Grupper

Premiärkommentaren skriven. Nu på nästa.
Tack igen, Samuel! :)

Hej nyblivna gruppkamrater! Jag får passa på att tacka alla så mycket för att jag fick gå med, det känns bekräftande på många sätt. Jag hoppas även kunna bidra något till gruppen i form av diskussioner, kommentarer och kanske framför allt bilder. Jag ser även detta som en unik chans att lära mig mycket från en solid expertis inom diverse fotoområden, så som landskaps-, konst- och gatufotografer. Det finns mycket lärdom i denna grupp och det finns säkert något jag kommer att finna matnyttigt inom mitt eget fotograferande, förutom då alla inspirerande bilder i poolen.

En kort presentation av mig kanske vore på sin plats. Jag är en trettioårig kulturvetare med konstvetenskap som huvudriktning, har även läst filosofi och idéhistoria. Rent fotografiskt började jag ta turer med min pappas kamera vid 13-14-årsålder, innan dess var det bara Toy cameras. Började lite mer seriöst under medieprogrammet på gymnasiet 1997 och hade då tillgång till fotolabb och framkallningskemikalier, samt massor med film.
Jag började även bygga mitt egna mörkrum hemma med förstoringsapparat och kar men det ville sig inte riktigt med övriga familjemedlemmar. Fotade av och till analogt och dia till 2001. Sedan var kameran mest ett bihang på semestrar.
Tog upp fotograferandet igen 2007 som en kreativ uttrycksform och hade då viljan att försöka illustrera känslotillstånd, om än de manifesterar sig i ett ansikte eller i en naturbild. Jag tycker om att gå tematiskt tillväga i att fånga en stämning och många av bilderna på personer är uttänkta på förhand, som en utsträckning av en idé eller ett begrepp.
Jag varierar mig mellan olika motiv: natur-, stads-, och personbilder men ser dem på ett något genredistanserat sätt, ibland som ömtåliga situationer eller händelser eller dramatiska uttryck där genretillhörigheten är underordnad det faktiskt föreställande. Har svårt att arrangera bilderna i fack givna på förhand. Det som intresserar mig främst är det diskret sublima, det absorberade, det ambivalenta, det introverta, det intima och detta genom ett distanstagande till motivet och låta det spela ut sig själv i bildrummet utan vetskapen om att en kamera finns där. Döda stadslandskap, industriella spökbebyggelser och mekaniska kyrkogårdar, är förgänglighetsteman, samt det vardaglikt bleka och fadda, "det tråkiga" i all sin färglösa gråhet, är uttryck för absolut realism (dvs. en reell verklighet för den som bor i och upplever den miljön som skildras), vilket tangerar dokumentärgenren. Därav fotar jag nästan uteslutande i svartvitt men slinker det med någon färgbild är den ofta sombert grådaskig och har ett nedtonat färgschema, då jag alltid strävar efter ett naturligt, om än "smutsigt" ljus. Det är kort sagt min präglade syn på verkligheten och ljusmätaren i min inre bildsökare. Inga blå himlar eller starkt solsken för mig, tack!
Jag gillar fotografer som Sally Mann, Joel-Peter Witkin, Herbert Bayer, Lennart Nilsson, Helmut Newton, av diverse anledningar och en mängd fler.
Jag är även intresserad av surrealism, inte på så sätt att jag försöker framställa surrealistiska bildvärldar, det finns det andra som gör bättre här på FS, söker snarare skära ut snitt ur den undernedvetna bildbanken vilket också var något surrealisterna sysselsatte sig med: undermedvetna stämningsbilder och begreppsomkastningar som hos Magritte. Andra favoriter är De Chirico (för hans fantastiska skuggvärldar) och Dalì.

Har ett par projekt på gång som ni förhoppningsvis snart får ta del av.

Tack än en gång för ert förtroende! Jag ska förvalta det så bäst jag kan.

/Mvh Christian

Jag tackar för att jag får vara med i uttryck och hoppas jag kan tillföra poolen något./Mirja

Hej, Jag heter Lena...min sträcka som jag färdats med min kamera är kort......vart vägen för mig, jag inte vet..
Mitt bildseende ändras succesivt...
Jag har även min egna nisch med macrot..ljuset..som kan utvecklas ytterligare.
Vilken rolig hobby detta blev.!
Eftersom jag inte har teknisk utbildning/erfarenhet i fotografering..så får jag ju ligga i och träna..haha..det har blivit en hel bilder sen starten.
FS är en härlig sida som har givit mig så mycket.Om jag kan , försöker jag ge tillbaka.
Jag är okunnig med att ge konstruktiv kritik..se ovan..
utan jag går på känslan det bilden säger mig..
Allt gott / lena

Hej alla!
Tack Samuel, skall bli riktigt intressant
//Rolf

Tack Samuel och alla andra.
Mvh Katja

Hejsan alla.
Tack så mycket Samuel. Känns kul!
//Jeanette

Tack så mkt, samuel!

till Svante
det kändes som att du flyttade focus med lite godis och därmed tappade jag i alla fall lusten att prata vidare just nu
/inger

Nja, allt som förut vet jag inte; diskussionen har ju inte gällt själva kvaliteten på bilderna, utan kriterierna för medlemskap, formerna för bildvisning och själva diskussionskulturen. Jag ville bara leverera lite peptalk och bekräftelse, typ. :-) /Svante

men Svante
vad var det så diskussionen började om ...
en utvikning
och tillbaka till
som det var

som en dansbiljett och dans på Folkparken

så hem igen ensam
allt som förut

jag tyckte att någon/några ville något ...
som Obama sa
"change"
/inger

Helt apropå; jag bläddrade bakåt på Uttryck och slogs av vilken imponerande hög kvalitet den här gruppen håller som helhet. Genom alla olika genrer tycker jag man får överväldigande belägg för att både kriteriet "ett väl utvecklat bildseende" och formmässig säkerhet i uttrycket uppfylls med råge hos medlemmarna. Så det så!
/Svante

Tack Lars för ditt klargörande
det behövs oftare än vad man tror att gå tillbaka till basics
"förmågan att uttrycka sig i bildspråk" så andra kan förstå det (förhoppningsvis, på sitt sätt) hantverk osv

att uttrycka sig kräver mod och tillit till att andra kan vara intresserade
så det är ju en vågad affär att vara medlem i sällskapet
men icke desto mindre
utvecklande om man vågar

beträffande serier att visa så kan jag inget annat än att lägga bilderna i album
men få tittar på album kan jag se, åtminstone mina
det finns ett antal andra som också gör så - det blir ju då ett sammanhang
jag blir störd av, när jag tittar på det album bilden tillhör, att det ofta inte finns något sammanhängande - det mesta är fritt stående bilder i olika genrer
jag är den första att erkänna att jag är okunnig om många delar av FS teknikaliteter
jag har inte apparaten till annat än att arbeta med mina fotografier
och kan inget annat
/inger

Det är lätt hänt att ett begrepp tas för givet. Frågan om form fick mig att söka runt på nätet. Tack. En förklaring av ordet låter: "Form refers to the shape, visual appearance, or configuration of an object" (Wikipedia)
Jakten på form leder mig att söka på ordet "shape". Blir varse att ordet betyder ungefär "form". Det är lite av en röra i begreppen. De som sysslar med form har en känsla för vad det är, men när det ska sättas på pränt är det inte helt enkelt. Jag tycker ändå att slutklämmen Wikipediaraden gör det tydligare. Form handlar om den visuella uppenbarelsen. Den bildiga gestaltningen av ett objekt.
Hantverkssidan av det hela är ihopsnickrandet av bilden. Dess geometri, färger, komposition, förmåga att uttrycka sig i ett bildspråk så att betraktaren förhoppningsvis kan läsa av bilden och får ut nåt. Förmågan att uttrycka sig i bildspråk, intuitivt eller mer analytiskt beräknat, tycker jag är ett nyckelvärde i en grupp som denna.
Annars tänker jag att ordet form i dessa dagar ofta syftar på design och god smak. Att det kanske fått en ytlig slagsida och kan ställas mot mer intellektualisering, litterära uttryck. Att den som lägger fokus på formen uppfattas som en formalist, form för formens egen skull utan djup.
Men även icke-visuella konstformer har sin form, som musik. Om inte kompositören eller musikanten förstår sig på något om harmonier, tonarter mm (åtminstone praktiskt) kommer det inte ut mycket vettigt för lyssnaren att gå vidare med till andra nivåer av mening.

En bra bild kan för mig vara många saker. En bild som griper tag på djupet, men också en bild som bara är snygg. Med snygg menar jag inte främst flashiga modebilder, även om de har sitt värde, utan mera bilder där jag upplever att konstnären fått till formen, att delarna funkar bra tillsammans. Eller för all del att det är en snygg disharmoni. Att konstnären skapat något som utvecklar bildspråket, får mig att se saker på ett lite nytt sätt kan också vara bra form.
Jag brukar tänka på Hitchcock när det gäller form/innehåll. Varenda scen välplanerad formmässigt exakt, men samtidigt svävande gåtfullt och lager på lager av gåtor på en tankemässig nivå.
/Lars

Vad är form?
Vad är en bra bild?
/inger

Jag har fått för mig att det ofta tvärtom är så att det kommenteras hejvilt kring vad en bild kan tänkas betyda. När det kommer till formen brukar analyserna vara mer kort och ofta stanna vid någon teknisk detalj eller att det är snyggt eller fult.
De flesta av oss är, gissar jag, mer vana att diskutera betydelser för sig kopplat till ord och berättelser, och form för sig fast då på ett enklare sätt: antingen reducerat till teknikfrågor eller sånt som rör smaken, att något är snyggt t ex.
Som jag ser det är det oftast omöjligt att separerar formen från det innehållsliga i en bra bild. Det är teoretisk hyfsat lätt att dela upp det såhär, men i praktiken föder det ena det andra. Ruckar man på formen faller det innehållsliga.
Jag uppfattar att det finns en värdehierarki, kanske av historiska skäl, där ord rankas högre än bild, och där innehållet går före formen. Tråkigt. Men jag tycker framför allt att en sån uppdelning riskerar att skada sättet att se på bilder. Att bilderna reduceras till ordgåtor, att man mitt ibland träden inte ser skogen.
/Lars

Svante
det var ett viktigt förtydligande
den subjektiva upplevelsen - som utgångspunkt , men går sedan vidare ......till vad det är i bilden
alltså är vi på väg bort från "hur" och det gör mig helt lugn

jag trodde i min enfald att det fanns behov för att veta "hur" andra gör

då är det ju inte längre ett sällskap för uttryck

/inger

Ett förtydligande om detta med "upplevelser" av bilder: jag menar inte att man kan förneka eller förminska den omedelbara, intuitiva upplevelsen av en bild (eller en dikt, eller en målning), utan den blir konsten bara en tom uppvisning eller intellektuell lek. Men vad jag menar - och som jag verkligen kunde ha tydliggjort bättre - är att samtalet om en bild blir som intressantast för mig om det inte stannar vid just upplevelsen.
Den kritik som jag tycker är mest spännande och "konstruktiv" är den som tar sin självklara utgångspunkt i den subjektiva upplevelsen, men som sedan går vidare till vad det är i bilden som ger upphov till denna upplevelse: motiv, komposition, färger etc. Sedan kan ju den sortens frågande växa som ringar på vattnet för att involvera t.ex. fotografens avsikt och upplevelse - och en hel massa andra saker.
/Svante

ang. upplevelse läste just i Fotomässans tidning en intervju med Morten Krogvold (som fö föreläser varje dag under mässan kl 11-12) och fastnade för den här beskrivningen
citat "Förutom att det rena hantverket måste stämma - bakgrund, ljus, komposition - så blir allt dött om det inte uppstår en dialog och en originalitet, en egenart. Allt måste filtreas genom den Krogvoldska själen."
eller för att citera Fredrik Ödman
citat "Jag är intresserad av att skapa min egen värld." "Slutresultatet är det enda som räknas och han är beredd att gå ganska långt för att hitta det uttryck han är ute efter."
eller Kenneth Sortland Myklebust som säger att han arbetar mer med intuition än intellekt och vill förmedla en känsla, "en bild jag har i huvudet ..."
Grundläggande för dessa tre är en gedigen kunskap om fotograferande, bildskapande och en stor livserfarenhet.

För mig att se, handlar det också om en stor portion mod och mogenhet - att våga gå bortom det gängse och kräva att betraktaren upplever något
Det verkar vara upplevandet som dessa tre, ikke helt okända, konstnärer/fotografer sätter i centrum.
UPPLEVANDET för betraktaren
av deras utryck och budskap
"hur" använder dom för att få fram sitt budskap
alltså ett arbetsredskap


I dessa Facebooktider verkar det som fågelflockarnas mångfald förflackar språk och upplevelse.
Språkliga och bildliga tvetydigheter är svåra att tolka för den som inte har verktygen.
Social autism talas det om i en annan artikel i DN´s kulturdel dag.
"På Facebook blir vi förkrympta och deformerade.".säger den världsberömda brittiska författaren Zadie Smith som nu loggat ut för gott."
En mycket tänkvärd artikel som bör läsas

kanske är det det som gör att det är svårt att förstå varandra, åldersrelaterat
kanske är det teknik contra innehåll i fotografi/bild
kanske är det "hur" contra "upplevelse"
sannolikt pga olika bakgrunder, syften, mogenhet, behov osv


jag tror det här sällskapet behöver delas upp i två genrer, som naturligtvis har tillgång till varandras revir för inspiration och kunskap men där två olika behov kan utveckla sina uttryck, fria från missförstånd och avståndstagande
hur det rent fysiskt skall gå till vet jag inte, men kanske en ide´
så de flesta får sina behov av "hur" och "upplevelse" tillfredsställda

ett sällskap för "upplevelse#
ett sällskap för "hur"

jag skulle tycka det vore mycket fint om medlemmarna i detta sällskap uttryckte sin mening om den diskussion som äger rum just nu
vilka behov finns hos medlemmarna, hur upplever man det som sägs och skrivs

jag tycker jag har provocerat nog och jobbat för min personliga inriktning nu och ratar inte alls kunskap om "hur" men blir mycket provocerad av att "upplevelse" ifrågasätts i ett sällskap som utgår från konstnärers "uttryck" genom bildspråk

tala
säg din menig

i all ytlighet
/inger

rösterna var David, Svante och Lars
inte du Samuel
bildspråk i sig betyder, för mig, något som andra kan förstå (kanske inte alltid konstnärens personliga mening om den inte är tydlig, men sin egen uppfattning och upplevelse om vad den andra berättar)
språk har ju den bärande kraften att det förmedlar något - bildspråk med bilder istället för ord
någons berättelse om något
tex om någons kvinnosyn, vurm för vackra landskap, insekter eller känslomässiga situationer i livet för att ta några tydliga exempel
uttrycket och bildspråket är, för mig, mycket personligt och är det som kännetecknar just den personens personliga uttryck
att ha behovet, modet och den kreativa förmågan är en alldeles märkvärdig tillgång
som faktiskt inte alla har och därför skapas utryck som känns igen av andra
i musik, litteratur, film och annat

ofta ser jag att människor säger i sin kritik - jag såg direkt att det var en bild som du gjort - fint tycker jag - ett igenkännbart bildspråk
tolkningen av bildspråket är sedan upp till var och en - en personlig upplevelse av den andras bildspråk

det krävs mod för att visa sina bilder i ett forum som detta, man utlämnar ju sig själv och visar andra en del av sig själv


bilden man skapar säger ju en del om vem man är eller står för - den står inte för sig själv som något tillfälligt slumpmässigt fritt från den person som skapat den
innehållet/uttrycket i en berättelse är det vi som mottagare upplever och förstår
annars vore vi robotar utan känslor

jag tror personligen att det är den här dimensionen som gör det svårt - och en del tycker att det är flummigt - men det finns i oss alla (förtäckt bakom annat eller inte) ett behov av att uttrycka oss så andra förstår det, tycker om det eller vi har kanske bara behov av lite beröm

det har jag ibland för att komma vidare med min utveckling ... det känns alltid skönt att komma till en punkt för mig när jag vet att det håller - då kan jag gå vidare och utveckla nya delar i mitt ...

särskilt i början här på << jag kände själv en viss avund mot dem som fick så mycket beröm tills jag förstod att det var hela grupper av vänner som flög runt som fågelflockar och strödde stöd till varandra - som näring -
en nödvändig dimension bland oss människor

därför tycker jag att sällskapet UTRYCK är och har en viktig uppgift

utveckling av modiga människors bildspråk


jag skulle önska att du Roger utvecklar din kommentar om att det sorgligt nog blir mer och mer likt en pool för konstfoto ...
var tydligare - jag förstår inte

spontant uttryckt - men jag står för det
/inger