Grupper

När det gäller det svartvita så beror mina personliga val främst på två saker:
Dels tycker jag att färg sällan tillför något till dokumentära bilder som gatufoto, men kanske framför allt tycker jag att det är svårt att fota färg utan att färgen tar över innehållet i bilden. Skulle vara kul om Peter utvecklade detta med "Stockholmsfixerat" lite. Tycker du att vi Stockholmare lägger upp för mycket bilder i poolen? Eller tycker du att det är för många Stockholmare i poolen? Eller vad?
-affe

Möjligt du har rätt där, Peter. Men trender dom kommer och går, även inom gatufotografin. När jag själv körde digitalt så körde jag uteslutande i färg. Men analogt så är det lite omständligt att köra färg. Sen tycker jag nog att svartvitt är snyggare också. Skulle jag däremot köra svartvitt med digitalkamera så skulle jag nog köra det direkt i kameran, så att man verkligen TÄNKER svartvitt. Och för att slippa sånt som du nämner med att man "räddar" en dålig bild genom att man konverterar den till Sv/v! Det där med att det skulle vara Stockholmsfixerat här, det har du visserligen rätt i, men jag tycker att det känns som att det spelar mindre roll, eller?

Det börjar skönjas trender här. Svartvitt är inne nu. Har man en M2 med triX, så har man ju gjort sitt val från början. Men har man digitalt, så väljer man ju avsiktligt. Känns kanske som en "wanna be gatufoto"-trend, i många fall. I andra fall känns det som ett sätt att "rädda" en bild som man inte tycker håller i färg. En del känns också mer "Svartvitt" än "gatufoto", rent poolmässigt. Vidare är det ibland väldigt Stockholmsfixerat, men det kan vi lämna därhän så länge. Vad tycker ni? /PE (fd triX, numera digital)

Trevlig midsommarhelg!
U

Första inlägget här!

Men jag tycker du ska ta bort bilder som het självklart inte hör hemma här, sen är frågan vart man ska dra gränsen? En viss det borttagning bör ske, det är trotts allt gatufoto, då är det gatufoto som ska visas upp.

Men jag tycker det Johan och Ulla skriver är bra, ta upp en diskussion istället, speciellt med bilder som är tveksamma.

Sen tycker jag det borde kommenteras lite mer, även jag själv ska försöka bli mer aktiv med kommentarer, 953 okommenterade bilder för tillfället, det är för mycket.
Jag vet inte med andra, men jag är inte rädd för att ta kritik, om det är rätt riktat. Jag vill bli bättre, ta bättre bilder! Man stirrar sig lätt blind på sina egna bilder och ser inte alltid så "misstag".

Jag menar inte att man ska vara elak i kommentarerna, tvärt om, konstruktiv kritik, välmenad kritik helt enkelt.
Trevlig kväll allihopa!

Ulf. Inte när det gäller gränsfall, tycker jag iaf. Men däremot när det är väldigt uppenbara, och solklara fall. Vid gränsfall så kan man ju först ta en diskussion med fotografen i fråga!

Jag tycker inte sånt är kul...detta skall väl vara lustfyllt? Jag tycker istället att du eller vi andra (kan naturligtvis gälla mina bilder också...) i en kommentar till fotografen säger om en bild i sig kanske är bra, men att den faller lite väl mycket utanför ramen för gatufoto. Tycker att vi skall vara raka men mycket trevliga.

Vill ni att jag är mer aktiv med att ta bort bilder som uppenbart inte hör hemma i poolen?
U

Bra Göran att du tog upp detta med...det som ögat inte hinner uppfatta... ibland, ibland om man befinner sig i kanske människotät gatumiljö och fotar mycket...då kan man faktiskt i efterhand se något som man inte upplevde/uppfattade i fotoögonblicket. Det är riktigt spännande. Sedan så kan man ju ibland förutse eller hoppas att just något speciellt är på G...man inväntar händelsen och pang där kom något-den eller inte. De flesta gångerna missar man naturligtvis det förväntade...någon tog en annan väg, någon ställde sig framför det spännande osv... då behöver man/jag i regel utnyttja en svordom-halvtyst. Att vänta på att rätt konstellation av människor uppenbarar sig...jojo då kan man ju förbli stående...men att invänta att några människor bidrar till en eller flera spännande skuggor är härligt.

Gatufoto är en livsstil!

Hej. Jag får väl räkna mig som nybörjare i foto och försöker förstå vad som är gatufograferingens sanna själ och det är inte helt enkelt när man läser alla inlägg på klotterplanket. Jag har fått relativt få kommentarer på de bilder jag lagt upp och då är det svårt och veta om man är fel ute eller ej. Därför hoppas jag att ni som kan detta inte tröttnar med era kommentarer.

En del i ingressen lyder:
"...frysta i ett ögonblick som inte ögat hinner uppfatta..."
Om detta är en viktig del i gatufotots sanna själ så borde det innebära att fotografen så lång det är möjligt skall koppla bort sitt eget kalkylerande medvetande vid bildtagningen och det är först när man i efterhand betraktar bilden som man ser om man fångat något intressant.
Men åtminstone en del av de bilder som av kommentarerna att dömma hyllas som sanna gatufoton verkar däremot tillkommna genom att välja ut ett noggrant premediterat motiv i kombination med att knäppa när rätt konstellation av människor uppenbarar sig i motivet.
Vad är rätt?

Tycker faktiskt att FS skall utfärda ett pris eller diplom för det aktivaste klotterplanket. ;-)

Håller med dig, Alf. Det är tydligen många som verkar tro att "detta är definitivt ett gatufoto, för det är taget på gatan (eller på stan)! :) Jag undrar lite om det har att göra med att ingressen är oklar, eller om det är så att de är för lata för att överhuvudtaget läsa den? Antar att det är det senare! När man väl ger en kommentar så vill man ju inte behöva säga; fin bild, men ligger den verkligen i rätt pool! Men som Ulla påpekade, så är det ju kul att vi iaf diskuterar! :)

Jag tycker att ingressen ganska väl förklarar vad gatufoto är ;)
Jag har varit lite av "grinig gubbe" den senaste tiden och gått in och anmärkt på ett par bilder som jag inte tycker hör hemma i poolen. Lika bra att sluta med det då de flesta verkar ha attityden att "detta är gatufoto för mig eftersom det är taget på gatan" och inte har något intresse att ens ta in det som står i ingressen. Jag tycker att intressegrupperna på senare tid blivit mer lidande av detta fenomen att man använder dom mer för att exponera sina bilder på ytterligare ett ställe än att man egentligen är intresserad av genren dom skall representera? Och jag tror att just en pool som gatufoto kan bli extra lidande eftersom det inte finns några skarpa gränser, kanske detta som gör att så många bilder är okommenterade? Vad tycker och tror ni?
-affe

Kul att vi diskuterar...om det råkar bli upprepningar kan inte spela någon roll. (Man orkar nog inte dra ner och läsa igenom allt varje gång man vill göra ett inlägg). Håller med lite att allt inte kan skildras med humor...jag fyllde på med människo-typiskt, kanske ett läskigt uttryck men inte meningen. Jag menade väl något som är vanligt-typiskt-vanligt som vi människor kan råka ut för. Jag har gjort försök att ibland med en rubrik få till detta med (dragning åt) humor. Kan inte säga att många har nappat och kommenterat, men, men...jag tycker att vi skall bättra oss när det gäller att ge kommentarer. Men ändå mycket bra att detta plank är aktivt. ;-)
Håller med i Johans första del.

Ja, och en stor skillnad är också arbetssättet. En dokumentärfotograf vet ofta vad det är han ska fotografera när han är ute och dokumenterar. Som gatufotograf däremot vet man inte det, utan man måste hela tiden vara lyhörd och fota det som dyker upp - vilket ofta är något helt annat att det man tänkt sig!

Oj, ser nu att det redan skrivits ungefär samma sak längre ner. Håller också med Kenneth där, om att ALLT kan inte skildras på ett humoristiskt sätt, utan att tappa i trovärdighet!

Jag tycker det viktigaste distinktionen mellan gatu- och reportagefoto är att reportage syftar till att "berätta sanningen" om något. De bästa - eller mest äkta - reportagen blir därför de där du som fotograf/reporter känner ditt objekt väl.

Gatufoto fungerar här motsatt - du fotograferar okända autentiska människor i autentiska situationer och vet egentligen ingenting om dom. Det är ditt enda frysta ögonblick som är hela berättelsen.

*Att sedan sanningen är subjektiv är en annan diskussion ;)

Måste bara fråga angående diskussionen om gatufotots uttryck: Riskerar inte bilderna bli få en dragning av förljugenhet om de tvunget ska ha humor även när de skildrar vad som för många av oss är samhällets baksida? Gatufoto innehåller väl hela spektrat av sociala situationer, åtminstone för mig.
Annars tror jag en viktig skillnad mellan gatufoto och dokumentärfoto är dels att den senare inte (heller) är planerad, men dels att fotografen redan från början har tänkt att skildra en person/grupp i ett skeende, i en berättelse med en "början" och ett "slut".

Hej
Hittade en site på webben som säger sig vara: "The first no rules street photography site on the web"
http://www.nonphotography.com/

Lite funderande från mig: Dokumentärfoto är kanske en mer planerad situation. Inte att man vet exakt vad det kommer att innehålla...man "planerar" att fota i ex.vis industrimiljö eller en skoldag. (Jag håller fotografering i krigsdrabbade länder eller under pågående krig utanför detta).
Gatufoto...är kanske bara planerat så att dyker det upp en kanonsituation så får jag vara vaken...få upp kameran snabbt osv...
som sagt mer spontant...gärna med en berättelse som tangerar något lite humoristiskt eller människo-typiskt. Att människor är en viktig del...men att det kanske räcker att man liksom känner av deras närvaro ibland...pga en speciell situation eller miljön.