Grupper

För faan !! Fotografera i färg!.Vig inte ditt liv till en svartvit utställning,med kritvita.parspatorer tunna svarta ramar,och bra spootar, där, innekretsen stillastående,så kallade kulturella samtliga säger, vad fint, vilket ljus..OSV!,och har glömt,rubbet,när dom går och fikar,.Nämligen bilden!.Ta bilder!! Rakt upp och ner!! i färg..Avbilda vad faan som helst.Strunta i att se det som ett måste,med en klassisk 35mm eller det fåniga,så bra,att du var nära."och lyckades ta en bild, utan att dom såg dig Hurra! ( Canon g 10)!Kolla!! fotografera.Var en gatufotograf med 300mm objektiv om det passar dig. Bilden framför allt.Andra värdskriget,var i färg:, men vi har lärt oss att se Hitler och det ruggigiga,i svartvitt,och tror att det speglar verkligheten, men tänk i färg, med hög kvalitet.Jag vågar inte tänka på det.
/ Bengt
/

Jag skulle bara vilja svara Niklas.Jag vet inte hur många gånger jag har tröttnat,på fotografi,mina egna och andras bilder.Eller som jazzmusiker,tyckt att jag står stilla, spelar samma fraser.Man tycker man har sett samma bilder, hört samma fraser, och det blir till ett suckande.Men man är defenitivt inte ensam.Massor av koleger ,berättar samma sak,Tvivel,mening,osv.Man går där med sin kamera, hittar inte skit,av värde,Jag går till min kontrabas,och försöker hitta något nytt, men ack.Det är inte konstigt, om man fastnar,då och då,ofta är det bra,men minsan inte kul.Ett sätt som jag nu tar till,är att i stället för att inte ta några bilder är att ta tjugo gånger mer bilder,utan krav.På samma sätt som när man får en kick, och vill testa ett nytt objektiv.Det är ett sätt som faktiskt har hjälpt mig.Jag plåtar till höger och vänster,och plötligt dyker det upp något i farten.Däremot att inte ta någon bild,
och lite nedslående söka efter något tilltalande,kan bli i deppigaste laget.En gång,bestämde,jag mig för att ta en bra bild på en blåmes,och strunta,i gatufoto.Och så satt en bild,i stället för blåmesen.Så kan det vara.Plåta på,ta ännu fler bilder.Det samma gäller musiken.När tillfälle ges till någon konsert,brukar det låssna,och man blir förvånad,upprymd och glad,att konserten gått över förväntan.Jag skulle aldrig vilja byta med en fotograf,eller musiker, som stövlar på,inte märker att konst,musik går i trappsteg,en del tunga.och ibland lätta.Dom som inte känner så,finns förvisso kvar,verkar obekymrat glada, men kommer ingen stans,dom,känner inga nyanser,och hittar inget nytt
/ Bengt

Hur gör vi? Jo igår på väg till vårt galleri så gillade jag en trafiksituation i slottsbacken...bilar, blank vägbana, fin gatsten o en cyklist skulle jag haffa till minneskortet. Pang...när jag tittade på bilden...:-( cyklisten hade hunnit förbi...kompaktkamerans fördröjning...

En intressantare story...hur vi gör. Precis hemkommen från en mycket, mycket intressant utställning av mycket gamla press-bilder. Stora glasplåtar upphittade i ett arkiv...skannade och rengjorda från smuts o dyl i PS lätt skärpa hade man lagt på...och vi kunde njuta av dessa i mycket stora format.

Ett gatufoto...gammal gatumiljö...bilar, spårvagnar...och häst o vagn. En trafikpolis satte upp sin stoppskylt...framför en häst...
Bilden var underbart charmig o vacker...den skulle verkligen ha passat i vår pool.
Detta var mina 2 ytterligheter...kompaktkamerans miss kändes verkligen futtig i sammanhanget. ;-) /ulla

"Jag tar inte fotografier. Fotografierna tar mig. När någonting händer är jag tillräckligt uppmärksam för att fånga det på bild"
Jag är som en väska fylld av nerver som väntar på ögonblicket och när det väller upp och det exploderar, är det en fysisk glädje, dans, tid och rum allt på en gång. Ja! Ja! Ja! Som slutet i James Joyce´s Odysseus. Att se är allt!"
Henri Cartier-Bresson.

Så jäkla bra. Det är ju precis vad det handlar om... med tanke på nedanstående inlägg.

Är måttet på en bra gatufotograf hur många skor man har slitit ut? Kanske är det så. Märker ibland att jag kan promenera omkring i tre, fyra timmar, fotograferar lite, men det blir bara skit. Så plötsligt händer allt på en gång. Inom 15 minuter har man fått till minst tre bilder som skulle kunna bli något. Just bara för att man rört sig, hittat nya platser och låtit blicken scanna av allt man möter, passerar och upplever. Har en bestämd uppfattning att ju mer man tränar gatufoto på det här sättet desto bättre blir man och desto mer belöning får man. Är övertygad om att det är det genuina intresset för miljöer, sammanhang och människor som gör det. Och ju mer bekväm du blir med kameran och omgivningen, desto "osynligare" upplevs du. Läste för en tid sedan om en äldre Hasselbladspristagare. Han promenerade i timmar varje dag för att leta efter den bild han aldrig hade tagit. Hans livs bästa bild! Hur gör ni?

Ja, ja Niklas, "i morgon" känns det säkert annorlunda ;-) Jag vet vad du kan prestera.

Tja nu missförstod du mina rader Mats, det är inte bilderna som är av dålig kvalitet, det jag konstaterar är att det är jag som är av dålig kvalitet som inget ser!

Hm, tror bestämt att vår poolvärd är en mycket klok man. Där har vi tur! Jag tror mycket...det mesta beror på oss själva...både att skapa bilder och att se det speciella i en bild som någon annan skapat./ulla

Det stämmer säkert Niklas. Har man tröttnat på foto så har man nog svårt att se något i andras bilder också. För jag har lite svårt att hålla med dig om att det skulle vara så låg nivå som du säger. Jag blir inte inspirerad av allt, men ändå av en hel del. Dessutom är poolen som en levande organism. Du har ingen aning om vad som kommer upp här idag ;-) Eller i morgon ...

Anledningen till att jag inte kommenterar så väldans längre är att jag ser helt enkelt inget i de bilder som läggs upp nu...
Det saknas nåt, om det är i mig eller bilderna kan jag inte säga men ...
Tänkte skriva ett par rader om hur jag tröttnat på foto överhuvudtaget, inkl. fotosidan...
Men till vad glädje för mina medmänniskor??!!

Så istället kan jag skriva ett par ord om vilken oerhörd energikick jag fick av en eftermiddag med solsken här nere i SKÅNE!
Det var så länge sedan vi fick lite ljus på våra ansikten här nere att vi börjar känna oss som i en gruva... Det har varit för lite av den vara denna vinter, mest bara grått och slask, mörker och dåliga bilder...usch

Men en enda glimt av solen igår tände hoppet på nytt i min vinterdeprimerade hjärna, tänker ägna dagen åt att finna ett av Nikons nya 35mm DX objektiv, och boka in en dag i Köpenhamn ihelgen för lite öl & gatufoto, hoppas på sooooool.
till sist en ramsa från "Sällskapsresan 1" för gruppens moral!

"Jobba på och tappa inte orken,
för om nio månader kommer storken (storchen)"

En intressant fråga du tar upp Peter. Hög eller låg standard? Sämre, eller bättre än tidigare? Tror vi får räkna med att kvaliteten skiftar över året. Det som är positivt är att det finns ett engagemang (som jag även skulle vilja se i ett flitigare kommenterande) både från nya i poolen och oss andra som har hållit på länge. Förhoppningsvis kan kommentarer, eller till och med ibland avsaknad av kommentarer bidra till ökad utveckling/nivå hos oss alla. För det är väl därför vi är med i poolen. Att se på vad andra gör, men också utveckla oss själva. Och självfallet bör vi alla tänka igenom varför vi vill lägga upp en viss bild. Så jag hoppas att din trötthet är övergående, vill gärna se mycket mer av dig framöver.

Möjligt du har rätt, Peter. Kan bara uttala mig om mina egna bilder. Och de är nog inte så bra just nu. Jag fotar mindre på vintern, så det blir ju färre bra bilder då. Kanske är det så för andra med? Men nu kommer ju våren, och snart sommaren, så då blir det förhoppningsvis fler BRA gatubilder.

Jag tycker att standarden i poolen har sjunkit. Många bilder ser ut att vara utan mer tanke bakom, än att just uppfylla kriteriet för poolen (en del uppfyller inte ens detta). Man kan inte ta en bild bara för sakens skull, utan man bör väl vilja förmedla något med den? Jag sticker ut hakan och påstår att långt över hälften av bilderna är helt poänglösa. Rätta mig gärna om jag har fel, men jag börjar tröttna på gatufoton..../PE

Jag vill nog hålla med Johan,att det finns en risk att en rolig episod stolliga ögonblicksbilder, kan ta över och slå betydligt bättre en en vacker eftertänksam bild..Men förmågan att se det dråpliga ,kan ha sitt det också.Trots allt är det nog så att den som hittar ett eget sound,sticker ut,oavsett ,om bilderna,är åt humor hållet, samhällskritiska, eller,helt enkelt personligt vackra.Jag har tagit bilder, som för, mig ,har varit i det närmaste plågsamma.,och fått kommentarer Kul bild Ha Ha!! Vi ser alla olika. Personligen tycker jag som Johan. Att bilden måste vara bra,rent teckniskt,estetiskt vacker,,och som Mats säger,att bilden berättar.Så är det med denna svåra fotokonst.Vi snuddar i bland spekulativt nära, plump humor, nonchalerar bilden, eller överdriver,mot det pretentiösa, Vi får lära av varandra,och inte vara blyga när vi kommenterar det vi tycker är intetsägande..OSV Hugg på!!
/ Bengt
/
/

Jag ber om ursäkt...Johan, tror inte att jag missuppfattar dig...(Mycket bra om vi snabbt reder ut event missuppfattninger). De häftiga bilderna m svärta var mitt eget tyckande o dessutom var det mest att jag i text ville ha fram denna stora kontrast - vit lätt snö och bilder med tung svärta.

Mats, din egen förklaring hur du tänker...en berättelse som man fastnar för och sedan...allt annat som påverkar bilden.
Detta stämmer nog skapligt med mitt tänkande.
Skall kommentera mycket när jag är på hemmaplan igen. /ulla

Tänkte bara hoppa in med en liten kommentar mitt emellan... Vill uppmana alla att komma igång lite när det gäller kommenterandet (nej, jag kommenderar er inte;-). Inte minst alla ni som är nya medlemmar i poolen. Jag upplever själv att det är lärorikt att kommentera mycket. Man lär sig att se bilder på ett nytt sätt. Precis som man utvecklar sitt fotograferande kan man utveckla sitt sätt att se/tänka bild och därefter ge en kommentar. I gatufoto brukar jag själv alltid utgå från berättelsen i bilden, om den leder mina tankar vidare och om den berör mig, säger mig något. Därifrån går ofta tankarna till det formmässiga, tekniken, kompositionen, perspektivet - utförandet. Ibland smälter allt detta samman och då brukar det bli riktigt bra. Så kommentera mera och hjälp dig själv att bli en ännu bättre gatufotograf. Det fungerar dessutom så finurligt att ju mer man kommenterar desto mer får man tillbaka...

Gatufoton behöver väl inte vara tunga, eller ha nån stark komposition och häftig svärta? Det har iaf aldrig JAG påstått. Du verkar medvetet vilja missuppfatta vad jag skriver, Ulla!?

Solen skiner, nysnö o absolut vindstilla...men vad hjälper det...när man vill diskutera tunga gatufoton med stark bildkomposition och häftig svärta...;-)
Johan, om du tittar runt bland bilderna...är de flesta klämkäcka? Jag tycker många bilder är djupare o berör mig...men om man ser en ruggigt dråplig situation...som lyfter på ens mungipor o man hinner få fast bilden på sitt minneskort...det är väl också ganska häftigt? Just när det gäller gatufoto...lite lättare kan väl vardagen te sig då...Har man bestämt sig för att stå på en plats...med häftig bakgrund, torg o dyl...och hela tiden inväntar händelser..då kan man säkert skapa en fin komposition också. Jag skall bli än bättre på att gratta de som lyckas med en bra komposition samtidigt som berättelsen i sig är kul eller bara intressant.
Tänkte faktiskt be om ursäkt att jag lät gnällig igår...för mycket frisk luft antagligen. Men jag står fast vid att vi skall hitta en mängd medel att ge oss själva o andra lust...till att skapa toppenbra bilder, gärna med innehåll förstås.

Detta med 5 bilder på första sidan, då bör det väl också vara olika typer av bilder på bra o godkänt gatufoto./ulla

Kanske skulle vi ha typ 5 bilder på förstasidan, som är goda exempel på gatufoto?
De skulle kunna finnas i stället för blogginläggen. Håller väl också med Johan om innehåll. Tyvärr slänger jag också in bilder som är sisådär. Detta av ren frustration över sk döperioder. Fy skäms!../PE

Jag förstår hur du menar, Ulla. Och "problem" var kanske inte helt rätt ordval. Men det kan ju faktiskt vara ett problem. Om ALLTING bara handlar om att hitta en "klämkäck" situationsbild med en kul titel till, så kan ju själva bildseendet bli lidande. Och det är ju faktiskt bildseendet man vill utveckla, eller hur? Jag personligen tycker att det på sistone blivit en alltför stor betoning på just sådana bilder här inne. Men det är kanske bara jag som tycker det.