Dextra

Jag är en väldigt spontan person, och fotograferandet fyller väl min vardag. För det mesta. Nu är det väl skola som gäller. Men ska jag fara någonstans så följer kameran tryggt med, t.o.m. om det bara gäller en färd på 1 mil. Jag är en glad person och lättsam kan jag väl säga. När jag väl är intresserad av något så lägger jag all tid på detta. Min favoritsyssla, utom att fotografera, är väl att skriva. Jag är fullkomligt såld på filosofi-böcker och andras tänkande på liv och handlingar.

Min trogna modell Leo, border collie, följer med mig var jag än går. Därför blir han ofta motiv i mina bilder. Annars så fotograferar jag natur, för det mesta :o) Även om djur intresserar mig enormt. Deras oförutsägbara handlingar blir allra roligast på bild!

Medlem i grupperna

Vem är jag?

Mina intressen:
Konstfoto, Landskap, Macro, Barn, Vilda djur, Action / Äventyr, Digital efterbehandling, Porträtt, Husdjur / Tamdjur, Natur

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast rörliga. Motiven hittar jag med tele, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
Dagen då allt glittrade, kallar jag den för. Då det var regndroppar som lagrats på löv och växter och det gick att fota allt i sin väg och alla bilderna skulle ha blivit fantastiska! Det skulle nog inte ha någon betydelse vilken slags fotograf man varit, synen var fantastisk. Obeskrivlig. Solen sken lagomt för att även föra in några mjuka skuggor på växterna som gav bilden det lilla extra. Bilderna som jag tog gjorde inte rättvisa! Men de blev oerhört vackra.

Mitt sämsta fotominne:
Åh, det började vackert med slutade katastrofalt! Det var den perfekta morgonen. Precis så det var frost på alla växter och fönster, en riktig mysig morgon. Jag gick upp extra tidigt för att kunna göra mig i ordning, sedan tog jag min trogna modell med mig - Leo. Vi skulle ha korten på våra Julkort som vi skulle skicka runt, hade jag bestämt, men icke sa nicke. Jag fick några helt fantastiska foton, men sen då jag la upp dem i datorn så gick de inte att öppna! De var skadade på något sätt, och jag visste inte vad det var som var felet! Det värsta var att jag också hade raderat bilderna från dess jag hade laddat upp dem i datorn. Så ingen återvändo fanns det heller. Usch. Än i dag vågar jag inte radera fotona eftersom att jag vill att de ska funka, även om jag vet att det inte kommer att hända. Haha. Riktigt deprimerande faktiskt.

Min största inspiration:
Min inspiration måste vara naturen. Jag bara måste ha med natur i mina foton. Jag kan inte säga att alla är - men näst intill alla norrlänningar växer upp i naturen. Och växer man upp bland djur och natur så finns det ingen återvändo! Man kan inte vara borta mer än 1 vecka och så börjar man sakna allt. Jag har bott mitt ute i ingenstans under hela mitt liv, och när jag blir äldre lovar jag att jag kommer att bo i en stuga mitt i ingenstans. :o) Jag älskar naturen och måste ha den nära till hands. Den har varit min drivkraft i alla dessa år. Jag brukar inte meditera, men jag bara sätter mig ned mitt i skogen och blundar. Lyssnar på fåglarna och alla andra djur som är runt omkring. Det går inte att fånga det fantastiska i naturen på bild, det går inte. Hur mycket erfarenhet av fotografi man än har så spelar det ingen roll - det går bara inte. Men försöka går alltid, och det blir vackra resultat!

Jag fikar helst:
Fikar? Okej antingen så är det ett skumt fotograf-uttryck eller så en helt random fråga. Jag brukar inte fika faktiskt, bara kasta i mig munsbitar lite då och då. :o)

I kameraväskan har jag alltid:
Öh.. Min kamera! Haha. Nej men mest av allt brukar jag alltid ha med mig min blixt och 70-200 mm objektivet. Kan komma till nytta. Jag använder mig alltid av 300 mm objektivet men 70-200 kan funka som både zoom och vy-objektiv (till en viss gräns). Och blixt vet man aldrig då man kan ha använde av! Man kanske hamnar i mörka omständigheter helt plötsligt ;)

Drömbilden är:
En vacker häst som springer över gröna vidder. Alltså, helt sjukt så har jag haft den drömbilden i mitt huvud sedan 12 års ålder. Den har aldrig ändrats. Mustanger har alltid rört vid mig, jag får tårar i ögonen då jag ser dem på bilder likt filmer. Och jag gråter okontrollerat till filmen Hidalgo om och om igen! Drömbilden efter drömbilden måste vara fjällberg. Jag har någon.. fetisch för berg eller vad jag ska säga, haha. Jag älskar dem. Jag blir alltid mållös när det kommer till berg.