Du kan vanligtvis filma med något komprimerat format, vilket dock är kontraproduktivt, för det är besvärligare att redigera. Allt måste ju packas upp för att bilden ska kunna behandlas av redigeringsprogrammet.
Dessutom är det vanligtvis flera filer som ska slås ihop till en färdig film när du redigerar.
Men så fort du gör någon redigering alls måste en ny fil skapas. Den är ju inte likadan som den du började med. Hade den varit det hade du inte behövt redigera alls.
Antag att du vill göra en minimal film, med två klipp och en övergång mellan dem. När du redigerar ska två olika filmklipp läggas in efter varandra. De ska packas upp från sin komprimering så att varenda bildruta kan återskapas. Annars kan du inte göra övergångar.
Sen lägger du på övergången, som brukar innehålla mest klipp A i början och mest av klipp B i slutet. Varenda bildruta i övergången ska skapas som en kombination av två bildrutor.
När du är färdig med det här ska alla uppackade rutor, plus de som nyskapats av redigeringsprogrammet, renderas och komprimeras igen, om du vill ha en liten film av dem. Jobbigare för datorn än att skapa en stor film.
När du sen skickar den till Youtube skapar din plättlätta film extra arbete när Youtube ska packa upp den, analysera den för att se om det finns upphovsrättsskyddat material eller något annat att åtgärda. Slutligen ska den lagras i något lagom komprimerat format.
I alla dessa steg gäller att det går lättare med det du kallar en "tung" fil, för det är inte lika mycket jobb med att få den tittbar och hanterbar.
Så din tanke är bra, men den är precis tvärtemot vad som verkligen hjälper till att åstadkomma det du vill.
