hornavan
Aktiv medlem
Det finns otaliga trådar om hur skarpa eller oskarpa vidvinkelobjektiv är eller skall vara. Jag tillhör kategorin som använder den helt förkastliga(enligt många på FS) EF 17-35 2,8 L och tycker att den är superbra; trots att jag till råga på allt också använder en Canon 5D med fullformatssensor. En nästintill omöjlig ekvation om man får tro en del av ”kunskapen” på FS.
Jag har roat mig med att titta på en del bilder utsrivna på papper, inte med 100-200 procents förstoring på tre cm från skärmen.
Det slår mig att oskärpan som finns längst ut i kanterna och vinjetteringen skapar en naturlig ram som inte stör mitt öga.
Objektivfelet ger istället ett djup och en naturlighet som känns verklig. När jag tittar rakt fram och fokuserar mina ögon på en punkt och samtidigt ”ser” i periferin så är den mycket oskarp. Så ser verkligheten ut, varför får inte ett objektiv framställa verkligheten på detta sätt?
Nu får ju var och en som tur är själv avgöra vad som är rätt och fel, men jag kan ändå inte låta bli att återigen tycka att pixelkikandet är lite destruktivt; inte minst för plånboken.
Jag har roat mig med att titta på en del bilder utsrivna på papper, inte med 100-200 procents förstoring på tre cm från skärmen.
Det slår mig att oskärpan som finns längst ut i kanterna och vinjetteringen skapar en naturlig ram som inte stör mitt öga.
Objektivfelet ger istället ett djup och en naturlighet som känns verklig. När jag tittar rakt fram och fokuserar mina ögon på en punkt och samtidigt ”ser” i periferin så är den mycket oskarp. Så ser verkligheten ut, varför får inte ett objektiv framställa verkligheten på detta sätt?
Nu får ju var och en som tur är själv avgöra vad som är rätt och fel, men jag kan ändå inte låta bli att återigen tycka att pixelkikandet är lite destruktivt; inte minst för plånboken.





