Annons

Stulna foton och digitala signaturer

Produkter
(logga in för att koppla)

epep

Aktiv medlem
Ett problem som förefaller uppkomma allt mer ofta är att bilder publiceras mot copyright-havarens tillstånd. Det kan också vara svårt att bevisa sin rätt till en bild. Ett annat problem som finns är att det är svårt att visa att en bild är tagen innan en viss tidpunkt vilket kan ha betydelse för att bl.a. kunna hävda rätten till en bild.

Först några klarläggande i enkel form:
--------------------------------------
En kryptografisk message digest-funktion (MD) är en funktion som tar en arbiträr indata och från denna genererar ett digitalt "fingeravtryck". Funktionen är sådan att det är tidsmässigt omöjligt att, även om man har såväl meddelandet som fingeravtrycket, generera en annan text som ger samma fingeravtryck. Det går heller inte att utifrån enbart fingeravtrycket ta reda på vilket meddelande som genererat fingeravtrycket.
Har man en mängd data så är det dock trivialt att generera fingeravtrycket.
Ex MD5 (dock bruten - ska ej användas längre)
SHA-1 (ska ej heller användas längre)
SHA-256
etc

En HMAC/MAC är en "message authentiation code" som visar att en mängd data är äkta och inte har förvanskats. En HMAC använder tex en MD och ett "lösenord" för att generera koden, och om meddelandet ändrats så kommer inte koden och den kod som beräknas från meddelandet att överensstämma, vilket betyder att meddelandet förvanskats. Sändare och mottagare måste komma överens om "lösenordet" på något sätt.
ex:
HMAC-MD5
HMAC-SHA1
etc

En digital signatur liknar en HMAC men det finns vissa skillnader. En digital signatur använder assymetrisk kryptografi (öppen nyckel-kryptografi), och kan användas för att signera vilken digital data som helst. Vid öppen kryptografi används 2 nycklar - en hemlig och en öppen. Den öppna kan användas för att kryptera ett meddelande eller verifiera signaturen av ett meddelande, men kan inte singera ett meddelande och kan inte dekryptera ett meddelande (detta kan bara den hemliga nyckeln göra).
En digital signatur kan verifieras varmed mottagaren kan kontrollera att ENBART den som äger den hemliga nyckeln kan ha signerat meddeladet.
ex
RSA
ElGamal
Cramer-Shoup
(Diffie-Hellman nyckelutbyte)

Bakgrund (överhoppningsbart):
-----------------------------
Nikon har i åtminstone sina dyrare kamror någon form av funktionalitet som ska ange att en bild inte förvanskats. Jag har dock inte sett någon beskrivning av vilket protokoll Nikon använder för detta, och hur Nikon kan avgöra att bilden inte förvanskats. Detta är av central betydelse!
Frånvaro av angivelse av protokoll brukar tyda på ett dåligt protokoll som inte motstår egentliga försök till förvanskning av professionella.
Det är också inneboende svårt att generera system för att kontrollera att data inte förvanskats. Låt säga att Nikon använder någon message-digest-funktion (MD) eller en HMAC, där koden sedan inbäddas i bilden. I fallet med en MD så är krävs i princip bara att ta reda på vilken MD som använts och var den lagras, och sedan är det fritt fram att ändra i bilden. I fallet med HMAC så blir det svårare, då HMAC-koden måste vara lagrad i kameran, men i princip så går detta också att ta reda på. I värsta fall kanske koden lagras i firmware. Samma problem om Nikon använder sig av reguljära certifikat för signering - de måste i så fall finnas i kameran och är då principiellt tillgängliga för en professionell som önskar förvanska bilden.

Hur som helst är det inte känt HUR nikon gör, och som jag ser det så är det svårt att garantera det Nikon garanterar.

Är det någon som vet hur Nikon gör? Har nikon publicerat någon information om detta? Inbäddas också information om från vilken kamera bilden är tagen så att kameraägaren åtminstone kan hävda att bilden är tagen av hans kamera? Ingår även EXIF-informationen i det som "äkthetskontrolleras"?

Nikon ska i varje fall ha en eloge för att de inbäddar information om äktheten i en bild, men de anger som sagt inte HUR de gör.
Dessutom hjälper detta bara de som har DYRA nikon-kameror - har D200 eller D300 något liknande? Finns det andra tillverkare som har något liknande?

En försök till lösning av delar av problemet:
---------------------------------------------
Ett enkelt försökt som kan lösa delar av problemet, som dock är utan fullständigt bevisvärde, vore att man kan kunde generera en message-digest av en bildfil tillsamman med eventuell övrigt information man önskade, som tex plats där bilden tagits, mm mm. Denna MD har naturligvis inget som helst bevisvärde eftersom man kan plocka en bild och göra vad man vill med den och ange vilken metadata man önskar till bilden.
Låt dock säga att man sedan skickar den extra informationen tillsammans med MD till ett ställe där man la till datum då datan inskickats, mailadress från vilken datan kommit etc, och sedan detta ställe (tex fotosidan) signerade bilden med sin nyckel. Data skickades sedan tillbaka till den som skickade in den. Denna person sparar sedan denna minimala fil. (Kanske skulle man kunna lägga informationen i IPTC)
Om någon ifrågasätter tex när bilden är tagen etc så skulle denna person kunna visa 1) signaturens äkthet, 2) samt att MD som är signerad motsvarar bildfilen.

På detta sätt skulle man otvivelaktigt kunna bevisa att bilden var tagen INNAN den tidpunkt som signaturen angav. Fortfarande skulle det vara möjligt att plocka andras bilder och göra samma sak, men OM man gör på detta sätt med sin orginalbild från kameran, eventuellt med sina behandlade kopior så får man en signatur-"kedja" som skulle vara mycket svår att få om man inte tagit bilden.
Inkluderar man dessutom information som bara man själv som fotograf känner till i den metadata som man skickar in, och som dessutom framgår av bilden, så får det sannolikt bevisvärde (ex för ett landskapsfoto mer precist var det är taget, för ett modellfoto modellensnamn, plats eller tex hennes personnummer etc etc).

Detta skulle dock inte alls kunna bevisa att en bild är oförvanskad, men skulle kunna innebära en möjlighet att visa att man tagit en viss bild, samt att säkert bevisa att bilden är tagen innan en viss tidpunkt (vilket kan hjälpa att visa att man tagit bilden). Om man tex hittar en bild i tidningen som är en egen så kan man enkelt visa att man har en signatur av bilden som är tagen innan tidningen publicerat bilden, att man vid det tidigare datumet vet exakt platsen där bilden är tagen (vilket ju kan verifieras genom att gå dit) eller någon mer av den unika metadatan man signerat, och att det sålunda är sannolikt att bilden är ens egen etc.

Det skulle inte vara svårt att koda ett java-prog som gjorde det som klienten behöver göra, och på servern skulle det bara vara att lägga till datum och epostadress och sedan använda gpg för att signera meddelanden som kommer in till en viss epostadress. Vill man göra det än mer avancerat kan man göra det möjligt att söka på signaturer, men det tillför inte så mycket.

Kommentarer? Förbättringar? Förslag? Ideer?

/erik
 
Jag ska inte påstå att jag förstår allt du beskriver, men... vilken nytta gör allt detta om jag sen ändå kan göra en skärmdump av den websida där din bild finns?

Du måste väl tvinga alla program och operativsystem att läsa dessa signaturer och agera på dem?
 
Vet inte om det håller i en tvist, men jag släpper aldrig iväg en bild obeskuren. Skär alltid litegrann i bilderna och publicerar aldrig något större format på nätet. Originalet finns alltid som raw-fil. Som sagt, jag vet inte hur det står sig i en twist, men det borde ju vara rätt tydligt om ena parten bara har en halvtaskig jpg att visa upp samtidigt som den andre kommer med en fullstor raw-fil som dessutom innehåller mer bildinformation. Dessutom kanske ytterligare bilder tagna samtidigt på samma motiv.
 
P-E Claesson skrev:
Vet inte om det håller i en tvist, men jag släpper aldrig iväg en bild obeskuren. Skär alltid litegrann i bilderna och publicerar aldrig något större format på nätet. Originalet finns alltid som raw-fil. Som sagt, jag vet inte hur det står sig i en twist, men det borde ju vara rätt tydligt om ena parten bara har en halvtaskig jpg att visa upp samtidigt som den andre kommer med en fullstor raw-fil som dessutom innehåller mer bildinformation. Dessutom kanske ytterligare bilder tagna samtidigt på samma motiv.

Det är som sagt inte på något sätt ett fullständigt bevis för något annat än en sak, och det är att fotot är taget innan ett visst datum. Någon har vidare signerat detta tillsammans med metadata och den epostadress som skickat in data.
Det skulle sålunda *tillsammans* med även andra faktorer visa att ett foto tillhörde någon. Med metadata som är kopplad till bilden och som är verifierbar så styrker detta också den rättmätige ägarens position.

Principiellt skulle det vara ganska enkelt att implementera, och det behöver inte öka arbetet mer än marginellt vid arbetsflödet.

Låt mig ta ett exempel - något krystat för man skulle alltid kunna fråga modellerna, men det visar principen, och modellerna kanske (ok långsökt) har glömt det aktuella fototillfället etc:
Jag har fotograferat ett par modeller, Lisa Lisasson och Lars Larsson på ön Ön och på platsen Platsen. Lisa har personnummer 850101-010x och Lars Larsson har personnummer 850202-011x. Jag har tagit 200 bilder av dem.
Jag gör en mall-fil vilken innehåller:
Modell: Lisa Lisasson, 850101-010x
Modell2: Lars Larsson, 850202-011x
Plats: Ön, Platsen
Sedan klickar jag signera.
Efter en stund får jag i min mail en fil där dessa data är signerade, och som dessutom innehåller:
--
Signerat datum: datum och klockslag
Avsändare: min.epost@adress
och sedan signaturen
----

Jag sparar den lilla filen tillsammans med bilderna.

Sedan bearbetar jag de filer jag gillar, och gör kanske samma sak igen (fast kanske med ytterligare någon metadata som signeras).

Ohederlig vill sedan köpa flertalet av filerna och jag erbjuder honom att titta på de bearbetade. Han gillar dem och säger att han kan tänka sig att betala ganska mycket om han också får ta en titta på orginalen för han vill själv testa en del beskärningar eller dylikt. Vi kan också tänka oss att han inte får göra det senare.

Senare visar det sig att han inte alls betalar utan publicerar bilderna i sin tidning.

Jag säger nu till honom att han har tagit mina bilder utan att betala mig, men han hävdar med bestämdhet att han själv har tagit dem. Jag säger att jag har orginalen som bevis på att det är jag som tagit dem. Han säger att jag har laddat ner orginalbilderna från hans server men att de inte längre ligger där av någon rimlig anledning. Det blir en rättsprocess och jag vinner sannolikt, men jag utsätter mig för risken att förlora och att risken att få betala både hans och mina rättegångskostnader.

OM jag har signaturerna kan jag fråga honom - Var är bilderna tagna? När är de tagna? När har du publicerat dem? Vad heter modellerna? Vad har modellerna för personnummer? När publicerade du orginalen på nätet etc etc

Nu kan jag bevisa att jag visste all denna data vid ett datum, som sannolikt är INNAN han hade publicerat bilderna eller anger att han publicerat bilderna. Det är ett ganska starkt indicium på att bilerna faktiskt är mina. Vi kan tex gå till platsen där jag anger att bilderna är tagna och se att det är den korrekta platsen och jag har ett bevis på att jag visste det vid ett datum som sannolikt ligger innan hans publiceringsdatum. Inte nog med det, jag hade också helt uppenbart filen vid ett datum som sannolikt ligger tidigare än hans publiceringsdatum. Han kan då inte göra något annat än medge att det faktiskt är mina filer.

Även om han påstår att han publicerat bilderna vid ett datum som ligger innan signeringstillfället så har jag fortfarande data för filen i form av modellernas namn, platsen etc som möjligen kan vara svår att hitta. Han kan hävda att han publicerat viss information samtidigt med bilden, men då kan jag utmana honom genom att kräva att han avslöjar all information som han publicerat. Har jag då data signerat utifrån bilden verifierbar information som jag inte rimligen kunnat veta utan att ta bilden så stärker det också min position. Exempel på sådan information kan vara modellers namn och personnummer, namn på en plats, koordinater för en plats. Dvs information som inte direkt går att utläsa från bilden, men som när man har bilden går att verifiera utifrån bilden.
Denna typ av stärkande information kan jag iofs hävda ÄVEN utan att jag har en signatur, men med en signatur kan jag dessutom hävda att jag kände informationen vid ett tidigare tillfälle vilket stärker min position. Ohederlig tjänar tex inte något på att påstå att han givit mig den informationen efter att jag kontaktat honom angående den otillåtna publiceringen.

Protokollet är *långt ifrån* felfritt och det går att lura det, men det kan stärka fotografens position vid tvister.

(Det bästa hade naturligtvis varit om en tredje part hade varit med vid fototillfället och hade signerat bilderna direkt efter att de kopierats från minneskortet - då hade man kunnat bevisa, så långt man litat på den som signerade, inte bara äganderätten utan även att bilderna inte var manipulerade annat än i kameran. Är man ett flertal personer så kan man korssignera och det stärker bevisvärdet.
Dylik funktionalitet kan man naturligtvis också bygga in i arbetsflödet. Program för detta finns dock redan!)

/erik
 
erro.se skrev:
Jag ska inte påstå att jag förstår allt du beskriver, men... vilken nytta gör allt detta om jag sen ändå kan göra en skärmdump av den websida där din bild finns?

Du måste väl tvinga alla program och operativsystem att läsa dessa signaturer och agera på dem?

Om jag tar en skärmdump av en sida så kan jag i strikt mening enbart visa att det är samma bild på sidan som bilden som jag har.
I princip så skulle det lika väl kunna vara jag som kopierat bilden från sidan, som någon annan som kopierat den av mig. Om den som tagit bilden hävdar att bilden är hans, så måste jag kunna visa att den verkligen är min på något annat sätt, och här kan min metod stärka fotografens möjligheter.

Det är inte alls tänkt att de här signaturerna ska publiceras utan det är snarare precis tvärt om så att de *inte* ska publiceras, utan man ska ha dem i tryggt förvar själv. Att publicera dem tillsammans med bilden tjänar dessutom inget till, för det är bara att plocka bort signaturen för den som vill. Identifieringen av bilden bygger fortfarande på likhet - något annat är svårt att åstadkomma om man inte skulle lyckas inbädda signaturen i bilden på ett sådant sätt att bilden skulle förstöras om signaturen togs bort, men det kräver nog helt andra bildformat än de vi har idag och signaturen skulle fortfarande inte gå att hitta om bilden trycktes (om signaturen inte var synlig i bilden och det vill vi i allmänhet inte).
Förvisso skulle man möjligen kunna använda steganografi (dvs att gömma ett budskap i bilden), men ett sådant gömt budskap skulle försvinna om någon ändrade storlek på bilden, beskar den, ändrade filformat på den, och det skulle inte ses om bilden trycktes. Man skulle möjligen kunna gömma sitt eget namn upprepade gånger i bilden, men det skulle förmodligen försvinna vid tex de ooperationer som jag anger ovan.

Min ide skulle försöka öka fotografens möjligheter att hävda att en bild verkligen är hans. Identifieringen av bilden skulle dock allstå ske precis som innan och alltså vara baserad på likhet.
När sedan någon eventuellt kopierar en bild och det kommer till fotografens kännedom, så kommer dock signaturerna att kunna stärka fotografens position när denne hävdar att bilden är hans.

Skärmdumpen skulle man alltså ändå behöva ta för att visa att någon publicerat bilden mot fotografens tillåtelse.

Sedan uppstår naturligtvis andra problem som att den som publicerar bilden kan hävda att han visst betalt för publiceringen etc. Förhoppningsvis så finns det då dock avtal (utan att gå in närmare på det, så kan man dock säga att avtal går att förfalska, men det gör inte digitala signaturer (alls lika lätt får man väl tillägga)).

Som jag skrev i föregående post så skulle det allra bästa dock vara om en tredje part kunde signera bilderna direkt efter att de laddats in i datorn och denna tredje part varit med vid fototillfället. Då skulle det gå att bevisa, så långt man litar på denne tredje part, såväl att bilderna tillhör en viss fotograf som att bilderna inte förvanskats. Att ha ett sådant protokoll förefaller dock vara minst sagt en smula överdrivet för ordinärt fotograferande, men är man ett gäng som fotograferar kan man ju tänka på det och signera varandras bilder. Det är otroligt enkelt.

/erik
 
Jag såg att jag kanske svarat på din första rad:

"Ett problem som förefaller uppkomma allt mer ofta är att bilder publiceras mot copyright-havarens tillstånd."

Men det du är inne på är som sagt att ge den rättmätiga fotografen möjlighet att styrka att det faktiskt är hans bild.

Intressant vore ju som sagt att veta hur mycket ett RAW-original är värt rent juridiskt. Hur stort bevisvärde har det? Undrar om det har provats?

En enkel fattigmans-variant är väl annars att skära bort några rader med pixlar på bredd och höjd innan man publicerar något. Då kan man med en RAW-fil visa att man har ett original som dessutom innegåller lite mer information än den "stulna" kopian. Frågan är då hur mycket det beviset är värt.

Det finns ju en annan tråd just nu: "Är RAW omanipulerbart?" och där finns ju en liknande frågeställning. Hur svårt är det att manipulera en RAW-fil? All data kan ändras, men med RAW så måste man känna till formatet för att kunna skapa en falsk fil som ser trovärdig ut. Hur svårt är det? Det kanske är relativt enkelt, och isåfall är RAW-negativ inte mycket värda juridiskt. Eller så är det extremt komplicerat, och kanske ger lika högt bevisvärde som signaturer, certifikat och andra kontrollmekanismer?
 
P-E Claesson skrev:
Vet inte om det håller i en tvist, men jag släpper aldrig iväg en bild obeskuren. Skär alltid litegrann i bilderna och publicerar aldrig något större format på nätet. Originalet finns alltid som raw-fil. Som sagt, jag vet inte hur det står sig i en twist, men det borde ju vara rätt tydligt om ena parten bara har en halvtaskig jpg att visa upp samtidigt som den andre kommer med en fullstor raw-fil som dessutom innehåller mer bildinformation. Dessutom kanske ytterligare bilder tagna samtidigt på samma motiv.


epep skrev:
Det är som sagt inte på något sätt ett fullständigt bevis för något annat än en sak, och det är att fotot är taget innan ett visst datum.

Eh? Är det jag som inte förstår ditt svar eller du som inte förstår hans fråga? Vad har datum med det hela att göra, om ena parten kan visa upp en fullständig raw-fil, medans den andra parten kan visa upp en halvtaskig, beskuren jpg-fil?

För nog visar väl originalet upp mer än det du nämner: det visar bland annat upp att ena parten har en beskuren fil, i förhållande till den andra partens fil. Eller är jag ute och cyklar?
 
asså, är det ett ofta förekommande problem att fotografen har problem att visa att den är upphovsman vid en tvist?
 
Eeros skrev:
Eh? Är det jag som inte förstår ditt svar eller du som inte förstår hans fråga? Vad har datum med det hela att göra, om ena parten kan visa upp en fullständig raw-fil, medans den andra parten kan visa upp en halvtaskig, beskuren jpg-fil?

För nog visar väl originalet upp mer än det du nämner: det visar bland annat upp att ena parten har en beskuren fil, i förhållande till den andra partens fil. Eller är jag ute och cyklar?

Besittning av en bättre kopia är ett "indicium" på äganderätten, och i många fall säkert ett starkt sådant, men det *bevisar* inte äganderätten otvetydigt. Det är tex inte alls omöjligt att någon skulle posta en obeskuren obehandlad fil och sedan förlora orginalet, och kan den ohederlige göra troligt för domstolen att det är detta som skett så borde det vara svårt att döma till hans nackdel. Copyright-havaren är ju inte nödvändigtvis den som har besittningen av kopian med högst upplösning, utan är, som vi alla vet, den som tagit bilden. Naturligtvis kan det förefalla onödigt med ett kryptoschema som det jag föreslår om man har en hel serie med bilder från ett fototillfälle och bara lägger ut någon enstaka bild, men om protokollet är simpelt och tidsåtgången är liten så skadar det inte, och kan hjälpa i vissa fall.

Mitt schema bevisar inte heller något, utom i fallet där den ohederliga kommer med information som gör att det faktiskt måste vara så att bilden är fotografens, men det stärker fotografens möjligheter. Påstår tex den ohederliga att den obehandlade fulla bilden lagts ut 2007.06.05 på hans site, medan jag kan bevisa att jag faktiskt hade bilden 2007.04.02 så har min position rimligen stärkts. Påstår den ohederlige att han givit mig information om tex modellens namn under processen så kan jag visa att jag faktiskt visste det och var bilden är tagen innan processen startade etc etc. Information som jag sålunda inte rimligen kan ha vetat om det inte varit jag som tagit bilden.

Saker är i allmänhet inte svarta eller vita, och så är det nog inte heller i detta fall. Ju mer som talar till fotografens fördel desto större än möjligheten att han vinner i domstolen och inte riskerar att förlora och tvingas betala rättegångskostnader mm. Ju mer som talar till fotografens fördel desto mer benägen är han att riskera att gå till domstol för att hävda sin rätt. Ju mer som talar till fotografens fördel desto mer villig är den ohederlige att inte riskera en domstolsprocess osv. Ju mer som talar till fotografens fördel desto större risk inser den ohederlige att det innebär att inte betala, och betalar därför i större utsträckning.

Kanske räcker det att man är i besittning av den kopia som har högst kvalitet, men utifrån många trådar här så verkar websiter, tidskrifter mm använda bilder i strid mot copyrighten ändå - kanske enbart för att de uppfattar risken att upptäckas som liten. Att stärka fotografen möjligheter att hävda sin rätt borde hur som helst vara av fördel, även om det bara är till del.

Kanske är aldrig just ägandefrågan omtvistad, och då är kanske detta överdrivet.

Hur som helst är det uppenbart att många bilder "tas" och används utan rättighetshavarens tillstånd. Det är svårt att hitta något som kan hindra detta. Fula vattenstämplar förstör bilder. Lågupplösta bilder kan användas för vissa ändamål osv. Det måste rimligen bli enklare för fotografen att hävda sin rätt.

/erik
 
lucem.ferre skrev:
Det här kan ju vara ett sätt att hävda sin bild så länge man har kvar kameran man använde förståss.

http://pcforalla.idg.se/2.1054/1.118508

//Micke

Det är verkligen intressant, och jag funderade på det men jag förkastade det därför att jag känner till för lite om det. Jag vet alltså inte hur man gör (men det går säkert att ta reda på), om det fungerar lika väl på jpg som på rå etc (det står att det fungerar bra på matrial som inte är väldigt hårt komprimerat).
Ändrar kameran sitt mönster med användning, dvs kan ett slitmönster överlagras, hur ändras mönstret med mängden infallande ljus, exponeringstid etc. Jag har inte en aning.
En annan fråga som jag ställer mig är om det är tillämpbart på enbart en endaste bild. Utifrån en enstaka bild förefaller det mig vara svårt att generera sensorns fingeravtryck då det helt enkelt inte finns någon statistik som kan ligga till grund för karakteriseringen av sensorn (eg det går inte att säga att en pixel verkligen råkat få mindre ljus eller om pixeln avviker), men den som ska bevisa att bilden tillhör honom har förmodligen antingen kvar kameran eller har fler bilder från samma kamera så det borde vara ett mindre problem. Nästa fråga är om det baserat på enbart en enda bild går att avgöra vilken kamera som tagit bilden - utifrån artikeln verkar det så, och i så fall är saken (nästan) löst. Fortfarande kvarstår frågan om sensorn ändrar mönster med användning.

Detta är en av de saker som jag ska undersöka mer.

/erik
 
Senast ändrad:
tiq skrev:
asså, är det ett ofta förekommande problem att fotografen har problem att visa att den är upphovsman vid en tvist?

Inte en aning. De flesta trådar angående bildstöld på detta forum avslutas utan att utgången av tvisten meddelas.

/erik
 
ANNONS