Jag har ingen erfarenhet av kolfiberstativ annat än ett enbensstativ som jag knappt använt. Detta har muffar som man vrider på för att lösgöra/spänna bensektionerna. Jag har också för länge sedan haft ett Gitzo trebensstativ modell större som också hade dessa muffar för att spänna benen. Jag upplever inte detta system som snabbare eller enklare än Stabil-stativets ratt.
Stabil-stativet tycker jag är enkelt att sätta upp, justera och anpassa till även mycket ojämnt underlag. Det gäller bara att lära sig att det endast är det nedre metallröret som kan användas för finjustering av höjden om det inte går att bara flytta ett av benen. Trädelarna kan bara spännas i fullt inskjutet eller utdraget läge. Att få topplattan att ligga vågrätt är däremot superenkelt genom att helt enkelt flytta runt ett av benfötterna längs marken efter en första grovinställning.
Eftersom stativet saknar mittpelare och benspridare är det enkelt att flytta respektive ben var för sig för att anpassa till terräng. Fötterna är, som jag tidigare skrev, utmärkta för berg, mjuk mark, asfalt/gatsten osv. Däremot inte för hala underlag som polerat stengolv eller parkett/laminat. Möjligen fungerar det om benen inte vinklas för mycket utåt eller om man gör någon anordning med kedjor eller dylikt för att hålla benen från att gå i spagat. Varje ben kan spännas fast i den rörliga leden på stativplattan men jag bedömer att detta inte fungerar så bra om benen är kraftigt vinklade utåt. Fötterna har ganska skarpa kanter så det är lätt att göra repor på ömtåliga underlag i sådana fall.
För inomhusfoto använder jag ett Manfrotto aluminiumstativ som har mittpelare och benspridare samt gummifötter som också kan skruvas upp för att blottlägga spikar. Dessa fötter upplever jag som sämre för mjuk mark eftersom de är betydligt mindre än Stabils fötter och därför lättare sjunker ner i underlaget.