Homebound

Har efter 25 års uppehåll återupptagit fotograferandet och dammat av Minolta och Pentax,.Yashica som fått en plats på bokhyllan, bägge spegelreflexer och övergått till digital i olika skepnader som Nokia telefon till olika kameror typ Pentax, Olympus m.fl. till kompakta digitaler.

Pentaxen räddade livet på mig när jag en mörk september - oktobernatt ett par meter under och i iskallt vatten tyckte att det var varmt ljummet och ljust och just började trivas när jag plötsligt kom på Olympus:en i min innerficka - den fick ju inte bli blöt ! Med en jättes krafter lyckades jag ta mig upp på bryggan. I kolsvarta mörkret och och en isande förvintervind och med kläder som säkert vägde fyrtio - femtio kilo mer än vanligt fick jag klä av mig naken och på bryggan framför mig - blixtrade Olympus:en ett sista adjö - sedan dog den...Mer eller mer i mitten av vinternatten fck jag köra de tre milen hem med bilen på full kupévärme- jag frös så jag hoppade och skakade i bara kalsingarna, jag fick hålla mig fast vid ratten-. Det hjälper inte mycket att bara ha kalsonger isande vind...

Sedan dess kör jag bara med vattentäta kameror utan utanpåliggande ridå. ( Ridåkamerorna ser man med blotta ögat att de kraschar för så lite som ett sandkorn och det vill jag inte bjuda på en gång till.) Allväderskamerorna är dammtäta, hållbara och det är lätt att hålla rent objektivet av kristallglas. dom följer med i vått och torrt.
För att de inte skall hamna onödigtvis i fokus har jag målat en del helt svarta det första jag gjort. Det handlar mycket om att rätt och slätt ta en bild utan att det känns obekvämt för fotograf och föremålet, vad man dess utom vinner är att en tjuv inte bryr sig om en kamera som inte sticker ut utan att man kan vara lugn t.ex. på ett kafé. Det är bättre om kameran är lite sliten då kan man vara rätt säker på att få behålla den. dess utom kan man den.

Hur fin och hur enkel en kamera än är skall bilden innehålla något som gör den speciell. Det må så så vara att det bara är fotografen som ser det ibland men ändå. Då tillför fotograferandet något och ibland går det inte i dagen förrän långt senare.Det är faktiskt lite roligt som nu när vi kan skanna gamla dia och göra fynd.

Att inte hålla kameran mellan sig och objektet gör det spänt om det går att få till. Jag saknar vinkeltillsatser till nya kameror men man kan ju hålla dem en bit ifrån sig och ta fler bilder någon brukar bli bra.

Ärligt talat vem vill ha en kamera rätt ansiktet.
Det kall vara så anspråkslöst som det kan bli, så blir det bättre. Man kan ju gå till själv.



Jag har ju varit med på svart-vita mörkrumstiden och egentligen kan man knappt tro vad som hänt de gångna åren, speciellt för oss amatörfotografer.

Jag slåss ibland lite med vad en bild betyder på olika plan.
Bilden - kontra verkligheten - som en illusion - likaså Tv:n
Suger den ut eller fyller den våra själar som ett substitut...
Själfulla bilder som ikoner och enklaste bilder på barn o.s.v....

Om man prövar ett ord mot en bild och funderar över det.
Faktum är att allt vi har runt om oss har ord som grund.

Det här kan man hålla på med hur länge som helst.


Hur som helst kan en vacker bild glädja många.