EMAKS BETRAKTELSER 652/Landskrona i helgen.

Tre bilder från helgens vistelse i Landskrona. De två första bilderna är från lördag förmiddag, före den stora vernissagen med Gerry Johanssons "The Books" på Landskrona Foto. Mycket folk där, både kända och okända. För mig mest okända, utom fotografen själv då. Den sista bilden är från söndag förmiddag och den sista 120-filmen som togs i stan. Den andra filmen rullade genom kameran på lördag eftermiddag, men den är inte framkallad än. Det ska göras senare idag. Sen ska det bli kopior i mörkrummet av några av dom också. Det här är är digitaliserade/avfotograferade negativ.







Man inspireras ju av olika fotografer, och Gerry Johansson är en av dom som jag inspirerats av. Det syns väl också i mina bilder, vilket någon också påpekat. Men jag var nog ganska inställd på den typen av fotografi redan innan jag började få upp ögonen för hans bilder. Att fotografera mänskliga avtryck, snarare än människorna själva, har jag alltid gillat och pysslat med. Och att komponera noggrant är också något som jag försökt göra. Dessutom har jag alltid gillat att gå på upptäcktsfärder, både i det urbana och det biologiska landskapet. Inte planera några bilder i förväg utan låta det man stöter på av slumpen bli föremål för de bilder man gör. Vad man fotograferar är inte så viktigt, utan hur man fotograferar det. Bilden, inte motivet är det viktiga för mig. Eller som en av de andra jag inspirerats av uttryckte det: "Låt inte motivet skymma bilden". Jag är ingen reportagefotograf som med bilder illustrerar någonting. Texter till bilder behövs inte om det är en bild man gör, inte en avbildning av någonting som kräver en förklaring. Bilder ska stå för sig själva och tala för sig själva. Så ser jag det och så försöker jag arbeta i mitt fotograferande också.

Det här med att inspireras av fotografer och att göra bilder av en viss typ, det finns ju oräkneliga exempel på. Många är väl dom som inspirerats av t.ex Martin Parr eller Lars Thunbjörks färgbilder och arbetar på i samma anda. Likaså Andes Petersen och Daido Moriyama vars kontrastrika och mörka bildstil blivit stilbildande. För att inte tala om Robert Frank, eller för den delen alla som inspirerats av Sune Johnssons bildstil och dokumenterande av bondesamhället t.ex. Brassais kvälls- och nattfotografier av Paris, ser man också en hel del efterföljare till idag, även om bilderna är tagna i andra städer/storstäder. Adams landskapsfoto i storformat har också följts av mängder av mellan-storformatsfotografer som gör bilder i samma stil. Exemplen kan göras många. Så utvecklas fotografin och så har det alltid varit. Ansel Adams var förresten inte den förste som gjorde storvulna landskapsbilder från Yosemite. Det fanns en föregångare även till honom som man ser av Adams bilder att han inspirerats mycket av: Carleton E Watkins vid mitten och slutet av 1800-talet, https://fraenkelgallery.com/artists/carleton-watkins
//

EMAKS BETRAKTELSER 651/BW20 - 2022

Det går sakteliga framåt med kopieringsarbetet i mörkrummet. Även om jag ännu inte är ikapp negativtillströmningen riktig. Här är nr 20 för året, en bild jag tagit tidigare i år, fast då i lite annan version. Nu satt ett gulfilter på optiken. Något som brukar ge en naturligare tonskala i svartvitt, där inte himlar fräter ut lika lätt och där moln framträder mera som man upplever det. Ett svartvitfilter som egentligen borde sitta på hela tiden.



Jag fortsätter med mina lite speciella bildutsnitt från byn. Folk tror nog inte man är riktigt klok när man står och riktar kameran mot något de verkar helt oförstående inför. Men det är sånt man får ta. Inget att haka upp sig på. Idag blev en ny film sluttagen. På den första halvan fanns några bilder från helgen av en sten som jag hittade på hemvägen från Bergdala, där jag besökt Arne Perssons fina utställning med målningar på Konstgalleriet. Jag tog vägen genom skogen, så bilen blev lite lerig. Sånt man också får ta som fotograf. Men den här bilden är från en tidigare film, inte dagens. På dagens filmhalva hamnade lite andra bildutsnitt än detta från kyrkbacken.

I helgen, nu på lördag kl 13, är det förresten vernissage på Gerry Johanssons utställning med bokrelease, på Landskrona Foto. Jag funderar på att ta en helgtur dit ner, trots de höga bensinpriserna. Man kan ju kombinera det hela med en helgvistelse i Landskronatrakten, och på så sätt få lite nya vyer för ögonen, och kameran. Det blir gärna enahanda att gå med kameran hemma i Lessebo, även om man ofta hittar nya bilder även här på sina turer.
//

EMAKS BTERAKTELSER 650/Mörkret i öster...

Våren som skulle bli så ljus och fin på alla sätt, har mörkats ner av en vampyr. Vlad Putin i Kreml. Hans lögner gör att t.om gammelkommunister och soldater vars fäder stred mot nazismen under WW2 äcklas. Må ljuset segra i detta mörker, och fredsduvorna skita så mycket träck över Kreml, att vampyren inte kommer ur sin kista utan stannar där för evigt. Ryssland är värt ett bättre öde än en blodsugande Nosferato till ledare.



//

EMAKS BETRAKTELSER 649/Att se sökarbilden med båda ögonen

Det skrevs något i en blogg nyss att man alltmera fotograferade genom att se på kamerans bildskärm och hålla den med raka armar framför sig. Så har det alltid varit för mig, ända sedan jag provade min fars Ikoflex på 1970-talet,  när jag började intressera mig för fotografi. Jag blev så bekväm med det sättet att fotografera, att se bilden men båda ögonen, att jag skaffade mig en egen som inhandlades på Nybro Fotomagasin. En Rolleiflex TLR och med den fina Zeiss Tessar-optiken. Fast jag stod ju inte med armarna rakt ut framför mig, som man gör idag, utan jag tittade ner i ljusschaktet där mattskivan finns för att komponera. Precis som Vivian Maier gjorde när hon tog sina idag geniförklarade bilder i Chicago. En lupp att att fälla in fanns, till hjälp för att ställa skärpan. På den jag hade var det en ren rutmönstrad mattskiva, precis som på den Pentacon Six TL som jag skaffade senare (även den bytte jag till mig på Nybro Fotomagasin, Gösta Persson gav alltid bra inbytespriser på den tiden) för att kunna variera brännvidden. Det blev då även en Flektogon 50mm och en Sonnar kort tele, utöver normalen Biometar 80mm. Men jag bytte in även den i Nybro efter några år och förföll åt småbildsfotografering med mina Contaxkameror.



Fast visst saknade man detta sätt att fotografera genom att komponera bilden med båda ögonen och att titta ner i ett ljusschakt. Så kring 2000 såg jag att Photax i Nybro tagit in de kinesiska Seagull-kamerorna, ett mellanting mellan Rolleiflex och Yashicamat 124G. Fin MC-behandlad Tessartyp på den också, som minsann inte stod originalet långt efter. Den hade jag några år innan slutaren krashade ihop, förmodligen pg av att sanden från Råbjerg Mile på Jylland letat sig in även där och ställt till det. Efter det besöket då det blåste en del yrsand fick jag rengöra hela kameran invändigt. Och sen efter ett tag krashade slutaren. Då köpte jag en småbilds Agfa Colorflex med ljusschakt för ett par hundralappar på Tradera, vilken jag maskade av sökaren på för att lättare kunna komponera kvadratiskt. Den använde bl.a jag till Bornholmsboken 2014.

Jag hittade också en jättefin Yashicamat 124G på LP-auktion som användes till och från. Den fick gå vidare förra året till en fotograf i Malmö som skulle ha den som andra/reservkamera till sina Hasselblad. För nu under de senaste åren har jag åter skaffat mig några kamerahus för 6x6 med utbytbar optik. Min 50mm Flektogonen som legat sedan 1980-talet kom åter till heders och så kom det till ett par Biometarer 80 och 120mm samt en Sonnar 180mm och nu även en Xenotar MF 80mm från Schneider-Kreuznach. Nu har jag tre kamerahus 6x6, alla av olika fabrikat, Ukraina, Östtyskland och Västtyskland, men med samma fattning Pentacon Six (P6). Två av dom husen, det ukrainska och det västtyska, med både prisma och ljusschakt samt nya ljusa mattskivor som även har rutmönster och snittbild. De fina ljusa mattskivorna och utmärkta ljusschakten gör det till en fröjd att fotografera och komponera med dom två husen. Det ena på bilden här. Men prisma behövs ibland när man ska fotografera rakt neråt och även när man behöver komma upp lite i höjd med kameran. Så dom har man oftast med sig ändå på sina turer där man letar bilder i kvadrat. Det format som jag alltid trivts bäst med. Och nu är det alltså åter mest 6x6, precis som det en gång började med min fars Ikoflex på 1970-talet. En kamera som jag för övrigt fortfarande har kvar.
//

EMAKS BETRAKTELSER 648/Lessebo träsk

Kan inte hålla mig borta från denna biotop, trots att man förra vintern gick in med maskiner och gallrade här. Redan förra sommaren såg man sly snabbt växa upp och denna vår-sommar lär det komma ännu mera, på grund av ökat ljusinsläpp och ökad näringstillförsel genom döda rötter och massor av ris/grenar/avverkade småträd som ligger kvar. Men även miljöer som utsatts för diverse åtgärder kan vara intressanta för en fotograf, trots att det kanske inte ser vackert ut i de flestas ögon, eller att naturvärden gått förlorade. Man får helt enkelt leta bilder i det som finns runt omkring en, oavsett vad som händer eller sker. Som fotograf blir man som en registrator och bildmakare i det som hela tiden förändras. Och bilder kan man hitta, oavsett vad det är man får sig serverat framför ögat. Det subjektiva valet leder fram till slutresultatet. Det är vad fotografi handlar om. Att se och att hitta bilder. Den här är från i onsdags, och precis nykopierad i mörkrummet. 

BW19 - 2022
Silvergelatin 20,5 x 20,5cm på Fomabrom Variant 111.

//