Kickestina

Från början är jag Västerbottning/Lapplänning, uppvuxen i en väldigt vacker liten by vid Storumans strand med fantastiska solnedgångar utanför köksfönstret. Där började jag min fotografiska bana med en av de allra första modellerna av Canon Digital Ixus. Mina tekniska kunskaper var väldigt begränsade, så det blev en jakt på "bilden" med helautomatik och "tur".

Efter det blev det en Canon Powershot G7 (?) där jag började prova manuella inställningar, och när jag några år senare träffade en kompis som kunde förklara grunderna i exponering, ISO-tal, bländare mm så köpte jag min första systemkamera (Canon EOS 500D). Nu fotograferar jag främst med min Canon EOS 7D, men vill gärna ha en vettig kompaktkamera till hands som komplement (Canon förstås!).

Sen 2002 har jag haft draghundar som hobby och det är förstås ett intresse som passar väldigt bra ihop med fotografering. Jag gillar korta slutartider och är förmodligen en av de i Sverige som har flest bilder på "hundrumpor" i sitt arkiv. Den trådlösa fjärrutlösaren har kort sagt revolutionerat mitt liv eftersom det plötsligt går att fota hundansikten och inte bara bakdelar framför släden!

Tack vare en fotointresserad kollega har jag nu fått upp ögonen för macrofoto av insekter och smådjur, och det känns riktigt spännande och roligt att få lära sig något nytt och ha något att göra på sommaren när draghundarna inte är i sitt rätta element. I slutänden handlar det ju om samma sak - att fånga ögonblick och personligheter!

Jag tar gärna emot tips och kritik för att kunna utvecklas som fotograf och få fler verktyg att arbeta med, och ser fram emot att inspireras av andras bilder och projekt här på Fotosidan.

Vem är jag?

Mina intressen:
Landskap, Nattbild, Macro, Vilda djur, Action / Äventyr, Digital efterbehandling, Husdjur / Tamdjur, Natur, Växter, insekter, naturdetalj

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast rörliga. Motiven hittar jag med tele, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
är egentligen flera. En slädtur genom ett gnistrande snötäckt vinterlandskap en sen januarinatt med fullmånen och tusentals stjärnor som tak får alltid mitt hjärta att slå dubbelvolter. Många gånger har jag försökt fånga känslan med kamera, och för vart år så blir resultatet allt bättre, men den perfekta bilden är långt borta ännu. Som tur är så har jag tålmodiga och snälla hundar som ibland lyckas stå helt stilla trots långa exponeringstider. Dock brukar dessa experiment sluta med att minst en av dem börja prata och skrika och tycker att vi borde fortsätta framåt!

Mitt sämsta fotominne:
måste vara en slädtur för några år sen när det var riktigt kallt ute. Vi var på väg hemåt och jag var kall efter ett par timmar ute på skoterlederna. Solen stod lågt, som den alltid gör mitt i vintern, och det var fantastiskt vackert ute. Eftersom vi bara hade ett par minuter kvar hem till värmen envisades jag med att fotografera med min lilla Canon Ixus (aluminiumskal förstås och "vantar av" för att kunna hantera kameran) in i det sista trots att fingrarna värkte av kyla. Jag tappade känseln helt i fingertopparna innan vi var hemma och kände av domningar i fingertopparna några månader efteråt. Bilderna jag tog har jag glömt så det blev nog inga mästerverk.

Min största inspiration:
är att fånga ögonblick, personligheter och känslor på bild. Om det sen dessutom ser vackert ut är det förstås en bonus!

Jag fikar helst:
inte för ofta. Jag har en tendens att hetsäta fikabröd om det finns. Dessutom - var sekund spenderad med blicken på en bulle kan innebära att man missar något annat!

I kameraväskan har jag alltid:
ett minneskort med tillräckligt utrymme samt ett nyladdat batteri.

Drömbilden är:
tekniskt sett i stort sett omöjlig att ta. Vi kommer tillbaka till hundspannet, månskenet, stjärnhimlen och en stor vidsträckt myr där hundspannet ringlar sig fram samtidigt som det glittrar i snöflingorna och månljuset ger hundarnas skuggor lika skarpa konturer som om det hade varit dagsljus. DÄR skulle jag vilja ta en actionbild med väldigt kort slutartid, fast ändå perfekt ljus.