Svart hatt ?

Kan det vara min svarta cykelhjälm hon menar?

Sista dagen i frihet ( Äh, överdriv inte nu !)

Nu är det kört. Nu åker man in igen. I ekorrhjulet. Imorgon är det dags att börja arbeta efter semestern. Ska jag vara ärlig så har jag en del intressanta saker att ta tag.

Idag, söndag em, blev det en behaglig liten cykeltur ihop med kompisen Hasse G. Visst var det rätt fuktigt i luften men skönt ändå på nåt vis och Djurgården var som en djungel på vissa ställen.

I växthusbutiken på Rosendal. Fotografen har tydligen röd jacka, rutig skjorta och hål i huvudet.

Hmm? Ny staty på Waldermars udde?

Det här är väl ett fantastiskt initiativ. Ett kafé där man ges möjlighet att bryta isen i t ex frostiga förhållanden. 

Ser inte det här jättekul ut?   Jag vill också.....

Blev en till på glada barn :-)

Väl hemma i Solna fick jag en känsla av att det varit match på Råsunda.

Nu ska Pa sova. Imorgon händer något fantastisk spännande. Väckarklockan ringer 06.30.

Gonatt

Ständigt denna varmluft i kameran

Undrar hur stor andelen  " ballongbilder"  är av alla mina bilder?

Här var jag visst nån 1/10 sen.

Den här ser rätt het ut också.

Fin kväll var det i alla i Stockholm. Vinden avtog och kvällens cykeltur till Fjällgatan ( för att äta glass med turisterna)  var behaglig. Shorts och kortärmad skjorta räckte fint. Bilderna tagna vid 20-tiden, på väg hem till Solna.

Trevlig helg

Pa

Den fysiska bilden

För några dagar sedan tog jag mig  äntligen för att skanna några av mina gamla diabilder. Det blev lite väl spännade eftersom jag först  inte hittade  de flesta av t ex bilderna från Indienresan och vandringen i Nepal 1977. Det kan ni läsa om   här  om ni vill.  Någon dag senare hittade jag ett antal diamagasin och kunde i ett nytt blogginlägg visa lite bilder från Nepal.  Och det kan ni läsa om   här  om ni vill.

Vad som nu slår mig är hur bra det känns att hålla i diamagasin och plocka med fysiska bilder. Man skulle ju kunna tro att det är glädjen över att ha funnit det som jag ett tag trodde var borta men det är det jag tänker på. Jag har ju tidigare jobbat mycket med visningar av bildspel med diabilder så visst finns det ett nostalgimoment i det hela men ....  Nej, det välbefinnade som infinner sig har helt klart att göra med att det är en bild man håller i sin hand.

Det skall väl vara några bilder också i en fotoblogg. Varsågoda 2 st ny scannade, skamligt smutsiga, bilder från Aran utanför Irland.  Året är 1985.

Kameran var en liten Contax 137 med 50mm. Det var enda gluggen jag hade till den kameran. Jag skall se om jag tycker att det finns  bilder från den resan som tål att visas i ett blogginlägg.

Himalaya återupptäckt !

I källarförrådet bakom ett par slalomskidor, Salomons första årgång S9000 från 90/91, samt även dolda av ett par längdskidor, Fischer Europa Racing SC  från  mitten på 70-talet,  gömde sig  mina Himalayabilder från 1977.

Jag har slarvskannat kan man säga fast jag snabbtorkat de glasade ramarna. Jag har ingen hållare för omonterade dia  hemma just nu. Ni får överse med intressanta färgtemperaturer.  Skanna gammal Kodachrome är inte det lättaste för en ovan.  Och damm på diabilder bara charmigt :-)  Bilderna är alltså 33 år gamla och förmodligen äldre än de flesta medlemmarna på fotosidan.  Själv är jag ju så gammal så dammallergiker bör tänka sig för innan de söker kontakt. 

Det tar tid att göra ett bra urval så en mera genomtänkt visning och berättelse  med noggrannare skannade bilder får det bli en annan gång. Nog snackat, nu visar vi ljusbilder. Ett litet litet urval från vår vandring mot Everest  som börjar med en flygtranport från Kathmandu till den lilla byn Lukla som ligger  c:a 2800 möh.

Ingen verkade intresserad av att sitta bredvid piloten på den Pilatus Porter vi flög med så jag bänkade mig på 1:a parkett med kameran.

Snart dags för inflygning till Lukla Airport

Vi gör en överflygning för att kolla att de verkligen föst undan getterna från banan som de lovat via radio. Nuförtiden har dom fjantat till det med asfalt på landningsbanan. Pinsamt.

Vi siktar in oss.

Ska inte vara några problem det här, tror jag.

Antagligen tar det stopp i alla fall där framme. Det gick bra, inte så mycket getter på banan idag och piloten hann bromsa.  Ja, det är uppförbacke också så det är lugnt.

Vi hoppar några dagar framåt i tiden .

Här är vi på vandring mot Tyangboche , 3867 möh., som skall bli vår tredje lägerplats och acklimatiseringsnivå sedan vi lämnade Lukla.  Nu ser vi Mount Everst första gången. Ni borde förstås få se lite fler bilder från omgivningarna men det får bli en annan gång. Vi hoppar framåt i tiden igen.

Nu är vi frammae vid vårt mål, Kala Patthar 5545 möh.

Här har ni oss. Karin längst fram. Jag, Anne, Helen, Peter och Björn på rad bakom.  Fjället i bakgrunden var 8848m på den tiden. Idag är man visst oense om det. Vi klarade oss upp allihop i vår lilla kamrat- och vandringsgrupp. Det var riktigt tung sista biten kan jag lova.  På kartan hade jag tidigare sett att man skulle kunna gå lite högre upp på en ås. Eftersom jag kände en kille som varit på KalaPatthar tidigare så tänkte jag förstås vara kaxig och gå lite högre. Jag gav fullständigt f..n i det ska ni veta. Det var inte ett dugg läge för tävling när jag stod på denna lilla "kulle".  Jag tog lite bilder på  Everest  och övrig omgivning i stället.

Den här sista bilden  är tagen med en 85mm + Autoteleplus men hur många gångers teleförlängning det var det minns jag inte.  Alla bilder under vandringen är Kodachrome 64 om jag minns rätt. Inga bilder är beskurna, bara skannade som dom är komponerade i sökaren och fotograferade. Några bilder börjar visa skador. Antagligen fukt. Dags att rädda det som är värt att spara mao. Nu är klockan tio i tre så räddningsaktionen startar tidigast nästa skift.  Gonatt.