Betraktelser genom kamerans lins
#Blogg100/3 Resfeber...
I morgon tar jag och min man tåget från Stockholm till Göteborg. Vi kommer åka med MTR så det blir spännande. Men innan varje resa så känner jag en stor nervositet, eller resfeber. Varför kan man undra när det bara gäller en tågresa genom Sverige. Nåja nu har jag i alla fall packat och ska snart bege mig till mitt andra hem i Hökarängen. :-)
Virkning är ett måste när jag ska åka tåg långt. Måste ha något att sysselsätta mig med!
Det gråa vädret idag känns lite lagom trist. Jag hoppas verkligen att vi får lite fint väder nere i Göteborg. Kameran är nerpackad och jag ser fram emot långa fotopromenader. Kameran har använts flitigt idag på hemmaplan. Jag teestade lite makrofotografering på balkongen. Det gick väl lite sådär... Med inspiration från besöket på Fotografiska i tisdags så gick jag närainpå mina tulpaner...
Några av mina bilder...
Sen pärlade jag en liten uggla medan jag tittade på TV:n om Sveriges nye lillprins, Oscar. Jag har också testat min fotoidé till den svenska fotogruppen "Fotosöndag" med veckans tema musik. Något av en passion det också! Eftersom jag far iväg till Göteborg så ville jag slippa tänka på vad jag ska lämna in under söndagen... Men den bilden visar jag inte här idag...
Om du är intresserad av vad Fotosöndag är så kan du läsa om det här:
Ha en fin kväll. Nu ska jag fösöka packa mig iväg...
En liten mix...
Jag hinner inte med att publicera mina bilder så ofta... men här är i alla fall några av mina senaste alster... Vissna tulpaner är vackra att beskåda, sonen som fyllde 12 år i söndags och förväntansfull inväntade kalasets gäster. Han bakade sina favoritkakor, vaniljdrömmar och en sockerkaka... Håll till godo!
Den bästa stund på dagen...
Den bästa stunden på dagen är på morgonen, när naturen vaknar till liv. Det är underbart att promenera i det tidiga solljuset, se dimman över vattnet lätta och studera daggens droppar på växter och djur. Numer saknar jag tiden för dessa promenader, men de var helande då jag gick hemma. Det senaste året har dessa promenader med kameran framme varit livgivande för mig. Om, bara om, skulle jag vilja få stanna där och bara njuta!





















