De icketekniska skillnaderna i samband med fotograferingen är nog väldigt små. Det är väl i stort sett bara möjligheten att kunna göra en snabb kontroll av bilden på kamerans pyttelilla skärm, samt att man nog måste vara lite försiktigare vid objektivbyte på en D-SLR som skiljer.
Angående meningsutbytet om skärpedjupet så har ni rätt (och lite fel
) båda två.
Brännvidd och sensorstorlek påverkar TILLSAMMANS skärpedjupet. Att betrakta var och en för sig är meningslöst.
Skillnader i sensorstorlek gör att man måste använda olika stora oskärpehetscirklar i film/sensorplanet för att få samma skärpeintryck, men för att också få samma bildvinkel så måste även brännvidden ändras. För att kunna få samma slutresultat med olika utrustningar så måste man därför se till att film/sensorstorlek och brännvidd matchar varandra på ett sådant sätt att både bildvinkel och ingångspupill (brännvidd dividerat med f-tal) blir lika i de olika fallen. Hur det sker är egentligen helt ointressant, 50 mm f/2 med 24*36 mm ger samma skärpedjup och bildvinkel som 25 mm f/1 med 12*18 mm eller 100 mm f/4 med 48*72 mm. (Nåja, HELT ointressant är det väl inte, vill vi ha samma bildkvalité leder ett litet film/sensorformat till mycket högre objektivpriser p g a behovet av extremt höga f-tal, men det är ju en annan fråga.)
Angående digitalt brus så har den statistiska delen av detta brus sin direkta motsvarighet i filmernas kornighet, båda beror på att alltför få fotoner har registrerats.
En viktig skillnad mellan film och sensor är därför hur stor andel av de infallande fotonerna som film respektive sensor kan registrera och utnyttja, d v s "fotonverkningsgraden" hos den ljusupptagande ytan. I teorin, och troligtvis i praktiken också, så har sensorer betydligt högre "fotonverkningsgrad". Denna kan sedan användas antingen till att öka kvaliteten (d v s lägre brus/kornighet) eller till att höja ISO-talet.
