Grupper

Tänker på David Peats bild på den hemlöse som ligger omgiven av sittande duvor. Läser i DN 7 juli: "franska forskare har kommit fram till att duvor, precis som korpar, har förmågan att komma ihåg ett mänskligt ansikte."

Riktigt härliga bilder i bildspelet och det är precis vad fotografen menar att det handlar om..."- That magical moment of seeing things!"

Absolut! Synd bara att bilder som dessa blir svårare och svårare att ta. Dels för, som han säger själv, folk blir alltmer måna om sin integritet, dels för att få barn leker själva ute på gatorna längre. De "påpassliga rätt tid rätt plats"-bilderna kan vi alltid leta efter och hoppas på. /Matti

@Katja, Den tyska texten var riktigt intressant läsning. Är skrivet av någon som är insatt, det märktes.

Enda skillnaden mot hur diskussionerna på Fotosidan går, är väl att det var uttryckligen förbjudet att visa bilderna på internet om inte personerna givit sitt godkännade. Däremot var det okej att använda bilderna för en utställning eller en fotobok så länge bilderna inte var kränkande, även utan personernas godkännande.

Annars var det väl i stort sett fritt att fotografera, förutom om man var papparazzi, för då föll man under "paparazziparagrafen"!

Att gatufotografera är en konstnärlig syssla. Hur duktig man är brukar vara oväsentligt. Frågan om man behöver bevisa så mycket utan inte bara kan åberopa sin rättighet.

Jag kan tyvärr inte detaljerna, Kenneth. Men iaf finns det den sk "Recht am eigenen Bild" i Tyskland, dvs. rätten att i princip påverka hur det tas bilder på en och vad som händer med dem sen. Det gäller alla bilder, då respektive person utgör fokuset i bilden. Den grundrätten begränsas bara av två andra grundrätter, nämligen press- och konstfriheten.
Hur det i praktiken går till om en konflikt uppstår vet jag inte. Troligen samma som i Sverige. Halvupplysta icke-jurister med olika intressen disktuterar och antingen samsas eller ej.
För tyska-kunniga en länk:
http://anwalt-im-netz.de/urheberrecht/recht-am-eigenen-bild.html

Tack Katja! :-)

Okej att tyskarna har lite andra regler än i Sverige. (Fast jag hade absolut inga problem alls att fota i Berlin 2008. Nicht ein Wort!)
Men om nu fotografering i det offentliga rummet är mer begränsat, vad händer med de bilder som tas av tyska familjer och som inte har något konstnärligt syfte? Och vem bedömer det?
Eller är du enda undantaget från ett icke-fotograferande folk, Katja?

Hej Katja. Jag reser ju mycket, olika länder och världsdelar, men har egentligen aldrig haft problem någonstans. Mest ifrågasättande har jag faktiskt fått i Sverige. Och framförallt när man kommer till mindre städer.Men det här är en konstform och jag kommer förmodligen att fortsätta att dokumentera vår samtid även om jag skulle få lagen på mig. Att någon ibland blir irriterad får man ta. Det flesta blir det inte, utan tvärtom. Tänk vad fruktansvärt det skulle vara om vi inte kunde få se bilder idag från 50-60-70-talet o s v. Visst fråga i förväg kan ju fikna, men i så fall skulle merparten av mina bilder inte kommit till eller funnits. Det magiska ögonblicket skulle vara borta. Det är ju i princip omöjligt att återskapa en impulsiv händelse. Sedan har jag väldigt svårt att förstå vad som är så farligt med att en bild publiceras på nätet, när det är helt ok att göra både böcker och utställningar med samma bilder. En generationsfråga...?

Jag blev utskälld ett par gånger i Paris när jag var där. Bland annat av en loppisgubbe och en konstnär på Montmartre. Annars gick det hur bra som helst.

En sak märkte jag (efter de där utskällningarna). Om jag frågade föst så gick det alltid bra. Jag blev till och med tackad efteråt och berömd för mitt trevliga uppträdande.

Flera bra bilder kom till med den metoden. Det kändes också roligare att fotografera. Så att prata lite först och fråga om lov är verkligen något jag rekommenderar när man fotograferar utomlands.

Visst, det går ju inte alltid, speciellt inte när man vill fånga en särskild händelse. Men det går oftare än vad man tror utan att scenen blir förstörd.

Att folk påstår att det är förbjudet behöver inte vara sant. Det händer ju i Sverige också.

Det är framförallt i Frankrike som det är förbjudet. Samtidigt är Frankrike gatufotografins ena hemland och massor av folk som fotograferar där. Jag vet en fotograf som åkte ner med uppdraget att ta flera tusen gatubilder som alla skulle tryckas... Lösningen: att spela dum turist om någon protesterar.

Nu blev jag nyfiken, vad säger lagen i Tyskland?

Mattias. Jag är inte speciellt rädd för just det. Kolla in länken från Expressen: http://www.expressen.se/debatt/1.900638/facebook-ar-inte-sa-farligt
Dessutom tycker jag att fördelen med exponeringen väger över eventuella nackdelar. FB har gjort att otroligt många dörrar har öppnat sig för mig, som annars inte hade varit möjligt.

Så olika vi är i bildseende. Frau Stolz bilder känns som ett helt nytt grepp inom gatufotot. Ingen har varit i förorterna och fotat så här såvitt jag vet. Inspirerande. Måste ta med kameran och gå runt i villakvarteren här hemma med hennes bilder i bakhuvudet. Enligt regeln fota där du står. Människors liv i stadsmiljö är alltid lika spännande oavsett hur denna miljö ser ut. - Nilserik

Det är nog bra med ett eget bildspråk men då skall väl språket också hålla sig till det givna ämnet. Att som Herr Stolz visa fisljumma färgbilder från telesmygfotade villaträdgårdar som även kan vara utan människor - är det konstnärlig, modern gatufotografi, eller? Måste kanske tänka om för att hänga med?
Håller f.ö. med Mattias om den svenske fotografens bilder. Snygga, eget bildspråk men för lite ej tillrättalagda gata.

Jag håller med att de utvalda kollektionerna håller ihop bra. Jag tror att det är ett vanligt misstag att vilja visa bredd när man skickar in en kollektion istället för att visa att man har ett eget bildspråk.

Jag gillade verkligen flera av kollektionerna.

Mats: Jag tycker att det var väldigt bra formulerat. Stilen kan vara väldigt lika mellan reportage och gatufoto, men förhållningen till det man gör skiljer sig något åt.

Kul och intressant diskussion. Tycker det blir lite snäv definition att de som avbildas måste vara omedvetna om sin medverkan. Tycker själv att gatufoto har en mer poetisk karaktär än reportagefoto. Dvs: att bilderna talar för sig själva medan reportagefoto ofta har en idé eller en röd tråd de följer. Gatufoto är ett slags överaskningsmoment där vad som helst kan hända medan reportage bygger på en slags plan där ofta text eller många bilder behövs för att gestalta idén eller planen. Vad jag kan se har inte Jens-Olofs bilder någon tydligt plan eller idé bakom sig utan verkar snarare vara ögonblicksbilder och därmed mer gatufoto än reportage. Men jag kan naturligtvis ha missat något :)

Mattias: Det har väl redan konstaterats att poolens regler är för snäva. För mig är gatufoto att visa hur människor lever i det offentliga rummet. Ibland kan de vara medvetna om ens närvaro, men oftast inte. Ibland kan även ett porträtt platsa i en serie gatubilder.

Det finns många kända gatufotografer som tagit bilder när folk är medvetna om deras existens eller till och med poserat. Strömholm, Tunbjörk, Parr med flera.

En del verkar tro att gatufoto bara är att imitera HCB.

Magnus: Jag kanske formulerade mig lite hafsigt. Jag tycker Dokas bilder är äkta gatufoton. Att de dessutom är presenterade snyggt svartvita är för mig ett plus. Men det är ju individuellt.

Jan: Varför skulle svartvita bilder vara mer äkta gatufoto än färg?

Mattias: Jens-Olofs bilder är gatufoto i min mening. De är tagna i det offentliga rummet på människor han inte känner. Skillnaden mot många andra är att han jobbat mycket konsekvent och uppträtt så att han blivit accepterad, Ungefär som Lars Tunbjörk och Robert Blombäck också jobbar.

En svensk finalist med fina bilder dock frågande för om vissa bilder hade med gata att göra. Bela Doka från Ungern min favorit med äkta gatufoton i svart/vit.

Trådningen här är inte alldeles lätt, tänkte svaret skulle hamna under Mattias text där han skriver "När man laddar upp en bild på en okänd människa som ej varit medveten om att hon/han blivit fotograferad eller aldrig givit sitt tillstånd gäller det då f*n inte att bilden är jävligt bra? (menar då ABSOLUT inte att personen ska snygg ut eller nåt sånt löjligt) Eller åtminstone ha något värde för andra människor att se??"

Och då menar jag alltså att även bilder som bara förnöjer för stunden har sitt värde. Tillräcklig koppling?

Ja, naturligtvis, sorry, det är Daniel jag citerar...

Behöver väl inte vara större krav på en sådan bild än på ett Beck-avsnitt, underhållning för stunden, som snabbt glöms bort och ersätts av något viktigare. Enstaka bilder fastnar och blir bildminnen. Tur att man inte minns alla bilder man ser. Tror jag.

Jag svarar själv, från värmen i södra Frankrike. 2008 var 100årsdagen. gå nu ut och ta fina bilder. Vi kan väl göra det till Gatufotografins dag? !

Det är Henri Cartier-Bressons födelsedag. Och min! ;-)

Välkommen hem och ser fram emot några roliga bilder :)