Oktoberfest på Cityscapes: ny utmaning / uppmaning

Industrilandskapet i Norrköping kom ju med som ett av 100 verk eller företeelser i förslaget till kulturkanon. Kanonen ifråga är som bekant jättekontroversiell i professionella kulturkretsar. Bortsett från eventuella partipolitiska aspekter så innebär ju stoppdatumet 1975 en blick bakåt, inte framåt, och att dagens kulturutövare inte har en chans att komma med. 

Men kanonen är inte tänkt som en slutstation, utan som en utgångsstation för att leta vidare! 

Därmed temat för oktobers "utmaning" eller kanske hellre "uppmaning". Fotografera industrier i städer och tätorter! De kan vara  återanvända till nya ändamål, som i Norrköping, eller ännu i drift. Helst nytagna bilder, men arkivfoton som inte redan finns på Cityscapes är också välkomna. Som vanligt i Cityscapes är det byggnader och miljö som gäller. 

Lägg in bilden / bilderna på Cityscapes. Högst 3 per person. 

Sista inlämning lördag 2025-11-01 kl 24.00. Se till att ta med platsen i beskrivningen och ordet "utmaning" eller "uppmaning" i rubrik eller text. 

Första pris: Zeiss Lens Wipes i en förpackning med 32 individuellt inslagna fuktade servetter. 

En enväldig domare gör valet av den bild han eller hon gillar mest. Domaren presenteras lite senare i Cityscapes.

Välkomna!

Måns Hagberg

Gruppvärd Cityscapes.  

Nyponbusktest av Pentax kultobjektiv

Legendariskt men också dyrt. För ett par veckor sen fick jag tag på ett oanvänt andrahandsexemplar. Nu försöker lära mig använda objektivet. Det kom ut på filmtiden, 2001, och utvecklades för att ta bra bilder i verkligheten. 2021 kom den här versionen med nyare antireflexbeläggningar och en del andra ändringar. 

På full öppning, 1,8, verkar det vara mer måleriskt än kliniskt. En hel del vinjettering, skarpt i mitten men softare i kanterna, färgåtergivning och bokeh sattes främst. Här bild på en nyponbuske hemma på tomten på Gotland. Ett taggmonster,  men här var det nyponen som gällde. I detta testet satte jag skärpan på de närmaste nyponen, långt nere till vänster i bilden.  

Pentax K-1 med Pentax FA 31mm på full öppning 1,8.

Medeltida kalkmålningar från 2011

Det ordet inte berättar för örat, visar målningen tyst som bild.

Basileios den store, kyrkofader, biskop av Caesarea i Kappadonien, A D 330 till A D 379.

I går lyssnade jag på Arja Källbom och Marleen Kolmodin i Klinte församlingshem på Gotland.

Arja t v, Marleen t h.

De har -  ungefär som de timmermän som lärt sig arbeta med medeltida verktyg och metoder för att återskapa förstörda byggnadsverk -  tagit reda på hur de gotländska kyrkornas medeltida målningar kom till. Inga konsthistoriska spekulationer utan hur de kom till i praktiken! Pigmenten, bindemedlen, arbetsgången. De har gjort studieresor och jämfört med motsvarigheter nere i Europa. Och sen med stor möda, det tog flera år,  lärt sig att göra likadant. Syftet: att öka kunskapen och att rekonstruera överkalkade eller helt förlorade målningar.

De ursprungliga målningar vi kan få se ser inte alls ut som då de var nya. Blymönja svartnar och även övriga pigment changerar med århundradernas gång.

Tidiga medeltida målningar utfördes av inhyrda bysantinska målare. De målade som hemmavid. Använde pigment som järnmönja (d v s en tämligen hårdbränd röd järnoxid), blymönja, ett grönt pigment som jag aldrig hört talas om och äkta ultramarin, ett då och nu verkligt dyrt pigment. Lapis lazuli är en halvädelsten. Medeltida priset jämfördes med guld. Guld har stigit brant i pris, nutida priset för äkta ultramarin varierar med kvalitén, ett exempel är 850 kronor för 10 gram.

Bindemedlet var bränd och våtsläckt kalk som i rätt miljö återkarboniseras till kalksten. Ibland tillsatte de t ex mjölk för att få en mer hanterbar produkt.  

Arja och Marleen har på plats ritat av medeltida målningar på plastfilm. Då det gällde helgonbilderna fann de att den medeltida mästaren och hans medarbetare sannolikt använt en dåtida halvgenomskinlig film, pergament, till att göra mallar som användes gång på gång, både rättvänt och spegelvänt. Konturerna punkterades med små hål, punsning, och på plats duttades finmalt träkol genom hålen. Sen målade man i, oftast strax innanför markeringarna. De finns ibland kvar efter 800 år!

Vi satt andäktigt och lyssnade, tittade på bildspelet och frågade ibland.

Sen över till Klinte kyrka. Där visade Marleen sina kalkmålningar från 2011. Här i koret finns åtminstone delar av originalet kvar, de fick bli förlaga. 

I långhusets valv är målningarna överkalkade. De bevaras bäst om de får vara i fred. Församlingen och berörda myndigheter kom överens om att återskapa dem. Här berättar Marleen att det skulle blivit för stelt att jobba centimeter för centimeter, utan armen och kroppen måste vara med i rörelsen.

2011 års målning i valven utfördes på tämligen ny puts som täcker gammal puts. Bakom denna finns alltså rester av den ursprungliga bemålningen kvar. Som stöd för rekonstruktionen har Marleen utom korets bemålning haft tillgång till dokumentation av den ursprungliga bemålningen. Arbetet har utförts under antikvarisk kontroll och dokumentation. Resultatet skulle ju fungera i kyrkorummet tillsammans med de bevarade medeltida ornamenten och bilderna. Så här blev det.

Glas är ju en extremt trögflytande vätska. Kan linser deformeras med tiden?

I Aniara använde Harry Martinson bilden av en luftblåsa för att beskriva en oerhört långsam rörelse.

I byggnadsvården är det välkänt att gamla fönsterglas kan bli tjockare nertill med tiden. Jag har själv hanterat fönsterglas som blivit tunnare upptill och lite tjockare nedtill. Nåt enstaka hade t o m släppt från bågen upptill. Andra gamla fönsterglas har varit till synes helt opåverkade.

Här har jag skissat på vad gravitationen skulle kunna göra med linserna i ett objektiv om det blivit liggande i samma läge tillräckligt länge. Först ett objektiv med tre orörda linser.

Wikipediabild, sign Tamasflex

Sen samma objektiv med inskissad deformation orsakad av tyngdkraften på negativa mittlinsen. I en Cooke triplet är den gjord av flintglas. Tyngre och mjukare än ytterlinsernas kronglas.

Samma bild modifierad

Gravitationen är en sak, påtvingad deformation en annan. En gång tog jag ett fönsterglas ur en båge där träet krokat till sig. Glaset hade antagit samma krokighet. Det gick inte att återmontera i en rak fönsterbåge utan måste kasseras.

Om ett objektiv råkar ut för en skada kan spänningar från glasinfästningen deformera en lins eller flera. Resultatet syns omgående på bilderna. Kan såna deformationer permanentas med tiden?

Någon som vet?

Testar shiftobjektivet i Industrilandskapet

Första gången jag fick titta i en kamerasökare där det satt en shiftoptik på kameran blev jag alldeles tagen! Precis vad som behövdes för att få med höga byggnader utan att luta kameran. Rätt val även för interiörer. Detta var 1965, kameran en japansk kollegas Nikon och linsen troligen Nikkor 35 mm shift. 

Tyvärr var den alldeles för dyr för mig, kostade månadslöner.

Suget efter shiftobjektiv satt kvar. 2004 fick jag tag på ett ganska slitet Nikon PC-Nikkor 28 mm 3,5. Bytte system till Nikon, det blev en F3 och så småningom en hel del andra objektiv. Till sist fick jag tag på ett Nikkor 35 mm shift som var jättebra. 

Med det digitala bytte jag tillbaka till Pentax. Använder nu en K-1 med 24x36 mm sensor. Till den kameran förvärvade jag Pentax enda shiftobjektiv för småbild: Pentax Shift 28 mm 3,5. Mitt exemplar är tillverkat 1976, en påkostad kvalitetsprodukt som stått sig bra.

Allt är manuellt. Det blir Slow Photography. På filmtiden fokuserade man med full öppning och bländade sen ner. Med Live View blir det lite enklare. Pentax har en "grön knapp" så att kameran kan exponera korrekt med helt manuella objektiv. Ändå är det mer att tänka på än med en modern kamera som tänker åt kamerahållaren.

Här är objektivet shiftat 8 mm. Kameran är i våg men tittar snett uppåt. Därigenom elimineras det vertikala perspektivet. 

Häromdan testade jag objektivet med Holmentornet som motiv. Byggnadsverket utgör ingången till Industrilandskapet, nyss utnämnt som en del av Kulturkanon.

Först en motljusbild. Femtioåriga objektivet hade det motigt, men det blev en bild efter en del pyssel.

Sen medljus, inga större justeringar behövdes av DNG-filen.

Sist plåtade jag det ganska nya höghuset i kanten av Industrilandskapet. Det blev så här:

********************

Tillägg 7 september. Bild 1 och 3 var mest tekniska tester och estetiskt/upplevelsemässigt för raka. Idag tog jag nya på samma platser med kameran lutad lite lagom uppåt. Det var snällare ljus också vilket hjälpte till - i båda bilderna är dock himlen slutjusterad för sig, allt nedanför himlen för sig.