Betraktelser genom kamerans lins

Genom kamerans lins ser jag världen med nya ögon. Efter ett par kurser i fotografering så fotar jag numer nästan uteslutande manuellt med min Sony och min lånade Nikon, men jag har mycket kvar att lära. Framför allt när det gäller bildberättande. Välkommen hit!

Efter regn...

... kommer sol!

Men förmiddagens moln över Hökarängen var vackra...

//

Postat 2017-07-15 20:36 | Läst 3079 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Moln

Kort och gott. Bara moln!

Gubbängen, Stockholm den 12/7 2017

Postat 2017-07-12 22:56 | Läst 1731 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Frusen...

Idag kom kameran (dvs mobilkameran) inte fram alls då vi var på skridskbanan med våra fritidsbarn. Det var alldeles för kallt. Det var nästan en plåga att hjälpa barnen med skridskorna innan och efter åkandet. Grönsakerna till våra grillade hamburgare frös och det var svårt att hålla sig varm. 

Bilderna ovan är ett år gamla, nästan exakt... :-)

Nu sitter jag här hemma och försöker få upp värmen i kroppen. Det är inte helt lätt efter ett par timmar ute i kyla och blåst. Men ordningen är nog återställd i morgon, efter en natts sömn. 

Igår pulsade jag upp till "mitt" hus på jobbet där jag hade glömt min överdragskjol innan jul. Pulsa var ordet, i snöig motvind.

Så avslutningsvis en bild från hamnen i Gustavsberg när jag var på väg hem från jobbet...

Ha en fin helg! <3

Postat 2017-01-05 21:19 | Läst 2089 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Vad lite solljus kan göra...

Fick tillbaka en liten liten glimt av glädjen i att fotografera. Har inte alls känt någon direkt lust till detta under de senaste veckorna. Det känns bra "gött"! 

Postat 2016-10-27 20:46 | Läst 1860 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

#Blogg100/72 En kväll av tankar...

Maj månad, försommarvärme och våren står i full blom. Det snurrar i skallen på mig. Den 6 juni är det sex år sedan min mamma lämnade jordelivet och först nu har jag börjat känna av sorgen och saknaden. Funderar över varför det tagit så lång tid att komma dit i sorgarbetet. Jag har aldrig haft lätt för att visa känslor. Inte haft lätt att berätta hur jag känner, framför allt när jag varit ledsen och orolig. Men känner gör jag och ofta blir jag överväldigad av de känslor som kommer över mig. När jag är ute och rastar kameran så kan jag helt slås ut av allt vackert jag ser omkring mig.  Men i det vackra känner jag ibland ett sting av sorgen inom mig. Den sorg som aldrig riktigt bearbetas. Oavsett om det är saknaden av min mamma eller om det är sorgen över att inte lyckas med det jag så innerligt velat lyckas med. 

Kan inte riktigt släppa tankarna i kväll... Lite likt molnen jag fotograferade igår kväll spinner de iväg! Får samla ihop dem tills i morgon! 

Postat 2016-05-11 22:22 | Läst 1136 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa