Sten Björklund

Är allätare inom naturfoto. Min syn på naturfotografering har nog präglats av fotografer på 60-talet, som Sixten Jonsson och Svante Lundgren och något senare Bertil Pettersson. När Svensk naturfotografi övergick till kohagar riktade jag blicken mot Finland. Idag står det 80 - 90 finska böcker i min bokhylla och en hel del tidskrifter. Vuoden Luontokuva har jag följt sedan det startade 1981. Jorma Luhta och Heikki Willamo tillhör naturligvis favoriterna.
Letar aldrig rariteter utan tycker att det är roligare att följa en fågel för att få bilder under ett längre förlopp. Några fåglar jag följt extra mycket är just orren, sparvugglan och tretåig hackspett.
Den skog som gett mig så många upplevelser är idag tyvärr skövlad. De FSC:de skogsbolagen tar ingen hänsyn till andra varelser än sig själva. De är en katastrof. Nu får jag åka många mil för att uppleva en skog.
Är ganska osäker på vissa blommor och svampar. Så har ni synpunkter på hur jag namngivit mina bilder så hör av er.

Vem är jag?

Mina intressen:
Landskap, Macro, Vilda djur, Porträtt, Natur, Växter, insekter, naturdetalj, Konsertfoto

Mitt sämsta fotominne:
Egentligen inget, skulle i så fall vara när jag efter tjäderspelets slut lade mig och sov. När jag vaknade hade en kungsörn tagit en tjädertupp. Fotografering är en massa missar.

Min största inspiration:
Jorma Luhta, Heikki Willamo och väldigt många fler finska fotografer.

Jag fikar helst:
Läsk, saft och en påse bullar. Det klarar jag mig på några dagar, så går jag dessutom ner två kilo.

I kameraväskan har jag alltid:
Nikon D 7000, Nikon 300/4. Nikon 85/3,5 Nikon 35/1,8 och en järppipa.

Drömbilden är:
Ingen. Glädjen är att få leta och finna något att fotografera.