Vad har ni gjort för att utveckla er inom landskapsfotografi?

Produkter
(logga in för att koppla)

PMD

Aktiv medlem
Jag har hört att Takeshi Mizukoshi gick den för några år sedan. Han jobbar numera som bildlärare i Yokohama.
Varför detta förakt mot kunskap?

Man behöver inte gå en högskolekurs för att lära sig mer om bilder. Det finns andra källor, andra sorters kurser. Huvudpoängen är att ju mer man lär sig (och formaliserat lärande är oftast bättre än trial-and-error) desto bättre förstår man vad som gör en bra bild.

Konstnärer som målar brukar inte sällan gå en konstutbildning för att lära sig att måla bra bilder. Samma sak kan nog tillämpas på fotografisk konstutövning.
 

jonasfj

Aktiv medlem
De flesta kända naturfotograferna har ingen utbildning inom fotografi. Ser man genom åren och de mest erkända fotograferna i världen så saknar nästan samtliga någon utbildning inom fotografi.

Jag tror utbildningsnivån är större bland nutidens mer kommersiellt inriktade fotografer, men jag är inte säker.

De flesta är självlärda, man har utvecklat sig successivt och studerat det man själv har tyckt man har behövt lära sig.
Många framgångsrika fotografer har studerat konstvetenskap...
 

jonasfj

Aktiv medlem
Varför detta förakt mot kunskap?

Man behöver inte gå en högskolekurs för att lära sig mer om bilder. Det finns andra källor, andra sorters kurser. Huvudpoängen är att ju mer man lär sig (och formaliserat lärande är oftast bättre än trial-and-error) desto bättre förstår man vad som gör en bra bild.

Konstnärer som målar brukar inte sällan gå en konstutbildning för att lära sig att måla bra bilder. Samma sak kan nog tillämpas på fotografisk konstutövning.
Varför tror du att jag har förakt mot kunskap?
 

bildsten

Aktiv medlem
Du har rätt med att byta kameror inte är lösningen. Vad jag menar är att (nästan) alla stillbilder på landskap har en en tendens att se ungefär likadana ut iom det alltid blir i fotografens egen höjd.

Ibland ser man någon som lagt sig platt på marken eller klättrat upp i ett träd för lite mer annorlunda vinklar. Gott så.

Men om man vill ta till ett mera drastiskt grepp för att gå vidare i sitt fotograferande spelar det väl ingen roll vilken kamera man har. Tänk dig själv en bild som du ska ta vid den vackra stranden. Sjön ligger spegelblank och solen skiner. Du tar bilden är är nöjd med den.

På hemvägen kanske du undrar hur bilden skulle blivit om du hade kunnat ta den 30 meter upp istället. En helt ny bild på samma motiv. Förnyelse tycker jag. Vill betona att en sån bild bara är ett komplement till den ordinarie bilden.

En helt annat sak som förbryllar mig, går lite utanför ämnet men ändå... Varför tas så ofantligt mycket solnedgångsbilder? Folk verkar nästan besatta att ta sånt, kolla på FB så förstår alla och envar att många älskar dess bilder. Varför?

Vad lockar att se kanske 50-100 solnedgångar under en dag? Mobilbilderna dominerar med mycket skiftande bildkvaliteter. Återigen, vad lockar att ta sånt stup i ett? Nu kommer säkert piska vina över inlägget...
Det är ju riktigt att ett ändrat perspektiv kan göra underverk och göra en bild både mera informativ och intressant. Jag tycker dock att en landskapsbild tagen från luften ibland blir lite platt. I bästa fall finns en spännande eller intresssant bakgrund, men det finns oftast ingen förgrund som ger djup i bilden. De gånger jag har klättrat högt upp och fotograferat ett landskap blir jag ibland besviken, jag har kommit för högt. Visst, jag ser landskapet utbrett framför mej, men det blev inte som jag tänkt. Det har antagligen med djupseendet att göra, som någon varit inne på tidigare. Jag kollar ibland motiv (inte bara landskap) med ett öga och många gånger inser jag då att det är ingen ingen ide att trycka på avtryckaren då utan försöka hitta en intressantare vinkel eller perspektiv. Eller skippa bildidén helt. Ibland blir det en landskapsbild som ingår i ett sammanhang, som den bifogade. Någon eller några kanske känner igen bron i bilden. Bilden ska komplettera en bildserie som handlar om ett världsarv.

På tal om solnedgångar hörde jag en gång talas om en fotoklubb (i Stockholm?) som hade solnedgångsförbud på sina bildvisningar.
 

Bilagor

sb12

Aktiv medlem
Ja, framför allt genusperspektivet är säkert väldigt viktigt i den kursen för att utveckla sin förmåga till god och korrekt landskapsfotografi. Vore ju förfärligt om någon råkade fotografera en trädstam som påminner betraktaren om fallossymboler och därmed kränker någon skör stackare som egentligen förväntade sig en vacker solnedgång. ;)
Kanske bidrar det åtminstone till att man utvecklas som fotograf. Är det just genusperspektiv som är helt ointressant eller är det alla nya perspektiv som man ska skita i??
Tror du på riktigt att genusperspektiv handlar om att någon blir kränkt av trädstammar??
Jaja, du kanske behöver en ny kamera med bättre DR så kommer allt ordna sig.
 

alfin

Aktiv medlem
Är det just genusperspektiv som är helt ointressant eller är det alla nya perspektiv som man ska skita i?? Tror du på riktigt att genusperspektiv handlar om att någon blir kränkt av trädstammar??
Vilken del av det jag skrev var det du inte förstod?

Googla "Genustrumpeten" och vidare till Tanja Bergkvists skrifter om genusvansinnet inom universitets- och högskolevärlden och hur vänsterfeminismen infiltrerat statsapparaten i stort och smått. De vänsterblivna lär inte ta till sig, men vi övriga bör reagera.
 

sb12

Aktiv medlem
Vilken del av det jag skrev var det du inte förstod?

Googla "Genustrumpeten" och vidare till Tanja Bergkvists skrifter om genusvansinnet inom universitets- och högskolevärlden och hur vänsterfeminismen infiltrerat statsapparaten i stort och smått. De vänsterblivna lär inte ta till sig, men vi övriga bör reagera.
Ok, mysig attityd.
Men iallafall, varför tror du att syftet med en reflektion över genusperspektiv ska resultera i en ”god och korrekt” förmåga att skapa landskapsfotografier?
Fan va häftigt att du använder det supercoola uttrycket ”vänsterblivna”.
 

Bengf

Aktiv medlem
Man kan ta konsten att laga mat som ett exempel som jag kan tycka påminner om konsten att utvecklas inom Foto, Jamie Oliver han kan smaka på en morot och utbrista en nästan tårögd känsla av högsta tillfredsställelse, fasen jag får inte samma känsla när jag smakar på den jäkla moroten, tusan var hittar jag den där fantastiska olivoljan som skvättas i all matlagning tillsammans med Chilli.

Vem skall bedöma mina bilder, gammelmormor eller Agfors.
 

jonasfj

Aktiv medlem
Om jag har feltolkat din kommentar om Takeshi Mizukoshi får du gärna förtydliga och berätta hur den ska tolkas.
Det kanske hade något att göra med att du drog fram en obskyr kurs i Umeå som pågår ett år som bara är öppen för de som deltar i utbildningen till bildlärare. ;-)
 
Senast ändrad:

jonasfj

Aktiv medlem
Gummistövlar, en relativt lätt kamera och stativ och lite vilja att klättra över klipporna hjälper.

Till sist handlar det om hur mycket energi man lägger ner.

Nikon Z7, FTZ, 20/1.8G, 10 stop ND-filter, f/11, 120s, ISO 64
 

Bilagor

jonasfj

Aktiv medlem
För övrigt ser jag inget fel med att fotografera solnedgångar. Det är en utmaning att göra det lite annorlunda än vad alla andra gör.

#1 - Ao Nang Beach, Krabi, Sony A7iii, 28-70/3.5-5.6 OSS, 29mm, f/5.6,
1/125s, ISO 100

#2 - Venice Beach, LA, Nikon Z7, 24-70/4 S, 70mm, f/8, 1/500s, ISO 64
 

Bilagor

Terje_H

Aktiv medlem
Tycker vi berör ämnet, men att vi ser rätt så praktiskt på det. Att utveckla landskapsfoto tycker jag inte ligger i motivval, utan mer i bildspråket. Visst kan man gå en kurs i bildanalys eller konstkunskap - åtminstone kan det kanske bryta mot de traditioner som fotomiljön oftast fastnar i; fototeknik, prylar och häftiga motiv. Men där tycker jag inte utvecklingen ligger - det ger mer en baskunskap, men ingen utveckling.

En kurs eller utbildning gör ingen till bättre fotografer, men berikar med en bas att utveckla sig vidare ifrån. Ser man på erkända landskapsfotografer så har alla tagit sig från dessa grunder och vidare mot att utveckla bildspråket. Det finns en tydligare profil, särskild bildstil, ett fingeravtryck som urskiljer dessa fotografer från varandra.

Det är just det som gjort de erkända fotograferna erkända, men också stilbildande och ibland banbrytande. Här gäller det givetvis att skilja mellan bildmässig och ekonomisk framgång; det finns många kommersiellt framgångsrika fotografer som är synnerligen alldagliga och inte alls märkvärdiga, samtidigt som det finns fotografer som är en viktig del av fotohistorien men lever på svältlön.

Visst kan man fotografera solnedgångar, man kan faktiskt även utveckla ett eget varumärke i att fotografera solnedgångar - som horisontbilderna till Joel Meyerowitz, för att nämna enbart ett exempel. Men dina solnedgångsbilder får då givetvis bli något helt annat än alla andras solnedgångsbilder!

Hur utvecklar vi oss i bildspråket, kommer vidare från fotomiljöns traditioner - så även inom landskapsfotot?

15576_2019.jpg
 

M7_21

Aktiv medlem
Hela den diskussionen är intressant, för och emot högre utbildningar, solnedgångar eller ej, förgrunden är viktig, kameravalet inte så viktigt.

Återkommer till min grundtanke, jag anser att en drönarbild kan (skriver kan) vara ett komplement till den sedvanliga stativ-system/mobilkamera-situationen.

Iom en drönare idag är så lätt att ta med så finns det egentligen inget hinder att använda en sådan. Men det krävs naturligtvis en attitydförändring att börja med en sån. "Det räcker ju gott med det som jag har nu" är ett vanligt svar jag fått.

Idag är drönare relativt ovanliga, om ett par år gissar jag på en större förändring, nya drönartyper blir ännu mindre, ännu bättre, ännu billigare. När ska man egentligen hoppa på ett tåg? Idag som pionjär eller vänta tre fyra år? Välj själv.

Ska bli intressant att följa utvecklingen inom systemkamera-tillverkningen, det finns vissa farhågor att utbudet kommer att minska mot att allt fler väljer en bra mobil istället.

Fotografering är ju en livsstil för de flesta. Man lever för sina bilder, vill alltid förkovra och utbilda sig själv till att bli en ännu bättre fotograf, oavsett det gäller landskap, porträtt, gatufoto eller dokumentärt.
 

Terje_H

Aktiv medlem
Hela den diskussionen är intressant, för och emot högre utbildningar, solnedgångar eller ej, förgrunden är viktig, kameravalet inte så viktigt.

Återkommer till min grundtanke, jag anser att en drönarbild kan (skriver kan) vara ett komplement till den sedvanliga stativ-system/mobilkamera-situationen.

Iom en drönare idag är så lätt att ta med så finns det egentligen inget hinder att använda en sådan. Men det krävs naturligtvis en attitydförändring att börja med en sån. "Det räcker ju gott med det som jag har nu" är ett vanligt svar jag fått.

Idag är drönare relativt ovanliga, om ett par år gissar jag på en större förändring, nya drönartyper blir ännu mindre, ännu bättre, ännu billigare. När ska man egentligen hoppa på ett tåg? Idag som pionjär eller vänta tre fyra år? Välj själv.

Ska bli intressant att följa utvecklingen inom systemkamera-tillverkningen, det finns vissa farhågor att utbudet kommer att minska mot att allt fler väljer en bra mobil istället.

Fotografering är ju en livsstil för de flesta. Man lever för sina bilder, vill alltid förkovra och utbilda sig själv till att bli en ännu bättre fotograf, oavsett det gäller landskap, porträtt, gatufoto eller dokumentärt.
Att fotografera med drönare är en ny och spännande möjlighet till lite mer annorlunda bilder och kan givetvis utvidga landskapsfotograferingen. Jag har sett ett flertal riktigt spännande bilder med drönare (men givetvis även förfärligt många direkt ospännande bilder som mer blir en manér).

Har själv gjort ett antal försök med drönare, men behöver förkovra mig lite mer innan det kan bli spännande bilder. :)
 

Terje_H

Aktiv medlem
Om jag återkommer till första frågan i tråden om vad jag gjort för att försöka utveckla landskapsfotograferingen så måste det bli:

- Att så långt som möjligt hela tiden försöka "tänka utanför boxen".

05379_2008.jpg

Även när det gäller solnedgångsbilder...

01480_1995.jpg
 

Bengf

Aktiv medlem
Nya Fotosidan Magasin som kom i dagarna, visar på en kille Jann Lipka som tar imponerande Panorama bilder. Kom hit 1981 och har gått utbildningar.
 

bildsten

Aktiv medlem
Att ta drönare/flygplan/helikopter till hjälp ger ju naturligtvis en annan och ibland intressantare vinkel på landskapet, men det är ju inte säkert att det förhöjer det konstnärliga värdet. Men lantmäteriets fotografer har ju tagit en del bilder som skiljer sej rätt mycket från de vanliga lodbilderna och som nog måste betraktas som konstverk. KW Gullers hängde över kanten på en autogiro redan på 30- och 40-talet och fotograferade gårdar, byar och samhällen som underlag till vykort och gårdsfoton. Men det blev en del landskap fotograferat från luften också. Nadar hängde över kanten på en ballongkorg i mitten av 1800-talet och fotograferade, så landskap och stadslandskap från ovan är inte nytt. Med tiden får ju den här typen av bilder ofta stort dokumentärt värde.

Högre utbildning i form av konstnärsutbildning var ju i fotografins barndom en inte helt ovanlig ingång till fotografisk verksamhet av hög klass. Många målande konstnärer har ju dessutom använt kameran för att ta bilder som förlagor till det målade konstverket. Anders Zorn är bara ett exempel, och många av hans bilder är av hög klass, om än inte landskap.

Ett annat alternativ är att delta i en eller flera workshps tillsammans med en natur- eller landskapsfotograf. Det kan var allt i från enstaka dagar och helger till flera återkommande tillfällen. Det finns flera fotografer som erbjuder det här, ingen nämnd och ingen glömd. Att tillsammans med en eller några fotokompisar knalla ut med kamera, stativ och kaffe ger en interaktion som ger kreativiteten en skjuts.

Gör en liten bordsskiva till stativet att ställa muggen och bullen på så muggen inte välter och myrorna inte äter upp bullen.
 

M7_21

Aktiv medlem
Att ta drönare/flygplan/helikopter till hjälp ger ju naturligtvis en annan och ibland intressantare vinkel på landskapet, men det är ju inte säkert att det förhöjer det konstnärliga värdet.

Återigen, min tanke med förslaget om en drönare, var mera ämnad att kanske tänka i en lite nyare bana när inspirationen avtagit (som det första inlägget handlade om).

Återigen, min tanke med förslaget om en drönare, var bara att se som ett komplement till det sedvanliga landskapsfotograferandet.

När inspirationen upphört kan ju annars vara att ta en paus ett tag, en månad eller lite längre. Som du också skrev, vara med på några workshops med likasinnade, gå på en fotoutställning, besöka ett galleri mm. Många gånger kan också en resa ge effekt. Bull-tipset var bra!
 

PMD

Aktiv medlem
Det kanske hade något att göra med att du drog fram en obskyr kurs i Umeå som pågår ett år som bara är öppen för de som deltar i utbildningen till bildlärare. ;-)
OK. "Kanske"? Har du lust att vara lite tydligare? Jag hoppas att du noterade att jag nämnde att kursen bara var ett exempel på en typ av kurser som finns. Alla högskolekurser av den typen är inte stöpta efter samma mall så det går säkert att hitta en som är öppen för andra än blivande bildlärare.

Poängen är att om man går en bra kurs i bildlära (och högskolekurser brukar i allmänhet vara ganska bra) så är chansen rätt stor att man blir en bättre fotograf. Det är inte konstigare än att man t.ex. blir en bättre elektriker om man läser kurser i el-lära.
 

Lastolite HaloCompact