Första advent på boendet

För åtta år sen fick jag hyreskontrakt åt min fru på boendet. Hon ville inte dit, men en handläggare från äldrevården hade fått henne att säga "ja".  

Inte heller jag ville att min fru skulle dit, men situationen hemma var mig övermäktig. Min fru kastade ut den där karln som uppgav sig vara hennes make. Ute var det kallt och snöigt. Det gick väl an för några timmar, men att bo på hotell skulle inte funka vare sig för mig, katterna eller min fru. Första erbjudandet från kommunen var inte bra alls. Vi tackade nej. Det andra och sista hade sina fördelar. Nära för mig och ett fint rum. Min fru var emot, men jag skrev på kontraktet. 

Fast forward till i dag. Boktiteln "Räkna de lyckliga stunderna blott" (författare Hans Martin, svensk  översättning 1940) har blivit ett motto som jag tar fram då och då. I fredags då jag kom till boendet satt min fru för sig själv (vilket passar henne), pratade högt för sig själv och sa "det är fint här". Det värmde.  

I går första advent hade min fru spillt ett glas saft på golvet. Snäll personal städade. Jag tände adventsljus. Vi delade på av mig nybakad äppelpaj. Annan snäll personal kom med hembakad jättegod lussebulle som snäll personal på en annan våning bakat så att det räckte till hela huset.

En lycklig stund.