Season´s Greetings at Cityscapes!

2025 blev ett speciellt år!

Norrköpings Industrilandskap kom med i Kulturkanon. Då vände även en norrköpingsbo som s-profilen Lasse Stjernkvist. Han hade varit skeptisk till den där kanonen men tycker nu att den kanske inte är så dum i alla fall. Hoppas han får partiet med sig. 

Europeiska Byggnadsvårdsåret firade femtioårsjubileum och därmed även Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Historien lyftes fram. Här i Norrköping intog alltså kunskapssamhället textilfabrikerna.

Visby skulle rivas, blev världsarv. Alingsås där jag jobbat fick en fin utmärkelse som ett resultat av byggnadsvårdsåret.

Runt om i landet har det varit hundratals evenemang där byggnadsvård och vård av stadslandskap stått i centrum.  

GOD JUL 2025 och ett GOTT NYTT ÅR 2026!

Tvåvånings packhus byggt för 100 år sen, arkitekt Ivar Tengbom. Det  fick nytt stort tak kring 1990, arkitekt Kai Wartiainen. Bygget markerade starten på den stora omvandlingen av Holmenområdet från instängslad  fabrikstomt till en vital del av stadskärnan öppen för alla. 

Kiruna kyrka som pepparkakshus nu färdigbyggd!

Grannfamiljen med mormor Lena och barnbarnen Ellen och Edvin har inte lämnat något åt slumpen!

Degen enligt recept från Lenas mormorsmor. Utbakad för att ge 3 mm tjocklek som färdiggräddad, vissa delar tunnare eller grövre. Lim av hett socker och så kristyr. Christian Erikssons skulpturer och kyrktupp är återgivna i marsipan och bemålade med ätbar guldfärg. Spiran av spagetti. Rundade delen av illusoriskt infärgad marsipan. På fotona nedan ny´ss färdigbyggd, på julafton ska lite florsockersnö pudras på taken. 

1. Pepparkakshuset är byggt i skala 1:100. Grundplanen 34 x 34 cm och samma höjd med spiran. Kyrkans arkitekt Gustaf Wickman använde mycket geometri i denna byggnad som i original uppfördes för mer än 100 år sedan. Nu Sveriges mest omtyckta byggnad, särskilt aktuell i samband med flytten. 

2. Här med tänd belysning. Det finns titthål så att man kan kolla in bänkarna och altaret. 

3. Entrésidan med släckt belysning

Som förlaga hade Lena och barnbarnen en pappmodell som jag byggt efter originalritningarna. De finns återgivna i Fredric Bedoires bok om kyrkan.

I länken nedan finns historik om Kiruna, om kyrkan, om kyrkflytten och om modellbygget. 

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/kiruna-kyrka-som-pepparkakshus-del-1.htm

Yngve Larsson skapade Stockholmshistoria

Slussen, Västerbron, Bromma flygplats, tunnelbanan, förortsutbyggnaderna, Skogskyrkogården, Norrmalmsregleringen  och väldigt mycket mer har samma namn i bakgrunden, Yngve Larsson.  Om storverket Slussen sa han att Mälardrottningens gemak nu möblerats med en funkismöbel. 

Foto  Jan de Meyere tillgängligt via Wikipedia. Fenomenalt porträtt taget ca 1925-1941.  

Wikipedia har en "utmärkt artikel" om Yngve Larsson. Där framgår hans oerhörda verksamhetsomfattning och även att han blev besviken då utvecklingen spårade ur. Hötorgcitys fem trumpetstötar borde följas av kammarmusik. Om man är det minsta intresserad av Stockholms stadsbyggande är Wikipedias artikel väl värd att ta del av. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Yngve_Larsson 

Detaljer kan vara viktiga. Stockholm införde under hans tid regler som innebar att fastighetsägaren är skyldig att bekosta och sätta upp skyltar med gatunamn och kvartersbenämning å plats som staden bestämmer.  Samtidigt att staden på sin bekostnad tillhandahåller och monterar skyltarna ifråga om fastighetsägaren går med på det. Fungerar alldeles utmärkt. 

Minns själv Yngve Larsson som äldre statsman då han talade på Stockholms arkitektförening kring 1970. Informativ, glasklar och engagerande.  

Då Visby nästan inte blev världsarv

Marita Jonsson, kvinnan bakom utnämningen av Visby innerstad som världsarv, berättade vid ett möte häromkvällen om ögonblicket hon trodde projektet var kört. 

Som länsantikvarie och framför allt eldsjäl hade Marita fått igenom en stor mängd renoveringar och byggnadsminnesförklaringar. Långt, långt utöver pliktens bud. Målet var att Visby innerstad skulle bli världsarv. Nån gång 1993 eller 1994 hade hon hunnit så långt att engelsmannen Henry Cleere på UNESCOs kontor i Paris,  ansvarig för alla världsarvsprojekten i kulturområdet, skulle göra en bedömning på plats om Visby hade den digniteten.

Marita hade gjort upp en snitslad bana genom stan. Fokus på  byggnadsminnena. Utanför muren, vid Nordergravar,  ville Henry Cleere in genom Österport. Nej nej nej kände Marita, nu är det kört. Dett första man ser innanför Österport är ju kvarteret Östertull. Allt i kvarteret hade rivits 20 år tidigare, totalsanering.  Nu stod där nya hus uppbyggda av betongelement. När Henry ser det blir det inget världsarv. 

Men Cleere tyckte att byggnaderna förvisso var nya, men dock uppförda med viss omtanke och ambition att passa in. Han jobbade vidare för att få igenom en världsarvsförklaring och så blev det.

*************

Visby stad hade med Stockholm som förebild bestämt sig för att  riva sitt historiska arv och bygga nytt. Efter enträgna köp hade byggnadena och marken  i kv Östertull kommit i stadens ägo. Gotlands kommun övertog projektet. Efter en tumultartad process fick Skånska Cementgjuteriet / Skanska bygglov för sitt förslag. Det var ritat av skånske arkitekten Bertil Mernsten. Han har senare berättat att han tillbringade sina första år på Gotland. 

Skåningarnas chef på Gotland, direktör Lindén,  gick i sista minuten med på att använda taktegel av bränd lera i st f betongpannorna i bygglovsansökan. Sen gjorde Skanska ett bra jobb. Mot gatan svetsades betongelementens armeringsjärn ihop. Fogarna fylldes med expanderande bruk. De var sprickfria i 30 år. Nu syns hårfina sprickor. Med olika färg på fasaderna ser skalan rimlig ut fast det är ett projekt som omfattar ett helt kvarter.

På bilden nedan ser man en tvärgata. Kv Östertull på höger sida är alltså nytt (1972 räknas som nytt i Visby). Till vänster ett litet hus som byggdes nytt några år senare. Det skulle renoveras, men allt var så dåligt att bara ytterdörren och några fönster kunde bevaras.  

Nu ingår dessa mer nutida arv i världsarvsstaden Visby. 

Lysande himlakropp observerad på Gotland. Och fler ljuspunkter!

Länsförsäkringars skadedjursbekämpare Lennart skulle se över råttskyddet i mitt hus på Gotland. Då upptäckte han att en ruta i ett källarfönster var trasig. Min granne Ulf var inte hemma så Lennart ringde mig. Mot kvällen fick jag tag på Ulf och han satte för en masonitskiva.

Hur hade skadan uppstått? Ingen vet. Meteorit den minst sannolika hypotesen.

Nu tillbaka på ön skulle jag fixa dit nytt glas. Tog fram diamanten, men fick inte till det. Glaset sprack på fel ställe. Jag ringde Klinte Glas. Visst skulle dom kunna fixa saken medan jag gjorde nåt ärende! På plats kom vi överens om att inte använda floatglas utan gammalt eller halvgammalt glas, t ex maskinglas från 1960-talet. 

Sen mot Hamnkaféet för  lunch. Mest bara blöt asfalt. Hade dom hunnit stänga?

Det var öppet. Husmanskost. Kålpudding, potatis och grönsaker. Kaka till kaffet. When on Gotland, don´t miss Hamnkaféet! 

Himlen började ljusna.

Till slut visade sig en lysande himlakropp!

Det var solen. 

Åter till Klinte Glas. Elias hade fixat det jag inte klarat, den där triangulära rutan vid hans hand. Fint att se fönstret återställt! 

Sen såg jag över kittningen för alla rutorna. En del hade lossnat sen fönstret var nytt för 130 år sedan. Nu sitter bågen på plats igen!