp :)

4) Snöade ett tag in på skräddare på vattenytan. Låg framstupa raklång nerlutande med huvudet ner mot vattnet o fötterna upp på land o kameran precis i vattenytan typ 1 cm över med tele o hade mycket kul försökande fånga de kvicka rackarna på bild med fina speglingar av dem i vattnet och deras olika förehavanden. Vet inte hur det skulle gått till med en rak sökare. Snorkel kanske :) Ett motiv jag gärna återvänder till :)

5) Alla de gånger stativ används och man vill ha det på lägre höjd än helt rak ståhöjd och ägnar sig åt att försöka fånga motivet längre än några minuter. I alla fall jag blir fort trött av utdragna stillaståenden framför ett lågt stativ med rak sökare, ihopsjunken, på huk, på knä osv.

6) Alla andra tillfällen då jag fotar med låg kamera och som jag sagt tidigare då höjden är lägre än där det funkar att sitta ner med en rak sökare i typ trepunktsstöd.

Kom ihåg att jag fokuserar manuellt med ofta stora bländaröppningar o behöver bra sikt genom en stor och klar sökare och skärmen är jämförelsevis i effektivitet egentligen inget alternativ för detta för mig som behöver läsglasögon.

Även nexens elektroniska sökare fick gärna ge en större sökarbild, tror den ligger på 0,73x och närmare 1x vore toppen. Då behövde man kanske inte lika ofta fippla med digital inzoomning/uppförstoring av sökarbilden genom olika knapptryckningsmanövrer, vilka tar tid och stör uppmärksamheten på motivet.

Kommer ihåg diskussionen här då vinklingsbara skärmar började komma, de behövdes av alla möjliga olika anledningar absolut inte och var bara skräp som kamerorna utrustades med. Själv gillade jag omedelbart idén med vinklingsbara skärmar när de kom

Gissar att man skall prova en vinklingsbar sökare själv, antingen gillar man den inte, behöver den inte vid den typ av fotografering man gör, eller så bara älskar man den som jag :)
 

Bilagor

Gamle Svarten

Well-known member
Ja, varför jag blivit så förtjust i en vinklingsbar sökare att jag numer tycker den är helt oumbärlig. Såklart fotar jag oftast med den ovinklad som en vanlig rak sökare. Ger bra trepunktsstöd för kameran.

Men några situationer (det här blir långt):

1) Det har varit fantastiska speglingar av solupp- och nedgångar i isen sista tiden. Jag har ett "lätt o smidigt snabbstativ" utan mittpelare som därför inte längre går höja så man får upp kameran i full rak ståhöjd rakt fram. Korta mittpelaren för att kunna spagata ner stativet så kameran kommer maximalt ner mot backen för typ soluppgångar med intressanta små stenar o andra strandföremål i förgrunden parat med ultravidvinkel. Funkar lika bra för små blommor etc där man vill komma riktigt lågt och av någon anledning använda stativ i stället för att bara lägga kameran ner på marken. Föredrar att greppa detta stativ (av de 5-6 olika slags stativ jag har i min ägo) då jag snabbt vill ut till något motiv jag kommit på att fota. Lättast att bära, allround, funkar till allt utom då man behöver komma högt. Men, det blir inte full ståhöjd. Gissa om den vinklingsbara sökaren är praktisk, mot att huka sig ner på halvknä. Just detta exempel är förstås mindre bra för nacken, men ytterst praktiskt.

Åter till soluppgången: De går som bekant blixtsnabbt, bästa fasen är över på kanske 5 minuter. Fotar ofta mig själv med i bilderna, tycker det blir intressant med en människa med i bild.

Bifogade bilden: såg i sista minuten uppgången komma hemifrån, greppade stativ o kamera o kastade mig iväg i bilen, rusade det fortaste kanske 500 meter från bilen till motivet, micklade snabbast runt med stativet för o hitta en bra förgrund, position för mig mer eller mindre långt bort från kameran och reflexerna i isen, med broddskor skyndsamt halkande runt på sneda klippor ner mot älven där öppet vatten eventuellt väntade den halkande under iskrosett i ett stråk närmast land, andan i halsen och ett fantastiskt motiv jag försökte hinna fånga. Tar en bild, skyndar snedhalkiga klippor tillbaks till kameran, kollar, justerar position, skyndar åter iväg som modell, klickar m fjärren, åter till kameran, kollar, justerar, ut som modell igen osv tills bilden satt. Puh! Den som påstått att landskapsfoto är stillsamt och kontemplativt av orörliga motiv har förmodligen aldrig provat detta :)

Kan ju säga att inför varje snabbkoll i kameran slippa lägga mig ner mer eller mindre raklång för att komma åt att se genom en rak sökare var ganska befriande. Liksom att slippa hålla på med läsglasögon av o på för att se en liten bild på en vinklad skärm med reflexer. Jag gjorde visst det ändå emellanåt, men vinklade också sökaren då jag behövde se bättre.

2) Samma snabbstativ av ungefär samma anledningar: Snöade in på att försöka fota "lekande" lommar som glatt plaskade runt i en lite avlägsen stiglös skogstjärn i början på sommaren. Gick upp, fixade ett enkelt provisoriskt gömsle (några skylande kvistar) framför en lämpligt placerad låg stubbe med ryggstöd mot ett träd nära strandkanten att sitta o vänta på. Lombilder tycker jag vinner på en låg kameravinkel, riggade upp stativet o kameran m tele i lagom höjd för att komma åt att huksittande m uppdragna knän ändå se någorlunda bekvämt genom den uppvinklade sökaren. Och väntade, fotade och väntade och fotade under 3-4 försommarmornar då jag gick dit. Alternativet förstås att ligga ner på ett liggunderlag med en rak sökare, men det är inte riktigt min grej att ligga så och vänta och fotografera i timtal.

3) Om vårarna fotar jag mycket blåsippor. Tycker de absolut vinner på att fotas i lägsta möjliga kameravinkel. Händer ibland att jag har med en liten spade för att krafsa ner kamerahuset i en liten grop om det skulle behövas för att få en fin "uppåtvinkel" mot ljuskatter som silar ner genom skogen om jag hittar någon fin sippa/sippor för den typen av bild, som jag själv bara älskar. De blir så vackra och nästan överjordiska :)

Nexen är liten, men ändå krafsar jag ibland gropar åt den. Och i alla dessa sippbilder, med eller utan grop, ligger jag platt på mage, invikt o inkrökt efter träd, buskar, stenar, stubbar, gropar o annat och ser ypperligt genom den vinklingsbara sökaren, slipper av på med läsglasögon för att försöka se på en i sammanhanget pytteliten skärm med mer eller mindre reflexer.

Jag har länge gjort samma med rak sökare, gissa om den vinklingsbara underlättar och avlastar nacken, ibland bara vinklad så lite som kanske 10 grader, ibland helt rakt upp :) Det är vid denna typ av fotografering för mig rent plågsamt att ligga ner platt raklång och krumma nacken för att komma åt att se bra genom en rak sökare, om det ens är möjligt och man får vinkla skärmen, av/på m läsglasögon, trassla m dessa krypande platt bland buskar o snår. Alternativt ändå försöka komma åt att se sökarbilden med huvudet på sned eller rent av upp och ner intrasslad i omkullfallna träd o dyl. i någon mycket märklig kroppsposition med siktögat nertryckt bakom den raka sökaren nere i marknivå bland blåbärsris o småkryp :)

4) Snöade ett tag in på skräddare på vattenytan. Låg framstupa raklång nerlutande med huvudet ner mot vattnet o fötterna upp på land o kameran precis i vattenytan typ 1 cm över med tele o hade mycket kul försökande fånga de kvicka rackarna på bild med fina speglingar av dem i vattnet och deras olika förehavanden. Vet inte hur det skulle gått till med en rak sökare. Snorkel kanske :) Ett motiv jag gärna återvänder till :)

5) Alla de gånger stativ används och man vill ha det på lägre höjd än helt rak ståhöjd och ägnar sig åt att försöka fånga motivet längre än några minuter. I alla fall jag blir fort trött av utdragna stillaståenden framför ett lågt stativ med rak sökare, ihopsjunken, på huk, på knä osv.

6) Alla andra tillfällen då jag fotar med låg kamera och som jag sagt tidigare då höjden är lägre än där det funkar att sitta ner med en rak sökare i typ trepunktsstöd.

Kom ihåg att jag fokuserar manuellt med ofta stora bländaröppningar o behöver bra sikt genom en stor och klar sökare och skärmen är jämförelsevis i effektivitet egentligen inget alternativ för detta för mig som behöver läsglasögon.

Även nexens elektroniska sökare fick gärna ge en större sökarbild, tror den ligger på 0,73x och närmare 1x vore toppen. Då behövde man kanske inte lika ofta fippla med digital inzoomning/uppförstoring av sökarbilden genom olika knapptryckningsmanövrer, vilka tar tid och stör uppmärksamheten på motivet.

Kommer ihåg diskussionen här då vinklingsbara skärmar började komma, de behövdes av alla möjliga olika anledningar absolut inte och var bara skräp som kamerorna utrustades med. Själv gillade jag omedelbart idén med vinklingsbara skärmar när de kom

Gissar att man skall prova en vinklingsbar sökare själv, antingen gillar man den inte, behöver den inte vid den typ av fotografering man gör, eller så bara älskar man den som jag :)
Jättefina bilder Fredrik !!!
De bifogade bilderna är alltså tagna med din nex3n (?), du har tidigare haft lite svårt att avgöra vilka bilder du tagit med vilken kamera.

Själv föredrar jag att fotografera liggande.
Jag har några hoprullade plastpåsar av något större modell med mig, som jag kan ligga på.
Min kropp klarar inte akrobatiska ställningar, inte ens de mindre akrobatiska.
Liggande är inte heller bra, men med en hårt fastsatt halskrage under själva fotograferandet, fungerar det under kortare stunder.
En annan fördel är att jag tycker att det blir stadigare liggande. Armbågarna lite snett ut mot marken, och så blir huvudet den tredje "stödjepunkten".
Jag har svårt att tänka mig att det kan bli lika stadigt i sittande ställning.

Hur är det med din Pentax, den du tagit alla foton på din FS-sida med?
Har du vinklingsbar sökare till den också?
 

Gamle Svarten

Well-known member
Ah, missade att du redan hade sökare i din kamera. Då blir förstås vinsten med vinkelsökaren bara när du fotograferar uppåt eller rakt nedåt, samt vid låga vinklar då du kryper på marken.
Och så har jag vinklingsbara skärmar!

Den aktuella och föreslagna vinklingsbara sökaren har jag ingen erfarenhet av, och den enda kunskap jag har, har jag fått nu.
Jag tittade på fotot på den som fanns i den bifogade länken, till ett företag som sålde sådana. Sålde, för den har utgått ur sortimentet.
Dels kunde man ha den rakt, som en vanlig sökare.
Dels kunde man vinkla den uppåt, 90 grader som max.
Efter att ingenjörsnollan jag tänkt i ett par timmar, kom jag fram till att har man bara nytta av den när man ska fota uppåt.
Men, man kanske kan hålla kameran upp och ner på något vis, men hur blir det då?
Hur tänker du, hur du skulle göra, om du skulle använda den föreslagna sökaren till att fotografera rakt ner?
 

Gamle Svarten

Well-known member
Till Fredrik (och TS).

Din Pentax är ju en dslr-kamera, dvs den har optisk sökare.
nex5n med ditt tillbehör har elektronisk sökare.
Du har således bra möjligheter att jämföra.

Själv är jag överförtjust i elektronisk sökare, minst sagt, och kan inte tänka mig att återgå till dslr.
Hur upplever du det?

Jag tyckte inte att TS skulle lägga pengar på sin nex, utan istället lägga de på en ny kamera.
Nu har TS bestämt sig för att behålla sin nex, tills vidare.
Självklart respekterar jag det.
Hon ska gå sin egen, givetvis, det stöder jag fullt ut. Vem vet, det kanske t.o.m. är det bästa alternativet.
Jag anser dock att en kamera ska ha sökare, av massa skäl, så jag tycker att det alternativet ska undersökas vidare.

Tillbehöret, den vinklingsbara optiska sökaren, verkar inte längre finnas i butikerna.
Jag gissar att det finns sådana som inte används, i typ byrålådor.
Det borde innebära att de skulle kunna köpas billigt, så brukar det ju vara med utgången elektronik.

Jag undrar, när du använder den sökaren, vilka funktioner får du då?
(Du gjorde ju en rejäl test/jämförelse mellan nexen och din A7-2:a.)
Är det samma funktioner/möjligheter som i A7-2:an?
Är det bara en sökarbild?
Eller är det någon stans därimellan?
Focus peaking, magnifikation, vattenpass, zebra, histogram i realtid, möjligheter att se tagna bilder i sökaren, uppförstora dem, osv. Finns det?
Fanns det speciell programvara till sökaren, som skulle installeras?
Vore intressant för mig att veta, och även för TS, förmodar jag, även om vissa begrepp kanske inte är helt begripliga för henne, ännu.
 

Fredrik183

Well-known member
Själv är jag överförtjust i elektronisk sökare, minst sagt, och kan inte tänka mig att återgå till dslr.
Hur upplever du det?

Jag undrar, när du använder den sökaren, vilka funktioner får du då?
Tycker mycket om den elektroniska, svårt tänka mig att gå tillbaks till en optisk, om det inte inträffar någon dramatisk förändring av de som presenteras i dagens kameror.

Detta eftersom jag huvudsakligen använder lättviktig manuell optik med roliga taktila reglage som bländarring, manuellt vriden o manuellt växlad fokus utan inblandning av elmotormellanhänder, som dels passar min plånbok bättre, och dels är lättare än dagens tungviktare (men mycket, mycket skarpa o optiskt perfekta på alla sätt).

Dessa äldre optiker tycks mig mekaniskt fulländade i sin konstruktion av glas, metall och sköna gummerade grepp och är en glädje att hantera för händer och sinnen.

Kan tänka mig att en ljusstark optisk sökare med 1x förstoring, kombinerad med en inbyggd lupp som med ett enkelt knapptryck fälls in o ur sökarbilden för kritisk kontroll av skärpan, kan tänkas återfå mitt intresse för en optisk.

Detta eftersom jag egentligen har en fabless för det optiska, mekaniska och manuella (gärna sömlöst understött och i kombination med elektroniska/digitala lösningar).

"Luppen" skulle då kunna tänkas vara en i den optiska sökaren inspeglad och förstorad elektronisk bild hämtad från bildsensorn.

Detta skulle egentligen vara bättre än fokuspeaking med markerade kontrastkonturer runt objekt i skärpa, eftersom konturerna i mina ögon stör uppmärksamheten genom att motivet delvis skyms, eller döljs, av konturerna.

En sådan elektroniskt inspeglad bild från sensorn skulle naturligtvis då kombineras med all den funktion och information en i dag helt vanlig elektronisk sökare har: kamerainställningar, histogram, filnr, exponeringsdata, menyer, playback av tagna bilder och videos osv osv.

Dessutom vore det bra om den elektroniska sökarbilden helt kan "tändas upp" vid fotografering i mörka miljöer, så man ändå får en ljus sökarbild så man ser vad man fotar. Önska kan man ju :)

Pentax har något slags embryo till en sådan hybridlösning i sina K-1 DSLR-kameror med optisk sökare.

Angående nexens elektroniska sökare så visar den all info på samma vis som skärmen visar (eventuellt med någon liten avvikelse): playback av bilder o videos, fokuspeaking, förstoring, histogram, filnr, menyer osv, osv. Välfungerande ögonsensor med välavvägd känslighet som automatiskt växlar mellan skärm o sökare när ögat sätts emot. Alltså samma funktion som i A7II, men bättre i funktion.

Bara att plugga ner i kameran o skruva fast med den inbyggda fästskruven. Föredömligt enkelt o inget krångel med programvaror etc att installera. Det enda man behöver/kan göra är att vid behov justera sökarens dioptri och putsa sökarlinsen då och då :)
 

ErlandH

Well-known member
Kan tänka mig att en ljusstark optisk sökare med 1x förstoring, kombinerad med en inbyggd lupp som med ett enkelt knapptryck fälls in o ur sökarbilden för kritisk kontroll av skärpan, kan tänkas återfå mitt intresse för en optisk.

"Luppen" skulle då kunna tänkas vara en i den optiska sökaren inspeglad och förstorad elektronisk bild hämtad från bildsensorn.

En sådan elektroniskt inspeglad bild från sensorn skulle naturligtvis då kombineras med all den funktion och information en i dag helt vanlig elektronisk sökare har: kamerainställningar, histogram, filnr, exponeringsdata, menyer, playback av tagna bilder och videos osv osv.

Dessutom vore det bra om den elektroniska sökarbilden helt kan "tändas upp" vid fotografering i mörka miljöer, så man ändå får en ljus sökarbild så man ser vad man fotar. Önska kan man ju :)
Det låter som om du beskriver en Fuji X-Pro, den fungerar just så. Även om det är en mätsökarliknande variant, inte slr.
 

Elinchrom ELC 125 - ELC 500 studioblixtar