och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Nazcalinjerna

En av orsakerna till att vi skulle till Paracas var de omtalade Nazcalinjerna. Har hört talas om och läst om dem så länge och när jag nu var i Peru så ville jag absolut inte missa dem. Ingen vet vem eller vilka som gjort dessa linjer och figurer, men de kom till mellan 900 f.kr och 600 e.kr. så pass vet man.

Vi ska upp med ett litet flygplan som tar 12 passagerare.  Orsaken till att vi vägdes vid incheckningen var att de skulle kunna fördela vikten rätt inne i planet. 

Spända och förväntansfulla väntar vi på att vårt plan ska lyfta.Foto: Karin Bångman

Kan det där vara flygledartornet? Står vid landningsbanan, men var inte bemannat. 

Nu lyfter vi. Alla ser  ganska lugna ut nu, men så vet vi ju inte vad vi har framför oss.

Trots att flygplatsbyggnaden stod tom, var det aktiviteter på plattan.

Först en sväng ut över havet.

Där borta i viken ligger vårt hotell.

Sedan ut över öknen.

Vi flyger över öknens grafiska skönhet och bara det är en upplevelse. Färgerna, mönstren och de torra bergen.

Lastbilen där nere på Panamerican Highway ser ganska liten ut.

Vi ser hur människan försökt bemästra sanden och leva ute i öknen och hur sanden också återtar sina revir.  

Vilka mönster det blir i detta landskap.

Torra flodfåror som växer fram som rötterna från ett träd.  Inte mycket vatten här ute där årsnederbörden är 0,8 mm.

Öknen tar tillbaka.

Sedan efter en häpnadsväckande tur över en öken som var mer omväxlande än vad jag anat  så  börjar vi se en del linjer. Den här är formad som en pil, kallas för Trapezoiden.

Men det är figurerna som är mest intressanta. Ibland var de lite svåra att upptäcka. På den här bilden finns det en val förutom de breda linjerna.

Vi ser ett till flygplan, av säkerhetssjäl får det bara vara sex stycken uppe samtidigt. I dag bara två stycken. 

Linjerna är utspridda över ett stort område och här vid bergen fanns Den också en pilliknade figur.

Sedan börjar något som är svårt att beskriva.  Alla passagerarna har fönsterplats och alla vill så klart se så många figurer som möjligt och piloten verkar också vilja uppfylla den önskan.  Men jag gissar att han också vill ha lite skoj. För nu börjar det roliga för honom, när han ska vända om planet så att figurerna syns för alla svänger han så att det bara är en loop som fattas i övningarna. Känns värre än sjögång och de flesta har fullt sjå med att hållar maginnehållet på rätt ställe.  Första figuren som tydligt syns är astronauten.

Sedan dyker de upp en efter en. Så här ser apan ut från luften. Den är 180 meter lång!

Hunden.

Titta där är kolibrin.

Var? -Här!

Spindeln

Kondoren.

Piloten rätar upp planet lite och jag kan pusta ut en stund och försöka få ordning på det där som snurrar runt i magen.

Vissa av de här figurerna är över 200 meter långa och har skapats genom att sten, grus och de övre jordlagren skapats bort från marken.  Ingen vet varför och det märkliga är att figurerna bara går att se från luften. Här har vi Papegojan.

Vill nan inte flyga åker ut till detta torn, varifrån man kan se två av figurerna som är händerna och trädet.

Tittar man noga så ser man nog även en tredje figur från tornet, ödlan. 

Frågorna är många när vi snurrar runt här uppe, hur kommer det sig att man skapar konstverk som man inte själv kan se?  Ja svaren är lika många som de forskare som undersökt dem och försökt besvara frågan om varför. Det ska vara en gigantisk astronomisk kalender,  rituella pilgrimsleder, eller varför inte landningsbanan för utomjordingar. Ingen vet ju helt säkert. Peruanerna själva berättar, och är helt säkra på, att det är en hälsning till gudarna och en önskan om att de ska sända ner regn. När jag tycker att det låter bra mycket mer spännande med att det är utomjordingar som skapat dem vill de inte alls lyssna på det örat. 

Till slut ser vi några konstiga figurer som inte har några namn.

Sist och störst har vi Hägern den är så stor att den inte får plats på en bild och eftersom flygplanet cirklar runt är det nästan omöjligt att lägga ihop det till en bild av de två.

Vi vänder åter till flygplasten och alla pustar nog ut.

Vi njuter igen av det fantastiska landskapet medan magen lugnar ner sig och huvudet slutar snurra.

Vägen där nere slingrar sig fram mellan bergen som en orm.


Inlagt 2017-01-10 09:13 | Läst 5363 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
När man ser det lite grann så här från ovan........skulle jag vilja säga: Vilket enastående landskap!
Har f.ö. själv åkt mindre propellerplan som passagerare, det gick lite vilt till, och jag håller med dig; det känns i magen.
Figurerna vågar jag inte försöka att spekulera om.
Svar från Margareta Cortés 2017-01-11 14:22
Tack Stefan!
Landskapet, förutom figurerna är också helt otroligt, blev många bilder på det också.
Nu svängde det rejält i planet, värre än bergochdalbana.
Figurerna går vi överlåta till forskarna och bara konstatera att de är där.
Fantastiska och spektakulära bilder, som du tagit så jag förstår att ni bestämde er för att förlänga resan för att få se detta. Jag har väl någon gång sett de här figurerna i något TV-program, och förklaringar om och varför de har tillkommit, är nog en gåta även om det finns olika teorier som du varit inne på.
Ha det gott/Stig
Svar från Margareta Cortés 2017-01-11 14:34
Tack Stig!
Det hade verkligen varit synd att missa detta.
Varför de finns lär vi nog aldrig få veta.
Åh Vad kul och spännande flyger över Nazcalinjerna och superfina bilder ni lägger ut. Trevlig läsning! /Lasse
Svar från Margareta Cortés 2017-01-11 14:47
Tack Lasse!
Det var en stor upplevelse att få se detta.
Fantastiskt reportage från en märklig plats! Fina bilder också, man ser linjerna och figurerna utan överdrifter. Fascinerande!

Scientific American hade en artikel i ämnet en gång i tiden. Författaren ville motbevisa spekulationerna om att det bara var utomjordingar som skulle kunna göra linjerna och figurerna. Han visade med praktiska försök att en tämligen liten grupp kan skapa en så stor figur på ganska kort tid, dagar eller veckor snarare än månader eller år. Och detta med de enkla medel som fanns tillgängliga då. Men det kräver planering.
Svar från Margareta Cortés 2017-01-11 14:52
Tack Måns!
Mest på skoj att jag hävdar att det är utomjordingar som gjort dessa linjer och figurer, de ville så klart ha ordentliga riktlinjer om var de skulle landa då de återkom.
Förmodar att ortsbefolkningen har rätt i sin teori om bön om vatten, med en årsnederbörd på 0,8 mm så står det högt i kurs.
Häftiga figurer.

Kul att få se dem.

Daniel
Svar från Margareta Cortés 2017-01-11 14:53
Tack Daniel för din kommentar.
Hej,
Imponerande bilder av stora figurer. De är verkligen föda för spekulationer.
Ha det bra
Bob
Svar från Margareta Cortés 2017-01-11 14:56
Tack Bob!
Där kan man grubbla länge om hur de kommit till och varför.
Brukar säga till mina barn att när jag gick i skolan hade vi geografi. Det verkar vara dåligt idag med det. Men när jag ser dina bilder så inser jag att just när vi hade lektionen om Peru så sov jag nog. Nu kan jag lite mer. Helt grymt från början till slut. (eller tills nu ).
Sten
Svar från Margareta Cortés 2017-01-11 14:59
Tack Sten!
Mitt favoritämne i skolan var geografi, men jag kan ändå inte påminna mig om att jag läste något om Peru då. Tur att man kan fylla på med kunskaper i efterhand.
Det där är ett av jordens olösta mysterier. Men vi tycker inte om att inte veta, så det spekuleras friskt. Utomjordingar? Det må vara en spännande tanke, men jag kan inte föreställa mig vad sådana skulle ha för intresse att skapa något sådant. Men gamla tiders naturfolk hade andra relationer till sina drömmar än vi. Jag kan föreställa mig att de märkliga konstverken skapats utifrån drömmar som människor haft. För övrigt vet vi ju inte heller vad forntidens petroglyfer egentligen betydde. Arkeologerna spekulerar om att det rör sig om jaktmagi, men det är bara hypoteser. Vi lär aldrig få veta.
Svar från Margareta Cortés 2017-01-11 15:04
Tack Ernst-Göran!
Visst är det så att vi vill veta och visst vore det väl spännande om det vore så att vi haft besök av utomjordingar.
Fast det är säkert så som de som bor i närheten tror, att det är en hälsning upp till gudarna. De här geoglyferna får vi övriga fortsätta att spekulera i och egga fantasin.
Oj , oj, oj, jag blir nästan illamående när jag läser detta. Samtidigt vet jag ju att jag skulle ha spanat och fota precis lika mycket som ni gjorde. Det finns platser på vår jord som man bara kan förundras över och du visar exempel på dessa med precis lagom mellanrum. Alltid hisnande upplevelser.
Hälsningar Lena