Mattias Lundblad

Ur en utlandssvensk frilansfotografs synvinkel

Trump-erans början

Idag svors Donald Trump in som president. Jag befinner mig i Washington för ett par jobb, men faktiskt inte själva presidentinstallationen, utan morgondagens protestmarsch och några porträtt till intervjuer. Men att vara i huvudstaden för en sådan dag är förstås inte lönt att missa. Och det blev en mycket märklig dag. Jag hörde rapporter om ett antal arresteringar, men överlag var stämningen mycket avslagen. Det var som att inte ens Trumps väljare var särskilt exalterade, och som evenemang var det hela rätt tråkigt. Få musiker ville spela. Inte ens ett Springsteen-coverband tog jobbet, utan en mormonkör och ett band som ingen hört sedan -90-talet uppträdde. Jag var alltså ledig, och passade på att dokumentera vad som försiggick utanför själva området vid Kongressen.

Nationalgardet var inkallat. De var förvånade över hur väldigt tomt det var i DC. En väldig kontrast mot när Obama svors in 2008.

Försäljare av souvenirer som flaggor, knappar, tröjor och krimskrams var det gott om.

Det tar på krafterna. Småkyligt och lång väntan.

Kanske var de som protesterade fler än de som firade.

Den religiösa närvaron var av det mer aggressiva slaget. Flera var de som hävdade att undergången är nära. Och det kan man ju lätt känna lite till mans.

Olika känslor inför dagen...

...kräver skyltar med olika budskap.

och väntan.

Detta skrivs i en märklig airb'n'b, där säkert tio personer hyr olika soffor och sängar i ett hus norr om DC. Bland annat en finländare, ett gäng från Kentucky som ska delta i morgondagens protestmarsch och en Trumpväljare. Förvirringen är stor om vem som ska sova var.  

Postat 2017-01-21 02:40 | Läst 2562 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Efter valet

Andra presidentkandidatdebatten

Vid vallokalen

Captain Dave

USA:s presidentval var en evighetslång cirkus. Debatterna hölls på en nivå som aldrig tidigare setts. Sakfrågorna överskuggades av angrepp på personlig karaktär. Det tycktes helt självklart att den mycket erfarna Hillary Clinton skulle vinna med stor marginal, och att allt skulle bli ungefär som vanligt: ett alltför långsamt, men dock arbete med klimatfrågor, ett erkännande av minoriteters utsatthet och av de ekonomiska klyftor som sliter isär landet. Så blev det alltså inte. Jag, som sällan arbetar med nyhetsjournalistik utan med långsammare historier, var ledig på valkvällen. Jag och min fru kollade valvaka en stund på stampuben, och åkte sedan hem. Beskedet att Trump valts till nästa president är ett sådant ögonblick där man minns exakt var man var och hur man kände. På morgonen mötte jag många som grät, rädda för vad som nu ska hända med våra kära, och hur det ska gå med världen.

Bernie Sanders i Boston

Bernierally i Boston

Det senaste året har mycket förändrats. Bernie Sanders såg ut att ha en god chans till presidentposten, med sitt program som mycket liknade den skandinaviska socialdemokratins grundidéer. Jag och min kollega Hanna Sistek följde den gräsrotsrörelse som omgav hans kandidatur för ett antal tidningar i Sverige, Norge och Finland. Det var en spännande tid. Nu får vi se vad som händer. Miljörörelsen och de som kämpar för mänskliga rättigheter mobiliserar. Det blir något att följa.

Postat 2016-11-24 15:36 | Läst 2761 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Mitt första möte med New London

New London är en liten stad på kusten vid Long Island-sundet. Från början var det valfångst som var basen för ekonomin, senare kom militären in i bilden. Nu ligger Kustbevakningens skola här, och på andra sidan Thames-floden ligger en flottbas. Ekonomin i staden är helt klart knackig, men utifrån de förutsättningar som finns, har en fantastisk kreativ miljö vuxit fram. När jag kom hit blev jag genast inbjuden i ateljéer och replokaler och något jag uppskattade var att den konstnärliga nivån är hög, samtidigt som trösklarna att vara med är låga. Internationellt erkända målare samsas med entusiastiska nybörjare.

Musikscenen består mycket av folk och punk, och "The New London sound" är ett begrepp i rockkretsar. 

Brian Skidmore från The Weird Beards

Sylvia

Dani

Jag hade ont om jobb, och hankade mig fram på alla möjliga skrivbordsjobb som kunde utföras på distans. Fotografiskt var det ändå fantastiskt att komma hit, nästan en pånyttfödelse. Jag fick tillträde överallt, och jag plåtade jämt med min lilla Panasonic GF2. Jag delar med mig av ett litet antal bilder från min första månad i staden, augusti 2011.

Postat 2016-11-24 01:23 | Läst 1573 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera