Att våga språnget!

Lycka är att våga språnget, att ta sig mot nya äventyr och lärdomar. Min yngste son som är 10 år lärde sig cykla under den senaste semesterveckan. Från att ha varit mer än lovligt rädd, osäker och otrygg kan vi nu bege oss ut på nya äventyr tillsammans. Han vågar inte cykla i nerförsbackar än men ett stort kliv är taget! 

Till nästa sommar blir det en ny cykel till grabben! Det ser jag fram emot!

Underbara ungar...

I ljuset från skärmen... 

#Blogg100/99 Vad min son gillar....

Min son älskar bilar... jag älskar min son... och moln! Tog ett par foton på honom när vi väntade på bussen efter avslutningsfikat med hans klass. Nästa läsår blir det ny skola och nya utmaningar i år 6...

Sonen har alltid gillat bilar. Det är en av hans passioner i livet. Och det bästa av allt är däcken! Han älskar bilens däck.

Själv älskar jag förutom mina barn och min familj, moln och himlens vackra färger. Jag beundrar solnedgången från mitt vardagsrumsfönser ofta ofta. Grannarna måste tro jag är galen då jag hänger ut genom fönstret med kameran i hand. 

Bara en dag kvar av utmaningen... nu gäller det! :-) 

#Blogg100/93 Nedräkning...

Ja varför anta en utmaning som #Blogg100? Egentligen vet jag inte men ändå så finner jag det intressant att ändå att göra detta. Min tanke var väl en bild om dagen (minst) under dessa 100 dagar och ja jag har nästan lyckats. Det har inte varit prio med skrivandet denna gång, men jag har fått dela med mig av mina bilder, fått en hel del trevlig feedback och även mött nya bloggare att se mer av. KUL!

En del av väggen i min hall. Solen lyser fint in med sitt kvällsljus... då kommer strukturerna fram tydligt. Inget vidare målerijobb i denna lägenhet... Men egentligen bryr jag mig inte så himla mycket! 

Så här känner jag mig just nu. Utpumpad, utmattad och trött. Dags att sova med andra ord! Idag var det BUP med ena sonen och i morgon är det skolbesök med den andra. Det ska bli skänt med semester snart, även om ledighet har sin baksida i form av avbrott i rutinerna! :-)

Bara en bild på en kille som gått upp ett kg sedan i februari och vuxit 1.5 cm!! <3 <3 <3 

#Blogg100/69 Vissa dagar...

Min son. Ibland är han bara världens gladaste kille. Som igår när han var till frisören och klippte sig. Eller när vi åkte den långa vägen till Tyresö Slott. 1.5 timme på buss/tunnelbana/buss enkel resa.  Idag var han en annan grabb. Inåtvänd och rädd. På morgonen när han vaknade var han helt vild. Han kunde inte sitta still, hade hög ljudvolym och var något svår att få kontakt med. 

När vi begav oss ut på förmiddagen för att handla vägrade han ta sandalerna han ville ha vinterskorna. Han var nojjig och orolig. Under hela promenaden ner till bussen i centrum oroade han sig för glas, att han skulle kliva på glas. Han var inbunden och inåtvänd. Ville inte hålla handen, han vred händerna i stället.

Det är en del av vår vardag. Det är en del i att leva med ADHD och autism. Det galna, utåtriktade som ADHD bidrar till, det inåtvända och oroliga som autismen kan bidra till. Medicin mot den ena diagnosen kan framhäva den andra. Ändå är det märkligt att en medicin kan påverka så olika. Men det beror förstås på dagsformen och så vidare. 

Men det ger ofta med sig... Efter vår utflykt till affären, inköp av nya skor mm så är han mer "sig själv". En go och glad kille... som retas med sin bror. :-) 

Nya skor, mycket bättre än vinterskorna! 

Storebror glad!

Instagram - Fina blommande träd på parkeringen i Mölnvik. Det får avsluta detta inlägg...